Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot:
En kort gränd mellan Adelsgatan och Vårdklockegatan som man lätt kan passera utan att gränden får den minsta uppmärksamhet. Kanske var det mina första fotsteg här?
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Ps. sista gången som jag kopierar denna fasta text, som synligt hängt med sedan sjätte januari 2019. Först ut var Follingbo kyrka.
Tornet är äldst. Det uppfördes i början av 1200-talet. Koret och det tvåskeppiga långhuset kom till omkring 1300.
Undra om det är abonnemang på sittplatserna? Längst upp är säkert dyrast. 😉
På den inmurade skulpturen ser du ett lejon vars tassar ligger på en människofigur. Lejon var en symbol för kraft och ett vanligt motiv i den romanska stenskulpturen.
Kyrkan var låst förra gången som vi åkte förbi Etelhem. Denna gång hade vi bestämt tid med kantorn som kom och öppnade för oss.
Vi kände att det var en speciell känsla, att vi denna septembereftermiddag (2022) skulle avsluta ett spännande, intressant och på gränsen till högtidligt projekt, som gett oss så mycket tillbaka. Hoppas intresserade medmänniskor runt om i världen även i framtiden hittar hit till bloggkategorin ”Medeltida kyrkor på Gotland”. ❤
Triumfkrucifixet med ringkors med de fyra evangelistsymbolerna avbildade på korsändarna är från 1300-talets slut.
Predikstolen är daterad 1648 och är sannolikt ett verk av Visbysnickaren Jochim Sterling.
Altaruppsatsen av sandsten tillverkades i Burgsvik 1690.
I korfönstret finns det några glasmålningar kvar från slutet av 1200-talet.
Dopfunten från 1100-talet, av Hegwald, är berömd i gotländsk skulpturhistoria. Den har bland annat lyfts fram av experten och konsthistoriken Johnny Roosval (1879-1965) som ett enastående mästerverk.
Kyrkans väggar är prydda med kalkmålningar från två perioder. 1300-talets början och 1400-talets mitt.
Tänkvärda ord:
” Du är inte bara ansvarig för det du säger,
utan även för det du inte säger.”
Martin Luther King
När man tar färjan över till Fårö får jag nästan varje gång en känsla av att ha kommit till ett annat ”land”. Alltså inte bara en annan liten ö. Det är så mycket som skiljer sig från Gotland. En sak som dock är gemensam är att det finns gott om fiskelägen. Både stora och små till antalet bodar. Det sägs att man måste vara skriven på Fårö för att få äga en bod här.
Det här lilla fiskeläget på östra sidan heter Friggars. Jag sträckte på benen och gick ut och hoppade lite mellan stenarna i vattnet och balanserade på smala träbitar medans Solveig plåtade. När jag tog mig tillbaka igen bad jag att få låna kameran för att zooma in ett fiskeläge en bit bort vid Kyrkvikens strand.
Här på hemmaplan kan jag konstatera att det inte är Verkegards/Verkas länning som ska bestå av fem röda bodar. Därmed slår jag till med att facit är Hagalunda.
Även denna månad visar vi offentlig konst från Slite och precis som förra gången är det Slitesonen Bertil Nyström som är mannen bakom verket. Skulpturen står på ett torg och föreställer en kvinna som tömmer ett vattenkrus över huvudet.
Bertil föddes i Slite 1890 men flyttade till Stockholm redan samma år, då hans pappa dog, endast 30 år gammal.
Bertils mamma var utbildad konstnär och uppmuntrade Bertils konstnärliga läggning.
Efter olika slags sysselsättningar, Bertil hoppade exempelvis av arkitektstudier, började han som 23-åring på Konstakademin i huvudstaden. Intressant tycker jag, som en Halmstaduppväxt grabb, att hans lärare på den fina utbildningen var Carl Milles. Är det någon läsare som inser vad jag tänkte på för välkänd staty?
Både under somrarna under studietiden och under resten av hans liv fortsatte han med restaureringsarbeten i kyrkor.
1934 flyttade Bertil Nyström tillsammans med sin fru till Gotland. Därefter var han verksam på ön som skulptör och kopist av medeltida träskulpturer.
Det finns många medeltida kyrkor på Gotland där Bertil Nyström har lämnat tjusiga spår efter sig. Han lär ha varit mycket duktig på att göra kopior av medeltida original. Ett exempel är den välkända ”Öjamadonnan” i Öja kyrka. Bertil har även gjort egna tolkningar. En finns i samma kyrka och bär namnet ”Johannes”. Här under ser du den välgjorda kopian. Originalet finns i Gotlands Fornsal. (Hoppas jag)
Första egna utställningen hade Bertil i Stockholm 1931. Då ställde han bland annat ut porträttbyster på sina författarvänner från storstaden. Eyvind Johnson och Ivar-Lo Johansson var två för mig ”tunga” och välkända namn. Hoppas duon var nöjda med slutresultatet.
Själv gick mina frågetankar nyss till om Bertil och hustrun slog ner sina bopålar i Bertils barndomsort, Visby eller på helt andra platser på Sveriges största ö. Ibland gillar jag möjligheten att INTE googla utan låta min egen fantasi tänka fritt. Annars risk att den rostar igen. Omöjligt skulle säkert Solveig säga.
Den lilla blå tog oss, sista biten lite guppande, från Herrviks fiskeläge upp till Kuppen.
Ett smultronställe som jag tror många turister missar under sina besök på östra Gotland. Namnet har det efter en kopp i bestämd form – KUPPEN.
När vi klivit ur bilen, vid det gamla restaurerade sjömärket, och började betrakta havet slog det mig att det faktiskt är närmare till Balticum än det är till svenska fastlandet. Den magnifika utsikten rensade bort mina mörka tankar.
Men allra närmast ser du Östergarnsholm som även lär kallas Austagansholm. På holmen finns det två fyrar. Den gamla byggdes 1817-1818. Den ”nyaste” byggdes samma år som min pappa föddes, 1921. På sommaren är det möjligt att besöka platsen som förutom fyrarna har spännande strandgrottor och bitvis mysiga, lysande vita stränder.
Från Herrvik hade vi kört genom tallskog. I de gamla döda tallgrenarna ska det finnas många sällsynta skalbaggsarter. Här på klinten kunde vi notera att marken bär rejäla spår
av havets otroliga krafter. Vågorna som med sina virvlande rörelser genom alla dessa år har gröpt ur fördjupningar, strandgrytor, i den flata berghällen.
Tryggt att veta att det finns stenhårda, men rättvisa, kustvakter som aldrig slösar bort en hundradels sekund på att blinka eller väja.
Det var en mycket fin sträcka att gå, som givetvis även lämpar sig för jogging eller cykling.
Jag har aldrig tröttnat på att röra mig vid Gotlands kuster och studera omgivningarna med sina skiftande ansikten.
Jag hade berättat för Solveig om möjligheterna att stöta på den vackra fjärilen karminspinnaren som enbart finns i Sörmland och på Gotland. Tyvärr så såg hon bara en, en kort stund. Innan hon fått fram sitt macro så var chansen bortflugen. Det fick bli en färgglad blomma istället…
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot:
Jag tror att gatunamnet är vanligt runt om i vårt land. På hitta.se stod det att det fanns bara 5 adresser på Kryddgränd i Visby. I ena ändan finns en trappa ner till vackra Vårdklockans kyrka och välkända affärsstråket Adelsgatan. Strax innan trappan huserar vår tandläkare i ett rosa hus. Vad trevlig och duktig den unge mannen Kaj Franzén var. Kanske därför jag sa fel vid senaste inköpet av en skön stol. Mannen på Mio fick fundera en stund och undrade om jag menade ”Jack”. Alla tre bokstäverna finns trots allt i ordet. 😉
När jag njuter i Jack går tankekopplingarna istället numera till Uffe Lundell. Läge att sluta krydda fotnoten och istället umgås med vårt besök, som efter mycket krångel med inställda tåg lyckades hinna med flyget från England.
Jag hade försökt cykla slalom mellan alla medeltidsmänniskor, som antagligen aldrig sett ett sådant mysko fordon förr. 😉 Det slutade med att jag satte mig på en bänk med utsikt mot mitt älskade hav.
Solveig skulle uträtta ett ärende vid Stora Torget. Plötsligt såg hon att det gick att komma in i ruinen Drotten. Vi hade ju ”misslyckats” vid tidigare besök. Stängt för säsongen och sist var det stängt för restaurering. Nu tog hon självklart chansen.
Här kan du läsa om Heliga Trefaldigheten som kallas för Drotten i folkmun, från vårt inlägg i förra månaden.
https://gotlanduppochner.com/2023/07/11/drotten/
Håll till godo med dessa nya foton. Själv ska jag köra ”Skåne runt” i jakt på en ytterst speciell supermodern spislampa.
Min personliga favoritbild från de nya fotona är bild sju. Vilken är din?
…genomsökt ett änge så länge som vi gjorde vid ett återbesök i Laxare änge.
En av våra många Instagramvänner på Gotland hade någon dag tidigare lagt in ett inlägg där det visades upp flugblomster som fanns i det orkidérika änget Laxare på norra Gotland. Vi läste att det skulle finnas ganska många vid nordvästra delen av änget.
Nästa stopp skulle bli vid Skulpturparken i Boge och de hade inte öppnat ännu. Därmed hade vi tid på oss. Ganska snart delade vi på oss. Visst är alla orkidéer vackra på sitt sätt. Men vi hade gärna återsett en flugblomster, även denna, för vår del, sista säsong på underbara Gotland. Till slut kändes det som om mina ögon blivit fyrkantiga. Ibland såg jag fullt av flugblomster någon bit fram. Då när ännu hoppet fanns där. Extra kul hade det varit om jag hittat dem före Solveig.
Det blev remi. Ingen av oss såg nålen i höstacken.
Tur att vi har ett gediget fotoregister över våra fem år. 😉
Vid vårt återbesök på Fårö blev det en fin stund vid fyren på Fårö.
Som du kan läsa stod den höga stenfyren klar 1847. År 1977 lämnade den sista fyrmästaren sin post.
Här satt vi och njöt av picknickkorgens innehåll.
Sedan var frågan om vi skulle gå en sväng söder ut eller vandra till vänster, norr ut? Först en titt på fyren från kustsidan.
Förra gången vi var här var i slutet av maj 2019. Då sov vi över två nätter i en stuga. Vid besöket vid fyren minns jag att både vantar och mössa satt på plats. Dessutom snöade det en kort stund innan regnet tog över senvårmakten.
Här kan du läsa mer fakta om fyren och se andra foton från vårt förra besök. https://gotlanduppochner.com/2019/05/24/faro-fyr/
Klapperstensvandring i otroligt vacker miljö. Vi stannade till och njöt ofta. En sak som är stensäker. Det krävs rejäla vandringskängor om dina fötter också ska uppskatta tillvaron. Belöningen kommer längre bort runt hörnet. Då njuter både kropp och själ. Det är svårt att hitta en finare och lugnare badstrand än den vid Norsta Auren. Betydligt lugnare än de andra fina stränderna på Fårö. Tänker först och främst på en halv mil långa hästskoformade,
superpopulära och barnvänliga Sudersand.
Vi gick upp till tallskogen och sökte oss till norra delen av fyren och området som inte är till för vem som helst. Mina tankar gick en stund till en bloggvän, Lollo, som har en den fantastiska möjligheten att via sitt jobb kunna bo och vistas innanför muren. Kanske var hon en av dem som vi såg satt och åt frukost? Under ”fyrens dag” brukar det vara visning och finnas möjlighet att gå upp i fyren. Men vi prickade in en av årets andra 364 dagar.
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Detta är en av de första uppförda stenkyrkorna på Gotland. Under första hälften av 1100-talet uppfördes det enskeppiga långhuset, koret och tornets nedre del. Garde kyrka är en av de 14 klövsadelkyrkorna.
Det är häftigt att kyrkogården omges av en mur med fyra bevarade stigluckor, alla i olika väderstreck. Noterbart är att den västra ska vara en av de största i Sverige. Den är från 1200-talet. Övriga är från 1300-talet. På Gotland är det bara Bunge kyrka som också har fyra stigluckor bevarade.
Hjärtligt välkomna att att kliva in i kyrkan och studera interiören.
Kristusbilden på triumfkrucifixet är från början av 1200-talet.
Predikstolen är daterad 1662 men målades sannolikt först år 1699.
Den medeltida dopfunten är tillskriven Byzantios som mycket annat på Gotland. En scen som visar en grip, ett fabeldjur med lejonkropp, vingar och örnhuvud.
Här i tornbågen handlar det om målningar som aldrig överkalkats. Det rör sig om ett hantverk av en bysantinsk-rysk mästare som också dekorerat kyrkan i Staraja Ladoga i närheten av Novgorod i slutet av 1100-talet.
Altaruppsatsen av sandsten, troligen huggen i Burgsvik, anskaffades 1689.
Avslutar med ett sakramentsskåp med målningar inuti skåpet.
Tänkvärda ord:
”Äldre människor är som museer, fasaden har ingen betydelse, bara skatterna inuti.”
Jeanne Moreau
bornholmuppochner & gotlanduppochner 