Kategoriarkiv: Utanför ringmuren i Visby

Den svarta brödbilen

Publicerad den av
16

Denna kategori kommer att handla om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. Har du inte kommenterat på min blogg tidigare syns inte din kommentar förrän jag godkänt den.

För ca 5 år sedan gick jag, efter ett tips från min diabetessköterska, över till att satsa helt på att äta surdegsbröd. Syftet var att få ett jämnare blodsocker vid brödätandet. Snabbt blev det en god smaskig vana.

För mig är det vardagslyx att ha tillgång till gott bröd. Då får det kosta en extra slant. För numera äter jag bara högst 4 brödbitar om dagen. Hur ofta äter du bröd? Vad tycker du om surdegsbröd?

Denna tuffa svarta brödbil, modell Citroën HY från tidigt 1970-tal, står parkerad vid Östercentrum under fredagar 10-18 och lördagar 10-16, året om. Sommartid stannar den även vid Norderstrand och Burgsvik. Jag tror det finns två bilar till förfogande.

Mums för valnötsbröd med tranbär. Allt i utbudet är stenugnsbakat från vedeldad stenugn. ❤

Jag ser fram emot att Själsö Bageri öppnar för säsongen på hemmaplan, till påskhelgen. Du som läste mitt inlägg om Själsö fiskeläge vet lite om platsen norr om Visby.
Tänk att sitta där på klinten med utsikt över havet och fiskeläget. Mumsa på något gott och dricka varm eller kall dryck.
Det går tydligen både att sitta inne och ute. Som avslutning ta med sig hem en påse med något nybakat. Vardagslyx för mig. 😀

Almedalen under lågsäsong

Publicerad den av
38

Jag tror att de flesta icke Gotlandsbor mest förknippar denna fina plats med ”Almedalsveckan” under vecka tjugosju. Det är i så fall orättvist. För denna oas är så väldigt mycket mer. ❤
Det är fascinerande när jag tänker på att just denna plats en gång i tiden var Gotlands hamn och dominerade frakttrafiken i Östersjön under en lång period. Vad bra det måste varit med de nära hamnportarna i muren. Snabbt kunde varor fraktas till och från staden. Vad tror du importerades och exporterades mest?

Landhöjningen och igenslamningen var orsakerna till att hamnen till slut övergavs. Istället togs på 1400-talet en ny hamn i bruk nedanför Visborgs slott. Men förbindelsen med havet fanns kvar till mitten av 1800-talet och först vid slutet av det seklet fylldes hamnområdet igen. I samband med det planterades almar som skapade en park. I början fanns det tydligen ett tivoli här på somrarna.

I mitten av 1900-talet växte det Almedalen fram som blev denna mycket populära samlingsplats för både gotlänningar och ö-besökare.

Vad tänker du bloggläsare spontant när du hör ordet Almedalen?

Lekplatsen är populär stora delar av året.

Det är många arrangemang som anordnas i parken. När vi förra året flyttade hit såg vi inspark för högskoleeleverna.

En sak skriver jag gärna under på. I Almedalen finns något som behagar alla åldrar. ❤ Alla som bor på ön har säkert sin egen relation till platsen.

Det är populärt att mata fåglarna. Runt dammen samlas människor för olika aktiviteter. Både för att slappa, sola, picknicka, röra på sig. Jag har sett lite av varje hända här under mina semesterbesök. Mer om det i ett annat inlägg, som borde heta ”Almedalen under högsäsong”. 😉
Närheten till så många andra platser höjer givetvis statusen. Ex. hamnen, bibblan, ”Botan”, Wisby Strand, strandpromenaden för att nämna några.

Ps. Då har jag kickat igång en ny kategori. ”Utanför ringmuren”. Glöm inte att tävla i månadens tävling. Den pågår mars ut. I samma inlägg skriver jag in rätt svar, rätt vikt och månadens vinnare den 1 april. Inget aprilskämt. 😉

Här lockar alltid ett fönsterbord

Publicerad den av
27

2-3 gånger i månaden uppsöker jag Almedalens bibliotek. När jag befinner mig på tredje våningen händer det att jag ser ner mot Almedalens café. Upptäcker jag då ett ledigt fönsterbord…

…kan min ”fika-tarm” signalera till mig att snabbt ta de två trapporna ner och helst inte ramla. 😉

Ibland har jag tur. Andra gånger är alla fönsterplatser upptagna. Ibland alla andra platser också. Det var det exempelvis igår när vi hämtade en stor hög beställda böcker. Undra hur det är senare till våren.
Som du förstår är bilderna tagna från olika tillfällen. Vad säger du om utsikten? Inte illa för en grå vinterdag.

Vid detta tillfälle är vintersolen på vackert besök.

Mannen i Almedalen tycks mata fåglarna i luften. Undra vad ”fågelmannen” bjuder på? Är sonen bakom hans rygg impad, lite skrajsen, vill försöka själv?
För mig fick det en gång bli sista bordet i mitten. Valet var akut. Morotskakan och Latten behövdes för att höja det allt för låga blodsockret efter en lång vinterpromenad i en kuperad miljö.
Solveigs kaffe kom inte med på fotot. Inte heller att jag tog ett bett från hennes goda… 😉 Tänk att det finns fördelar mitt i det sorgliga. 😀
Önskar dig läsare en fin start på veckan. Nästa gång ska jag visa upp foton från Almedalen. En mycket vacker park.

Detta var femte fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Fem pärlor med det ”lilla extra”. ❤

Själsö fiskeläge

Publicerad den av
21

I lördags var det soligt och därför blev det en tur till en vacker plats som vi aldrig besökt tidigare. En knapp mil norr om vår bostad ligger Själsö hamn med ett charmigt litet fiskeläge från 1700-talet.

Kommer skepparen från Danmark eller staden vid Vätterns strand, som alla tandläkare älskar? 😉 Båten passar bra ihop med min Header. Antagligen från samma målarburk. 😉

Jag tror båten saknar sin gamla ägare. Undra vilka strapatser båten varit med om. Båten bakom var i ännu sämre skick.

Perfekt torkväder i den kraftiga blåsten.

Denna norra kuststräcka kallas för Stenkusten.
Vilken kall vind. Vantarna fick vara på under fotograferandet.

Vad intressant det hade varit att få veta mer om de människor som levt här genom åren. Helst berättelser om de första ägarna. Var det flest bönder som ägde dem? Troligen. Det var ju ofta så då.

Här var enda platsen med lä denna blåsiga och kalla lördag. Därför stod jag kvar en extra stund och som så ofta gick min fantasi igång. 😀
På gaveln fanns en ”mätare”. Först tänkte jag på rökning av fisk, varför inte ål. Sedan berättade min fantasi om sju kortväxta sagofiskare som värmde upp sig efter ett hårt dagsarbete på havet. När jag började fundera på sju lämpliga namn, som inte var stulna från Snövit, ropade Solveig på mig.

Ett rejält ankare som måste hört ihop med en stor skuta.
Jag gissar på att det är mer trafik här om några veckor. Vi såg ett sällskap som grillade i lä vid en dunge. Det såg inbjudande ut. Annars var det inte många människor som vi mötte under denna halvtimme. I nästa månad öppnar ett ställe i närheten som vi garanterat ska besöka. Därifrån kan vi se ner hit.

Visst är det häftigt när det speglar sig i glaset. Havet hamnar inomhus. När jag kom till nästa bod blev jag så rädd att jag kutade iväg mot bilen. 😉

En svår men rogivande uppgift

Publicerad den av
18

På gutamål heter solnedgång solbjärga. Jag har under några år samlat på mig information om var på Gotland och Fårö som solnedgången är allra vackrast. ❤
När tillfälle ges kommer vi att undersöka själva vad som är sanningen. 😉

Först ut är Norderstrand i Visby. Vilket av dessa fem foton tycker du är finast? 
Du får gärna tipsa om ditt favoritställe på Gotland. Berätta gärna varför det är vackrast just där. 🙂
Ett:

Två:

Tre:

Fyra:

Fem:

Utomlandskänsla på hemmaplan

Publicerad den av
16


Veckan innan hade vi varit iväg med flyg till Skåne och upplevt tre riktigt varma oktoberdagar.
Nu ville vi fira bröllopsdagen på ön Gotland. Det låter kanske naivt för den som inte prövat själv. Bo på hotell i sin egen hemstad. För oss räcker det faktiskt med att ställa in väskorna på hotellrummet och sedan gå ut hand i hand … det blir en helt annan känsla. Där vi upplever det hemvana i en ny dimension. Precis som om vi var på semester på en ”ny ort”.

Sist vi kände det så var på Continental i Ystad. Då körde Jennifer ner oss med familjens bil och släppte av oss precis utanför det anrika hotellet. (Hon skulle ha ett 20-års party hemma i vår bostad)
Denna fredagseftermiddag rullade vi iväg mot havet och fortsatte några hundra meter längre väster ut på S:t Göransgatan. Passerade först Visby lasarett och nederkanten på naturreservatet Galgberget.

Det händer att jag tar kort på rumsrummet. Det ”lustiga” har jag haft nytta av vid några tillfällen. När vi haft ”den perfekta utsikten” och där vi gärna återkommit till samma rum. Nu tänkte jag på Getterön utanför Varberg. Rum nummer 12. Fönster åt tre håll. Precis intill havet som några gånger bjöd på en solnedgång av klass, när vi kom på fint besök.

Skönt med sittplatser med utsikt. Samtidigt kan det bli ”sittsår” om man sitter där för länge. Tänker på stunden när det aldrig kom någon och låste upp dörren till frukosten klockan sju. Vi såg mannen långt därinne, som ställde fram saker på borden och tände ljus.
Det kom aldrig några andra otåliga, hungriga gäster, som vi hoppades på. Det blev nästan en sport för oss att se hur länge … efter 40 minuter knackade jag på glasdörren. När den icke svensktalande mannen drog resultatlöst i handtaget insåg han, att han glömt att låsa upp ovanför dörren. Han bad aldrig om ursäkt. Men frukosten var godkänd. Vi njöt av egen lokal.

Ingen av oss var sugna på ett dopp. Varken i poolen eller i havet.

Solen värmde fortfarande i den kyliga vinden under första strandpromenaden på eftermiddagen.

Även fåglar kan bli osams. Jag förstår inte fågelspråket och vet inte vad det rörde sig om. Men jag skulle kunna hitta på något skäl. 😉

Det är fin sträcka att röra sig på. Både mot Snäckhållet och inåt mot staden. Antingen på den asfalterade ytan eller på någon av de slingrande strandstigarna.

Så fick vi vår mysstund med en solnedgång vid andra promenaden. ❤
Kallt dock om de ”vantfria” kamerafingrarna.
Det kommer fler foton om det i en ny kategori – senare på denna blogg.

Nästa morgon var det första gången som jag körde bil in bakom muren. En taxichaufför tutade elakt och såg arg ut, när jag fick motorstopp innan Rackarbacken. 😦 Han lyckades inte förstöra stunden vid den vackra morgonutsikten. Där på klinten hade vi tur som fick den enda lediga p-platsen.

Nästa gång vi ska sova borta blir det första gången som JAG bor innanför muren. Solveig har försprång i den låtsastävlingen. Hon hann med några turer till Visby i samband med anställningsintervju och visningar av arbetsplatser & bostäder och annat under senvåren 2018.

Målet totalt med sova borta är att bo en natt, på olika delar av Gotland och Fårö, för att ha fler möjligheter. Ex. uppleva soluppgångar som jag inte gjort speciellt många gånger i livet. Det gäller naturligtvis att ha tur med vädret.

Personliga tankar från ett vintrigt Visby.

Fiket vid muren

Publicerad den av
30


Den där bloggtiteln skulle kunna vara ett bra namn, tycker jag. Samtidigt är det kanske häftigare med enbart ordet FIKET som det är döpt till. I äldre Anders Knutas böcker heter det ett annat namn. Men det är en annan story som tar sin start på måndag i denna personliga blogg. 😉

Här har vi än så länge fikat flest gånger sedan vi kom hit den 3 augusti. Fiket ligger så bra till när vi parkerat cyklarna eller ställt bilen vid Östercentrum. Efter besöket är det bara att gå in genom Österport till nya äventyr. Mätta, belåtna och tankade med kolhydrater. 😉

Atmosfären är tilltalande. Än så länge har vi haft tur. För vi är inte ensamma om att digga Fiket. Jag har ändå alltid lyckats hitta sittplatser.

Så bilden ljuger. Det har bara varit en enda gång som det varit så här gott om platser. Då var vi först på plats av gästerna.

För mig gör det inget, att jag får sitta och vänta en stund på godsakerna. Den som väntar på något gott…  Här finns alltid många sköna intryck att ta in. Både med ögonen och öronen. 😉
Inredningen är tuff och det tycks alltid finnas någon konstutställning. En spännande grej som dyker upp i början av nästa månad handlar om Ainbusk Singers på ett speciellt sätt. Sarah Thomasson Hellgren ska visa upp ett hommage (en hyllning, en akt av vördnad eller respekt) Sarah har omvandlat Marie Nilsson Linds texter till målningar. Det låter spännande. 🙂 Jag har alltid gillat den gotländska gruppen och spelat deras CD:skivor många gånger.

När jag vågade mig uppför den branta trappan och insåg att det fanns sittmöjligheter där också, steg mysfaktorn ytterligare ett snäpp.
Den berömda Ringmuren gjorde oss sällskap den fikastunden.

Jag var lite feg den gången och vågade inte titta närmre på konsten.

Givetvis sticker jag inte under stol med att jag längtar till den perioden på året, när jag kan cykla hit med bara ben och armar. ❤ Sitta utomhus och snacka vett med ”korparna”. Förklara reglerna. Jag äter – ni flyger ner till havet och tar ett dopp.

Tiden står aldrig stilla. Snart sitter jag där igen och njuter. Tar en klunk av min latte. Får grädde på överläppen och hoppas att … nu höll jag på att skriva något extra personligt. 😉

Jag älskar den typen av humor och tar tacksamt emot den viktiga information. Allvaret bakom orden.

Detta var andra fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Två pärlor med det ”lilla extra”. ❤

S:t Görans kyrkoruin

Publicerad den av
24

När kyrkorna byggdes var Wisby rikt, berömt och hade makt. Tiden var början av 1200-talet och Wisby var en av de största städerna i Europa. Nu är det bara domkyrkan kvar i staden från glansåren. De som är ruiner ska presenteras i denna kategori.Innanför ringmuren finns 10 stycken berömda ruiner. En bit utanför, norr om muren, kan du se denna ”utstötta” kyrkoruin.

Kyrkan byggdes på 1200-talet. Samtidigt byggdes ett spetälskesjukhus, Sankt Görans hospital, bredvid kyrkan. Det var alltså på grund av smittrisken som byggplatsen valdes utanför muren. Sjukhuset var i bruk till 1542. Av dess byggnader finns inget kvar ovan jord. Möjligtvis under gräskullarna.

Kyrkogården användes dock under peståren 1711-1712 och koleraepidemin på 1850-talet. Här finns två ensamma gravstenar kvar.

Hänglåset får mig att längta in.

Nyfiket sträcker jag in linsen så långt jag vågar. Tur remmen är på plats. Mina tankar försöker greppa den verklighet som var då.

Här ser du ruinen från väster. Långhusets ingångar är annorlunda, de hängde troligtvis ihop med sjukvårdsinrättningen och bestod av två våningar.

Mina tankar fladdrar mellan sorg och vördnad. Tänk vad viktigt det är att hålla historien vid liv. Inte jämna allt med marken och låtsas som inget hänt. För det är genom levda år som vi får ett sammanhang och själva kan lämna över till kommande generationer.

S:t Göran var ett mycket populärt helgon under senmedeltiden. Han ansågs kunna hjälpa vid sjukdom och olyckor och var de spetälskas skyddshelgon.

Legenden berättar att den unga Göran genom sin tro och djärvhet räddade en prinsessa och därmed en hel stad från den onde draken.

Efter denna historiska upplevelse var det läge för oss att vandra in på Kärleksstigen. När det blir vår ska vi ta med kameran och en packad fikakorg dit. Vi har redan gått på stigen flera gånger och njutit av utsikten.
Vilken fantastisk stad vi bor i och vilken tur att ”vår generation” skonats från spetälska. Vi har ju fullt upp att välja vilken skärm-kanal vi ska titta på och hålla reda på andra. 😉 Tänk att fyra tillagda bokstäver kan skrämma ett så vackert ord – älska. ❤

Märtas café

Publicerad den av
14


Det känns naturligt för mig att inleda denna kategori just på detta ställe på Östercentrum. För det var här vi satt och njöt extra länge av kaffefika, en dag i slutet av juni 2018. Samtidigt som vi ville tiden skulle gå snabbt tills det var dags att promenera rakt över gågatan till mäklarfirman.
Vi hade tagit flyget hit dagen innan. Njutit av en solnedgång på Hotellet i Snäck. Men nu ville vi ha affären avklarad hos den mycket trevliga kvinnliga mäklaren. I lokalen skulle vi även träffa de nuvarande ägarna och signera några ”hundra” 🙂 papper innan vi fick tillgång till nyckelknippan som skulle föra oss till en lååång natt på luftmadrasser och en balkong-golv-pizza. Nästa dag tog vi flyget hem till Malmö Airport. Än återstod det mycket arbete i Ystad. Var lite läbbigt att i hemlighet vara ägare till två dyra bostäder. Vet inte om det känns bättre att i hemlighet vara ägare till noll bostäder. 😉 Skönt i alla fall att ha den tiden bakom oss.

Möjligheternas sittplatscafé skulle jag kunna kalla detta ställe, som även serverar frukost och luncher. Är det fint väder går det att sitta på många ställen utomhus. Se första bilden med två våningar + trädgården. Störningsmomentet är stora skräniga kajor. En annan gång satt jag ensam där i trädgården. Då gick tre asiatiska kvinnor ut med sin frukost och placerade den på ett bord. Sedan gick ALLA in igen för att hämta mer ätbart. Det tog inte många sekunder förrän första kajan flog till det dukade bordet och några sekunder senare fick sällskap av tjocka släkten. Jag fick fullt upp med mitt nya jobb. ”Viftande hojtande polis”. 🙂

Det här fotot är från i lördags då jag kompletterade mina foton. För när jag såg på den första bilden, insåg jag att det var tillåtet att gå upp på andra våningen. Där kunde ju finnas något spännande innanför balkongplatserna. 😉

Vid bordet längst in i hörnet satt vi den där första gången. Då var det fullt med folk vid de andra borden. Det var spännande att lyssna på dialekter och olika språk.

Vid det här bordet satt ägaren själv, Märta som startade upp verksamheten en gång i tiden. Hon ville inte vara med på bild. Men jag fick en trevlig pratstund med henne.

Det finns en del intressant på väggarna lite överallt och tjusiga lampor.

i lördags passade vi på att fira vår äldsta dotter som hade namnsdag, Hanna efter min mormor. ❤  Jennifer åt frukost och vi andra fikade.
Det var fler sittplatser på andra våningen. Konstigt att det inte finns en informationsskylt vid trappan för turister. (fanns inte i somras heller) De blyga violerna vågar kanske inte bestiga trappan. Regnar det ute och alla platser på nedre plan är upptagna … vandrar de antagligen iväg till nästa fik på gatan. För de ligger relativt tätt på gågatan.

Detta är ett året-runt-öppet-ställe. Vilket vi uppskattar. 😀

Detta var första fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. En pärla med det ”lilla extra”. ❤