Svårt att förstå att Stora Karlsö en gång i tiden var Gotlands största fiskeläge. Under 1830-talet fanns på Stora Karlsö ett 80-tal fiskebodar och bodde ungefär 300 personer på den lilla ön. De allra flesta av dem var män. Numera finns det bara kvar två bodar. Här ser du stenboden Mosebod som ligger i hamnområdets östra del.
Stora Karlsö ägdes av gotländska bönder och marken var uppdelad i beteslotter. För varje beteslott kunde bonden ha ett visst antal får på bete. Endast de som hade beteslotter hade tillåtelse att jaga på den lilla ön. Men fisket var fritt så många kustbor sökte sig hit. Inte konstigt alls eftersom ”alla” kände till att Karlsöarna alltid varit fiskrika. Det fiskades strömming och flundra med nät och pilkades torsk. Det gynnsamma läget och för att vinna timmars slit med att ro gjorde att alla de här små övernattningsbodarna kom till. Då var de ju nästan på plats för sina arbetsuppgifter.
Här ser du andra resterande fiskeboden, som bär namnet Herrbodi, och ligger väster om restaurangen. Undra om de snabbt bytte skylten till Dambodi när de hade fint besök?
Under lördagskvällar och söndagar var fiskarna lediga. De kunde de ägna sig åt varpakastning och andra sociala aktiviteter. En del rykten talar annars om sjöslag när spriten flödade som värst. Anekdoter har spridits med vinden.
Men till rättvisan hör saken att fiskeläget hade egna ordningsregler och en egen hamnrätt och domare- hamnfogden. Den som bröt mot hamnrätten riskerade att bli satt på ”staini”. Vad som syftades på var ute på Aurbacken, en klippa utanför Norderhamn. Med tanke på att få kunde simma och det var ungefär 500 meter till säker mark kanske de både hann ångra sig, nyktra till, bli en aning rädda m.m. Till slut blev de hämtade.
Så här såg det ut en gång i tiden. I slutet av 1800-talet minskade fisket och bodarna plockades ner eller stod kvar och förföll. Det finns två stora orsaker till förändringen. Jordbruket på Gotland utvecklades. Det fanns på hemmaplan sysslor året runt. Dessutom blev det vanligare med motorer på fiskebåtarna. Plötsligt tog det inte så lång tid att ta sig till Stora Karlsö. De kunde åka hem igen innan det blev mörkt.
gotlanduppochner 
Risken att bli satt på staini kunde nog få vem som helst att skärpa sig!
Vilka fina små bodar !
GillaGilla
Det skulle varit intressant att veta om det rörde sig om samma x antal män. Annars borde det räckt med en som inte kunde simma för att alla skulle kunna känna av hans dilemma i framtiden.
Bättre med två ”rester” än ingen. Jag är mest förtjust i de av sten.
GillaGilla
Vad synd att det bara finns två bodar kvar. Antar de flesta skärpte sig med det straffet!
GillaGilla
Trist att de inte hade möjlighet att rädda fler.
För dig hade det väl inte varit något problem någon som helst helgdag på året. Du hade simmat tillbaka. Vinkat glatt. Eller suttit på ett isflak och viftat lite med någon hand eller ben i vattnet för att styra med. Frågat om någon kunde ro ut dig dit en extra gång. 😉
GillaGillad av 1 person
Ett straff som gjorde nytta, kan man säga. Lite skillnad mot idag.Väldigt praktiskt med övernattningsbodar. Kram
GillaGilla
Det är för många som kan simmar nuförtiden. 🙂 Med den tidens förflyttningar var det suveränt att kunna stanna kvar på Stora Karlsö.
Kram
GillaGilla
Så synd att inte fler bodar finns kvar men två är bättre än inga.
Kan tänka mig att det var ett straff som hade effekt. Kanske något att införa igen när det gäller gängkriminalitet och annat…
Kram och god söndag!
GillaGilla
Du har rätt med din matte. Men hade jag fått bestämma skulle där stått tio-tolv gamla stenbodar. Aldrig får jag bestämma. Inte på någon som helst ö. 🙂
Tidigt föreslog jag det, sätt dem på en öde ö och låt dem ägna sig åt det de älskar mest. Problemet är bara snart att det inte finns någon tillräckligt stor öde ö längre. Det går inte att skyffla snö framför sig hur långt/länge som helst. Helst inte på sommaren. 😉
Tisdagskram tillbaka. Ännu en gång från inomhusBosse
GillaGilla
Tack för din fina kommentar på min blogg, och tack för turen till stora Karlsö!
Så härligt att bo på Gotland.
Där har jag varit en enda gång, och det var längesen – i slutet på 80-talet!
Har alltid tänkt att jag skulle åka dit igen, men de har inte blivit av ännu. Då för längesen när vi var där hyrde vi en liten stuga i Nisseviken, södra Gotland, tillsammans med vänner. Det var en vecka i juli, en vecka med mestadels regn och blåst tyvärr. Vi åkte runt lite på ön, men inte så mycket då vi hade varsina små ettåringar med oss. Så jag har mycket kvar att se av denna vackra ö om/när jag kommer dit igen!
GillaGilla
Varsågod! Du har en fin blogg och bor vackert.
Det är en gammal dröm som blev sann. Annars var mitt första intryck av Gotland som din mestadels regniga och blåsiga vecka. Tur jag gav ön fler chanser. Först på semestrar och sedan som fast boende, sedan drygt fyra år. Förstår att det inte var så lätt att åka omkring med två ettåringar. Vem vet. Ni gör kanske ett återbesök och låter ”ettåringarna” följa med. 🙂 I så fall kan du titta på vår kategori Hemester. En vecka i ex. Holmhällar kan jag verkligen rekommendera.
GillaGilla
Mycket intressant att läsa om hur ”det var”. Synd att bara två bodar finns bevarade. Att hamna på ”staini” lät inte kul. Men dom nyktrade säkert till och förhoppningsvis kanske undvek att hamna där igen.
Tänk att till och med skorstenarna ser ut som raukar … 🙂
Kram från en just nu regnig kringelstad
GillaGilla
Kul. Jag hade också noterat raukdjuret längst upp på skorstenen. Ett platt djur som spanar ut mot havet.
Synd att inte fler bodar fick stå kvar. Helst de i sten.
Tack. Nu har jag varit inne i två dagar på ”rauken”. 😉 Imorgon ska det bli bättre. Då kan du fortsätta med grävandet i trädgården.
Kram
GillaGilla