Förra året beundrade vi de vita blåsipporna i Lummelunda. I år var det därför självklart att vi skulle återvända dit så att även den vita varianten av blåsippor skulle få chansen att visa upp sig i mitt macro. Vi kunde snabbt konstatera att vi inte var ensamma om idén att gå en promenad i Lummelunda denna påskdagseftermiddag. Som tur var hade vi ganska bra koll på vart vi skulle gå och ganska snart ropade Bosse på mig att han hittat den första. Det var bara ett problem… Det blåste friskt! Blomman som jag skulle försöka få focus på vajade hit och dit i vinden och jag insåg att det var en hopplös uppgift att försöka få skärpa oavsett hur många hundra bilder jag skulle ta.
Vi sökte oss uppåt i skogen och lyckades hitta ett skogsparti mot en äng. Där värmde solen gott och fantastiskt nog hade vi lyckats hitta en plats som nästan var helt i lä. Fram med kameran igen! Om du undrar över bakgrunden så är det torkade ormbunksblad som bildar den naturnära, milda bakgrundsfärgen.

Jag har inte sett vita blåsippor förrän vi kom till Gotland. Som jag minns det hade min barndomshage i Västergötland ett stort utbud av färgnyanser i rosa, blått och lila, men aldrig vitt. Kanske därför de känns lite extra exotiska.
Platsen vi valt var vi ensamma om så jag kunde i lugn och ro krypa omkring och välja ut vilka blommor som skulle få vara med på bild. De vita var inte så många, men tillräckligt många för att jag skulle kunna knäppa bild efter bild. Prövade olika inställningar på objektivet, olika avstånd, letade bakgrunder som tilltalade mig… Det var då den dök upp. Knoppen! Hur jag än vände och vred så skulle den vara med på bild.

Det går inte att låta bli… Jag bara måste få visa några blåsippor till. Trots att de inte är vita.

”En ann´ är så god som en ann´”. Det går inte att säga att den ena färgen är vackrare än den andra. Var och en är skön på sitt sätt. Det finns en hel del som vi människor kan lära oss från naturen.
Önskar dig en fin Annandag Påsk!

Text och foto: Solveig Lidén