I Burs socken föddes 1882 en pojke på endast ett och halvt kilo. Legenden om ”Jätten Gustav Edman” slirar troligtvis redan där. Ju mer jag ”forskar” om den märkliga mannen så inser jag att sanningen spelar ingen större ”längd”. Den ska tas med en skopa salt.
Det viktigaste är att han är tillbaka på sin plats igen. Jag saknade honom sist vi körde igenom Burs och trodde nästan jag kört vilse. Sedan läste jag i tidningen att han var på rehab och höll på att ”tillfriskna”.
Det var först under de första tonåren som Gustav Edman började växa om sina årskamrater och slutligen blev han Sveriges längsta man någonsin. Som sjuttonåring var han 218 cm lång och vägde 140 kg. Konstigt nog drabbades han inte av några av de klassiska fysiska problem som andra i hans situation brukar dra på sig.
Gustav växte upp i en fattig familj där båda föräldrarna var av medellängd. En syster ska dock, enligt Gotlänningen 1904, ha varit hela 213 cm lång vid sexton års ålder.
Gustavs pappa åkte iväg till Amerika och hörde aldrig av sig till familjen.
Gustav var såklart superstark och blev en eftertraktad dräng i bygden. På en marknad i Hemse såg en dansk man Gustav, som nu nått 242 cm, vägde 230 kg och hade 56 i skostorlek. ”Här finns det pengar att tjäna”, tänkte nog affärsmannen på danska.
Gustav slutade som dräng och åkte istället land och rike runt (även utomlands) och uppträdde på tivoli, cirkusar och marknader. Han rätade ut hästskor och lyfte tyngder av hög vikt. Ibland när han kände för det brukade han lyfta en livs levande häst. Efter föreställningarna kunde han ta sig en promenad och skaka hand med personer som tittade ut från andra våningen. Före föreställningarna hände det att dansken hängde ut Gustavs skor utanför tältet, för att locka in nyfikna.
Det gladde mig att upptäcka att Gustav efter en tid med dansken blev sin egen och köpte hus i Oskarshamn. Han gifte sig med Anna Regina Persson från Brunflo i Jämtland och paret fick minst ett barn, som var av medellängd. Under en turné i Finland 1912 dog Gustav av tyfus, endast 30 år gammal. En annan berättelse nämner att han föll död ner till marken när han lyfte en häst.
Fortfarande lär han vara Sveriges längsta man och står med i Guiness rekordbok på elfte plats. Svaret var han är begravd tycks ta lång tid att lösa. Själv gissar jag på Finland. Sedan finns såklart varianten att han lever än, men är trött på att vara med i rekordböcker. 😉
För tjugofem år sedan kläcktes idén av Burs sockenutvecklingsgrupp att låta tillverka en staty i naturlig storlek. Uppdraget gick till träsnidaren Armin Irwahn.
Härom året var det dags att göra något åt läget med den utsträckta armen, som flera föräldrar genom åren satt upp sina barn på inför fotograferande. Den var genomrutten. Träskorna var det endast mjöl kvar av.
Nu är den cirka 240 kilo tunga jätten fit for fight igen. Statyn är tillverkad i furu och skorna av ek. ”Den lilla blå” kände sig väldigt liten en bit bort och ville rulla vidare.
gotlanduppochner 
Vi, SPF Klinteorten, var och tittade på jätten för ett par år sedan. Det är en mäktig figur.
Ha det så gott i sommarhettan!
Kram, Ingrid
GillaGilla
Jag kände mig verkligen liten bredvid honom. Kul för socknen att de uppmärksammat honom på detta sätt. Var inte du/ni också och beskådade hans stora säng?
Har ni hunnit med en tur till Vamlingbo tro. Vilken duktig guide vi hade idag på Norrbys.
Lagom är bäst. Nätterna är tuffast. Sedan gnäller jag i september när de inte satt på värmen. 😉 I många år hade jag aldrig ont av högsommarvärme.
Kram, Bosse
GillaGilla
Det blev ingen tur till Vamlingbo och nu åker de tillbaka till storstan i natt, så det får bli en annan gång.
Nu är nog värmen över för den här gången och det blir lite svalare. Jag gillar värmen, men visst är det lite jobbigt när det kommer över 30-gradersststräcket!
Kram
GillaGilla
Det får ni ta en annan gång. Regnet tycks ha svårt att komma på besök. Jag är glad att det inte nådde 40 som i England.
Helgkram
GillaGilla
Kul att läsa
GillaGilla
Roligt att du tycker det. Hoppas du har en fin sommar.
GillaGilla
Tack, intressant läsning och ett stort stycke historia. Gott initiativ att man nu låtit tillverka honom i naturlig storlek-
Kram
GillaGilla
Vi föds och lever verkligen olika. Vi ”små” människor. Det sätter socknen Burs på kartan.
Kram, Bosse lite kortare i rocken
GillaGilla
Vilken story – och vilken kille! Fint att han blivit omplåstrad och omskött.
GillaGilla
Även långa människor behöver omsorg. Undra var sanningen ligger. Egentligen ska skrönor vara lite flexibla. Annars tappar de charmen.
GillaGilla
Han hade verkligen längden inne fick man väl säga 😉 Kul att han står staty nu!
Kram
GillaGilla
Där fick du till det. Han måste varit värdelös i leken ”dunkgömme”. Sätter verkligen Burs socken på kartan.
Kram
GillaGilla
Intressant läsning och så bra att han är renoverad och tillbaka på sin plats igen. Tragiskt att han dog redan vid 30 års ålder. Och nyfiken som jag är undrar jag naturligtvis hur det gick för hans långa syster. Men det lär vi nog aldrig få veta. Och jag förstår att ”Den lilla blå” kände sig liten bredvid honom …
Kram från Kringelstan där det är på väg mot 32 grader idag …
GillaGilla
Undra om han klarade av smärtan eller behövde sövas ner? 🙂
Mycket tragiskt öde. Det undrar jag också. Hon nämns visst bara på ett ställe.
Han var inte ensam. Jag tillhörde samma minigrupp. 🙂
Förhoppningsvis har det sjunkit några grader just nu.
Kram
GillaGilla
Vilket fin idé av socken att tillägna honom en staty i rätt storlek. Intressant att få läsa om honom
GillaGilla
Väldigt bra initiativ. Undra om det vara en person eller flera som slog sina kloka huvud ihop.
GillaGilla
Du skulle ha stod bredvid statyn 😉 Man undrar ju hur det kommer sig att någon med medellånga föräldrar blir så lång. Kram Anne
GillaGilla
Var rädd för att få bestående mindrevärdeskomplex. 😉 Något i kromosomblandningen blev felmixat. Skönt att vara ”lagom”
Kram, Bosse
GillaGilla