Ten Doors; 4

Dörrar och Portar ligger mig varmt om hjärtat. Innanför ringmuren finns ”några” att välja på. Tio åt gången bjuds det på vid varje blogginlägg i denna kategori.

Vilka tre gillar du mest? Skriv TRE BILDNUMMER i en kommentar. Den dörr/port som först kommer upp till tio poäng går till final och jag slutar att föra in fler poäng. 😊
(Märker du att det är just DU som kommer att avgöra så skriv den som du gillar mest, först i din rad.)
31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

Slutställning 200317:
Bild 31; 6 poäng.
Bild 32; 3 poäng.
Bild 33; 10 poäng.
Bild 34; 2 poäng.
Bild 35; 4 poäng.
Bild 36; 4 poäng.
Bild 37; 6 poäng.
Bild 38; 0 poäng.
Bild 39; 5 poäng.
Bild 40; 8 poäng.

Till final från omgång 4 gick denna dörr/port: 😊

Ten Doors; 3

Dörrar och Portar ligger mig varmt om hjärtat. Innanför ringmuren finns ”några” att välja på. Tio åt gången bjuds det på vid varje blogginlägg i denna kategori.

Vilka tre gillar du mest? Skriv TRE BILDNUMMER i en kommentar. Den dörr/port som först kommer upp till tio poäng går till final och jag slutar att föra in fler poäng. 😊
(Märker du att det är just DU som kommer att avgöra så skriv den som du gillar mest, först i din rad.)
21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

Slutställning 200309:
Bild 21; 0 poäng.
Bild 22; 7 poäng.
Bild 23; 10 poäng.
Bild 24; 1 poäng.
Bild 25; 4 poäng.
Bild 26; 1 poäng.
Bild 27; 4 poäng.
Bild 28; 2 poäng.
Bild 29; 4 poäng.
Bild 30; 2 poäng.

Till final från omgång 3 gick denna dörr/port: 😊

Donners plats; KVINNFOLKI


Donners plats i centrala Visby. Vilket perfekt läge för det kvinnliga kooperativet Kvinnfolki, som för två år sedan firade 25 år.

Ingången är från bakgården.
Just nu är det 16 andelsägare som turas om att göra sin ”arbetsplikt” i den gemensamma lokalen i det grå stora huset, där de har öppet varje dag – med få undantag vid storhelger. Annars är medlemmarna egna företagare och utspridda på hela Gotland. Det är inte vem som helst som upptas som medlem. Ribban är lagd högt när det gäller kvalitetskraven.

i hallen innanför entrén finns ett galleri med månadsutställningar. Vi gjorde vårt efterlängtade återbesök här en av de sista dagarna i februari. För jag ville inte missa Ingalill Fredlys återvinningsfantasi och protest mot överkonsumtionen.
Textilkonstnären Ulla Hellman var den andra utställaren. Det är hon som vävt tavlan med vävtekniken hundtand.

Denna dag jobbade trevliga kvinnorna Leena och GunBritt. Kanske möter vi dem igen i deras egna hantverksateljéer någonstans på ”öjn”, när vi är ute och njuter av Gotlands alla möjligheter. Det hade varit intressant att se dem i aktion på hemmaplan.

Jag hoppas verkligen du bloggbesökare hittar till Kvinnfolki om du besöker Visby någon gång. I och med att kvinnorna är duktiga på olika saker blir det en lyckad kombination i verksamheten och utbudet. Rummen är ljusa och inbjuder till en mysig harmoni.

Även sådant som är ätbart finns med på hyllorna. Givetvis äkta gotländska råvaror.

Eftersom jag är svag för änglar fick glasänglarna en plats i inlägget. Det var inte lätt att välja bland alla foton. Ändå kunde vi tagit ännu fler kort.

När vi flyttade hit permanent 2018, var detta en av de första butikerna som vi gjorde ett återbesök i. Minns att vi köpte julklappar till våra döttrar och varma sköna saker till oss själva.

Visst är konstruktionerna häftiga.

Akvarellerna av Carina Norefalk blev vi väldigt förtjusta i. Vi köpte både kort och en bricka med samma motiv som jag har i min header. Brickan har fått en speciell plats i vårt kök.

Kläder finns med bland alla produkter.

En till Ingalill Fredly måste få vara med. Blev förtjust i hennes humor.

Med en harmonisk och varm inre känsla lämnade vi Kvinnofolki och Leena och GunBritt. Tänk om jag varit en kvinna. 😊 Då skulle jag gärna ställt ut mina leksaksbilar från 60-talet en månad och haft ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” och ”Minnen som stannat kvar” i skyltfönsterna. Inget dyrt porto. Signerat böcker och berättat sanningen om att det var tre drivna kvinnor som minsann var med i teamet bakom manusen… 😉

Ten Doors; 2

Dörrar och Portar ligger mig varmt om hjärtat. Innanför ringmuren finns ”några” att välja på. Tio åt gången bjuds det på vid varje blogginlägg i denna kategori.

Vilka tre gillar du mest? Skriv TRE BILDNUMMER i en kommentar. Den dörr/port som först kommer upp till tio poäng går till final och jag slutar att föra in fler poäng. 😊
(Märker du att det är just DU som kommer att avgöra så skriv den som du gillar mest, först i din rad)
11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

Slutställning 200226:
Bild 11; 4 poäng.
Bild 12; 2 poäng.
Bild 13; 2 poäng.
Bild 14; 0 poäng.
Bild 15; 10 poäng.
Bild 16; 0 poäng.
Bild 17; 2 poäng.
Bild 18; 6 poäng.
Bild 19; 9 poäng.
Bild 20; 6 poäng.

Till final från omgång 2 gick denna dörr/port: 😊

Ten Doors; 1

Dörrar och Portar ligger mig varmt om hjärtat. Innanför ringmuren finns ”några” att välja på. Tio åt gången bjuds det på vid varje blogginlägg i denna kategori.

Vilka tre gillar du mest? Skriv TRE BILDNUMMER i en kommentar. Den dörr/port som först kommer upp till tio poäng går till final och jag slutar föra in fler poäng. 🙂
(Märker du att det är just DU som kommer att avgöra så skriv den som du gillar mest, först i din rad.)
1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

Sluttabell 200212:
10 poäng:
Bild 2
8 poäng:
Bild 1

4 poäng:
Bild 6
3 poäng:
Bild 10

2 poäng:
Bild 3, Bild 4, Bild 5, Bild 7 och Bild 9
0 poäng:
Bild 8

Till final från omgång 1 gick denna dörr: 😊

Mission & Teater


På Söderklint ligger denna ståtliga byggnad med två höga torn.

Byggnaden byggdes 1901 till Missionskyrkan. Jag vet inte hur länge församlingen höll till där.

Detaljbilder.

Numera är det Länsteatern som framför sina föreställningar här inom olika genre & konstformer. Detta är kommande arrangemang som snart har premiär. Lycka till! 🙂

För fem år sedan var det stor succé när ”Systrarna sisters” drog fulla hus. Då var det säkert långa slingrande köer utanför entrédörren till vänster. Jag hade gärna sett den personliga och utlämnande föreställningen med Marie Nilsson-Lind och hennes syster Josefine Nilsson. Fem av styckena var skrivna av Benny Andersson som under flera år hade ett nära samarbete med systrarna och Ainbusk Singers. ”Lassie” och ”Älska mig” har Benny ex. varit med om att skriva. Känns de bekanta? 😉

Här stod jag på Kinbergs plats en kall, fin januarimorgon och plåtade.
Den 29 februari släpps Maries bok som jag ska köpa och antagligen läsa i små avsnitt åt gången.

 

Strandgatan; etapp 7 – sista delen

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Här får du sjunde och sista delen om Strandgatan, som avslutas efter att först ha korsat ett torg (Donners Plats) och därefter vikt av på vänstra flanken i lätt uppförsbacke.
På höger sida ligger det knuttimrade röda huset som går under namnet Gamla Residenset. Byggnaden är byggnadsminne sedan 1994. Även i detta hus ska det på övervåningen i representationsrummen finnas fantastiska barockmålningar av ”Johan Målare” Bartsch. Vad mycket fint denna man, troligen inflyttad från Tyskland, har lämnat efter sig i välkända Visbyhus innanför muren och i en del medeltida kyrkor på ”öjn”. Tur de verkar vara skyddade genom stadgar.
1647 uppfördes huset som ett provisoriskt residens åt Gotlands första landshövding, Åke Hansson Ulfsparre, som blev kvar där i ett halvt sekel. Förhoppningsvis trivdes han och glömde bort att det bara rörde sig om en provisorisk tid.

Vilken vacker gavel på medeltidshuset.
Klintska huset köptes in för att tjänstgöra som korrektionsanstalt för ”de svaga”. 1815 fanns det i Visby 45 utgamle bräcklige, 20 av sig komne men något arbetsföre och 15 fader- och moderlösa barn.

Eftersom platserna sällan var fulltecknade lades verksamheten ner efter 27 år.

Längst upp i backen på höger sida, Strandgatan 1, bor sedan 1822 landshövdingarna. Men bara en åt gången. 😉
Den nuvarande heter Anders Flanking och är från Skövde. Han utsågs till Landshövding i Gotlands län, med tillträde 1 juni 2019.

Som kontrast till Sommarfesterna bjöd Flanking i december in till adventsfika för allmänheten i Residenset (föranmälan). Då var det flera sittningar under en dag. Synd att inte Solveig hakade på och anmälde sig. Tänkte mest på att hon bott i Skövdetrakten och känner igen Anders Flanking från många tidningsreportage genom åren. Han var där en välkänd centerpolitiker.

Från landshövdingens bostad är det endast en liten bit till hotellet som vi tog in på förra fredagen.
Jag vill tacka alla som besökt och kommenterat vår ”Strandgatan-serie”. Möjligen blir det något liknande med andra längre parallellgator innanför muren. I nästa vecka ska jag ta med dig till ett av de fantastiska raukfälten som finns på ön. Först blir det medeltidskyrka nummer 25.

Strandgatan; etapp 6 – Visby börs

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Nu vandrade vi över till andra sidan gatan. ”De höga packhusens sida” döper jag den till. Den ståtliga byggnaden som byggdes i slutet av 1200-talet har varit just packhus, tullmagasin, vandrarhem och…

… numera hotell.

De två välkända namnen på huset är Visby Börs eller Langeska Huset. Det första smeknamnet kommer från kvarteret som består av tre huskroppar. Hotell Visby Börs var öns första turisthotell och drevs i två av huskropparna. I det tredje startade Visbys första biograf 1908. Namnet var Röda Kvarn.

Huset förstördes till stor del i en brand 1936. Sedan har det gjorts flera större restaureringar. 1966 blev byggnaden byggnadsminnesförklarad.

Här får du en ”Husets historia”: Det finns en välvd högkällare i två plan. Över den finns en våning med tegelomfattade spetsbågiga fönster. Denna bostadsvåning kan ha varit en sommarbostad och festvåning. Däröver finns tre magasinsvåningar med lastportar placerade på rad under en hissbom.

Handelsmannen Olof Jönsson von Lunde är den förste kände husägaren. Han dog 1687. Från slutet av 1600-talet och fram till 1832 ägdes fastigheten av olika medlemmar i släkten Lange. Där får du bakgrunden till andra smeknamnet. 😉 Langeska Huset.

Extraord till den superintresserade om branden 1936 och Bosse Lidéns fantasidrömbild:
Det var i hotellet branden slog till. Efter branden övertog Röda Kvarn även den mellersta huskroppen. Biografen var skapligt långlivad. Omkring 2005 visades den sista filmen på duken. Undra vilken titel det var? Jag chansar på ”Wallander – Innan frosten”. Eller var det kanske ”Harrys döttrar”.
Fem år senare byggdes biografen om till hotell igen. Är cirkeln därmed sluten?
Det vi ser från Strandgatan är huskroppen som ägs av Payex. Hade ägaren varit Bosse Lidén skulle det kunnat bli Sveriges häftigaste biograf med flera bioföreställningar inom olika genre. Skådespelare skulle hålla föredrag/kurser i mysiga rum med havsutsikt. Drama-Teater-Film, som jag själv läst i Umeå, skulle starta en filial i några lokaler. Inspelning av filmer med anknytning till Gotland skulle ha sin bas i Lidénska Huset. Lite som när Yellowbird startade upp i Ystad med Wallander och Bron. Ungdomar på glid kunde fått hålla på med något kreativt. Tur drömmar är gratis. Helst i januari när allt är möjligt och ett ostruket 2020 ligger framför oss. Endast femton dagar gammalt. 🙂

 

 

 

 

Mysiga Hotell Slottsbacken


Mitt och Solveigs projekt med att unna oss hotellnätter på hemmaplan startade om för året, i helgen som gick. Eftersom vi skulle till en anrik byggnad valde jag kamerainställningen sepia när bilen var på väg genom Skansporten.

Detta hus är byggt 1773 och landsarkivet höll till här 1905-2008.

Sommaren 2012 öppnades det fyrstjärniga hotellet med sina 29 rum, alla i olika former och storlekar. Hotellet ligger högt och med ett bra läge innanför muren. Perfekt för dem som kommer med färja. Samtidigt kör en taxichaufför hit på mindre än en kvart från flygplatsen. Det är promenadavstånd till flera restauranger och till affärsstråken Adelsgatan och Hästgatan.

Bara genom att komma in i foajén upplever jag något mäktigt. Husets historia finns tydligt i väggarna. Vi kunde tagit hissen men valde stentrappan de flesta gångerna.

Hade vi ”fått” ett rum mot havet och fått uppleva solnedgång hade det nästan varit för bra. Jag vet, genom det jag läst, att det ska finnas en etagesvit med havsutsikt. Men vår mysfaktor var ändå hög i rummet, där vi hade utsikt mot Södertorg. Sängarna var sköna att sova i och vi sov längre än vi brukar göra hemma. Vaknade visserligen av en pratglad kvinna i korridoren under förnatten. 😊

Givetvis sökte sig ögonen till det där lilla extra som piffar upp. Gamla böcker och en antik skrivmaskin är ögongodis för två utbildade bibliotekarier och författare.

Jag har aldrig varit någon matskribent på bloggen och ämnar inte bli det heller.  😊 Efter en god kvällsmiddag bar det ut i vintermörkret. Det är extra mysigt att vandra omkring i Visby när lamporna är tända. Vi rörde oss i gränder som vi aldrig promenerat i förr. Svårt för mig att inte leka fönstertittare. 😉 Påminde om våra nygifta år i Hjo (då vi bodde precis i centrum) när jag överdrev bara för att reta Solveig under våra centrumpromenader på kvällarna. Nej! Jag kupade varken då eller nu händerna och höll näsan mot rutorna så de immade igen.

Det blev full poäng på både rum, sängar, frukost, hushistoria, detaljer och andra mysfaktorer för Hotell Slottsbacken. Allra bäst var såklart sällskapet.   Det här skulle jag kunna tänka mig att göra om varje fredagskväll. Fast allra helst i etagesviten med havsutsikt. Samtidigt kunde vi hyra ut vår egen lya dyrt till turister och… 😉

Inte ofta vi åker iväg med enbart en liten resväska på hjul. Det blir det definitivt inte nästa månad när vi åker till ett hotell på fastlandet. Inte så konstigt. Vi ska ha med julklappar som inte fick plats och det drar ihop sig till en födelsedag. Dessutom måste jag leva upp till mitt gamla rykte. Ha med ”allt”.

När vi slängt in väskan i bilen tog vi en solskenspromenad i klar luft bland fem djurgränder. Jag blev småkär i alla gränderna. Vilken av dessa fem grändnamn skulle du kunna tänka dig att skriva som bostadsadress? Björngränd, Apgränd, Elefantgränd, Lejongränd eller Rengränd? Åtskilliga foton har jag lagt i gatunamnsmappar som ska kompletteras med sommarbilder innan jag visar dem här på bloggen.
Nöjda med den lilla trippen gjorde det inget att vi fick skrapa vindrutan för första gången denna vintersäsong och att solen gick i moln strax därefter och ersattes av en snålblåst efter lunch. Vi trotsade väder och vind och gick en uppfriskande tur på Strandpromenaden. Skönast i medvinden. Tuffast i motvinden tillbaka till bilen. När vi kom hem åkte resterna av julen ut. Men redan i år ska allt fram igen. 😉

 

Strandgatan; etapp 5 – Tyskt och flyttat

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Fortsätter vi söder ut på Strandgatan, från Liljehornska huset, når vi på andra sidan vägen Burmeisterska huset.

Om vi tar oss tillbaka i tiden hade Gotland haft det mycket tufft en längre tid efter sin storhetstid, i mitten av 1100-talet och fram till början av 1300-talet. När Gotland återigen blev svenskt, efter freden i Brömsebro 1645, var målet att få igång ekonomin på ön på nytt. Ett av knepen var att locka hit framgångsrika tyska köpmän. En av dem som kom hit var Hans Burmeister, som 1650 köpte en obebyggd tomt på Strandgatans sjösida. Han är byggherre till detta hus.
Det rödtjärade och knuttimrade huset ger en unik bild av hur det kunde se ut i Visby på 1600-talet.

Luckan som du kan se på fotot användes flitigt. Den fälldes ner när Visbyborna skulle köpa varor.

Det varken du eller jag kan se ska vara något helt fantastiskt. Gotlands kända 1600-tals målare Johan Målare (Bartsch) lär ha åstadkommit enorma vägg- och takmålningar, framför allt i salen. Vad sorgligt att väggkonsten inte visas för allmänheten på något vis. Enligt litteratur som jag läst ska det finnas en blandning av dramatiska jaktscener, bibliska berättelser, smått ekivoka framställningar och mycket annat sevärt. (Jag har sett foton också från de målade rummen.)

I samma trädgård finns sedan mer än hundra år detta pepparkakshus. Visst är det gulligt.
Gottvaldska huset som det egentligen heter var en av få nybyggnationer under 1500-talets fattiga Visby. 1906 flyttades huset från S:t Hansgatan till den Burmeisterska tomten. En sak som är speciellt med huset är att det är byggt i två olika byggnadstekniker och bestod ursprungligen av tre sammanbyggda hus.

När det gäller Långsidan mot gatan och ena gaveln handlar det om korsvirkesteknik, som är ovanligt i Visby. Däremot är husets baksida byggt i den betydligt vanligare skiftesverkstekniken. Denna teknik kallas på Gotland för bulhus. Ni är säkert flera från fastlandet som hört det ordet någon gång.

Personligen tycker jag de ska sälja pepparkakor och glögg i huset under kalla decemberdagar. 🙂