En skör prinsessa med ett stort empatiskt hjärta

I denna kategori hamnar människor som betytt något för Gotland inklusive Fårö.

Först ut är en prinsessa som föddes 24 april 1830 på Stockholms slott. En flicka som växte upp till en kvinna som blev en riktig sann filantrop. Hennes tilltalsnamn var Eugénie och hon var dotter till Oscar I och drottning Josefina och hade enbart bröder. Under sin barndom önskade hon ofta att hon blivit en pojke. Hon och brodern Gustaf (Sångarprinsen) stod varandra mycket nära. Det hände att de brevväxlade med varandra även under dagar de sågs. Båda var konstnärligt lagda. Eugénie hann med mycket under sin relativt korta levnadstid. Hon skrev pianoverk. Ett av dem hette ”Tullgarns-galopp” (1853). Hon skrev sånger. Smaka på denna sångtitel; ”Fåglarnas morgonlof” (1865). Som ung konstnär gjorde hon akvareller som skildrade vardag och fest i kungafamiljens liv. Boken ”Svenska prinsessor” är hon författare till. Dessutom var hon aktiv i den vida berömda Konst- och industriutställningen i Stockholm 1866. En av hennes vänner var författaren Lina Sandell. Duon bildade en syförening.

Under uppväxten uppfostrades syskonen av Christina Ulrika Taube. På den tiden fanns en helt annan sjukdomsinsikt än under vår moderna tid. Därför var det möjligt för en av barnens lärare att jobba vidare trots att han drabbats av lungsot. Mycket troligt försämrades kungabarnens hälsa av detta. Prinsessan hade en bräcklig hälsa som försämrades rejält 1852. Ironiskt nog hade stora delar av kungafamiljen nyss varit i Tyskland på kurort. När de senare anlände till Norge blev stora delar av familjen riktigt sjuka. Värst gick det för hennes älsklingsbror Gustaf som avled i tyfoidfeber, bara 25 år gammal. Men även Eugénie drabbades av farsoten och återhämtade aldrig sig helt. Under den kyliga tiden på året vistades hon inom särskilt eldade rum på Stockholms slott.

Det var alltså därför prinsessa Eugénie hamnade på Gotland 1859, efter hennes läkare Magnus Huss rekommendationer om att resa dit för att vistas i det milda och syrerika klimatet vid havet. I hennes dagbok står följande: Luften på ön synes vara välgörande för mina nerver. Hon skrev vidare att hon önskade återkomma dit.

Redan året efter slog hon till och köpte ett stort strandområde vid Högklint. Tillsammans med arkitekten August Wilhelm Edelsvärd planerade hon vintern 1860-61; för huvudbyggnaden vid Fridhem, en sjöstuga, grindstuga, lusthus och stall.
Tillsammans med trädgårdsmästaren Karl-Johan Flodman drogs riktlinjerna när det gällde den lummiga parken, som skulle gå i romantisk stil med exotiska växter och träd och ha en utsiktsplats vid vattenfallet. Eugénie var alltså delaktig i allt under alla byggresans beslut. Med andra ord fixade hon arbetstillfällen åt många på Gotland när det gällde byggnadsarbeten, vägarbeten och planteringar.
Tiden talade för den ogifta prinsessan. Året innan, 1858, beslöt Sveriges riksdag att vuxna ogifta kvinnor kunde ansöka vid domstolen om att bli myndigförklarade. Eugénie var en av de första som ansökte om det. Till saken hör också att kungaparet hade tyckt det var bäst att hon själv skulle få bestämma hur hon ville leva och därför inte skulle behöva bli bortgift med någon furste. De verkar ha varit omsorgsfulla om sin enda dotter.

Nästan trettio somrar tillbringade prinsessan på Gotland. I hennes dagbok står det att hon sitter i ”fångenskap” i sin lilla lägenhet på Stockholms slott och ständigt längtar till Fridhem.

Prinsessan Eugénie beskrivs som varmt troende. Hon inrättade barnhemmet Fridtorp intill Fridhem (var i bruk till 1947), Västerhejde skola, Visby skyddsförening för behövande kvinnor och Gotlands sjukhem för obotligt sjuka i Visby. Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om hennes givmildhet till Västerhejde kyrka och fiskare som förlorade redskap vid stormar, i de två närliggande fiskelägen. När hennes mamma, drottning Josefina, dog, ärvde hon många smycken. Dessa sålde Eugénie och skänkte pengarna till välgörande ändamål.

Antagligen bidrog hennes ohälsa till att hon blev extra intresserad av sjukvård. Hon uppförde det kända Eugeniahemmet i Stockholm, för obotligt sjuka barn. Två andra saker som hon gjorde på fastlandet var att ta initiativ till Lapska missionens vänner, som senare byggde en minneskyrka över henne i Lannavaara och hon bildade 1882 Nordiska samfundet för bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet.

På samma månadsdatum som min pappa, 23 april, somnade hon stilla in på Stockholms slott 1889, klockan 00:45. Mindre än ett dygn senare skulle hon fyllt 59 år.

Ur testamentet går att läsa bland annat följande:
Barnhemmet Fridtorp fick en donation på 240 000 kr.
Gotlands sjukhem för obotligt sjuka fick 20 000 kr.
Stadsmissionen i Visby 12 000 kr.
Prins Oscar Bernadotte erhöll egendomen Villa Fridhem med inventarier.
Prinsessans tjänare fick en livstidspension.
Sedan fanns flera andra donationer.
Stort TACK från hjärtat från Bosse Lidén många år senare.

Fotnot:
I denna kategori har jag bestämt mig för att kommentera med en symbol. Tack för att du läst ända hit ner. Förhoppningsvis har det varit en smula intressant och lärorikt. Lämna gärna ett hjärta till prinsessan Eugéne. Det ska jag själv göra postumt.

 

Fridhem – vackert och passande namn


Här var vi och fikade förra sommaren. Den här marsdagen hade vi med egen fikakorg. Vi fortsatte grusbacken uppåt till det stora gula huset, som jag läst och hört så mycket om.

Jag tror att Prinsessan Eugéne blev kär i Gotland vid första ögonkastet 1859. För mig dröjde det till andra ögonkastet. 😉 Kanske blev hon en av de första sommargotlänningarna när hon bodde här i huvudbyggnaden under nästan trettio år.
Huset är byggt i ”schweizerstil” och prinsessan var visst mycket aktiv i planering och när det gällde åsikter om byggandet.
Tänk att sitta på den stora altanen eller innanför glasverandan med utsikten mot havet. Många av hennes vänner som var författare, konstnärer och musiker, kom gärna på besök.

Det gjordes mycket fint i parken, som en trädgårdsmästare vid namnet Karl-Johan Flodman skötte om. Träd, buskar och exotiska växter köptes in och planterades.

Framsidan på sommarvillan Fridhem.

Stora vattenfallet av ån, som bildas på våren, rinner ut i Östersjön. Mäktigt sound. Jag och Solveig fick stå nära varandra för att kunna höra vad den andre sa. Nu kom jag att tänka på kvinnogruppen som åkte buss och stannade till vid Victoriafallen och gick av bussen. Efter en stund kom den manliga chauffören och bad kvinnorna vara tysta tio sekunder så han kunde spela in vattenfallet på mobilen. 😉

Det är stort när jag tänker på att prinsessan Eugénie var med, för över 150 år sedan, och planterade gullregnsträdet, som nu är ett av Nordens största med sina dussintalet böjda stammar.

Vad trevligt det var att träffa den här kvinnan. Tack Anita för vårt samtal. Det var intressant att höra om Fridhems historia och om förändringarna i modern tid på parkområdet. Själv var hon uppväxt på Gotland och hade återvänt till trakten efter 40 års boende på fastlandet.

Lilla vattenfallet en bit ner mot havet. Ska bli spännande att återvända hit längre fram på året och då, förmodligen, konstatera att ”någon” dragit åt kranen. Risken finns att det bara kommer att smådroppa om det vill sig illa i sommar.

Det finns olika halvbranta avstickare ner mot havet.

Det var inte lätt att ta kort på blåsipporna, som vägrade att hålla sig stilla i vinden. Söta och ouppfostrade. 😊

Vi noterade att mycket i naturen är på g. En efterlängtad tid är i annalkande.
.
Utsikten från stenen där vi satt och drack kaffe och mumsade på osötade chokladkakor från Lurblåsaren i Ystad. Konstaterade dock att det antagligen är dags att köpa ny termos. Den svarta drycken var för ljummen för min smak. Vi ska brygga på gammalt hederligt sätt nästa gång och jämföra värmeegenskaperna.
Det finns några gula små hus som går att hyra. Just detta har jag sett på nätet. Tyvärr läste jag inte att det alltid utlovades solnedgång. För då hade vi slagit till direkt.

I somras gick vi ner för branten. Denna gång valde vi att sätta punkt när det var som bäst. När vi kom hem var solen och det fina vädret borta. Men våra sinnen var ljusa efter både trevligt helgbesök av en dotter och vår eftermiddagsutflykt i solsken. Hade vi fått bestämma skulle vi önskat att hon sökte jobb på Gotland efter sin examen i juni. Istället lägger jag egna pusselbitar. 😉