Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Nära hotad står det på Rödlistning 2020. Gotländsk nunneört förekommer endast på Gotland. Den trivs bäst i halvskuggiga miljöer. Gärna längs murar och under buskage.
Solveig fick kämpa för att kunna fota exemplar som inte var helt nervissnade. Jag visste att ö-varianten av nunneört var en vårart, men det står i Naturvårdsverkets text att den är helt nervissnad redan i slutet av maj. Det var ändå bara fredagen den sjätte maj… 🙂
Gotländsk nunneört är flerårig och kan spridas med stamknölar och med frön som arbetande myror släpar iväg. Blommorna pollineras av humlor.
Solveig har döpt det här fotot till ”Man i sovsäck”.
Vi befann oss vid stenmuren runt Västergarns kyrkogård. Solveig fotade och jag gick runt och försökte hitta fler exemplar. Det märktes att hon börjat slappna av och började lita på mig mer och mer. Mitt första försök gick annars så där, när jag besteg den gamla stadsvallen och letade runt i det gröna bland resterna av den gamla kastalen. Spontant och med en röst i dur ropade jag glatt och pekade mot en matchande art. ”Där är den!” Så lätt skulle det tydligen inte gå. 😉
Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad. Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉
År 1710 färdigbyggdes bastionen Skansen, även kallas Havsfrun, innanför muren.
Det var krig mellan Sverige och Ryssland. Gutarna fruktade att Gotland skulle bli indragna. Därför placerade de ut kanoner på bastionen om ryssarna skulle komma på objudet besök.
Under 1800-talets mitt bebyggdes alltmer området utanför muren och Skansen. Området fick namnet Södra Byrummet. Av två orsaker behövdes en ny passage/port. Dels för invånarna utanför och dels för Kronans hästar som drog ut artilleriet till exercisplatsen utanför muren.
I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det. Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉
Vi motstod frestelsen att cykla vidare på en slingrande asfaltsväg. Orsaken var att vi insåg att vi i så fall lämnade Tingstäde socken. Istället cyklade vi in på en mindre väg och stannade till utanför Gotland of Sweden, Bed & Breakfast, för att plåta två saker.
Bokboden lockade mer än att basta. Ägaren kom ut från huset och Solveig tog en liten pratstund och berättade om gotlanduppochner. När vi kom hem googlade hon och läste högt för mig. Massor av positiva recensioner om stället och värdparet. Med andra ord ett bra tips för framtiden.
Under första världskriget stod Tingstäde fästning klar. Tyvärr hade bygget dragit ut på tiden. För fästningen var militärtekniskt föråldrad redan när den togs i bruk. Delvis är förråds-och förläggningsbyggnaderna, som är avsedda för 300 personer, nergrävda i åsen. I modern tid är det ett museum som sköts av Tingstäde hembygdsförening.
Det här fina huset skulle jag gärna velat veta något om. Kanske får jag hjälp och raderar denna text och byter ut det mot… 😉 Visst hade vi tur med vädret? Just här är det inte ett enda mörkt moln på himlen.
Vi cyklade ner mellan två vitsippshav och tog oss till Gotlands näst största insjö, eller träsk som de säger här. Tingstäde träsk är en av öns största dricksvattenstäkter.
Hade kassen med bouleklot legat i bilen kunde vi tagit en match. Bra tips för framtiden.
Mysigt att cykla omkring bland hus och fina trädgårdar. Alltid nära till vatten.
Frestelsen blev för stor. Ännu en gång tog vi oss ner till träsket. Jag tog en vända ut på bryggan. Mina tankar gick till Bulverket som ligger på botten av Tingstäde träsk. Det rör sig om nordens största bevarade byggnadsverk av trä. Tiden är inte helt klockren. Kanske runt år 1130, någonstans mellan vikinga- och medeltiden. Bulverket är kvadratisk. På de 170 meter långa träplattformarna har det stått trähus. Tyvärr har Bulverket förstörts av brand. Från båt ska det gå att se resterna. Även genom blankis på vintern.
Min timer började närma sig ringning. ”Den lilla blå” stod parkerad utanför Gotlands Försvarsmuseum. När det är öppet visas öns historia för armé, flyg och marin. Tidsepoken är från förr till nu. Det är föreningen Gotlands Försvarsmuseum som driver museet. När cyklarna lyftes upp bakom bilen gick solen i moln. Plötsligt var det kyligt. Nästan som ett ”kallt krig”, tänkte jag ironiskt.
I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det. Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉
I söndags gjorde vi årets första 88 minuters utflykt på två hjul. Denna gång valde vi Tingstäde, två mil från Visby, på väg 148 mot Fårösund. En plats som jag alltid förknippat med de två laddade orden; militär och försvar. På det gula huset finns en skylt på fasaden där det står Café Gertrud. Tydligen nerlagt sedan 1975.
Både en tuff och gullig gul ”bubbla”.
Det var soligt och vårfagert i naturen. Här rörde det sig om en ”vit matta”.
En annan gång får inte cyklarna följa med. Då ska vi istället vandra till ”Årets källa 2001” av Källankademin.
På Krutbrännaren butik och vandrarhems hemsida står rubriken ”Gotlands roligaste presentbutik”. Där stannar vi kanske till någon gång i sommar och gör ett bloggbesök. Om den ”Den lilla blå” befinner sig på rätt sida vägen. För trafiken är tät och intensiv en vacker ”Fårölängtansdag”. En vänstersväng lockar inte.
På tal om missa. Missa gjorde inte Solveig i år. För det var hon som såg årets första vita blåsippa. Även de nästkommande. Därmed får jag släppa ifrån mig titeln som jag burit stolt sedan våren 2021.
Fotnot: Du som följt våra tidigare ”88 minuter”. Tycker du inte att jag missat något på slutet? 😉 Ledtråd. Det har jag inte. Orsaken är ”storlek”. Välkommen tillbaka till etapp 2.
Vilken månad tror du bilden är tagen? Skriv din chansning i en kommentar. Månader som var aktuella: Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, November och December. Regler/Poäng: Tävlingstiden är från inlägg till klockan 23:59. (På facebook till klockan 22:00.) Nästa akt kommer 6/6. Är vi bortresta/sjuka får ni vänta ett tag. De första åtta akterna innehåller endast ett foto. I finalen i september ingår fyra foton, en fråga och annat poängsystem. 😉 Dessutom fast klockslag!!! Tabell efter akt 5: 59 poäng: 1. Anita L 47 poäng: 2. Minton 32 poäng: 3. Ing-Britt J
21 poäng: 4. Jennifer L 16 poäng: 5. Ann-Terese Å, Lisbeth A, Louise P, Christel B, Laila L, Åse H, Ditte och Znogge. 15 poäng: 13. Eva-Lotta
0 poäng: 14. Liv G.K, Anne B, Signhild H, Börje C, Blomsterbönan, Inger B, Eva R, Gunilla W, Saga H, Wiolettan, Marie K, Margareta G, Maj J, Anki A, Lena W, Emil L, Marie T, Primrose, Inger A, Gunnel, Greger, Kenneth N, Lena C, Katarina O, Mia J, Agneta MP, Annika S, Susan A, Susie B och Inga-Lisa K.
Övriga 44:e plats.
Statistik efter fem tävlingar: Rätt månad:5-1-9-2-2= 19 gånger Fel månad:16-22-16-21-15= 90 gånger Teoretiskt borde det bli lättare med tanke på att antalet alternativ minskas med en bild. Sedan finns det såklart en final också. 😉 Priser: Alla på pallen i september får var sin Skrap-Kryss. Den som vinner är Fotomästare 2022. Regerande mästare är Maj Johansson. Vid samma poäng avgör den som nådde summan först i finalen.
Vädret var obestämbart under kvällen. Ibland såg vi att solen kämpade sig fram, för att en stund senare återigen försvinna bakom mörka moln. Det såg väldigt effektfullt ut över havet, på gränsen till dramatiskt skådespel. Skulle vi stanna kvar på Kokoloko eller chansa på en solnedgång vid de gamla kvarnarna Käringen och Lågan?
Vi klädde på oss rejält. Det var blåsigt och kallt på höjden, så för att hålla värmen höjde vi promenadtempot.
Solen gömde sig bakom molntäcket. Vi tittade på klockan för att se hur lång tid det var kvar tills solen skulle gå ner vid horisonten.
Som på beställning kom solen fram igen. Vi blev så glada att vi växte några meter. 😉 Visst ser våra skuggor ut som hällristningar?
Slutet blev bättre än ingen solnedgång alls. Därmed den passande bloggrubriken. För i den kategorin kan du se att vi har upplevt betydligt vackrare solnedgångar, än den här, på Gotland. När vi hyrt stuga har vi bott tre nätter vilket gjort att vi haft tre chanser istället för en.
Så här trevligt såg det ut när vi kom tillbaka till hotellet. Ljus och blommor kan aldrig bli fel.
Vi kombinerade hotellvistelsen på Kokoloko med två promenader i närmiljön.
Först gick vi den anlagda promenadvägen runt västra fasaden. Kvarnen Plågan, som byggdes 1800, har med åren blivit vingklippt. Vi läste att Plågan såldes 2020 för 605 000 till Johan Gate, som är ägare på Kokoloko. Det var 13 stycken budgivare inblandade i den ekonomiska biten. Johans plan är att göra en utställningshall, konsthall. Otroligt att det finns 6 st våningar att laborera mellan. Slutresultatet kan bli riktigt lyckat efter allt malande & planerande.
Tycker du det är många K i ordet Kokoloko? Då ska du veta att det är ett mer i Kék kökörcsin, som är det ungerska ordet för blåsippor.
Våren 2022 är efterlängtad. Nu är mycket på G i naturen på Gotland. För varje dygn sker nya ”mirakel”.
På håll syns nästa kvarn som heter Käringen och ägs av Region Gotland. Själva vek vi av till höger.
För den som vill bygga muskler och få upp flåset finns det möjligheter.
En kvarn finns också med på en av de tolv banorna. Det var gratis att spela under ”lågsäsong”. Hade det varit varmare hade vi garanterat nappat på erbjudandet. Nu ville vi istället in och värma oss några timmar, innan vi hoppades på ett ”vädermirakel”, solnedgång. Hur det gick på den fronten får du reda på i nästa inlägg. Det pendlade… Mörka moln hade makten stundtals. Sen tog sig solen igenom molntäcket för att snabbt försvinna igen…
Det finns bara en sak att göra när något blir fel: ”Gör om, gör rätt!” Förra söndagen kröp jag omkring i naturreservatet Filehajdar med mitt macro och fotade ”sippor”. Det fanns gott om blåsippor (dem har jag bra koll på), vitsippor (dem har jag också full koll på) och så lyckades jag till min stora glädje hitta en annan sorts sippor; ludna, blålila och ca en dm höga. (Förra inlägget från Filehajdar är numera redigerat.) https://gotlanduppochner.com/2022/04/24/jakten-pa-den-fridlysta-och-rodlistade-nipsippan/
Bosse skrev om nipsippor eftersom vi trodde att det var dem vi hittat. Inte så konstigt kanske, med tanke på att vi åkt till rätt plats på Gotland. Allt vi läst på om Filehajdar handlade om nipsippor. Inte någonstans hade vi läst att det fanns gott om fältsippor på samma plats… Men när jag la in en av mina bilder i en grupp på FB fick jag genast en kommentar: Är detta verkligen en nipsippa?
Vad gör man då? Jo, man åker tillbaka till samma ställe en vecka senare och letar vidare.
Först konstaterade jag att det inte fanns en enda nipsippa där vi varit förra veckan. Alltså följde jag stängslet där Cementa, med jämna mellanrum, upplyste mig om att obehöriga ej ägde tillträde. Jag var nästan på väg att ge upp när jag plötsligt fick syn på några stycken – på fel sida om stängslet.
De finaste stod förstås så långt ifrån stängslet att bilden inte blev bättre än så här med ett macro.
Men, som tur var, fanns det några som stod lite närmare. Gå över vågade jag förstås inte… men lägga sig på mage på marken och fotografera under stängslet fungerade!
Trots ivrigt spanande, på båda sidor om stängslet, så hittade jag inga fler. Men, nu kan jag i alla fall med gott samvete säga att bilderna ovan föreställer nipsippor. De trivs på solbelysta, torra miljöer på grus eller kalkhällar. För den som inte gått omkring i Filehajdar kan jag berätta att det är en ganska karg natur. Nipsipporna är som små starka färgklickar där de står. Men jag måste förstås avsluta med en annan bild. Kan det vara en fältsippa som tappat färgen? Vi kommer inte att åka dit nästa söndag igen för att ta reda på det 🙂
bornholmuppochner & gotlanduppochner 