23. Bäl kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Halvvägs på väg 147 mellan Visby och Slite ligger Bäl kyrka.
Kyrkan började byggas redan på 1100-talet men blev inte klar förrän 1258. Enligt ritningar verkar det som om tornet inte blev så högt som planerat.

I tornbågen finns dopfunten utan dekor, från 1200-talet.

På nordväggen i långhuset hänger ett stort triumfkrucifix, också från 1200-talet.

Predikstolen är skänkt av länsman Peter Gane och hans hustru 1744.

På väggarna finns scener ur bibeln.

Altartavlan är utförd av Johan Bartsch (Johan Målare) 1664. Motivet är Nattvarden och Uppståndelsen.

Det finns ett flertal träskulpturer.
Kyrkans inre präglas av en stor enkelhet. Ibland kan det enkla vara att föredra.

Genom portens öppning syns stigluckan. Utanför den stod bilen snällt och väntade på oss. Jag minns denna eftermiddag väl. Hur vi fortsatte till Bara ödekyrka, som fick förtur på bloggen med tanke på att det var sommar. Därefter blev det fika i ett välskött änge. Vad jag längtar efter att kunna åka iväg på liknande turer på denna fantastiska ö. Därför uppskattar jag varje sekund som ljuset tagit tillbaka makten över mörkret. Synd bara att jag blir sextio sekunder äldre för varje minut som går. 😉

Tänkvärda ord:
”Det är bättre att ha älskat och förlorat
än att aldrig ha älskat.
                                   Alfred Tennyson

Alla dessa grymheter


Korset vid Solberga. Korset är rest till minne av de tusentals gotländska bondesoldater som ligger begravda i en massgrav.

1300-talet var ett dystert århundrande för Gotland. Först hade Handelsförbundet Hansan skapat motsättningar mellan bönderna på ön och borgarna i staden Visby. Sedan slog digerdöden hårt mot ön. Uppskattningsvis strök en tredjedel av befolkningen med i farsoten. Som en sur efterrätt kom danske kungen Valdemar Atterdag med sina vältränade och välutrustade soldater dit sommaren 1361. De objudna ”gästerna” värmde först upp mot dåligt utrustade och stridsovana gotländska bönder på västkusten. En av drabbningarna skedde i Mästerby.

Den avgörande och ojämna striden mellan bondesoldaterna och de krigsvana danskarna utspelade sig medan borgarna stod på ringmuren och såg på när mellan 1800-2000 män slaktades. Den riktiga sanningen om varför stadens borgare sänkte ner fällgallren och låste stadens murar in till Visby när bönderna närmare sig är mångbottnad.

Många har säkert trott att dödssiffran varit överdriven och ökat för varje år genom muntlig tradition. Tyvärr visade sig sanningen överensstämma med legenderna när massgraven på Korsbetningen öppnades 1928. Det var ingen vacker syn som mötte ”grävarna”. Några av dem har skrivit om den sorg de upplevde vid upptäckten av de nedkastade kropparna med sina avslöjande ställningar. Jag vill inte scanna de svartvita fotona som jag sett i böcker. Vilken grymhet. Jag som helst vill tro på en rättvisa efter vårt jordeliv undrar såklart…

”I Herrans år 1361 på tredje dagen efter Jacobi föll gutarna framför Visbys portar i danskarnas händer. Här är de begravda. Bed för dem”.

Eftertext:
De döda soldaterna begravdes i stora massgravar på Solberga klosters område, en liten bit från Söderport.