Etikettarkiv: Femårsdagbok

Dammsugaren sög

Publicerad den av
4

Det här hade jag sett fram emot länge. Redan när jag i Visby fick en bok om Bornholm av Solveig längtade min tävlingsinstinkt efter vad min/vår sanning skulle landa på.

Hur många trappsteg fanns det i trätrappan som skulle ta oss till berömda Jons Kapel? De två böckerna som fanns på hemmaplan berättar om 172, 182 respektive 222 trappor. Vilka antal skulle jag och Solveig få det till? Troligtvis en fjärde och en femte variant.

Jag har totalt ätit x antal wienerbröd innan vi gått längre turer på Gotland & Fårö. En utmärkt taktik, som jag hade snappat upp av en svensk ishockeylegend. Håkan Wickberg i Brynäs och Tre Kronor tog några bett i periodpauserna för att blodsockret inte skulle nå farligt låga värden. Synd jag inte visste det tidigare. Andra söta kakor, frukt & godis m.m. ger inte samma stabilitet, utan bjuder bara på en gratis bergochdalbana-tur. 😦
Nu är det så att jag inte tycker om danska wienerbröd. Sliskigt söta. Därför fick det bli en gråvit dammsugare. För stor, för äcklig. Minns inte om jag fick i mig den helt. Tror inte det.

Nu hade Solveig kommit en bra bit före mig. Hon stannade upp och väntade in mig. Hon såg på min mobil att jag hade 24.2 i blodsocker. Vi bestämde att jag skulle sakta ta mig tillbaks till bilen medan hon och kameran gick en liten bit till.
Det hjälpte inte att jag taktiskt pytsade in insulin. Troligen var ”platsen punkterad”. Då dör det helt.

Men den som väntar på något trevligt väntar aldrig för länge… Dessutom hade vi jättemysigt några timmar senare. Fast blodsockret då var lite för lågt ett tag. Nog om det trista ”söta” ämnet.

Ps. Jag ser i min femårsdagbok att en av mina bloggvänner fyller år just detta septemberdatum.
Detta är ingen diabetes blogg. Därför ger jag mig inte in i några fler ord om ämnet i eventuella kommentarer. Men just denna gång hade jag bara två saker att välja på. Antingen skippa inlägget eller berätta om en tuff vardag mitt i ett spännande äventyr.

Bornholmslinjen, etapp tre

Publicerad den av
12

Lite drygt två månader senare stod vi här igen och väntade på ”uppkörning”. I min femårsdagbok kan jag notera skälet till att det blev senare ankomst till Ystad denna andra gång. I juni rullade vi iväg hemifrån klockan 05:11. Tyvärr kom vi denna tidiga morgon inte iväg förrän klockan 05:12. 😉

Kanske tar vi med våra cyklar och lämnar bilen hemma vid ett dagbesök på Bornholm någon gång i framtiden. Men det börjar med en rejäl uppförsbacke i Rönne. Tror inte vi kommer att cykla uppför den. I den största staden finns många ”vita fläckar” som vi kunde färglägga med att enbart promenera, njuta, ta kort och sätta oss ner och dricka och äta något mellan varven.

Vår lilla blå verkade på den trånga parkeringen känna sig trygg med sin grannkompis och lovade att inte börja blinka med ljuset. (Gammal historia från 2017.)

Solveig ställde sig i kö för att köpa fika. Själv hade jag mitt på det torra och såg fram emot att sätta tänderna i min älsklingskaka från Nisses Konditori i Ängelholm. Min älskade fru som åkte ”gratis” tåg i Skåne under sommaren 2024, tog en del rundor till Ängelholm av olika skäl. Varje gång frågade hon mig om jag ville ha… eller om jag tröttnat på kakorna som jag njöt av redan när vi bodde i Skåne på nittiotalet och tyvärr saknade mycket under de fem Gotlandsåren. En annan sak som jag saknar just nu i denna sekund är ny musik av Robban Broberg. ”En av de stunder när verkligheten blir sagolik”, sjunger han för mig på mitt nya kontor och kommande gästrum.

Redan denna andra ditresa kändes det som om tiden gick fortare än förra gången.

Eftertext:
Tid för överfart: 8:30-9:50
Pris: 630 SEK
Havets humör: Soligt och lugnt på havet.

Sista helgen i oktober

Publicerad den av
16

Vi försöker att ta vara på de där vackra höstdagarna, som glimrar till bland ”ruskiga regniga på tvären dagar”. Söndagen den 30 oktober var en sådan högtidsdag.
Det var en stortävling i Tofta som lockade stor publik. Därför valde vi inte kustvägen. Istället lyckades vi hitta en tredje och kortare väg till lugnet och naturen vid Västerhejde kyrka.

Det var ett tag sedan vi hade med oss två kameror. Medan Solveig då och då stannade till och tog macrobilder fortsatte jag stigen fram. Med jämna mellanrum åkte mina extrakläder av. När den gula lampan däruppe försvann bakom ett moln blev jag påmind om det som snart väntar runt hörnet.

Ibland lyckas jag få till en skaplig närbild även med mitt objektiv.

Det är en rofylld plats som vi besökt vid de olika årstiderna. Vi ville gärna att ett inlägg skulle hamna i kategorin FYRA ÅRSTIDER. På köpet kom en bild med i någon av våra gotländska almanackor.

Jag hann med några spännande egna små, klättrande utflykter innan jag kom på att jag inte hade åkt hit ensam. Därför vände jag på stegriktningen och höll utsikt mot marknivån. Med tanke på exempelvis kåseriet EN FRU FÖR MYCKET I vår gemensamma kåseribok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” har jag blivit bättre på att inte vara så impulsiv, så ofta längre. 😉 För det där borde vara den äkta Solveig. Eller var jag ute och cyklade?

Min äkta fru hade fått syn på två trollsländor som tagit paus i flygandet och ägnade sig åt privat lek. Du ser att det är två stycken?

Det är häftigt med mixen av höstfärger och blommor som vägrar acceptera att deras tid är över. Mina tankar gick till gårdagens promenad bland gränderna i Visby. Då var vi kamerafria, men ögonen njöt till fullo av rosor i olika färger och mina två bruna gillade att se en blommande blåeld.

Vad minns jag om fakta om kyrkan? Mest att trappgavlarna är väldigt ovanliga på öjn när det gäller medeltidskyrkor. Kommer också ihåg att Västerhejde kyrka är en av de sjutton bevarade absidkyrkorna.
Solveig noterade lappen om att kyrkan var öppen. Självklart tog vi chansen.

Vi sa båda två att vi minns väldigt lite från kyrkans interiör. Vilken tur att vi har gotlanduppochner i framtiden när vi vill minnas tillbaka till olika platser. Vi kan i alla fall önska att WordPress kan stå emot all ondska.

”Vi satte upp tavlor under förmiddagen. Efter lunch roadtrip med fikakorg. Två kyrkor. Västerhejde och Tofta där det skulle vara bröllop. ”Kuriosabutik” och strandbesök i Gnisvärd fiskeläge. Mysigt ställe som vi besökte under semestern 2012, när vi bodde i Tofta. Ingen av oss hade lust att bryta upp från filten på stranden och åka hem till vår bostad. Men när vi kom hem konstaterade vi att hemkänslan hade börjat växa fram. Det var tufft att ha en hel vägg med tavlor med motiv från våra gemensamma sju bostäder.”
Utdrag från min femårsdagbok som snart är färdigskriven. (En ny är beställd.)
Den dagen hade vi bott här i femton dagar.