Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Det här konstverket hade jag sett fram emot att se i verkligheten, på nära håll. För jag hade i åtanke det lyckade konstverket med fotbollsikonen Nacka Skoglund i full fart dribblande. Vilken tur att jag visste att vi skulle cykla till Klinteskolans skolgård. Mannen är visserligen superstark men inte speciellt lång till växten.
Vad mycket Thomas Qvarsebo hunnit med i sin yrkeskarriär. Thomas är född i Stockholm 1947 och är gift med skulptören Lena Lervik. Hans mest kända offentliga utsmyckning är troligen bysten i brons av Olof Palme som är uppsatt i Sveriges Riksdag. Andra kändisar som han skapat extra minnen av är Greta Garbo och Nils Ferlin som steppar, inte tillsammans. 🙂 Ofta är personerna i någon ”dramatisk” handling. Det är det som enligt mig gör Thomas konst så unik och träffande. Konstnären berör och ”går hem” direkt enligt undertecknad.
Jag tyckte att konstverket var så VIKTigt att jag bad Solveig att fotografera det från alla vinklar. Fåglar tycks tro att det rör sig om en offentlig toalett. Egentligen inte det minsta KONSTigt. Nästa gång blir det också konst på bloggen. Då från på Råå. Hjärtligt välkomna tillbaka.
Ps. I dag är det 11 september och jag minns tillbaka från otäcka år med samma datum. Aldrig kommer jag att glömma tillfället när jag precis hade pratat inför 50-55 personer på en ”Smålandsbuss”. Jag tackade dem för att de lyssnat och bjöd in dem i på Lidéns Samlingsmuseum. Som det ofta var fanns det några som direkt ville ha en egen pratstund med mig. Därför märkte jag inte att den trevlige och lite blyga busschauffören, som jag träffat flera gånger tidigare genom åren, försökte ta sig genom ringen som bildats runt mig. Han nästan viskade och fällde en ovanlig fråga. ”Har ni någon TV-någonstans?” Vad menade han? Sedan försvann hans nästa lösryckta fras när någon ny kvinna ville ha ordet. Jag måste ha svarat nej. För inte menade han väl att han under den närmaste 45 minuterna skulle gå upp i vår privata stora lya och se på TV? Så nära kompisar var vi väl inte? När jag blev ensam och hade låst gick jag upp och satte på TV:n. Den overkliga stunden glömmer jag aldrig. Om och om igen visades det osannolika som var sant till 100 %.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Jämfört med förra gränden, Smedjegatan, har vi här förflyttat oss en bra bit uppför sluttningen. Korta Knägränd är en sidogata till Hästgatan. Gränden ligger lite ovanför välkända affärsgatan Adelsgatan. Tyvärr har vi inte besökt fiket Frida´s. Det fanns med på fikagendan. Medlemmar i Läromedelsförfattarna har möjlighet att hyra huset. Där erbjuds de i 54 kvm, på två våningsplan, kunna njuta av havsutsikt från översta våningen. Under de tre första månaderna och i slutet av året är hyran 1900 kr/veckan. Under högsommaren är pristaket betydligt högre och då kan det, enligt informationstexten, hända att det bjuds på hög ljudnivå. Detta gäller även under sommarnätterna. Solveig är läromedelsförfattare. Undra om hon är medlem? Nu ska jag fortsätta packa upp. Vi har hela 55 kvm. Visst är det lyxigt? 😉 Min första egna ungkarlslya var på 47 kvm. Vår största gemensamma var på 3 x 160 kvadratmeter (källaren medräknad). Tur det inte är tvärtom. Att det kommer 3-4 turistbussar hit dagligen med pigga pensionärer som vill se 3 333 stycken kaffekoppar och alla andra samlingar. Var sak har sin tid. För en stund sedan cyklade jag till Råå badstrand på ungefär tre minuter. Skulle lätt kunna putsa det rekordet. För jag stannade till vid en postlåda och la på veckans korsordsbilaga och cyklade ganska lugnt i värmen.
En solig eftermiddag bestämde vi oss för att göra en kortare utflykt till en plats som vi pratat om. En plats där vi bara varit nere och vänt en gång när det inte var öppet. Salthamn, en mil norr om Visby. ”Wild Food Café, Restaurant & Bar” heter sommarrestaurangen i Fabriken.
Eftersom vi redan ätit lunch därhemma valde vi att gå förbi det trevliga uteköket. Trots att det var mycket folk och lite lagom stressigt hann personalen i uteköket att se oss och hälsa. Det betyder mycket och ger ett välkomnande intryck. Tack!
Vi sökte oss vidare och såg denna Food Truck där vi kunde beställa kaffe med tilltugg.
Morotskakan var vackert dekorerad med en krasseblomma. En fin och ätbar blomma, men jag valde att låta den ligga kvar på tallriken. Nu när jag googlar på krasseblomma läser jag att den smakar som en mild rädisa. Det får mig att inse att jag fattade rätt beslut.
”Trendiga” detaljer fanns det gott om.
Efter fikat fortsatte vi in till ”Rolf & Friends”. En butik med inriktning på mode, inredning, konst och keramik. Här fanns det mycket att titta på.
Insåg ganska snabbt att det här badkaret inte skulle få plats i vårt badrum. Men visst är det pampigt och snyggt!
Vi fortsatte att vandra runt och se oss omkring.
Vissa detaljer fick mig att minnas när vi hade vårt museum med kaffekoppar och hur kul det var att arrangera och ställa iordning på lite olika sätt.
För tillfället säljer, skänker och slänger vi saker. Alltså blev det inget köp av någon ny trendig sak till vårt hem. Ibland räcker det med att titta och njuta.
Vi lämnade Fabriken och tog en tur ”runtom”.
Blir du nyfiken så finns det mycket mer att läsa på salthamn.se. En unik och annorlunda plats – på en fantastisk ö som heter Gotland!
Till Ardrebo Kafé har vi varit på väg flera gånger. Men, så har det blivit ändrade planer och något annat utflyktsmål har trängt sig före i kön. En solig dag i somras kom vi äntligen iväg.
Jag är svag för dekorationer och detaljer, gärna med inslag av blommor. Gammalt och nytt i en perfekt matchning! Vackert och välkomnande!
Närproducerat och kravmärkt, i möjligaste mån, och att allt är bakat på plats – det är också sådant som jag gillar. Här finns både nyttigheter och godsaker som kanske inte är så nyttiga men alltigenom goda…
Efter att ha valt fikabröd blev det dags för nästa val – Vilka kaffekoppar ska vi välja? Jag hävdar att kaffet smakar olika beroende på valet av kopp och föredrar tunna koppar framför tjocka muggar. Helst så tunna och vida koppar att kaffet svalnar av snabbt. Bosse tycker tvärtom. Jag tänkte tillbaka på åren med Lidéns Samlingsmuseum då vi visade upp min mammas kaffekoppssamling, 3333 olika kaffekoppar. Så många besökare som gick runt på museet och letade efter ”sin” kopp. Jag hoppas att de hann med att se några andra också längs vägen. Det är något visst med att känna igen och bli nostalgisk. Nu blev jag precis likadan när jag skulle välja ut en kopp att dricka ur.
Bosse passade på att fotografera några olika rum eftersom jag tog god tid på mig. Nu efteråt läser jag på Ardrebos hemsida att den personliga upplevelsen är viktig för Johan och Annalena (ägarna) och att de inspirerats av det tidiga 1900-talet. Visst är det fint!
Ser på Facebook att det hänt mycket i, på och runt huset under detta år. Ny glasveranda, större kök och fler sittplatser både ute och inne m.m. På verandan hade jag gärna suttit, men insåg att det nog skulle vara skönare med en lite mer skuggig plats i trädgården.
Marängtårtan serverades på en assiett som genast fick mig att tänka på mamma. Mina föräldrar hade en likadan kaffeservis med mormorsrosor. Så vad valde jag då för kopp? Jo, eftersom jag blev som en museibesökare så letade jag upp ”min” kopp. Fick en sådan här kaffeservis av mina föräldrar när jag fyllde 20. Dubbel nostalgi. (Vi har servisen kvar i ett skåp, men använder den nästan aldrig numera.) Koppen är varken särskilt tunn eller vid, men kaffet smakar gott i den 🙂
På väg ut upptäckte jag fler fina detaljer.
Minns att jag läste om caféet när jag läste Marianne Cederwalls böcker. Kommer inte ihåg om det nämndes i en av dem eller i flera, men gissar att det är i denna titel som det förekommer mest.
För den som vill fortsätta att dricka gott kaffe hemma finns möjlighet att köpa med sig ”Ardrebokaffe”. När kaffet var urdrucket och tårtan uppäten fortsatte vi vår utflykt mot en av de kyrkor som fanns kvar på listan. Då var det många dagar kvar på min sommarledighet. Det är det inte längre. Jag tar t.o.m. jobbat en hel vecka! Men så är det, Allting har sin tid!
Vi är fortfarande kvar på Norrbys museigård. Här kommer tredje delen.
Den här trevåningsbyggnaden i trä med korrugerat plåttak byggdes 1927 och gick under namnet Magasinet. På översta våningsplanen förvarades spannmål och på nedre plan förvarades redskap. Efter vår njutbara vandring runt på gården och den mycket intressanta visningen i Boningshuset sökte vi oss till nedre plan i Magasinet. Inte för att titta på redskap. De hade vi redan sett i andra hus. Istället lockade andra behov.
Även här träffade vi på en trevlig social tjej. Hon berättade att de alternerade mellan guidepass och ”kassapass”. Ett härligt team.
En nyhet är att Handelsboden som tidigare fanns på Fornsalen i Visby flyttats hit.
Gamla skyltar drar ofta till sig min uppmärksamhet.
Nostalgin flödade av alla spännande intryck.
Jag uppskattar konceptet med att få välja sin egen kaffekoppsmodell. Kanske har det något att göra med vår tid med Lidéns Samlingsmuseum, när vi visade upp 3 333 st olika kaffekoppar. Solveig väljer alltid en tunn kopp. Till kaffet i den valde hon röd vinbärspaj. Eftersom det var skönt väder valde vi bord i trädgården.
Här är länkarna till visningen av Boningshuset och gårdsmiljön på Norrbys:
Det är inte bara rosor som blommar innanför muren. Vid vår senaste morgonpromenad hade jag med mig mitt macro för att titta lite närmare på en och annan blomma. Cikorian blev ett självklart val. Den sticker upp lite här och var på Gotland, i vägkanter såväl som i kullerstenskanter.
Jag har en speciell känsla för cikoria, alltsedan vi hade vårt kaffekoppsmuseum, på Bjärehalvön. Eftersom cikorians rötter rostades och användes för att tillverka kaffesurrogat under andra världskriget kändes det som att cikoria hörde ihop med ett kaffekoppsmuseum. Därför sådde jag frön på framsidan av huset. De flesta fröna grodde och sedan trivdes cikorian nästan lite för bra när de bredde ut sig i rabatten…
Cikorian kallas även vägvårda eftersom den ofta växer vid vägkanter. Här på Gotland stämmer det kan jag intyga. Tilläggas kan att vägkanter på Gotland speglar årstiderna och att de oftast är mycket vackra, oavsett vilket tid på året som man är ute och åker.
Den här skönheten hittade jag på Kyrkberget. Fick ta min app till hjälp – Malva sylvestris – Rödmalva – tycks det vara.
Och det här då? Ja, appen gjorde en del försök att lura mig först, men till sist fick jag fram att det är en Väddklint. Tycker att namnet ”Morgonrufs” skulle kunna vara ett alternativt namn. Gillar verkligen dess mönster.
Tanken är att vi ska återvända till innerstaden inom de närmsta dagarna och fotografera fler stockrosor, men kunde inte låta bli att ta med ett par bilder redan idag. Igår regnade det så nu hoppas jag att allt som blommar fått lite ny energi.
I denna kategori hamnar människor som betytt något för Gotland inklusive Fårö.
Hela nio yrkestitlar skulle Tyra Lundgren kunnat sätta upp på sitt visitkort; målare, tecknare, keramiker, skulptör, glaskonstnär, textilformgivare, grafiker, konstkritiker och författare. Tyra var med andra ord en allkonstnär av rang. Det enda jag kände till om Tyra innan vi flyttade till Gotland var hennes insatser på Rörstrand, Gustafsberg och Arabia. Jag hade exempelvis för besökare på Lidéns Samlingsmuseum berättat om hur hon och Einar Forseth dekorerade tjusiga kaffeserviser för Rörstrand på 1920-talet. Jag kände också till hennes samarbete med Märta Måås-Fjetterström i Båstad. (9 km från vårt museum/bostad) Men vad hade Tyra Lundgren med Gotland att göra?
Låt mig backa tiden och ge dig läsare en bakgrund och axplock om denna mångsidiga kvinna. En stor fördel för eftervärlden var att Tyra förde dagboksanteckningar från 1910 till 1970-talet. ”Jag gick upp mycket sent ty jag hade varit på dans hos von Kochs föregående kväll. På förmiddagen var jag ute i Svalnässkogen och gick. Jag hade ritbok med mig och ritade av skogen på flera ställen.” (Februari 1910) Tyra föddes i Stockholm 9 januari 1897, som tredje barnet i en barnaskara om sex barn. Hennes pappa hade som 18-åring flyttat från Visby till Stockholm för att studera. Johan Lundgren blev veterinärprofessor och forskare. I början av 1900-talet flyttade familjen in i en nybyggd villa i det nya bostadsområdet Djursholm, där de sedan hade hushållerskor och barnflickor. Tidigt kom Tyra i kontakt med konst och teater. Hon gick i fina skolor och hade Elsa Beskow och Alice Tegner som lärare. Teckning var det som Tyra kom att älska mest. Hennes första utlandsresa gick till Tyskland 1914, tillsammans med sin pappa. Då Johan reste hem stannade Tyra kvar i Berlin. Men hennes resa måste avbrytas när första världskriget bröt ut. Det var spännande att läsa att hon samma år levererade hemliga krigspolitiska dokument mellan Sverige och Finland. Tyra flyttade till Rom 1927 för att måla. Under många år cirkulerade hon mellan olika boställen, utrikesländer och arbetsuppgifter. Samtidigt fick hon fina tjänster i Sverige. Ex. konstnärlig ledare för Arabia inför den berömda Stockholmsutställningen 1930. Tyra frilansade på omtalade porslinsfabriken Sèvres utanför Paris och hade utställningar runt om i världen. Basen var hela tiden Paris. Sedan blev det en repris. Under en kortare resa till Sverige bröt andra världskriget ut och hon kunde inte återvända till sitt älskade Frankrike.
När jag läste om hennes pappas flytt förstår jag att Tyra redan i sin barndom fick uppleva Gotlandssomrar hos sin farmor och farfar och annan släkt. Gotland kom ständigt att vara en viktig plats för henne, inte minst för naturupplevelserna. Tyra besökte ofta Sveriges största ö. ”Det är aldrig min ras eller familj jag längtar efter ute. Kallelseropet kommer alltid från jorden.” (Dagboksanteckning från 1931.)
Till slut blev längtan till Gotland för stark. Tyra beslutade sig 1949 för att köpa gården Bredkvie i Fide socken på Storsudret. Där levde hon tillsammans med vännen textilkonstnären Margit Graffman, som skötte hushållet. Mest var Tyra där på sommaren efter hektiska perioder i ateljén i Stockholm eller utomlands. Här kunde hon landa och uppleva ett lugn och arbetsro. Det fanns tid för att utveckla intresset för natur, blommor och växter. Det speciella ljuset påminde henne om medelhavsljuset i Frankrike och Italien. Hon fick med tiden ett stort umgänge på ön. Grannarna beskrev henne som generös och godhjärtat, men också med ett häftigt humör.
Tyra dog i Stockholm och begravningsakten hölls i Engelbrektskyrkan. Men hennes grav finns på Fide kyrkogård. En relief av hennes egen hand pryder gravstenen. Motivet är vita kallor mot en mörkblå bakgrund. Materialet är gotländsk kalksten.
För några dagar sedan lånade jag en bok från 1961 med titeln ”Fagert i Fide” och underrubriken: Årstiderna på en gammal gotlandsgård. Författare är Tyra Lundgren. Boken är tillägnad ”Till min gotlandsfödde faders minne.” Det var så trivsamt att få ta del av hennes lågmälda och jordnära dagbokstexter, som stundtals fick mig att bli tårögd. Vilken hyllning till en av de minsta socknarna på Storsudret. Hennes mål var att försöka dela med sig av den kärlek hon kommit att hysa för den förtrollande ön. ”Gotland är värt att älska, inte bara som ett soligt semesterparadis”. Jag fick läsa om ekorrar i starholken, den personliga skatan Jakob som delade ateljé med Tyra, gårdskatten Dusen, lille rasduvan Columbus och kajorna Josef och Suzanna. ”Det är inte svårt att skaffa sig fågelsällskap, inte heller att sköta en fågel. Konsten är att bli av med dem.” (Josef hamnade efter Gotlandssommaren på Skansen.) Jag blev fascinerad av att läsa att den gamla gården Bredqvie, som den stavades då, hade ett eget änge med sexton vilda orkidéer, alla bokförda av experter. Intressant att läsa om hur högtider, som bröllop, firades i grannbygden. Påminde mig om tävlingar om stort, större och flest. Dessutom tänkte jag på en av de sista Maria Wern böckerna.
Tack i efterhand Tyra Lundgren för ”Fagert i Fide”, som jag läste med alla mina sinnen vidöppna. Sextio år efter du gav ut boken. ❤
Vid sin bortgång donerade Tyra Lundgren en stor del av sin konstnärliga kvarlåtenskap till Gotlands Fornvänner, med önskemålet att det skulle bli en bas för ett modernt konstmuseum på ön.
Fotot: I denna kategori har jag bestämt mig för att kommentera med en symbol. Tack för att du läst ända hit ner. Detta var årets hundrade blogginlägg. Nästa inlägg handlar om möjligheten att kunna få uppleva en solnedgång, någon av tre majkvällar i Borum. Tror du vi fick det?
Vackra Almedalen utanför ringmuren är ett populärt stråk – året om.
Givetvis är det en perfekt plats, att placera ett konstverk i dammen. Mitt bland alla andra levande fåglar. I blickfånget från parksugna, förbipasserande och oräknade turister.
Tyra Lundgren (1897-1979) är den svenska formgivaren bakom ”Solfågel” av brons (1976). Degermansfonden stödde finansieringen av skulpturen. Det står skrivet att Tyra hade en förkärlek för fåglar. I mytologin är Solfågeln fåglarnas gudom.
Det fanns en tid då jag stod inför grupper och personer och nämnde att Tyra Lundgren uppskattade djurmotiv.
Men mest handlade det om hennes förhållande till kaffekoppar. Tyra fanns med på ett foto i en blå tjusig ram och den stående tavlan stod tillsammans med andra svenska legender inom svensk porslinshistoria. Där i Lidéns Samlingsmuseum fanns inte en enda tanke om att jag skulle ta upp hennes namn i något som heter blogg. Eller flyga plåtfågel utan vingflaxande till … … Det finns både ”flytt och stannfåglar”. Jag och Solveig har än så länge begränsat vårt flyttande inom Sveriges gränser. Men marken vi trampat på har absolut inte alltid varit svensk. Långt ifrån.
Denna kategori handlar om sådant som vi uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror vi betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Om en vecka startar december. Även detta år fick jag en kalender med lakrits, av mina döttrar, i farsdagspresent. ❤ Eftersom det förra gången låg två stora bitar med papper på, under lucka ett, bjöd jag Solveig på en bit. Den geisten fortsatte jag med några dagar, tills jag paff öppnade dagens lucka och stirrade på en lakritsfri zon, som följdes av fler repriser. I år är det en ny dansk variant/tillverkare. Enligt ryktet ska det finnas en vägg mellan bitarna och det ska också finnas två bitar i varje lucka. Självklart kommer jag att bjuda Solveig. Är det chilli i får hon två. 😉
Du som läste vår blogg förra året minns kanske att vi köpte Kränkus tekalender och deltog i en instagramtävling. Vi hade tur och vann; både en bil lastad med godis och en påse te.
Den här gången ska vi testa ekologiska kaffikalendern som är fylld med 24 spännande ekologiska kaffen från flera av jordens hörn. Har du insta hittar du oss på gotlanduppochner. Givetvis ska vi varje dag ha olika kaffekoppar. Vår tidsepok när vi drev Nordens största kaffekoppmuseum, 3 333 st olika koppar (Lidéns Samlingsmuseum) har lämnat kvar vissa ”kaffekoppspår” i skåpen. 😉 Synd att det inte är någon tävling denna säsong. För det såg vi båda fram emot.
Detta fina vykort av Göte Sandelius låg i kartongen. Är du i Visby kan vi rekommendera ett besök på Kränku. Där finns mycket lockande. Både ätbart, drickbart och mycket annat fint. 🙂
Eftersom vi inte dricker kaffe på kvällskvisten har vi ”tjuvstartat” i verkligheten. Men kommer att lägga in bilderna en i taget, från 1 december till julafton. 🙂
Det finns en förteckning med en utförlig beskrivning. Där går också att sätta betyg. Första koppen fick ”fem kaffekoppar” av oss båda två (Högsta betyg). Helt underbar smak. ❤ Vi kommer garanterat att köpa en större påse vid ett senare tillfälle.
1. KRÄNKU Ö-KAFFE Ett ekologiskt kaffe med utvalda bönor från Sumatra Gayo. Bönorna från Indonesien bjuder på inslag av fikon, kryddor och kakao som framme i Visby möter vår gotländska blandartradition.
Vi stannade vid Högklint. Första gången som vi kom hit när det inte blåste kallt från havet. Istället var det nästan helt vindstilla.
Sämre utsikt går det att ha vid en utomhusfrukost.
Blåhäll – Även denna sommar är det öppet för allmänheten, några veckor, när militärerna har sommarlov från Tofta skjutfält.
Cyklarna lyftes ner från bilen. Precis som vi bestämde förra sommaren. ”Nästa gång cyklar vi här.”
Då och då dök det upp små avfartsvägar som vi stannade till vid.
Här studerade vi fåglar. Funderade på om stenarna var förbokade?
Tistlar är vackert. idag låg jag nära en för att försöka få till en suverän bild på en fjäril. Hur det gick? Det vill jag inte prata högt om.
Cikoria odlade vi framför vårt kaffekoppsmuseum i Ängalag på Bjärehalvön. Hajar du kopplingen? 😉 I ”Kaffemontern” hade vi kaffekvarnar och ransoneringskort från andra världskriget.
Nu var frågan om vi skulle cykla in och hälsa på nötkreatur eller… spara det till nästa sommar.
Min ryggtavla är svaret på funderingen. 😉 De såg väldigt stora ut där de låg.
Vår plan var ändå att fortsätta, billedes, längs kusten och ta oss upp på ett berg för att njuta av utsikt och fika.
Dags att ta farväl av Blåhäll. Vem vet! Vi återvänder kanske hit nästa sommar. Eller… så ”skjuter” vi upp det… 😉
bornholmuppochner & gotlanduppochner 