En var egentligen två

Sätten är många över hur jag har samlat ihop information som kan vara till nytta och glädje under vår Gotlandsvistelse.
Jag älskar ex. att sitta och bläddra i en vacker fotobok med informativ text. Det har under den senaste tiden mynnat ut i en speciell Gotlandshylla i en av våra bokhyllor. Annars hämtar jag det mesta från mitt googlande. Kopierar och skriver egna register och tabeller som hamnar i en blå pärm. Markerar med extra många stjärnor vid de mest intressanta platserna.

För ett tag sedan fick jag se ett underbart foto på Instagram.  ❤  Direkt utbrast jag spontant.
”Dit åker vi på lördag. Då ska det bli varmt och soligt.”
Jag var glad som ett lyckligt barn när jag bar på fikakorg och kamera till bilen. Jag hade inte ens tid att vänta in Solveig. Grannarna trodde kanske att vi bråkat. Annars går vi ofta hand i hand över gården.

Som vanligt hade jag memorerat in sträckan mellan hem och plats så jag istället kan njuta av annat spännande som oväntat kan dyka upp längs de slingrande vägarna.
Haren som inte hade trafikvett kunde jag varit utan. Snart måste de införa en skola även för djur. 😉 Men vad är en hare mot de maffiga vildsvinen som vi stötte på i en skånsk skog sommaren 2017. Skönt att slippa den djurarten på Gotland.

På långt håll såg jag Väte kyrka. Jag visste att den vita kyrkan låg längs med väg 142. Min inre bild från Instagramfotot med kontrasten mellan den kritvita ståtliga kyrkan och det stora blå scilla-havet framför byggnaden gjorde mig nästan gråtfärdig. Våren när den är som bäst. Vad underbart det ska bli att se det i verklighe…


”Fotot måste varit taget på andra sidan kyrkan”, utbrast jag spontant. Solveig hängde inte på mitt önsketänkande, men följde snällt med på en tur till baksidan. Hon tog där fram sin mobil och scrollade upp fotot.
När vi nu var på ”sanningens plats” och såg hur där såg ut, insåg vi bildmonterings-projektet. Två olika foton som ”gift sig”.
Eller var det så här tänkte min fantasi:
Fotografen hade tidigt på morgonkvisten flyttat iväg kyrkan på en skottkärra till ett änge fullt av scilla. För det kunde väl inte vara det omvända?

Självklart vill vi alla att våra sociala foton ska bli extra fina. Men ibland känns det som det finns en gräns. När jag gick på bibliotekshögskolan skolades vi att alltid kontrollera med tre olika källor för att nå sanningen.

Det var kyligt och jag var inte det minsta sugen på min Lightcola till fikat. Därför tog jag tacksamt emot ”termoslocket” med mörkrostat kaffe där vi satt på Galgberget och tog en snabbfika. Fast jag inte är så förtjust i mörkrostat och inte hade med en egen mugg. Efter lunch fick vi vår revansch. Jag fick välja och valde faktiskt att åka till ett ”fuskbygge”. 😉

Ps. Detta var mitt 50:e blogginlägg. 😀 Du får gärna tipsa vänner och bekanta, som du vet uppskattar Gotland, om min nya blogg. Jag lovar att inte fuska med foton.

12 thoughts on “En var egentligen två

    • Tillsammans blev det en otroligt fin bild. En extra vit (fixad?) kyrka och ett enormt blått hav av scilla precis framför den. Vi gick på blåsningen. Sådant lär man sig också av. 😉 När vi stod bredvid ”sanningen” var det lätt att avslöja bluffen. Då såg fotot plötsligt oäkta ut. Med facit i hand. Vi fick en varm och mysig eftermiddag istället.
      Kram Bosse/Bobo

      Gilla

  1. Spontanresor är bäst ,-))Jag har också sett ett foto och sagt dit åker vi! ,-))
    Härligt.
    För något år sedan såg jag staden Bakewell i England på Tv, dit åker vi hojtade jag och när vi var i England åkte vi dit och det var SÅ fint.
    Vackra bilder ,-)
    Vildsvin vill jag inte möta ,-)
    Ha det jättefint
    Varm Kram Primrose ,-)

    Gilla

    • Jag gillar kombinationen. Att veta att det finns EN bra plats så allt inte blir felspontant.
      Kul att läsa om Bakewell och att det var så bra som du hoppades.
      Tack. 🙂
      Läbbiga djur. Vilken tur att jag just då körde extra sakta av någon orsak. Annars skulle vi mötts samtidigt på den smala vägen. Jag och de 3-4 bestarna.
      Kram tillbaka.

      Gilla

  2. Att justera färg och ljus på en bild tycker jag är okej! Men inte mer än så. Förstår att du blev besviken när du nu hade en helt annan bild i huvudet. den från boken! Men scilla fick ni se och det är underbart!
    Kram Nilla

    Gilla

    • Jag trycker på skärpa vid varje bild. Ibland behövs bilder rätas ut så havet inte rinner ut på golvet. 😉 Färg och ljus är helt okej. Blir inte alltid bättre tycker jag. Färgen ska kännas naturlig/möjlig. Jag skär ofta bort onödiga bitar av fotot. Ibland för att komma närmare. Andra gången för att få bort ex. en ful papperskorg. Eller en människa som kommit med av ”misstag”.
      När vi STOD I FACIT (lite besvikna) var det lätt att avslöja bluffen. Då märkte vi på fotot att det var från två platser. Undra om det finns ett sådant enormt tätt scillafält? Går kanske att klona/kopiera. 😉 Vi lär oss ständigt. Aldrig mer ska jag åka någonstans enbart på ett Instagramfoto. 🙂 Efter hemmalunch blev det en bättre och betydligt varmare tur. Det gäller att besöka ställen innan tusentals turister kommer till ön och det blir igenkorkat på attraktiva kustställen med få parkeringsmöjligheter.
      Kram från ett kallt och gråt Gotland.

      Gilla

  3. Som om det är en fototävling vi alla håller på med.Visst är det härligt med vackra foton, men … om man får känslan av manipulering blir det inte lika intressant.
    Önskar dig en fin vecka! Här är det sol men isigt i vinden.

    Gilla

    • Det här var just ett sådant exempel. Många gånger blir jag inte imponerad av foto med alldeles för stark onaturlig färg o.s.v. Men detta var magiskt vackert med en kritvit kyrka (var den inte i mitt facit) och kontrasten med ett otroligt tätt scillafält framför byggnaden. Jag såg fram emot en stor upplevelse och möjlighet att ta flera fina äkta foton till bloggen. Ha ha! Det blev istället ett försenat aprilskämt. 😉 Men ”efterlunchturen” blev lyckad.
      Det finns en mycket vacker löpväg för dig förbi din gamla arbetsplats och vidare mot Gustafsvik och Snäck. Sedan kan du ju avsluta med att kuta upp och nerför gränderna innanför muren. Räcker inte det kan du ta några varv runt medeltidsmuren. Själv körde vi bil till vägen tog slut. Då var vi framme vid huvudmålet som kommer i nästa inlägg.

      Här slog det om rejält från den härliga helgen. + 2.2 grader läser jag av framför mina ögon. Gör inget. Jag ska ägna mig åt att flytta möbler+ saker. Möblera om. 🙂
      Tack ska du ha.

      Gilla

      • OK ska prova den löparrundan vid tillfälle. Jag menar … det är väl ingen match för mig. Igår sprang jag 8 km i Delsjöterrängen. Jag började för snabbt, fick lida för det hela rondan sen. Kjell sprang åt andra hållet. När vi möttes skrek han:
        ”Men har du inte kommit längre?? Har du gått mycket? Jag trodde att något hade hänt.”
        ”Tack för den.”
        Men skönt väder iaf ;-).

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s