I mitten av 1200-talet byggdes två packhus med gavlarna mot gatan. I slutet av 1300-talet byggdes de ihop till detta vackra hus. Nu är det en av få stadsgårdar i Visby, med ett flertal ekonomibyggnader i behåll.

Här ser du vapenplattan ingjuten i fasaden, till den holländska släkten van dem Berghe som bodde i huset under 1400-talet. Därför kallas huset ”Van dem Bergheska huset” av flera personer. För andra går det under namnet ”Engeströmska huset”.

För mig är det mest huset där Jacob Johan Anckaström bodde en tid sommaren 1790. Han hade rest till Gotland med sin fru och en skummis vid namn Barthold Runeberg. Redan på båten hade männen pratat nedsättande om kungen och hans krigspolitik. Det fortsatte smutskastandet i ovan hus och ännu mer i Strandridaregården i Kyllaj. Tillbaka i Stockholm fick de på hösten en domstolskallelse. Orsaken var att de var anklagade för högmålsbrott. Eftersom de inte dök upp i Visby inom fyra veckor blev de fängslade och hitförda till ön. Duon klarade sig både från brottet och att Anckarström skulle varit rysk spion.

Fotnot för den intresserade:
Jag hade glömt att de var flera män som låg bakom mordet och de misslyckade mordförsöken på Gustav III. Det är mest det berömda skottet i ryggen på maskeradbalen på Operan som fastnat i minnet. När jag under några timmar försjönk mig bakåt i tiden fick jag lära mig mycket. Den franska frasen ”Bon soir bon masque. (God afton vackra mask) var signalen till Anckarström att skjuta. Samtidigt ropade han ”Elden är lös” för att skapa förvirring i salongen.
Intressant att Anckarströms hustru och barn senare flyttade till Gotland. Hon gifte sig med Rundberg, som hon redan vänsterprasslat med. Paret skiljde sig efter en kort tid. Hon och barnen bytte efternamn till Löwenström. För Rundberg gick det rejält utför. Han var fattig och föraktad. Hans liv fick ett abrupt slut när han under ”kyrktjuvnad” blev skjuten av sin egen bror, Mårten, som var pastor i Alskogs kyrka. Jag tror inte jag vågar åka till den kyrkan. Vi har än så länge valt andra när vi åkt förbi byggnaden. Läste för något år sedan att en kvinna som befann sig i kyrkan ensam på dagen inte kom ut. Hon fick ringa på hjälp. Solveig får gå in ensam och fotografera – jag håller mig på avstånd från den vidöppna dörren. Dock utan mask för ansiktet. 😉