Kategoriarkiv: Fårö

Gamla hamn/Gamle hamn

Publicerad den av
26


Jag uppskattar tydligt markerade skyltar. För Hunden jag ville besöka kan varken skälla eller vifta på svansen. Egentligen har rauken flera namn. Några säger Kaffepannan. Andra Sankt Oles port. Det gemensamma är att det är Fårös mest berömda rauk.

Vi vaknade innan timern skulle väckt oss. Efter en tidig frukost åkte vi iväg. Eftersom det varit riktigt kallt under kvällen innan var vi påpälsade i starten. Mössan fanns till hands i fickan. Men efter ett par timmar åkte det mesta av. Samtidigt var jag tacksam för att jag hade ordentliga skor på fötterna på grund av klättringar och ojämna partier.

Klapperstenstranden norr och söder om raukområdet är mycket vacker. Stranden saknar så gott som all form av växtlighet. I solsken är stranden bländande vit. Det är känt att det nästan alltid är stilla och lugnt vid denna plats oavsett hur mycket det blåser ute på havet.

Ser du den berömda rauken? Den bästa bilden kommer snart. Men den allra bästa hade varit att ha solnedgången med i centrum. För då hade det varit extra magiskt.

Troligtvis var detta långt tillbaka både en handels- och fiskehamn.
Längst ned i den breda rauken har vågorna gröpt ut ett stort hål, en raukport och ovanför rauken ligger ett löst kalkstensblock. Allra överst ser du en livs levande ”fågelhund” som bevakade just mig. 😉

Raukarna vid Gamla hamn är speciella. För i vanliga fall består raukar helt igenom av revkalksten. Men här står de på en fot av lagrad kalksten. Vad tycker din fantasi detta ser ut som?

En liten bit in i strandskogen ligger resterna av ett träkapell med kor och långhus. Det rör sig om grunden till en kapellruin kallad S:t Äulas körka eller S:t Olofs kyrka i modernare tid.

Detta var första stoppet på en lång härlig dag. En gullviva hälsade oss välkomna tillbaka till bilen. ❤

 

 

Ebbes på Fårö

Publicerad den av
24


Under 20 säsonger drev skånska Fåröborna Kerstin & Håkan Ebbes. Förra året var den sista sommaren. Under flera av de sista åren hade Therese en viktig funktion. Jag kan förstå att det var naturligt att hon skulle ta över stafettpinnen.

Den glada och trevliga Therese lockade med sin sambo Johan, att gemensamt satsa helhjärtat på det vinnande konceptet med att sälja kläder, skinnprodukter, skor, hattar, lammskinn, humor, väskor, hantverk och andra användbara accessoarer.

Konceptet är som tidigare att allt ska ha hög kvalitet och kunna säljas till ett relativt lågt pris i jämförelse med konkurrensen.

Är det dags för att bli Hatt-Bosse snart? Passar du i hatt?

Denna fick följa med hem i ett stort paket. Inte växten eller krukan. Det svarta tuffa menar jag. 😉

Trots min nätta fyr-samling på hemmaplan blev det ingen ny. Det fina skeppet har vi ingen plats för.

Husen var också frestande. Troligtvis köper vi ett vid nästa besök.

De här var Solveig förtjust i.

De här kändes en aning för varma inför de kommande månaderna. Eller kommer vädret att bli helt tvärtom mot sommaren 2018? Regnkläder och paraply kommer att ta slut. De måste importera produkter från främmande länder. Det blir snöbollskrig på midsommar. Bäst att trycka av min fantasiknapp. 🙂

Rätt och läcker färg. Perfekt för att stoppa ner mindre inköpta saker. Varför köpte jag inte den? Vilken tur att vi kommer att återkomma till åttonde största ön i Sverige. Först ska alla turister få ha ön för sig själva några månader. 😉

Vi kan varmt rekommendera denna anrika Fåröbutik. 😀 Stort LYCKA TILL Therese & Johan. Glöm bara inte bort att hitta små luckor där ni kan njuta privat av sommaren. Jag och Solveig vet allt för väl vad det innebär med att ha en sommarverksamhet sju dagar i veckan. Där man ständigt ska vara till hands.

Sylvis Döttrar Hembageri & Café

Publicerad den av
26


Inte långt från vår hyrda stuga ligger detta berömda hembageri på Fårö i ett stiligt kalkstenshus.

Döttrarna heter Lisa och Barbro.

Jag kan riktigt tänka mig den slingrande kön hit en sommarmorgon, innan människorna ska till Sudersand eller närliggande Ekeviken. En högsommardag säljer de 4000 bullar.

De öppnar tidigt på morgonen. Jag gissar att många har det som en vana att köra inom och ta med en påse nybakat. Vi var där sent på eftermiddagen. Då var det tomt på tårtor. Förra året började de göra egen glass och milkshake.

Undra hur denna klassiker smakar?

Jag blev förtjust i tavlan på väggen. Inser såklart att den är hårdsmält att äta – men går den att köpa? På plats ställer jag aldrig dumma frågor. 😉

De säljer annat också till turister.

Vi hade tur. Solen kom fram och vi kunde njuta utomhus. Solveig sa att hon gillade skarpt jordgubbspajen med maräng och gav den högsta poäng.

Denna påse fick följa med hem till stugan.

Detta var nionde fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Nio pärlor med det ”lilla extra”. ❤

Gården Bondans

Publicerad den av
17


Det finns en väg som slingrar sig mellan tre träskmarker. Förr var här istället ett sund som delade Fårö i två delar. Namnet på de tre träsken är Alnäsaträsk, större Norrsund och Bondansträsk. Den säregna naturen präglas av utegångsfår som håller växterna låga. Det finns också gott om kaniner som springer kors och tvärs över vägen.

Gården Bondans som är byggd 1783 ligger nära Bondanträsk. Det skulle varit kul att se om det gick att få igång traktorn.

Byggnaderna är ålderdomligt placerade utan indelning i mangård och fägård. Något som annars är vanligt för de gotländska gårdarna.

Ladugården är agtäckt. Det finns en lada med tröskhus. En bodlänga och magasin med gåshus. Samt källare och linbastu.
Lite kuriosa om agtak. Många känner säkert igen ordet AG från korsord. Det handlar om ett halvgräs som påminner om vass och det växer i agmyrar. Ag läggs i ett ungefär 80 cm tjockt lager som börjar vid takfoten och byggs uppåt så att regnet rinner av utan att tränga igenom. Om det är rätt fixat håller det i ungefär 60 år. Nu drog jag en liten tyst parallell till mitt prästbetyg och blev en aning dyster till sinnes. 😉

Gården verkar öde men det ser ut som en intressant fritidsbostad. Vad nära de har till att åka på Rauksafari.

Oj! Där kom jag lite för nära. Hinner jag laga muren innan… 😉

 

Engelska kyrkogården och naturreservatet Ryssnäs

Publicerad den av
29


Ryssnäs naturreservat blev redan vid vårt första besök på Fårö en gemensam favoritplats. Dit återkom vi gärna, ännu en gång. Här finns också en kolerakyrkogård.

Lambgift är ett gotländskt fårhus med plats för foder på loftet. Det måste vara skönt med skydd för blåst, regn och snö med tanke på lamm som går ute året om.

Här finns 14 stycken granit block med en gemensam kedja mellan sig. En av de tjugotal som är begravda här var överstelöjtnant Hannant vid engelska marinkåren. Männen avled 1854 i den hemska sjukdomen kolera, under Krimkriget (1853-56).

Texten börjar försvinna helt, men ordet KOLERA kan du säkert läsa.

Händerna på Ryggen Bosse! Vissa saker som är stenkul får man inte göra var som helst. 🙂

Det är något speciellt med ljusskenet här som är svårt att ta på. Jag upplever att det karga och ödsliga gör ett stort intryck på mig och förstärks av att det ligger helt öppet mot havets alla temperament.

Ryssnäs är hur som helst ett unikt naturområde med sina klapperstenstränder och alvar mark och ett rikligt fågelliv som borde varit värt ett eget blogginlägg.

Det var lite bättre väder när vi var här i augusti 2016.

Intressant att jämföra med tidigare tagna bilder. Samma plats kan upplevas helt olika av fler skäl som årstid, väderlek, sinnesstämning m.m.

Mums! Sådana här ”avsnitt” i naturen älskar jag. Nu skulle det njutas utan ”ett liv bakom kameran”. Hade vi gått här för femton år sedan hade vi kanske mött en kustvandrande Ingmar Bergman runt hörnet. Hm! Jag hade säkert inte vågat fråga om jag fick ta en bild på honom eller om vi skulle ta ett parti schack. Pjäser som pjäser. Han skulle bara vågat röra min dam. 😉

 

Fårö hantverkshus

Publicerad den av
22


Strax intill Fårö kyrka ligger denna trevliga butik. Fårö hantverkshus är en ideell förening, där medlemmarna ställer ut sina alster till försäljning i butiken. Jag såg att det fanns gott om duktiga ”medlemmar”. Sedan många år har jag uppskattat kreativa människor. Ofta sprider de glädje omkring sig. 🙂

Idag var det trevliga Anette som jobbade.

Medlemmarna hjälps åt att bemanna butiken. Det går även att köpa kaffe, bakverk & glass. Bakom huset finns ett grönområde med bänkar och bord. Där har vi suttit förr.

Dam i blått. Kanske något för mig. Nej just det. Jag tycker om dam i grönt. 😉

Gulliga trötta lamm. ❤

Di sma undar jårdi. Kul att de tittade upp.

Bäddat för kuddkrig. Eller mys & fint i soffan.

Denna gång fick två saker följa med den blå bilen till grannön Gotland. 😀

Fårö fyr

Publicerad den av
27


Hemma har jag en underbar flygfotobok som jag ofta bläddrar i. Boken är fylld av superläckra foton från luften över Gotland och öarna omkring.
Innan vi åkte iväg spetsade jag in mig på bilderna över Fårös fyr. Jag drömde mig in hur vi gick in på det stora området. Fikade som de gjorde på ett foto. Betraktade fyren från alla vinklar. Tog närbilder och … inte det. Fritt från luften. Privatägt från marken.

Denna blinkande 24 meter höga fyr med en ljushöjd på 30 meter över vattenytan, byggdes 1846-47 och invigdes det sistnämnda årtalet. Ett år efter Hoburg fyr på södra Gotland. Från början använde man rovoljelampor. Senare byttes ljuskällan ut mot starkare fotogenlampor. Var 20:e sekund visades en fyra sekunder långblänk. Tornets största uppgift var säkert att varna för Salvorevs förrädiska sandbankar i norr.

Några årtal: 1953 elektrificerades fyren. 1977 avbemannades den. Men Fårö fyr är fortfarande i bruk och sköts av Sjöfartsverket. Den siste fyrmästaren var Joe Nordberg. (1920-2009)
Kuriosa. Det finns en gammal ”skrönbön” som löd så här på Fårö:
”Gud välsigna våra åkrar och ängar.
Våra pigor och drängar.
Giv fisk i garn och kut i strand.
Gud, låt ett stort skepp stranda på skär i natt.”

Det blåste kallt. Jag hade användning av både mössa och vantar när jag nådde havet.

Stränderna är vackra men inte speciellt barnvänliga. Men det finns betydligt finare sandstränder åt båda hållen. Nästan världsklass på dem.

Norsta Auren mot norr nämns i många sammanhang som ett lugnare ställe än Sudersand och kanske är det den lilla öns bästa sandstrand. Bred strand och stora sanddyner. Där används varken mössa, vantar eller ibland ens andra kläder. (Känt naturistställe).
Nu ökade regnmängden uppifrån. En sista bild innan kameraväskan öppnades för en vilopaus för kameran.

Min busiga pojkhjärnsida skulle vilja klättra över och smyga iväg bara en liten bit och ta några bilder på fyren från den finaste sidan. Istället blev det hem till värmen i stugan och dansande på TV.  Fyra skulle bli tre. Själv håller jag på Kristin – ända in i kaklet. Ikväll är det dags igen. 

 

 

 

 

 

 

Olof Palmes minnesplats

Publicerad den av
14


Olof Palme tillbringade 30 stycken somrar på Fårö, de flesta i närheten av Sudersand. Jag tror han älskade att få komma hit för att koppla av och få träffa sina partikamrater. Palme höll under dessa år flera tal i Sudersand.
Gutarna är omtalade för att låta kändisar få röra sig fritt på ön och att inte bjuda på skvaller eller information om var de bor. Ingmar Bergman är ett annat bra exempel på det.

Väldigt nära vår hyrda pepparkaksstuga i Sudersand, ligger i en vacker glänta bland björkarna denna speciella minnesplats.
Det är Fårö socialdemokratiska förening som hedrat Olof Palme med att uppföra en skulpturgrupp.

Arkitekten och skulptören heter Jan Sundström. Symboliken med pallarna är att de ska stå för Palmes internationella arbete, världsdelarna och världshaven. Den höga är ett landmärke.

Egentligen heter det inte pallar utan hallar i kalksten. Hallar är ovala stenar med hål som fiskare använde som sänken i fiskegarn.

Jag slog mig ner en stund på en pall och tankarna gick till texten ”Inte vilken februarikväll som helst” i kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”:
Ibland stannar tiden. Det spelar ingen roll om man är gammal eller ung. Det finns sekvenser i livet som vi aldrig glömmer…

Sudersand

Publicerad den av
28


Redan i slutet av femtiotalet började kommunen bygga stugbyn som växt enormt under dessa år. Nu finns det mängder av alternativ när det gäller boende. Allt från lillstugor till vandrarhem, parhus och hotell. Den vidsträckta stranden är berömd sedan åtskilliga år. När Bergmanfilmerna Skammen och Scener ur ett äktenskap spelades in bodde flera från filmteamet här. Då fanns det endast torrdass. Liv Ullman uppskattade detta och lär ha sagt: ”Det blåser och havet brusar och det är mörkt. Där sitter man som på en tron och upplever detta fantastiska med vind och vatten.”

Ser mer ut som ett njutbart ”grönbygge” än svartbygge.

Du har i kategorin Sova borta sett oss bo på lyxhotell vid havet och välkänt hotell innanför den berömda ringmuren. Nu valde vi en familjestuga för fyra personer. Orsaken var att ”tvåan” var upptagen första natten och då kunde vi lika gärna bo kvar.

Eftersom vi bara var två var valet enkelt. Men nyfiken som jag är ville jag gärna se hur det såg ut där på loftet. Men jag lovade att inte gå in. För vi ville inte städa där också.

Möjlighet att ”putta ihop” sängarna. Säkert bättre utsikt genom fönstret. Men vad är det mot toalett, dusch, platt-TV, kök, bättre möbler och öppen spis.

Det finns massor att göra på området. Både när det gäller att spisa, röra på sig och njuta av annat. Självklart var mycket fortfarande inte igång. Högsäsongen har inte börjat. Men Ebbas Mat & Kaffe är öppet hela året.

Här välkomnade kocken oss. 😉

Det var en god paj och färggrant på fatet.

Sötsaker även på golvet, på uteplatsen. ❤

Betydligt trevligare att titta ut än om någon okänd skulle titta in sent på kvällen.
Nu var vi redo för en tidig kvällsutflykt. Med hade jag både mössa och vantar. Mörkret hade kommit tidigt och regnet hängde i luften.

Frågan var riktningen för trippen. Vad hade du valt? Vad nära det är till huvudstaden. Mindre än 24 mil. Första kvällsstoppet låg väldigt nära vår familjestuga.

Simma eller sitta i bilen?

Publicerad den av
18

Påläst som jag ibland är så visste jag att färjan TILL Fårö går hel- och halvtimmar. En annan detalj, det behövs inget intag av ”sjösjukepiller” inför resan på havet. Turen från Sveriges största ö till den nionde största i vårt land tar bara åtta minuter.

Redan efter några timmar på den mindre ön kändes och upplevdes det, som om vi annars i vardagslivet bodde på fastlandet i Visby. Hjärnan kan gå på vad som helst.

Vi missade 14.30 färjan med 1 minut. Orsaken var ett vägarbete i Lärbro.
Dumt att inte utnyttja tiden. Jag lyssnade med ett halvt öra på bilrepliken.
”Du gör inte som när vi skulle åka till Wien. Tänk på att det är jag som sitter vid ratten och jag väntar int…”
”Det är lugnt. Jag simmar över.”
”Bra. Då vinkar jag till dig.”
”Sorry! Tyvärr ingen backspegel med mig.” 😉

Vinden var iskall och påstridig, trots solens besök.

Kalkugnsruinen i Fårösund var i bruk i femtio år, mellan 1855 och 1905. Denna ugn låg perfekt nära havet. Undra till vilka länder som exporten gick?

Bäst att inte sticka ner till färjeläget. Fast det var svårt att inte lyda benen och en del av min ärtstora hjärna som helst ville stanna tiden för ”jag ska bara”.  😉

Jag är förtjust i gamla kvarnar. Är du också det?

Bäst att inte göra en Wien-repris. Simma lockade inte längre. 😉

Eftertext:
Tillsammans med mobilbilder blev det nästan 900 st tagna foton. Därmed finns det en del att göra på hemmaplan den närmaste tiden. Därför svarar jag med en symbol efter eventuella kommentarer.
Med tanke på väderläget på södra fastlandet måste jag säga att vi hade en otrolig tur de tre dagarna. Trots att jag hade både mössa och vantar på under fredagskvällens utflykt och det småregnade till och ifrån.
Småduggade gjorde det inte när jag vaknade fem i fyra på söndagsnatten mitt i en djup dröm. Då vräkte det ner och Tor lekte med sitt trumset, hammaren och tände ”tomtebloss”, precis ovanför vår pepparkaksstuga. Det var omöjligt att somna om.

Den viktigaste dagen för oss var absolut lördagen. Vi åt då frukost redan klockan 6 och fick en stund senare uppleva fantastiska timmar, som vi förhoppningsvis aldrig kommer att glömma. ❤
Jag har läst att ”Rauksafari-sträckan” har ett par hundratusen besökare varje år.
Vi mötte inga bilar på hela den världskända kustremsan. 😀  Tänk att vi hade den smala slingrande kustvägen helt för oss själva. All tid för att njuta och inte behöva parera med andra större fordon. Vad är oddset för det?

Frågor till alla bloggbesökare:
Har du varit på Fårö någon gång?
Om JA på frågan. Vad tyckte du mest om? Minst om?
Om NEJ. Vad skulle du vilja uppleva/se på den lilla ön om du kom dit för första gången? Vilka tre saker lockar mest?
Om du fick välja helt själv. Vilken av de tolv månaderna hade du helst rest till Fårö?

Väder kan vi tyvärr inte styra själva. Trots att jag håller på att läsa Jonas Carlssons bok. Undra hur ”Regnmannen” kommer att sluta.  😉