Etikettarkiv: Norra Gotland

En ny gräns – förhoppningsvis inte taket

Publicerad den av
8
USER COMMENTS

Gotlanduppochner & Bornholmuppochner & Skåningar igen – 1500 inlägg

PlKategorinamn201920202021202220232024Sa
1Innanför ringmuren43342836122155
2Norra ön638503622 152
3ABC på GUON3130303030–151
         
4Utanför ringmuren33223134253148
5Naturreservat1422134118 108
6Medeltida kyrkor21252518114104
7Korsordsmästerskap–303035––95
8Grändernas stad––––85893
9Historiska platser1219301017392
10Västra ön2211141814 79
10Östra ön519113013279
         
12Fiskelägen1517161413277
13Fototävlingar1099939 76
14Sudret & Storsudret14113237 58
15På två ben417111410–56
16På två hjul–918163–46
16Husets historia–1310167 46
18Fikatime26–1104–41
19Almanacka1313131– 40
19Med macro––181012 40
21Portar & Torn1106119 37
22Favoriter i repris–94814 35
23”Botan”1331421 33
23Gotländska ängen57759 33
25Konst på Gotland––101011132
         
26Mitten ön361182 30
27Raukar963101 29
27Fårö14––411 29
29Museum på Gotland–16183–28
30Statistik126333128
31Orkidéer på Gotland–9682 25
32X-tra läsning61533321
33Ruiner42444 18
34Fyra årstider––944–17
34De tio utvalda––295117
36Anders Knutas44314 16
37Fjärilar––384 15
37Hemestra43152–15
39Solnedgångar52340–14
39Gutamål41432 14
39Kvarnar22343 14
42Naturen i färg–76–––13
42Morgonpromenader––103––13
42Vardagslyx75–10–13
42Boktips om Gotland42132113
46Nästan bara på Got.–2334–12
46Kapell, missionshus–3153 12
46Skåningar igen    6612
49Ten Doors–11––––11
49Kåserier821–0 11
5188 minuter––541–10
51Fyrar33121 10
         
53Porträttsamling–1260 9
54Kalkbrott––8–––8
55Ringmuren1–511 8
56Stora Karlsö–––7––7
57B; semesterminnen    325
58Rosornas ö–2110 4
59Soluppgång–2–2––4
60Foto till Akvarell–––12 3
61Du bestämmer11––––2
62Bildspel–11–––2
63Bornholm; Boktips     22
         
         
 63 st kategorier       
 2019 – 250 inlägg 520,8perMån-ad  
 2020 – 293 inlägg320,4     
 2021 – 325 inlägg127,1     
 2022 – 324 inlägg227,0     
 2023 – 278 inlägg423,2     
 2024 – 030 inlägg6      
 Totalt: 1500 inlägg       

Statistikintresset och böcker delar jag och den sittande ”björnen” på bilden. Annars är vi nog totalt olika. Jag klistrar definitivt inte in det i minnesfacket. I mitt fall handlar det mer om att ha koll på mig själv och moroten. Inte frestas av möjligheten att kasta in handduken. Eller snarare byta handduk. 😉

Takstains gård

Publicerad den av
6

Det var den vita skylten, som Länsstyrelsen sett till kommit upp, som var orsaken till att jag körde in på grusvägen. Takstains gård hörde jag talas om redan under mina skolår. Vilket av dem alla är svårt att leta upp i minnets skafferi. Troligen var det från en historielektion på mellanstadiet.

Solveig satt kvar i bilen. Jag gick och funderade över vem den där filuren Nicolaus Taksten, som levde på tolvhundratalet, egentligen var. Vilka skrönor är sanna?

I den gamla manbyggnadens nedervåning ska finnas rester från bröderna Nicolaus och Mikaels stenhus. Hade de en intern tävling om vem som kunde vara elakast? Självklart förstår jag att den förstnämnda inte var Guds bästa barn. Ändå tog han sig till kyrkan på söndagarna. Undra av vilken eller vilka anledningar? Här vill jag göra om det slitna ordspråket ”Fint folk kommer alltid sent.” För Nicholaus kom när han kom. Prästen fick allt vänta till dess innan han började gudstjänsten. Till slut började bönderna i församlingen att reta sig på detta. De övertalade prästen att börja tala trots att ”Takstainarn” inte hade dykt upp. När Nicholaus kom ridande och upptäckte att de börjat blev han ursinnig och högg ner prästen.
Det finns även en annan sägen som berättar om att bönderna gaddade ihop sig och slog ihjäl Nicholaus i hans eget hus.

Vad Solveig gjorde i bilen vet jag inget om. Själv tog jag kort på den gamla kvarnen, som du såg i förra inlägget, zoomade in husen och försökte ha ett inre samtal med mig själv. Under tiden tog jag nya kort på kvarnen. Antagligen var det därför murputsen började ramla av. 😉

Självklart hade varken jag eller ”Den lilla blå” några planer på att ta oss in. Måste vara jobbigt och farligt när människor inte respekterar detta (syftar enbart på motorfordon). Samtidigt visste jag enligt mina anteckningar om villkoren från Länsstyrelsen, som ställt upp med money för restaureringen, enligt artikel 6/9-19. Alltså kunde ”jag och kameran” traskat in och tagit några närbilder. Men min stundtals vilda fantasi tänkte på en rejäl stor hungrig hundras som kom fram bakom hörnet och ville hälsa på mig… Själv är jag ju blyg som en viol eller var det fiol? 😉

Vi har på de fem åren träffat på liknande situationer. Jag väljer ingens sida för jag har inte tillräckligt med ”kött på benen”. Men ofta blir det dubbel motsats info och en krock mellan privatmark, kommunal mark, turister, fastboende m.m. Exempelvis vem ska betala & utföra vägunderhåll? Det är ingen lätt ”nöt” att knäcka. Men förr eller senare behövs det en rättvis och hederlig nötknäckare där ansvar går före egen vinning.

I korgolvet i Lärbo kyrka finns en gravsten över sockenbon Nicolaus Takstain, som dog 1274. Texten på gravstenen ber oss beklaga hans brott.

Fotnot:
En ny vecka. Endast drygt tre veckor kvar tills ABC och Grändernas Stad-mästerskapet inleds. Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. 🙂 😀 ❤

Liste ängar

Publicerad den av
8

Förra gången vi var i trakten fortsatte vi vidare ner till vackra Hammars fiskebodar. Den här gången gjorde vi ett stopp vid Liste ängar.

Någonstans i fotot går det att skymta Solveig. Liste ängar är uppdelat i tre delar. Den första delen skulle varit mer spännande som barn. Nu gällde det att försöka undvika ögonskador och annat riv. Här handlar det om igenvuxen betesmark. Fram till 1930-talet släpptes djur ut på bete i strandänget. År 2023 gick vi en fight mot aspsly och annat mindre trevligt.

Plötsligt kom vi ut till andra delen och möttes av ljus och öppenhet. Jag blev inte klok på vad byggnaden hade för syfte. Området ska vara ett av Gotlands orkidériktaste änge. Undra om vi kan få både medalj och diplom för att vi inte lyckades hitta en enda orkidé?

Solveig gick ner på knä och började fota med sin kamera. Själv hade jag kommit in i tredje delens nedre kant och hade mina bruna ögon inriktade på något som jag aldrig tröttnar på att betrakta. Havet med alla sina olika ansikten. Denna morgon var EBB-ansiktet på.

Olika mönster i sanden.

Någon bloggbesökare som vill briljera och hjälpa till med namnet?

Solveig tog larven på bar gärning.

Liljekonvalj klarar jag av. Hoppas att det går lika bra för mig att sortera och dela upp alla foton från morgonens besök innanför ringmuren. Tur att vi alltid tar en bild i marken när vi byter gränd. För alla gränder/gator har inte gatuskyltar i båda hörnen.
Så många olika dialekter och språk jag hört idag. Ibland fick jag lust att lägga mig i och visa upp mina kunskaper i halländska. Eller inte… Jag gillar att lyssna och betrakta.

Prima gård

Publicerad den av
13

En av de soliga påskdagarna for vi norrut. Efter att ha letat upp och fotograferat några fornminnen fortsatte vi upp till Bunge. Strax innan kyrkan svängde vi av mot Prima gård.
”Prima gård är en kalkstensgård med anor från 1600-talet” läser jag på primagard.se
Där berättar Emma och Martin om hur allting började och hur verksamheten vuxit under åren som gått. Nytt för i år är att det finns möjlighet att bo i en nyrenoverad flygelbyggnad.

Vi stannade till en stund för att bestämma oss för vilket håll vi skulle gå åt. Det finns mycket att titta på och njuta av. Alla sinnen får jobba på högtryck.

Bra med vägledning för den som blir villrådig…

Hållbart, miljövänligt, ekologiskt och närproducerat är ord som tilltalar mig.

Både Bosse och jag är svaga för detaljer. Gammalt och nytt som kombinerats på väl genomtänkta sätt.

Det fina vädret gjorde att alla mat- och fikagäster valt att sitta utomhus. Bra för oss som kunde gå runt utan att störa någon.

Ett gammalt lammhus har blivit en keramikverkstad. Här skapar Emma keramik; koppar, skålar och fat m.m. Hon har utvecklat en egen metod och använder ekologiska jordpigment och giftfria glasyrer – allt för att undvika farliga ämnen. Så bra!

Det finns en historia bakom det mesta som serveras eller säljs på Prima gård, så även kring kaffet. Kaffebönorna (handplockade, ekologiska, odlade av kvinnor) rostas på gården. Påsarna är illustrerade av konstnär Anette Floss. 20 kr/såld påse skänks till jämställdhetsorganisationer.

För den som vill veta mer om Prima gård rekommenderas att läsa vidare på hemsidan eller varför inte göra ett eget besök om du är på Gotland i sommar?

Bovikens fiskeläge

Publicerad den av
12

När vi tog oss ner till stranden i vackra Hideviken hade vi två promenadmål. Förra gången visade gotlanduppochner raukfältet, som vi fick klättra upp till. Men först…

… passerade vi moderna Bovikens fiskeläge och…

… hamnen. Ser du kaptenen på skutan Buster? 😉

Bodarna ligger i två rader ovanför hamnen med tallskog bakom. Röda Granebo blev en favorit.

Undra vad det här är för någonting? Tankarna går till mörka, otäcka saker.

Vi gick förbi fiskeläget två gånger. Andra gången var efter vi varit uppe och hälsat på raukarna och beskådat den fina utsikten över bukten och nejderna.
Det har hänt flera gånger att jag fått frågan om hur många fiskelägen det finns på Gotland.
Jag har svävat på svaret och berättat att jag kommit över olika antal, i skrivande form. Lättast är det att slå fast vid att det gjordes en stor inventering på öjn, som sedan redovisades 1973. Då var det exakt 200 stycken. Väldigt många prickar på kartan längs Gotlands kuster. På bloggen är Bovikens fiskeläge nummer 65. I verkligheten har vi sett fler. Ibland rör det sig bara om några enstaka bodar. Ofta finns det heller ingen namnskylt.

Naturreservatet Hideviken

Publicerad den av
15

Jag är mycket förtjust i vikarna på östra kusten av norra Gotland. Hideviken är en sådan halvhemlig plats. De som vill ha en mysig lugn stund på en finkornig sandstrand måste älska sommarbesök på denna yta, utan alltför mycket stoj och stim. Njutbart balsam för själen. ❤

Men vi hade haft vår lugna stund vid frukosten i Lörgeudd. Cykla hade vi också hunnit göra en bra sträcka. Nu var det apostlahästarna (gå till fots) som gällde. Först genom en skog. Sedan blev det fel någonstans. Vi fick gå tillbaks en bit innan vi hittade en grusväg som tog oss dit vi ville. Fiskeläget som vi efter en stund passerade kommer i ett eget inlägg.

Nu var det slut på slätmarksvandring. Vi gjorde oss beredda för att ta oss upp på klinten, som reser sig 30-40 meter innanför Hidevikens västra strand och har en höjd på cirka 6 meter.

Utsikten över viken mellan tallarna. Till höger, utanför bilden, skymtar de gamla stenbrotten. Där står parkerad en gammal buss. Minns det från ett tidigare besök, när vi var här på semester och hamnade lite offside.

Nedanför klinten ligger åtskilliga nedrasade stenblock.

Bland tallar, enstaka granar och enar står ett 35-tal raukar. Den största är 6,5 meter hög.

Här blev jag en aning besviken. För jag har flera gånger i en bok njutit av den vackra, 3 meter höga raukporten med utsikt. Jag vet att det två hektar stora området är naturskyddat sedan 1931. Men kunde det inte vara tillåtet att hålla ”sly” borta från den magnifika utsikten? Eller är det övertramp?

Besvikelsen la sig tillrätta. Vacker utsikt belönades jag med ändå. Svårast var att hålla reda på de nyfikna fötterna. De ville gärna ta fler steg fram till…

Nu var det dags att tänka på refrängen. Oftast är det svårast att ta sig ner. Även där gäller det att tänka positivt. För ner kommer man alltid. På ena eller andra sättet. Helst vill jag vara i ett stycke. 😉 På tillbakavägen valde vi djärvt en annan väg och lyckades dofta oss fram till ”Den lilla blå”, som väntade snällt i skuggan. Utan att fråga Solveig rattade jag ”fel” håll och guppade fram till bussen som jag zoomat in med kameran en stund tidigare.

Jag har läst artiklar, att det genom åren varit utomhuskonserter vid det gamla stenbrottet. Säkert en njutbar akustik.

Bara en tredje gång

Publicerad den av
10

Det blev så att vi i somras hamnade här en tredje gång. Precis som för två år sedan befann vi oss i närheten. Den här gången hade vi besökt lanthandeln med tusentals saker att beskåda. Nu ville ville vi och den medhavda kaffekorgen umgås utomhus.

Efter vi druckit kaffe och ätit något gott vandrade vi in i det som finns kvar av kyrkan som byggdes på 1200-talet. På de här två åren hade det hänt en del nytt. De hade restaurerat och förstärkt vissa saker och även bättrat på informationen.

Solveig passade även denna gång på att ta den branta ojämna trappan upp till utsikten medan jag ”höll ställningen” nedanför.

Här har du informationen från vårt första besök.
https://gotlanduppochner.com/2019/07/07/14-bara-odekyrka/

Mat- och kaffestugan vid Bungemuseet; del 8

Publicerad den av
8

Solveig var kaffesugen efter vårt långa besök på Bungemuseet. Tvärs över gatan, intill där vi parkerat ”Den lilla blå”, finns Mat- och kaffestugan.

För den som vill ha en paus går det utmärkt att fika eller äta hemlagad mat och sedan återkomma in till museet. Det rör sig om ett kort promenadavstånd.

Jag tog kameran och gick på egen upptäcktsresa. Vänligt tackade jag nej till en ridtur.

Det finns även här en del historiska byggnader, att studera både från utsidan och insidan. Om det är sämre väder tror jag de flesta väljer att inta sin fika eller mat inomhus någonstans. Om det regnar brukar de elda i öppna spisen.

Intressant att få en dos av gutamål på takbjälkarna. På ”stödet” på träbordet kunde jag läsa översättningen till ren rikssvenska. Roligt att jämföra, efter att först försökt lösa det själv.

Kön har växt. Nu är frågan om jag hittade Solveig? Klart jag gjorde. I nutid ska vi snart gå ut och sätta på cyklarna bakom bilen och börja ladda för den tidiga morgonens utflykt. Målet är att komma iväg klockan 05:11. Ska bli spännande att få komma till en för oss vit fläck på kartan.

Spontanbesök i Burge

Publicerad den av
18

Igår när jag körde igenom naturreservatet Björkume såg jag, från min sida av bilen, en skymt av en svart fågel med röd ”hatt”. Jag gissade på orre, tupp och några andra orealistiska förslag. Därför var det skönt att ta hjälp av denna mycket stillastående, dresserade fågel då det blev dags för nästa artbestämning. Strandskata såklart!

För första gången säsongen 2022 styrde ”Den lilla blå” mot norra Gotland. Vi hade några bestämda mål för vår roadtrip. Numera blir det en härlig mix av det vi sett förut och det vi aldrig sett. Jag uppskattar kombinationen.
Vi hade tur! Kyrkan var öppen så att vi kom in. Den verkade vara förberedd för en Påskgudstjänst. Nu har vi besökt alla kyrkor på norra ön och har endast femton osedda kyrkor kvar på hela ön. Att besöka alla kyrkorna på Gotland är både kul och intressant. Idén kom jag på redan innan vi flyttade hit.

Efter kyrkbesöket åkte vi vidare ut mot Hallshuk. Men en lockande skylt, och en riktigt bilvänlig grusväg, fick mig att blinka vänster. Till det spännande och historiska fiskeläget kom vi inte. Kanske fixar vi det nästa gång. Det blev en del möten med trafik där det mesta gick att lösa med att en av bilarna stannade till. Några vita blåsippor såg vi inte till. Men oj med många blå ”områden” vi såg lite överallt. Det gäller att njuta innan det är över för den här gången.

Jag fick min dos av vatten och kust.

Här har vi aldrig varit förut. Det var en välskött och bred stig, som det var lätt att vandra på, och den slutade med en rejäl nerförsbacke.

Någon gång framöver, när vi åker väg 149, ska vi avnjuta vår fika här. Eller varför inte frukosten en tidig sommarmorgon. Bra att vi upptäckte en ny pärla som vi kan återvända till längre fram.

På hemvägen kunde jag inte motstå att blinka höger och köra ner till gamla favoritställen. Nyhamn är ett av dem. När blåelden blommar hoppas jag att vi återkommer dit.
Solveig fick, förresten, se den svarta fågeln med röd kam innan vi lämnade Burge.
Det visade sig vara en helt vanlig tupp. Han och hans flock med höns spatserade på vägen. Frigående som de var. Så var fågelgåtan löst. Eller kanske mer lös. 😉

Havet fångar min uppmärksamhet på gott och ont

Publicerad den av
15

En liten bit norr om Visby ligger Lummelunda. Där har vi promenerat flera gånger. Det blir en trevlig variation under promenaden. Först brukar vi gå naturstigen genom den gamla bruksparken. Om vi har lust går vi upp till kvarnen och beskådar vattenfallet och lyssnar på bruset. Ramslöken lockar hit många på våren. När vi passerat några broar når vi ner till havet. Har vi gott om tid och vädret är extra njutbart går vi först en sväng norr ut.

När vi vänder näsorna mot söder håller Solveig reda på när den lilla skaran av röda stugor dyker upp i blickfånget. Då vet hon att vi ska vända in i skogen för att nå grusparkeringen.

Själv har jag som vanligt all uppmärksamhet mot mitt älskade hav. Hade jag varit ensam på denna plats skulle jag nått låtsasschimpansen vid Strand i Visby, innan jag insett att bilen stod parkerad väldigt mycket norr ut. Då hade det inte varit lika kul att gå tillbaka.

Första gången som vi var här tänkte jag mig platsen som ett gotländskt fiskeläge. Men det är det ju inte. Tänk vad jag lär mig varje dag. Inte bara skillnaden mellan en kamel och en dromedar. Dessutom är jag superduktig på att se skillnaden mellan kamel och kanel. Gissa vad jag föredrar på frukost-Onakan? 😉

Fotnot:
Detta var inlägg nummer 300 i år.