Vattenlek

Även denna månad visar vi offentlig konst från Slite och precis som förra gången är det Slitesonen Bertil Nyström som är mannen bakom verket. Skulpturen står på ett torg och föreställer en kvinna som tömmer ett vattenkrus över huvudet.
Bertil föddes i Slite 1890 men flyttade till Stockholm redan samma år, då hans pappa dog, endast 30 år gammal.
Bertils mamma var utbildad konstnär och uppmuntrade Bertils konstnärliga läggning.

Efter olika slags sysselsättningar, Bertil hoppade exempelvis av arkitektstudier, började han som 23-åring på Konstakademin i huvudstaden. Intressant tycker jag, som en Halmstaduppväxt grabb, att hans lärare på den fina utbildningen var Carl Milles. Är det någon läsare som inser vad jag tänkte på för välkänd staty?

Både under somrarna under studietiden och under resten av hans liv fortsatte han med restaureringsarbeten i kyrkor.
1934 flyttade Bertil Nyström tillsammans med sin fru till Gotland. Därefter var han verksam på ön som skulptör och kopist av medeltida träskulpturer.

Det finns många medeltida kyrkor på Gotland där Bertil Nyström har lämnat tjusiga spår efter sig. Han lär ha varit mycket duktig på att göra kopior av medeltida original. Ett exempel är den välkända ”Öjamadonnan” i Öja kyrka. Bertil har även gjort egna tolkningar. En finns i samma kyrka och bär namnet ”Johannes”. Här under ser du den välgjorda kopian. Originalet finns i Gotlands Fornsal. (Hoppas jag)

Första egna utställningen hade Bertil i Stockholm 1931. Då ställde han bland annat ut porträttbyster på sina författarvänner från storstaden. Eyvind Johnson och Ivar-Lo Johansson var två för mig ”tunga” och välkända namn. Hoppas duon var nöjda med slutresultatet.
Själv gick mina frågetankar nyss till om Bertil och hustrun slog ner sina bopålar i Bertils barndomsort, Visby eller på helt andra platser på Sveriges största ö. Ibland gillar jag möjligheten att INTE googla utan låta min egen fantasi tänka fritt. Annars risk att den rostar igen. Omöjligt skulle säkert Solveig säga.

30. Öja kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Den oputsade kyrkan helt i sandsten är imponerande på många sätt. Tornet från 1300-talets mitt, är det högsta på en landsortskyrka. (Över 60 meter) Kyrkan anses som en av Gotlands märkligaste. Kyrkogården omges av en hög mur.

I folkmun kallas kyrkan för Gra Gasi som betyder grå gåsen.

Koret med inbyggd absid är äldst. (1200-talets första hälft) Långhuset tillkom mot slutet av samma århundrade. Tornet var klart på mitten av 1300-talet.

”Öjakrucifixet” (1200-talet) är vida känt i Norden med en lidande Jesus med kungakrona och den minst lika berömda ”Öjamadonnan” till vänster (kopia, originalet finns i Gotlands Fornsal). Intressant att detta är Nordens enda stående triumfkrucifix. Upphovsmannen som var en franskt skolad träskulptör etablerade en verkstad på Gotland i slutet av 1200-talet. Han fick namnet Öjamästaren efter sitt bidrag till Öja kyrka.

En madonna längre in i kyrkan. Till vänster om altaruppsatsen.

Altaruppsatsen av sandsten är tillverkad av stenmästaren Peter Cran 1643.

Många av de fina väggmålningarna är från 1400-talet. Här ser du exempelvis en drastisk framställning av en ”tjuvmjölkande kvinna”.

Vackert på väggarna på olika ställen i den mycket sevärda kyrkan. Smala fönster och rätt lite ljusinsläpp.

Kristi korsfästelse och uppståndelse i målningssviten av Passionsmästaren.

Sankt Görans kamp mot draken.

Dopfunten av sandsten är från 1620.

Strax intill Öja kyrka finns ruinen efter en medeltida kastal.

Tänkvärda ord:
”Lycklig den som funnit vishet,
den som nått fram till insikt.
Ty visheten är mer värd än silver,
den vinst hon ger är bättre än guld.”
Ordspråksboken