Etikettarkiv: legender

Vi tankade endorfiner

Publicerad den av
10

En kombination av appen VÄDER och det vi såg från frukostbordet mot havet och himlen, fick oss att inse att denna sista heldag på ön måste utnyttjas på allra bästa sätt. Därför tog vi oss ner till Gudhjems reservhamn och parkerade ”Den lilla blå”.

På två ben började vi följa serpentinvägen en bit uppåt. Du ser den svängda stenmuren på båda dessa foton. Fast våra blickar var såklart just då mest riktade ut mot det mörkblå vattnet.

Här någonstans vek vi höger och lämnade asfalten. Då hade vi ingen aning om att det inte rörde sig om vilken grön bänk som helst.

Appar i all ära. Gamla hederliga skyltar fyller fortfarande sin viktiga funktion. Nu var visserligen inte vårt mål att återbesöka Helligdommen, som vi redan gjort under veckan. Förresten, jag vet inte om jag vågar släppa min älskling ensam där mer. ❤ Ni som läste hennes inlägg vet vad jag syftar på. Läbbigt hur snabbt en olycka kan ske.

Vårt slutmål var att nå en historisk känd plats, som det finns två legender om och dessutom en tredje variant. (Läste jag nyss.)

Ibland hade vi havsutsikt. Ibland vandrade vi i grön omgivning.

På några ställen finns möjligheten att ta en paus.

Jag läste med ett leende på läpparna i norrmannen Roger Pihls bok ”Vandringsturer på Bornholm”. Där nämner han att det finns två vandringsturer på Bornholm som tituleras öns vackraste. Den ena går från Gudhjem till Helligdomsklipperne och den andra turen från Helligdomsklipperne till Gudhjem. När mitt leende lagt sig inser jag också sanningen att om man inte vänder sig om stup i ett, så kan man uppleva helt nya saker på tillbakavägen. Dessutom brukar vackra saker förstärkas när jag återser dem igen. Är det så för dig med?
Ny skymtade vi vårt slutmål.

Kronstallgränd; akt 25

Publicerad den av
16

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
När jag gick nerför den branta gränden tänkte jag på legenden som jag la in förra våren. https://gotlanduppochner.com/?s=En+lycklig+legend&submit=S%C3%B6k
När jag tittar på dessa inlagda foton stannar jag till vid bild sju. Ser ut som en grändbjörn på väggen. Vad märkligt. Vad tror du bloggbesökare?

Legenden om jungfrutornet

Publicerad den av
10

Jungfrutornet är stadsmurens minsta torn, men desto mer mytomspunnet.

På artonhundratalet knöts det ett antal sägner till det lilla tornet. De handlade om att dottern till Nils Guldsmed i Unghanse hade en kärleksaffär med ökände dansken Valdemar Atterdag. Jungfrun ska 1361 ha förrått staden åt Atterdag och danskarna. Vilken information det rörde sig om vet jag icke. Däremot det grymma straff för förräderi som hon tilldelades för att hon släppte in fienden i Wisby.

En grym sägen. Den om att Jungfrun murades in levande i tornet. Därefter berättade vidskepliga människor att de hört klagande ljud inifrån tornet när de passerat platsen på mörka kvällar och nätter. Berättelserna växte säkert både på längden, höjden och tvären. Vem har inte lekt viskleken.

Sedan finns det fakta som väger över i sanningsskålen. Först och främst. 1361 fanns inte tornet. Det tillkom först på 1400-talet av orsaken att stärka stadens försvar mot havet. Däremot var tornet fängelse för prostituerade under medeltiden.

Namnet Jungfrutornet tror man i modern tid kommer från ett litet, äldre rymdmått. 1 jungfru motsvarade ca 8,2 cl. Men under världskända Medeltidsveckan återger man självklart gärna legendversionen. 😉

Vilken version vill du tro på?

Publicerad den av
22


Sten – och korsvirkeshuset i Kyllaj byggdes år 1730, under ortens stora kalkindustriepok.

Till orten hade en av Karl XII:s armékrigare Johan Ahlbom flyttat. Här sadlade han om och fick tjänsten som strandridare. Yrket innebar att han blev en tulluppsyningsman. Inte nog med det. Han blev även kalkpatron efter ”rätt giftemål”. 😉

Med andra ord skulle Ahlbom skydda trakten från smuggling och olagliga aktiviteter.

Några detaljbilder från gårdsplanen och en av de kvarvarande ekonomibyggnaderna.

1741 övernattade självaste Carl von Linné här när han var på sin Gotlandsresa. Det finns många legender om människorna och livet omkring i bygden.

Version 1:
Johan Ahlblom gifte sig med dottern på den största kalkpatrongården Malms. Därmed blev han delägare i flera av de välmående kalkugnarna i trakten. När han dog 1788 ägde han fyra stora gårdar och sex kalkugnar.
Version 2:
Johan Ahlbom friade till den femtonåriga bonddottern Elisabeth från Malms gård. Ett stort och ståtligt bröllop avslutades i moll när bruden rymde på natten genom sovrumsfönstret.

Kanske är det så enkelt att de två versionerna hör ihop. Vad tror du?
I nästa inlägg ska du få följa med upp bland stenjättarna, som Linné kallade raukarna i Kyllaj. ❤

 

S:t Clemens

Publicerad den av
22

När kyrkorna byggdes var Wisby rikt, berömt och hade makt. Tiden var början av 1200-talet och Wisby var en av de största städerna i Europa. Nu är det bara domkyrkan kvar från glansåren. De som är ruiner ska presenteras i denna kategori.

Precis utanför en av Botaniska Trädgårdens grindar ligger detta hotell, där vi funderar på att bo någon natt.

Nu var det inte sömn vi var ute efter. Däremot lockade ”stenbygget” bakom hotellet. 😉

S:t Clemens var en påve i Rom på 100-talet. Det uppskattades inte att han omvände många människor till kristendomen. Därför slutade det med martyrdöden. Han sänktes i havet med ett ankare om halsen. Därefter är S:t Clemens sjöfararnas skyddshelgon.

Mäktigt att komma in ruinen där det gjorts ordentliga utgrävningar både 1010-1011 och 1971-72. De kom fram till att det funnits tre äldre kyrkor, som alla varit i bruk tills denna kyrka byggdes i mitten av 1200-talet.

Antagligen fanns det glasmålningar i de här ”två hålen”.

Jag gillar den gula växtligheten i den karga miljön. Väggarnas ”maskrosbarn”.

Det tros att kyrkan var en församlingskyrka för danska köpmän. Stilen var påverkad av westfaliska kyrkor och detta blev vägledande för många andra kyrkor på Gotlands landsbygd. Sparsam och enkel utsmyckning var kännetecknet.

De äldsta gravstenarna är från 1100-talet. Ristningarna är gutniska.

Efter reformationen på 1530-talet övergavs kyrkan. Sedan lär det ha varit stall, uthus och stenbrott.

Jag avslutar med sägnen/legenden om guldgåsen. Om den är sann får du själv bedöma. Men det är sant att det levde en tysk man som var borgmästare i Visby. Hans namn var Hans Turitz och han dog 1629, hans epitafium finns i domkyrkan. Hans Turitz var barnfödd i Saltwedel.  Det var också vanligt att kyrkliga dyrbarheter gömdes undan reformationen. Så vad vill du tro? 😉

Skomakargesällen Hans Turitz från Salzwedel i Tyskland satt en gång i början av 1600-talet i ett värdshus i Italien. Plötsligt råkade han höra två gotländska munkar samtala om en skatt. Denna skatt bestod av en gås och 24 ungar, alla i rent guld, som var inmurade i S:t Clemens kyrka på Gotland.
Hans Turitz åkte till Gotland och hittade gåsen och ungarna. Därmed blev den unga lärlingen plötsligt en förmögen man. Istället för att åka tillbaka stannade han kvar i Visby. I staden träffade han en kvinna och gifte sig. Efter en tid blev han vald till Visbys borgmästare.

Helgumannen

Publicerad den av
33


Detta berömda fiskeläge hade jag längtat extra efter att få se i verkligheten. Att det var vindstilla, skönt i luften och folktomt var pricken över i:et. Mina sinnen fick sväva fritt under promenaden mot de femtontalet gamla bodarna. ❤

Det finns en bilväg direkt till fiskeläget, men jag ville gärna ta in helheten med stranden och det stora havet och himlen som fond.

Detta är Fårös bäst bevarade fiskeläge som under 1700-talet också var Fårös mest betydande.

Vet du vad uttrycket ”toskabatarna” betyder? Har du en aning om vad det innebär att fiska strömming på vrak? Fundera på det innan du läser texten under nästa foto.

A) Fiskarna pilkade torsk från båtarna.
B) Det innebar att man fiskade med garn som sattes direkt från båtarna utan att fastgöras vid någon bottenförankring.
Det lär finnas många legender om personer som fiskade här. Jag är mest nyfiken på dem om kvinnan Båta-Bol som på mitten av 1800-talet fiskade här och seglade ända ner till Visby för att sälja fisk.

De tätt liggande bodarna är byggda i trä med bräd-eller spåntak eller staplad sten.
Fiskeläget har egen brunn med källvatten från berget. Den finns tydligen ännu kvar och lär rymma gott om vatten.


Givetvis är det bra med rejäla lås trots att…

… det finns en synlig vaktman på plats med god utsikt genom fönstret. På sena kvällar och nätter tar han sina pass utanför. Aldrig på exakt samma tid. Men en sak är säker. Då har han aldrig händerna i byxfickorna. 😉

Det behövs göras något åt sprickan i väggen. Eller är den redan hundra år.

Här är bilvägen till detta fantastiska fiskeläge. Vid nästa resa till Fårö ska jag komplettera med en handfull andra fiskelägen av intresse.
Nu återstår det bara ett till ”bloggstopp” av denna kavalkad av inlägg från Sveriges åttonde största ö. Sedan blir det Gotland för hela slanten på denna blogg. Vi har sedan återkomsten från Fårö hunnit med några fina trevliga utflykter och en längre tripp till Uppsala, som kanske dyker upp på min andra blogg.