Kvarnhistoria på Gotland

Exakt när första vattenkvarnen byggdes på Gotland vet ingen. Startåret får bli 1499. För det var då som en vattenkvarn i Burs socken såldes till Burs kyrka.

Det var vattenkvarnar som var den vanligaste kvarntypen och de första var så kallade stolpkvarnar. De var små och byggda i enbart trä. Sedan hände en utveckling i byggandet i slutet av sjuttonhundratalet. Då växte kvarnarna till storleken. Materialet var nu istället sten och det rörde sig om flera våningar. Överst på toppen fanns en trähätta som gick att vrida mot vinden. Hättekvarnarna gick under namnet Holländare.

Norrbys vattenkvarn är speciell eftersom den fortfarande används. 🙂

Hundlausar är lätt att stanna till vid när bilen är på väg söder ut på ön.
Det var mot slutet av artonhundratalet som ångmaskiner övertog vindkraften och vindkvarnar nästan helt slutade att tillverkas.

i Lotsbacken i Slite, vid Sankt Olofsholm och på södra Visbys bergskant (där Käringen är en av de tre kvarvarande kvarnarna) har vi njutit av utsikten flera gånger. I alla fall när det blåst behagliga vindar.

En natt i kvarnen på Stora Gåsemora kunde blivit ett kärt minne. Helst om vi hade lyssnat på en bra artists konsert, några timmar tidigare. Vilket rabalder det blev när omkring trettiofem väderkvarnar på Gotland byggdes om till sommarstugor under nittonhundrafemtiotalet.

Den sista kvarninventering om Gotlands kvarnar börjar bli ålderstigen. Den går så långt tillbaka som till 1971-72. Då ska det ha funnits kvar 100 stubbkvarnar och 155 hättekvarnar. Tyvärr var de flesta i taskigt skick.
Frågan vi ställer oss är om Bornholms kvarnar är i bättre form och om de är går att komma närma som fotograf och betraktare? En vacker dag kanske vi vet svaren. Den som lever på hoppet…

Takstens Väderkvarn

Vi hade varit i väg och cyklat på Norra Gotland och fortsatte med bil i omgivningarna. Jag hade dagarna innan tittat i pärmar, böcker och på internet för att se efter vad som fanns mellan de mer vanliga ”tre vägarna” mot norr och Fårö. Sedan är det självklart alltid extra kul att välja de ännu mindre vägarna. Där jag absolut inte vet vad som finns bakom den slingrande smala guppiga grusvägens skarpa kurva. Äventyr kallar jag det för. Tror min älskade fru har något annat, för mig, namn på just de färderna. 😉

Kvarnen härstammar från 1700-talet. Den är byggd av sten i konisk form. Kvarnen har tre våningar och en vridbar hätta av trä med faltak. I slutet på nästa århundrande förnyades maskineriet. Då byttes bland annat kuggar och drev i järn avskaffades.
Ända in på på början av 1900-talet var kvarnen i bruk till gårdens behov.

Som du kunde läsa på min detaljbild hjälpte Lärbro hembygdsförening till med restaureringen av kvarnen, 1987-1990. I samband med detta undersöktes kvarnverket och de hade igång kvarnen och de fick kvitto på att den är i malbart skick.
Kvarnen är ett byggnadsminne.

De flesta har snurrat färdigt

Jag har sedan min barndom varit förtjust i att betrakta kvarnar av olika slag. På Gotland finns de lite överallt. Men det är inte alltid det finns någon möjlighet, av olika orsaker, att komma dem nära. Här rullade vi omkring på två hjul på den fina Grötlingbo ringväg på södra ön. I det inlägget, 21 augusti 2022, fick denna väderkvarn inte glänsa. Detta är inlägg nummer 13 i kategorin KVARNAR PÅ GOTLAND & FÅRÖ. Kvarnar har dock, i flera andra inlägg, varit med som en dekoration. Vad har du bloggbesökare för förhållande till kvarnar?

Tre olika platser som vi inte ens kommer ihåg, mer än att jag stannat till och bett Solveig gå ut och plåta. Minns dock att det på Gotland & Fårö fanns ungefär 450 väderkvarnar i drift, i slutet av 1800-talet.

Här däremot bjöds man in som bilist att parkera, stiga ur, betrakta och få information om stolpkvarnen, som Eke Hembygdsförening lät uppföra 1975. Deras önskan var att gammalt hantverk och självhushåll skulle visas för dagens ungdom och andra intresserade. Jag har en vag känsla av att vi tillhörde gruppen gårdagens ungdom. 😉
Stommen till kvarnen var 1975 nytt virke, men själva konstruktionen utfördes helt efter traditionellt mönster.

Den här kvarnen låg i intilliggande Rone på södra Gotland. Spår av midsommarfirande syns i bakgrunden. Undrade i min fantasivärld om både sångkvarnarna och pratkvarnarna hade det trevligt tillsammans. Nu sitter jag här i utkanten av Råå och tänker på en annan kvarn på Öjn, som jag med råge fotograferade alltför många gånger, när jag egentligen ville studera något helt annat i närheten. Vandra en stund på markerna och tänka på ruskig ö-historia. De två inläggen lär vid något senare tillfälle läggas in på gotlanduppochner. Var för sig…

Om några timmar uppträder Miss Li här

Vi satsade på att färglägga några vita fläckar på Fårökartan vid vårt besök. Därför vek vi nästan direkt av mot östra kusten av Fårö. Sedan följde vi en slingrande, smal väg där vi stundtals såg vattnet och annat trevligt. En gång blev det totalstopp och därefter en backning bakåt med ”Den lilla blå”. Vårt mål var ett ”nytt” fiskeläge till vår blogg. För andra är det kanske något annat hemligt som drar. Vi fortsatte vidare och kom till välkända Stora Gåsemora gård.

Vilket fint och lockande ställe med en intressant historia, 400 år bakåt i tiden. Den första kända ägaren till gården var Staffan Gassemor. Detta går att läsa i mantalslängderna för 1614 och 1634. Tydligen var Staffan en av de femton Fåröbor som varit ute på säljakt och som därefter drev omkring på ett isflak i hela två veckor. Denna spännande story kan du läsa om på ”Stora käutatavla” som sattes upp i Fårö kyrka 1618.
Numera ägs gården av Birgitta och Mikaela du Rietz.

Det är fullt möjligt för den som vill övernatta att vakna i ett annat sekel. För det finns byggnader från fyra olika århundraden och det bedrivs logi i alla. Vad hade du valt? Det pampiga gula 1700-tals huset, det stilrena gråa 2000-talshuset, bulhuset eller det speciella boendet från 1820-talet som jag självklart hade valt? Syftar på kalkstenskvarnen nedan.

Jag blir lyrisk när jag tänker på att få bo här en natt. Detta går att hyra mellan maj till oktober. Det finns fyra bäddar och fyra plan. Fram till 1932 användes kvarnen till malning av spannmål. Läser att man måste boka minst två dygn. Under högsäsong går det bara att hyra veckovis.
I nedervåningen finns matplats och kök, en rund dubbelsäng finns på andra våningen, två enkelsängar i sovrummet på tredje våningen och på översta våningen finns vardagsrummet med soffa, fåtöljer och TV. En torrtoalett finns utanför. Toalett och dusch ca 100 meter bort vid gården.

Om några timmar kommer Miss Li att uppträda här. Nästa tisdag är det Benjamin Ingrosso som kör en vanlig konsert och dagen efteråt en extrakonsert. 1 Augusti är det Changes – Di Leva som tolkar ikonen David Bowie.

Gården består av 300 hektar. Här drevs jordbruk med djur fram till april 2002. Sedan slutade man med mjölkproduktion.

Istället betas marken av ca 60 hästar, som ägs och sköts av Fårö Islandshästar.
Vilket behagligt intryck vi fick av Stora Gåsemora gård. De skriver att årstiderna sätter sin prägel på vistelsen här. Utsikten över hedar, himmel och hav är ständigt i förändring med växlande väder och vind. Gryningsljus och skymningsljus. Kloka ord som jag suger i mig.
Vill du bo över på Fårö tycker jag att du ska ge gården en chans.

En Holländare i kalksten

Just denna bild är en repris. Kvarnen fanns med i inlägget från när vi cyklade 88 minuter i Fårösund.

Men Stucke kvarn är värd ett eget inlägg i kategorin Kvarnar.

1868 byggdes kvarnen som är en Holländare – med en vridbar topphätta som ställs i riktning mot vinden. Jag tror det var 2014 som den blev ett byggnadsminne. Kravet är därmed att den inte får förfalla eller vanvårdas. Hela kvarnmaskineriet med hjul, axlar, kvarnstenar och mjölkista finns kvar.

Om du googlar kommer du fram till en artikel från 2014, där det står att Stucke kvarn är till salu. Vad har hänt sedan dess? Hur många pratkvarnar har ventilerat så vinden tilltagit i Fårösund? 🙂

Det står att det är tillåtet att bygga en ny bostadsbyggnad intill kvarnen, enligt fastighetsmäklaren. Det nämns förslagen att starta bageri och café på tomten. Med tanke på alla som väntar på att få komma ombord på Fåröbåten i juli vore det mer läge att gå runt i kön och sälja dryck och tillbehör. Många tankar fladdrar förbi. Men mitt förnuft berättar att jag ska parkera ”pennan” och istället ta en förmiddagsfika i vårt inomhuskök.

Lillrone vattenkvarn

Lillrone övre vattenkvarn är en av sju bevarade vattenkvarnar på Gotland. En gång i tiden fanns det ungefär 200 vattenkvarnar på öjn.

Kvarnen uppfördes i sekelskiftet 1600 – 1700 av ägaren till Lillarone, Martin Burmeister. Martin var son till Hans som uppförde välkända Burmeisterska huset i Visby. Det huset ska vi snart visa upp på bloggen.

Alltså. Här blev det tvärstopp för oss. Den smala spången tilltalade ingen av oss. En lapp berättade följande text: Tycker du att det är otäckt att gå över dammarmen så kan du gå över bron längre fram!

Lätt val. Vi fortsatte framåt på natur- och kulturstigen längs Strömmaån. En sträcka på ungefär 3 km. En gång i tiden låg 4 sågar, 12 kvarnar, fyra valkor, ett färgeri och ett garveri längs denna sträcka, Ofattbart att det fanns 22 verk. Tänk vad det lät på vårarna.
Eftersom det var mörkt på himlen och det kommit regnstänk under bilfärden tänkte vi till en extra gång. Därför vände vi snabbt helt om. När vi var nästan framme vid ”Den lilla blå” såg vi möjligheten som vi missat tidigare. Jag tror inte vi är ensamma om den ”fadäsen”.

Det fanns nämligen en rak snabb väg fram till kvarnen strax intill de nyfikna, fina hästarna.

Nu var vi snabbt och lustigt på andra sidan och hade möjlighet att kliva in i kvarnen. Den chansen tog vi såklart gärna. Duon som alltid har rent mjöl i påsarna.

Kvarnen var i bruk till 1936. De två kommande åren användes den bara sporadiskt. Men under andra världskriget brukades den till sin fulla kapacitet. Efter freden stod den och förfall. Var det fel ord eller böjning? Sedan beslöt sig Gotlands hembygdsförbund och Lye hembygdsförening för att gemensamt restaurera kvarnen. Det blev bland annat nya vattenhjul och hjulaxlar.
Låt oss nu titta in i kvarnen när möjligheten finns.

Snyggt och fräscht. Det var när jag försjunkit in i en historisk text och började drömma mig några hundra år tillbaka i tiden som jag stelnade till. Vilka timmerstockar! Personen måste sova rejält djupt. Ska jag gå in och göra reklam för Nasonex eller Livicort? Kanske både dumt och farligt att väcka den björn… mjölnare som sover efter flera timmars hårt arbete.

Ett trevligt och intressant stopp på Östra Gotland. Rekommenderas.

Aldrig varit tagen ur drift

Vi var kvar i Gotlands hittills enda kulturreservat, Norrbys i Väte. Det var fortfarande ”fri tid” innan vi bokat in oss för en visning i Boningshuset. Eftersom lammen låg precis innanför grinden valde vi att ta en omväg runt tunet.

Kvarnen är en av få bevarade vattenkvarnar på Gotland. Ända fram till 1980-talet maldes det för husbehov i kvarnen och än i dag används den ibland för att mala mjöl. Detta innebär att det är en av få kvarnar i Norden som aldrig varit ur drift. Imponerande.

Mellan 1915-16 utdikades Roma stormyr, vilket påverkade vattenflödet som flöt förbi Norrbys så mycket att kvarnen tvingades flyttas en bit. Dammen du ser på bilden är inte anlagd, utan naturlig. Under vårarna när vattnet står högt öppnas dammluckan och vattnet släpps ut i kanalen. När jag jämför med mina egna utsläppta fantasitankar blir det som en slags våt variant av kosläpp. Antagligen med färre publik.

Nu har vi kommit runt till andra sidan. Läste att maskineriet i Norrbys kvarn är från 1700-talet, medan mjölsikten är från början av 1900-talet. Sikten gav vitt mjöl till bakning medan restprodukten, kli, gavs till de tacksamma hönsen. Låt oss gå in en liten stund.

På kvarnens övervåning finns de två malstenarna. Den ena är en konststen som användes för att mala foder till de hungriga djuren. Den andra är av granit och där mals fortfarande mjöl till bakning.

En snabb titt på mobilklockan upplyste oss om att det började bli dags för samling utanför trappan till Boningshuset där syskonen Edvin, Martha och Erik Johansson levde sina dagar.

Kvarnar på Storsudret

Det tog inte lång tid för oss att hitta tio kvarnar på Storsudret till kategorin ”De tio utvalda”. De stod ensamma, tillsammans med en kompis och till och med i en trio. Färgen skiftade. Vissa var sammanbyggda med hus. Andra var vinglösa. Väderkvarnar har alltid varit mest förekommande på södra Gotland. På femtiotalet började de första att byggas om till sommarstugor. Vilket rabalder det blev i vissa kretsar.

Du får ha en trevlig junitorsdag. Imorgon är det exakt sex månader kvar till Julafton. 😉 Vi tänkte börja tidigt på Midsommarafton med att ta ut ”Den lilla blå” och våra cyklar på nya äventyr. Det ska visst bli tropisk värme i de trakterna.

Lotsbackens kvarn i Slite

En blåsig och regnig höstkväll såg jag på en internetsida ett foto på några personer, som satt och fikade vid denna kvarn och samtidigt njöt av skärgården utanför Slite. Mitt planeringsblock fick genast några ”höstpennstreck”.

Lotsbacken kallas i vissa folkmunnar även för Slite backe. Ända sedan 1500-talet har den använts som lotsutsikt.

Fönsterbågarna har ersatt träluckor och släpper numera in ljus i kvarnen.

Kvarnen är bygd i fyra plan. Kvarnverket ska till merparten vara original från 1800-talets andra hälft. Kvarnen har annars anor från 1658.

Alla dessa seriösa val. Skulle jag sitta och ”fiknjuta” av Enholmen eller Cementas byggnader? Den här gången lottade jag inte. 🙂

Jag läste i en rapport att Lotsbackens kvarn är den som är i bäst tidsenligt skick, av alla undersökta kvarnar på Gotland. Undra om det finns en motsvarande statistik för pratkvarnar? 🙂

Aner vattenkvarn i Boge

I bakgrunden syns Boge kyrka som har siffra 37 i kategorin Medeltida kyrkor. Den gången för två år sedan var vi på väg hem från Slite och gjorde en kort avstickare till kyrkan. Nu tänkte vi premiäråka den mindre vägen mellan väg 147 och 148. Hela fyra stopp ämnade vi stanna till vid, på den under en mil ”långa sträckan”.
Det var som att komma in i en ny värld när vi rattade ner mot parkeringen. Under de cirka tvåhundrafemtio meterna mot målet gick vi ner i varv och tog in behagliga intryck.

På medeltiden var det gott om olika slags kvarnar på Gotland. Vid mitten av 1600-talet fanns det 134 förtecknade kvarnar på ön, hundratalet var vattenkvarnar. Av väderkvarnarna fanns de flesta på Sudret. (längst ner på ön) Men i samband med myrdikningarna under 1800-talet försvann den viktiga ingrediensen, som stavas V-A-T-T-E-N.

Nu finns det endast två vattenkvarnar kvar på Gotland som är brukbara. Aner vattenkvarn vid Boge, som byggdes i slutet av 1800-talet, är en av dem. Kvarnen byggdes i resvirke och bulteknik. Den har faltak och är två våningar hög.
En guldstjärna till hembygdsföreningen ❤ vars insatser räddade kvar kvarnen, dammarna och vallarna vid Aner. Om vattentillgången är tillräcklig i dammen brukas kvarnen vid två tillfällen om året.

Hjulet som driver kvarnen är ungefär 6 meter i diameter. En tjusig koppling, av en slump, till hästkrafter. 😉

Vad trevligt att dörren var öppen till detta museum. Välkommen in kära bloggbesökare.

I kvarnhuset finns dubbla kvarnstenspar.

Jag stod en stund och försökte tänka mig in hur det skulle varit att besöka kvarnen under dess ”glansdagar”. Insåg att ljudet säkert hördes långt innan kvarnen syntes. Jag hade därefter antagligen noterat bruset av strömmen. När jag öppnat dörren borde bullret varit rent öronbedövande. Gick det att föra en dialog? Såg man något genom den vita dimman? Hur var det att ta sig uppför trappan? Här någonstans började jag tänka på en scen från svartvita Kullamannen och steg för steg började ett bokmanus ta form i min halländska hjärna. Eller snarare en scen till ett manus, som ligger och vilar i en malpåse. Fortsättningen till Mina fotsteg i ditt hjärta. För jag hade flera hemliga skäl till att jag ville bo på Gotland. 😉
(Inga fler kommentarer om ämnet)

Numera är platsen privat. Vilken ynnest det är att vi 2021 har möjlighet att få ta del av historien. Få en inblick i vardagen förr. Då de flesta gårdarna var självhushåll och det ofta fanns en kvarn på tomten, där det maldes under vår och höst. Om vattenflödet samarbetade med människorna.

De här två söta hästarna var säkert mer nyfikna på vårt fika än oss. Jag ger högsta poäng till fikaplatsen, när det gäller väder, vyer, godsaker och sällskap. Just nu hade jag inte velat sitta där. För det regnar i Visby idag.