Etikettarkiv: SHM

Hegwalds dopfuntar

Publicerad den av
8

Det har konstaterats att ett sextiotal landskyrkor på Gotland har medeltida dopfuntar. Antingen hela eller åtminstone med en cuppa bevarad. I övriga medeltidskyrkor är dopfuntarna från 1600- eller 1700-talen. Den berömda forskaren Johnny Roosval (1879-1965), som för mig är förknippad med vackra Muramaris, en halvmil norr om Visby, har indelat de gotländska verkstäderna/mästarna i följande sju grupper:
(Övriga arton medeltida dopfuntar har okända verkstäder.)
Byzantios (13 kyrkor), Hegwald (11 st), Majestatis (6 st), Sigraf (6 st),
Semi-Byzantios (4 st), Barlingebomästaren (1 st) och Calcarius (1 st).

Viklau dopfunt. Den enda bland de elva dopfunterna från denna verkstad som är åttkantig. Övriga är runda.

Dopfunten i Etelhem var Johnny Roosvals favorit. Han beskrev dopfunten som ett enastående mästararbete.

Ganthem dopfunt

När dopfunt

Stånga dopfunt

Vänge dopfunt.
Dessa fyra + Etelhems dopfunt (längst upp) bär enligt Johnny Roosval mästarens prägel.

Endre dopfunt

Halla dopfunt

Lojsta dopfunt

Sjonhem dopfunt

När det gäller övriga kan Roosval tänka sig att de är tillverkade på verkstaden EFTER mästarens död.
Gemensamt för alla 11 dopfuntarna från Hegwald är djävulens ständiga närvaro och skrämmande hot. Ett hot om att snabbt se till att barnen döps, innan det är försent.

Kuriosa:
Vänge ska vara Hegwalds märkligaste verk.
Halla, Stånga och Vänge är mycket välbevarade. Medan dopfuntarna i Sjonhem, Rone, Lojsta och Endre är kraftigt vittrade. När det gäller dopfunten i Rone förvaras cuppan i Statens Historiska Museum. (Därför bara tio bilder från vår kamera)
Stånga dopfunt skiljer sig från övriga. Här är ett av de fyra odjurshuvudena ersatt av ett människohuvud. Synd vi inte kände till det när vi var där och fotade. Antagligen var det inte ”estetiskt” snyggt när vi stod vid den vinkeln.

Fotnot:
Faktatext är tagen från boken GOTLANDS LANDSKYRKOR av Kristina Berglund och GOTLANDS KYRKOR av Erland Lagerlöf och Gunnar Swahnström.

85. Levide kyrka

Publicerad den av
12

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Levide kyrka är en av de 17 absidkyrkorna. Koret uppfördes under 1100-talets senare del. Tornet byggdes i mitten av 1200-talet.

Interiören är unik i sitt slag. Det breda treskeppiga långhusets nio kryssvalv uppbärs av fyra massiva pelare. Allt och alla kom inte med på bild. Jag uppskattar här det ”breda” som kallas för hallkyrka. Antagligen har de haft tyska förebilder.

Kvadermålning är vanligt i de gotländska kyrkorna. Tekniken går ut på att imitera murning med olikfärgat stenmaterial. Tidsmässigt kan jag berätta att tekniken förekom på Gotland från cirka 1230 till slutet av seklet. På 1300 talet förekom den inte. Den vanligaste färgkombinationen är grått-rött. En expert har delat in fyra olika typer av kvadermålning. Denna är typ 2, som innebär kvadermålning med enkla ornamentala tillsatser.

Altartavlan av trä är utförd av Johan Bartsch 1662 och målades året efter.

Predikstolen är från 1600-talet.

Dopfunten är också från 1600-talet.

Det finns ett Triumfkrucifix från 1100-taltet, som numera går att ses på Statens Historiska Museum. Om jag förstått det hela rätt så är ”reserven” från 1300-talet och det enda bevarade medeltida inventariet i Levide kyrka.

Ovanför altaret finns det för mig lite röriga målningar.

Men det fanns många andra kalkmålningar som tilltalade mig. Underst ser du den helige Kristoffer som bär Jesusbarnet över floden. En sådan bild fanns ofta väl synlig i medeltida kyrkor. Budskapet var att den som sett bilden under dagen var skyddad mot ond bråd död. Personligen vet jag hur viktigt det är att ha skyddsänglar. Utan dem hade jag inte suttit här och skrivit dessa ord. Jag hade inte ens hunnit börja skolan. Några episoder har jag berättat om i våra två kåseriböcker. Andra har ännu inte kommit på pränt. ❤

Tänkvärda ord:
”Vilken skada att erfarenheten kommer först vid den ålder då krafterna sinar.”
Eugène Delacroix

Från ö till ö; del 2

Publicerad den av
14

Utsikten från Stora Karlsö är något alldeles extra.

Förmodligen får man en annan känsla om man befinner sig här en gråmulen dag. Men vi hade verkligen tur med vädret. Det blev allt soligare och varmare under dagen.
Om du tittar riktigt noga på bilden kan du, förutom Lilla Karlsö till höger, även se en del av den gotländska kusten långt borta vid horisonten.

Hien – namnet betyder gömställe eller undanskymd plats, läser jag i min inköpta besöksguide. Läget under klippväggarna skyddar mot blåst. Här finns en av öns badplatser.
Vi badade inte men såg att det fanns andra som gjort det.

Det är en speciell känsla när man går tillbaka samma väg som man gått en stund tidigare. Man både känner igen sig och upptäcker nya saker längs vägen.

Rugosa koraller.

Stromatoporoidéer – kallas även kattskalle på Gotland.
Det är gott om fossiler på Stora Karlsö, men det är inte tillåtet att ta med sig någon från ön. Tur att det går att fotografera dem när de dyker upp bland stenarna på marken.

Nu har vi passerat Norderhamn och ser oss tillbaka. Båten har anlänt igen och lämnat av några nya passagerare. Nu ligger den kvar och inväntar att klockan ska bli tre. Då ska den ta oss tillbaka till Gotland igen.

Vi har vandrat vidare till grottan ”Stora Förvar”. Den första arkeologiska utgrävningen gjordes 1888. I de äldsta kulturlagren, från äldre stenåldern, gjordes fynd av ben från mellan nio och femton individer. Nu önskar jag att det funnits en tidsmaskin som tagit oss ungefär 8000-9500 år tillbaka i tiden. Hade vi förstått varandra? Kanske med kroppsspråk och tecken.

Dagens arkeologer tror att grottan användes för förvaring och som arbetsverkstad och att stenåldersmänniskorna bodde i hyddor eller tält intill. Vi som kom vandrande i solgasset kunde konstatera att det var som att kliva in i en jordkällare, kallt och lite fuktigt.
Den som har vägarna förbi Statens Historiska Museum i Stockholm kan se de flesta av fynden från Stora Förvar där. Några föremål finns i Norderhamnsmuseet på ön.

Vi tittade på vår karta och tog stigen till raukporten Hässelby Läde. Jag har sett många fina bilder härifrån, men insåg när jag stod här att de flesta bilderna varit tagna tidigare på våren innan grönskan tog över en stor del av utsikten.

Tillbaka mot Norderhamn…

Oj då! Det är väl inte fågelinfluensan som är på väg att skörda ännu ett offer? Förhoppningsvis var detta bara en trött fågel. Den tittade, lite irriterat, på oss och sedan lyfte den vingarna och flög iväg.

Vi tittade på klockan och insåg att vi hann slå oss ner en stund för att bara njuta av det fina vädret och utsikten.
Om jag rekommenderar en utflykt till Stora Karlsö? Svaret på den frågan är självklart JA!

Text och bild: Solveig Lidén

Här har du del ett.
https://gotlanduppochner.com/2022/08/08/fran-o-till-o-del-1/

78. Bunge kyrka

Publicerad den av
12

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Bunge kyrka tävlar med Lärbro om att vara norra Gotlands största. Min höjdrädsla håller mig ifrån att klättra upp med måttbandet.

Tornet är äldst. Det är byggt i början av 1200-talet och har tre våningar. Långhuset och koret, som är ett höggotiskt byggnadsverk, är från början av 1300-talet. I orostider kunde socknens befolkning ta skydd i tornets tre våningar. Då kom inte farorna i luften.

Bunge är den enda kyrkan tillsammans med Garde som har fyra stigluckor.
Det finns mycket gotik inne i kyrkan. Fantastiska målningar i rött och blått med motiv av riddare och städer i perspektiv.

Fattigbössan i kalksten är från 1200-talet och är signerad av stenmästaren Lafrans Botvidarson.

En medeltida dopfunt med enkel dekor.

Träskulpturen av Sankt Olof är en kopia. Originalet finns på Statens Historiska Museum (SHM).

Predikstolen är från 1700-talet.

Från början fanns det en svit av glasmålningar från trettonhundratalet. Nu återstår endast en av dem, som föreställer Kristus med korsgloria. Den finns högst upp i det större långhusfönstret.

Altartavlan med Nattvarden är daterad 1689.

Det finns många intressanta väggmålningar. En del av dem är från 1300-talet.

Tänkvärda ord:
”Det är de stilla stunderna som du skall leva på.
I kväll har intet, intet skett,
men något sker ändå:
en fågel och ett vårregn
har sjungit dig en sång;
tag med den,
den kan hjälpa dig en gång.”
Jarl Hemmer

77. Lojsta kyrka

Publicerad den av
10

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det finns bevarade bjälkar i kyrkan som är från en träkyrka från omkring 1100-talet.
Långhus och kor är byggda på 1200-talet. Galleritornet har tillkommit under första hälften av 1300-talet.

Vigvattenskål i sydportalen. Besökarna välsignades genom bestänkning.

Målningarna över triumfbågen i långhuset är från mitten av 1300-talet.

I mitten tronar Kristus som världsdomare. Han är omgiven av apostlarna Petrus och Paulus. Längst ut till vänster; S:ta Margareta stående på en stor drake.

Till höger på samma figursvit står ärkeängeln Mikael som drakdödare.
Predikstolen har jag inte hittat några uppgifter om.

Altartavlan är ett retabel (enklare form av altarskåp) från mitten av 1300-talet som är nymålad 1896.

Den skadade dopfunten är tillskriven Hegwalds verkstad och är troligen från 1100-talet.

En fin välbevarad glasmålningssvit (10 st rutor) finns i korets trefönstergrupp. Alla rutor utom en är original från 1200-talet.

Målningarna i kyrkan är från 1200-talet och fram till 1500-talet.

På Statens Historiska Museum finns Lojstamadonnan utställd. Den är daterad till första hälften av 1300-talet.

Tänkvärda ord:
”För varje mörk natt finns det en ljusare dag”.
Tupac Shakur