Där den sista lampan lyser

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Sextonde boken i Anders Knutas sviten:
Där den sista lampan lyser, 2021, 322 sidor. Albert Bonniers Förlag.
Boken är tillägnad:
Till min kära, underbara väninna,
Lilian Andersson Tjäder.
Tack för fyrtio års vänskap.  
Bosses alternativa titel: 😊
Behövs ingen denna gång heller. Min livliga fantasi börjar berätta egna storys när min inre röst läser Där den sista lampan lyser.

Kanskeskulle de fortsätta ända bort till rauken som kallades Hoburgsgubben.

Personligt:
Eftersom jag har ett förflutet som chef för Nordens största privata kaffekoppsamling och många andra samlingar sattes ”tusen” tankar igång under läsandet av kriminalromanen. Tankar av det mörkare slaget drabbades jag också av när jag med obehag minns vårt första möte med en barnmorska, som snabbt tog död på vår glädje, som hastigt och mindre lustigt byttes ut mot mörker, mitt i den varma sommaren. Precis som Karin råkade ut för. Hon var ensam. Vi var åtminstone två. Sedan hände det ljusa även för henne. Barnmorska nummer två fick en guldstjärna i betyg.
Tidsintervall:
Rubriken TIDIGARE nämns som i förra boken, med jämna mellanrum. Huvudhandlingen börjar med höstlovet 2018.

En bit ut i havet syntes den lilla platta fågelön Heligholmen med sin ensamma fyr.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Ska fylla 65 år nästa år.
Karin Jacobsson: Har några veckor tidigare flyttat in i Knutas villa på Bokströmsgatan i Visby. (Finns inte på riktigt) 
Johan Berg: Har hamnat i en uppförsbacke i sitt äktenskap med Emma.
Pia Lilja: Fotografens kontakter på ön är extra viktiga i det här fallet. Undra om det finns någon socken på öjn där hon inte känner någon?
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektören har lagt till med helskägg.
Victor Ferreira: Är tio yngre än Wittberg. Ännu mer vältränad.
Birger Smittenberg: Åklagare med grå kostym och väst.
Förstärkningar utifrån:
Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen gör entré först på sidan 269. 😉 Men han nämns två gånger tidigare.

Havet kändes hela tiden nära och de passerade Vändburgs lilla hamn innan de tog av mot raukområdet.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Börjar dyka upp även på jobbet. ”Kom in älskling. Hur känner du dig.”

De flesta bodar är i trä, men de där är gjorda av sten, och så har de flistak.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Förekommer mycket. Intressant att tänka runt deras situation.
Inga lätta beslut. Känsliga frågor att ta upp med sina egna barn.
Jag skulle verkligen inte vilja vara i vare sig Knutas eller Karins situation och berätta för sina vuxna barn. Till slut brukar det bli rätt beslut. Viktigt att inte tänka enbart på sig själv. Kunna vara glad för andras lycka.

Det lyste välkommande när hon rullade förbi Hamra krog.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas har fortsatt med sina tusen meter i simhallen. Samtidigt känner han sig trött och hade planerat att börja trappa ner på jobbet och lämna över till Karin. Nu börjar han istället se sig som hemmapappa. Tanken på bajsblöjor, snoriga förkylningar, dagisinskolning och läxläsning i tjugo år framåt skrämde slag på honom. Långt ifrån tankar på sovmorgnar, goda middagar med vänner, helgresor till Stockholm och andra resor till huvudstäder i Europa och en kryssning i Karibien. Förstår att han våndas med tonårsproblem när han själv passerat åttioårsgränsen med råge.

Elvira lutade huvudet bakåt och tittade upp på den ståtliga fasaden på det Liljehornska huset, där hennes chef Daniel Eklöv bodde.

Nyckelspår & Villospår:
Motsolsbild, cykel med ryggsäck, arbetssko i storlek 43, äldre personbil med dragkrok, saknat svärd och sexuellt ofredande.
Kopplingar till tidigare böcker:
Ganska sparsamt. Hur Emma och Johan träffades nämns även i denna bok. Knutas gamla familjesituation jämförs med hur den är nu.

Sällskapet höll till i ett av Visbys äldsta hus.

Grodor i boken:
Birger Smittenberg som snart var sjuttio år för ”länge sedan” (Det andra ansiktet) kanske borde ha bytts ut mot sin ypperliga sondotter Sandra von Paragraf. 😉 (Min fantasi tog sig egna friheter)
En petitess inom ett sorgligt område. Våldtäkten på Karin hade ändrats från 15 år till 14 år enligt min åldersmapp.

Tevebilen passerade Linde kyrka och sedan den gamla skolbyggnaden innan den rullade in på verkstadens område.

Kuriosa:
Jag fick lära mig att ordet bortamatch kan ha en annan betydelse än den sportsliga. Här syftar den på att vara otrogen.
Kul att Knutas tog en runda till trevliga Märthas café. Han tänkte på att hon tio år tidigare vunnit nästan fyrtio miljoner på Postkodlotteriet. (37)
Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Den finns ett djup som triggar igång min hjärna. Mari lyckas med sin kombination av bokstäver beröra mig inom flera olika områden. 

Längre bort syntes fiskeläget, en samling röda sjöbodar som trängde ihop sig nere vid vattnet, de flesta ombyggda till sommarstugor.

Humor/svart humor:
När Knutas smög upp ur sängen redan klockan fem för att låta Karin sova vidare. Sedan hälsade han god morgon till Vincent. Kakaduan började skråla ”God morgon, god morgon, hör fåglar sjunga glatt, god morgon, god morgon i kör.”
Karin hade lärt sin kunskapstörstande kakadua den välkända signaturmelodin från Sigge Fürsts Frukostklubben.

Han hälsade på Märtha själv, en rundnätt dam i sjuttioårsåldern som satt vid ett av de vita borden.

Antal mord/dödsfall:
3 st.
Sista två meningarna:
Samtidigt bröt solen fram ur molnen utanför fönstret och sken in genom de vinklade persiennerna.
Det var som ett tecken.
Bosse Lidéns betyg:
5/5

När poliserna närmade sig Sundre kyrka stängdes sirenerna av.

Baksidestext:
TVÅ STOCKHOLMSPOJKAR
Som tillbringar höstlovet på ett grådisigt Gotland försvinner spårlöst under en cykeltur till raukområdet Holmhällar. Kommissarie Knutas drar igång en jakt efter pojkarna i en intensiv kamp mot klockan. När så kroppen efter en antikvarie i Fornsalen spolas upp på en strand norr om Visby finner polisen skäl att leta samband…
Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Nu är frågan om detta var sista inlägget i denna kategori. Jag vet inte säkert. Beror på om vi har passande foton i vårt arkiv. Eller så skriver jag en egen spännande bok där handlingen utspelar sig på Bornholm. 😉

Strandgatan; akt 13

Fotnot:
Strandgatan är en av Visbys paradgator och en av våra personliga favoriter. Här går det att tillbringa många timmar. Både inomhus och utomhus. Vi svarar på kommentarer med en symbol. Vill du fördjupa dig kan du trycka på januari 2020. Där ”redovisar” vi sju etapper om Strandgatan som var dåtidens Manhattan under mitten av 1100-talet och fram till en bit in på 1300-talet.

En extra effekt

Som det kan bli. Vi var ute och gick en tidig morgon gränderna innanför ringmuren. När vi nådde Strandgatan bestämde sig Solveig för att se hur en bild blev om hon valde inställningen SCENE och vred vidare till kategorin STRAND/SNÖ. I morgonskenet noterade hon inte att det av misstag blev EFFECTS och FOTOILLUSTRATIONER.
Vi tyckte båda att bilden blev cool och bestämde oss för att välja det några gånger till och kanske lägga in ett eget inlägg. Så håll till godo.

Visbys största packhus är 28 meter högt och heter Liljehornska huset. Numera är det ett bostadshus med lägenheter.

Fina Kalk hotell ser du till höger. Där hade vi i början av januari en mysig hotellvistelse, som vi mer än gärna gör om någon gång.

Burmeisterska huset med sina omtalade målningar.

Här har vi precis tagit oss uppför Rackarbacken. Eftersom det inte dök upp några bilar kunde vi gå i gruset, mitt i gatan.

Vi vill önska dig besökare en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR. Vi passar även på att tacka för trevliga kommentarer längs fjärde bloggåret med gotlanduppochner. Detta är inlägg elvahundranittiotvå.
Kram Bosse & Solveig

Kalk hotel – en pärla i en vacker stad

Vi hade som ambition när vi flyttade hit att vi då och då skulle unna oss en natt på något närliggande hotell. Det var innan vi visste att livet skulle bli annorlunda.
Vi har gått förbi Kalk hotel många gånger och pratat om att vi skulle boka in oss en natt, men det har aldrig blivit av förrän nu. Den fjärde januari fick bilen äntligen rulla ner mot Almedalen. (På bilden ser du hotellet precis bakom porten i muren.)

Kalk hotel är ett boutiquehotell. Blev såklart tvungen att googla för att ta reda på vad det ordet står för. Det är så lätt att man svänger sig med ord som man egentligen inte riktigt vet vad de betyder… Nu vet jag att det är ett mindre hotell med personlig känsla, unik stil och atmosfär där inredning, design, service och mat är något extra m.m.. (Fakta från TUI.)
Kalk hotel, med sina 21 rum, ”huserar” i ett 1600-talshus som renoverats varsamt och satsat på gotländska detaljer.
Vårt rum välkomnande oss med behagligt ljus så snart vi satt i nyckelkortet. Vid fönstret fanns gedigna bjälkar som påminde oss om husets historia.

I badrummet fanns gotländska kalkstensdetaljer, med kalksten från Burgsvik.

Vårt rum hade utsikt mot Liljehornska huset, det största bevarade medeltidshuset i Visby. Imponerande med sin höjd på 28 meter. Jag gillar verkligen trappstensgavlar!
På kvällen gav vi oss ut på promenad i ett fortfarande julfint Visby. Den promenaden får Bosse redovisa i ett annat inlägg.

Måste nog erkänna att det jag uppskattar mest med en hotellvistelse är frukosten. (Detta trots att jag är bortskämd med att alltid bli serverad frukost på hemmaplan.) Att komma in i hotellets frukostmatsal var underbart. Så mycket det fanns att välja på och så gott allt var! Det grämer mig lite att jag inte testade att grädda en våffla som avslutning, men lagom brukar vara bäst, så jag insåg att jag var mätt nog utan våffla.

Nybakat bröd, lokalt producerade råvaror och ekologiska importerade delikatesser… inte dumt alls. Fokus på hållbarhet och kvalité – sådant gillar jag!

Kunde förstås inte låta bli att ta kort på blommor även här…

Efter den fantastiska frukosten gav vi oss upp på tredje våningen. Det blåste kallt på balkongen, men vilken utsikt! Här skulle jag vilja sitta med en kopp kaffe en fin sommarkväll och titta på hur solen sakta går ner ”i havet”. Fast det kommer jag förmodligen aldrig att göra eftersom vi brukar hålla oss långt borta från innerstaden under sommarkvällarna. Det är då vi lånar ut ”vår” vackra stad till alla dem som inte har förmånen att få bo här året om 🙂
Tack Kalk hotel för en fin hemester!

Final! Sista uppgiften (Totalt 275 uppgifter sedan 2013)

Uppgift: Kattdjur
Svar: 6 bokstäver
Tävlingstid: 19:00-21:00

Bosses eftertugg:
Stort TACK till ni 34 deltagare som förgyllde mörka november. Grattis Minton till titeln KORSORDSMÄSTARE 2021. Jag håller tummarna för att det finns några vinster på de sex Skrap-Kryssen. Hoppas först och främst att lotterna når rätt ”händer”. (Ni får gärna meddela oss på något vis.)
Missa inte det här! Vill du göra något trevligt idag och under adventstiden ska du titta in i Gunnels julkalender https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com/2021/12/lucka-1.html. Det är alltid lika intressant. Temat i hennes kalender i år är fred, frid och fröjd. Snällhet verkar vara en gemensam och viktig länk genom luckorna. Jag smygtittade i hennes infoblogginlägg igår och läste tidigt i morse första luckan. En tjusig början som smakar mer.  Znogge har där en mycket bra kommentar – som jag instämmer i till 100 %.

Efteråt:
Mitt facit: KODKOD
Snabbast med rätt svar: INGEN VINNARE
Sist svarade: ZNOGGE
0 deltagare hade rätt.
22 deltagare hade fel och bjuder på kvällspoängen.

Sluttabell efter 30 uppgifter: ❤ = Skrap-Kryss
122 poäng:
1. Minton ❤
105 poäng:
2. Emil ❤
3. Sven-Arne ❤

101 poäng:
4. Znogge
93 poäng:
5. Maj 
83 poäng:
6. Blomsterbönan
7. Anita ❤
66 poäng:
8. Eva-Lotta
62 poäng:
9. Marianne
61 poäng:
10. Signhild

57 poäng:
11. Ing-Britt  
56 poäng:
12. Kerstin N
44 poäng:
13. Martin
42 poäng:
14. Wiolettan
37 poäng:
15. Gunnel
36 poäng:
16. Ditte
35 poäng:
17. Lizzanpizzan
34 poäng:
18. Thomas
29 poäng:
19. Marie K
20. Kerstin J
20 poäng:
21. Börje
16 poäng:
22. Cissi
7 poäng:
23. Lena W
2 poäng:
24. Mia J
25. Laila
0 poäng:
26. Pia, Primrose, Anette, Inger, Marie T, Pelle, Louise, Ingela och Ingrid.
35. Övriga som ännu inte kommit till start. 😉
235 poäng:
Ingen Vinnare (utom tävlan)
Titlar:
1. Signhild, 4 ❤
2. Blomsterbönan, 3
3. Anita, 3
4. Sven-Arne, 2
5. Znogge, 2
6. Eva-Lotta, 2
7. Marianne, 1
8. Wiolettan, 1
(Ingen Vinnare, 12)
Sist svarade:
1. Znogge, 19 ❤
2. Lena, 4
3. Gunnel, 4
4. Cissi, 1
5. Wiolettan, 1
6. Kerstin N, 1

Strandgatan; etapp 4 -Liljehornska huset

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Inga rullande plåtsaker synliga. Då vågade jag ställa mig i mitten av den tomma gatan. Vi är på väg mot det vita huset längre ner på gatan.

Med sina 28 meter är Visbys största packhus mäktigt. Fem våningar högt och hopbyggt med ett lägre medeltidshus.

Namnet kommer från en garvare vid namn Liljehorn som var ägare under slutet av 1800-talet.

Men det som fascinerar mig mest är en annan man som i början av samma sekel hade nyckel till porten och kontor och en ståndsmässig stadsvåning i huset.
Mannen hette Jacob Dubbe och var en känd förhandlingshård handelsman och skeppsbyggare. Om denna speciella man finns det många skrönor. Vilka som är sanningar, halvsanningar eller enbart skrönor är svår att reda ut på 2000-talet. Dubbe beskrivs som en person som växte upp under fattiga förhållanden och gjorde en klassresa till rikedom och framgångar på flera yrkesplan. Privat skaffade han sig flera ovänner som var avundsjuka och som satte igång rykten av olika slag. Sammanfattningsvis verkar Dubbe har varit en blandning av god och ond. Under många år svävade hans ande över det Liljeholmska huset.

Nu kommer otäckheter.
Jacob Dubbe skulle enligt rykten haft stygga hemliga besök. Som exempel nämns att djävulen hjälpte honom att räkna hans blodpengar. Därefter förvandlades besökaren till en svart hund med brinnande ögon.

Här har jag gått uppför en gränd för att få med en av sidorna.
Helt sant är i alla fall att 1985 förstördes tak och takstolar vid en brand. Då genomgick Liljehornska huset en av många renoveringar genom åren. Idag är det bostadshus med lägenheter. Undra hur många och stora de är? Skulle du våga bo här? 😉

Lika bra att få med ett foto från andra sidan också, innan vi gick uppför gränden. Mitt nästa hemliga projekt kan bli att fixa till liftar med mysiga korgar en tio meter upp i luften i varje gränd. Det ska vara gratis att åka nerför och kosta en slant uppf… Inte värt att skriva mer. Om någon skulle få för sig att låna mina planer. 😉