35. Väte kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Scillan ville vara med på första fotot.
De äldsta byggnadsdelarna i Väte kyrka är koret och sakristian. De är från omkring 1300. Det som är intressant med denna kyrka är att en stor del av stenmaterialet är från en romansk ”ikonisk” kyrka från 1100-talet och är återanvänt.

Det finns reliefer på många ställen runt kyrkan. Här kan du se en medeltida ryttare på mellanbilden. Hög tid att gå in.

Interiörbild som skiljer en hel del från förra – från Lummelunda kyrka.

Speciellt runt glasfönster.

Triumfkrucifixet fanns redan i den gamla kyrkan och är ett verk av en mästare som också skurit ”Viklaumadonnan”. (Viklau är en socken på Gotland.)

Jesu lidande i olika faser och S:t Kristoffer bärande Jesus över floden. På medeltiden var det otroligt viktigt att ha Kristoffer i kyrkorna. Det kunde vara skillnaden mellan liv och död. Den som såg en Kristofferbild på morgonen riskerade INTE att lida bråd död. En blick på Kristoffer och plötslig död undveks.

Dopfunten av sandsten är utförd av 1100-talsmästaren Byzantios och har reliefer kring cuppan föreställande ex. Jägare med pil, Simson och lejonet, ängel, påfågel, bevingad sfinx m.m.

S:t Olof-skulptur. Originalet till denna skulptur finns på Historiska museet och är daterat till ca 1300. På det saknas yxan. Arbetet är utfört av den s.k. Vätemästaren.

Tänkvärda ord:
”Om du alltid säger ”vi får se”,
händer det aldrig någonting.”
                               Nalle Puh

 

 

En var egentligen två

Sätten är många över hur jag har samlat ihop information som kan vara till nytta och glädje under vår Gotlandsvistelse.
Jag älskar ex. att sitta och bläddra i en vacker fotobok med informativ text. Det har under den senaste tiden mynnat ut i en speciell Gotlandshylla i en av våra bokhyllor. Annars hämtar jag det mesta från mitt googlande. Kopierar och skriver egna register och tabeller som hamnar i en blå pärm. Markerar med extra många stjärnor vid de mest intressanta platserna.

För ett tag sedan fick jag se ett underbart foto på Instagram.  ❤  Direkt utbrast jag spontant.
”Dit åker vi på lördag. Då ska det bli varmt och soligt.”
Jag var glad som ett lyckligt barn när jag bar på fikakorg och kamera till bilen. Jag hade inte ens tid att vänta in Solveig. Grannarna trodde kanske att vi bråkat. Annars går vi ofta hand i hand över gården.

Som vanligt hade jag memorerat in sträckan mellan hem och plats så jag istället kan njuta av annat spännande som oväntat kan dyka upp längs de slingrande vägarna.
Haren som inte hade trafikvett kunde jag varit utan. Snart måste de införa en skola även för djur. 😉 Men vad är en hare mot de maffiga vildsvinen som vi stötte på i en skånsk skog sommaren 2017. Skönt att slippa den djurarten på Gotland.

På långt håll såg jag Väte kyrka. Jag visste att den vita kyrkan låg längs med väg 142. Min inre bild från Instagramfotot med kontrasten mellan den kritvita ståtliga kyrkan och det stora blå scilla-havet framför byggnaden gjorde mig nästan gråtfärdig. Våren när den är som bäst. Vad underbart det ska bli att se det i verklighe…


”Fotot måste varit taget på andra sidan kyrkan”, utbrast jag spontant. Solveig hängde inte på mitt önsketänkande, men följde snällt med på en tur till baksidan. Hon tog där fram sin mobil och scrollade upp fotot.
När vi nu var på ”sanningens plats” och såg hur där såg ut, insåg vi bildmonterings-projektet. Två olika foton som ”gift sig”.
Eller var det så här tänkte min fantasi:
Fotografen hade tidigt på morgonkvisten flyttat iväg kyrkan på en skottkärra till ett änge fullt av scilla. För det kunde väl inte vara det omvända?

Självklart vill vi alla att våra sociala foton ska bli extra fina. Men ibland känns det som det finns en gräns. När jag gick på bibliotekshögskolan skolades vi att alltid kontrollera med tre olika källor för att nå sanningen.

Det var kyligt och jag var inte det minsta sugen på min Lightcola till fikat. Därför tog jag tacksamt emot ”termoslocket” med mörkrostat kaffe där vi satt på Galgberget och tog en snabbfika. Fast jag inte är så förtjust i mörkrostat och inte hade med en egen mugg. Efter lunch fick vi vår revansch. Jag fick välja och valde faktiskt att åka till ett ”fuskbygge”. 😉

Ps. Detta var mitt 50:e blogginlägg. 😀 Du får gärna tipsa vänner och bekanta, som du vet uppskattar Gotland, om min nya blogg. Jag lovar att inte fuska med foton.