När solen och hösten visade upp sin finaste sida körde vi ner för att ta ett par årstidsfoton till kommande inlägg. Det var söndag och härligt väder. Därför passade många människor på att njuta av oktobersöndagen. Vi hade tur och fick en parkeringsplats vid havet.

Vilken fin stad vi bor i. Borde vara den finaste som vi bott i hitintills. Ändå är konkurrensen absolut inte dålig. Jag hävdade i många år att Umeå var min favoritstad. Ystad, Hjo, Båstad och Falkenberg var suveräna sommarstäder. Jag vet att Båstad inte är en stad. 😉

Efter vi strosat runt i Almedalen gick vi in i en port i ringmuren och fortsatte till…

… Botan såklart. Platserna ligger inte långt ifrån varandra. Fortfarande fanns det mycket vackert att se på i Botaniska Trädgården. Det gör det faktiskt alla årets dagar och är orsaken till att vi har gett den en egen kategori på bloggen. Säkert har vi hunnit plåta över tusen bilder. Tur vi inte lagt in alla. 😉

Undra hur många miljoner människor från olika länder som vandrat här genom åren? Vad tog de med för några ljusa minnen hem? Valde de att gå ut genom Kärleksporten?

Mitt färskaste minne var när jag denna oktobersöndag höjde blicken och såg vad som fanns i Apskräck-trädet. Igår googlade Solveig och läste högt för mig att 2017 var det första gången på 38 år som Apskräck blev med kottar. En stor händelse. Undra om detta är andra gången? Brödgran låter inte lika häftigt som dess alias. Längs Andernas sluttningar i Argentina och Chile kan granen bli hela 50 meter hög. Smeknamnet Apskräck beror på de stora vassa barren som apor undviker att hoppa i. Själv fick jag heller ingen större lust att prova.

Nu hade vi tagit oss utanför en grind. Har vi inte bråttom älskar jag att välja olika vägar ut från den fina parken och strosa uppför och nerför gränderna. Men framför allt älskar jag tjejen som jag gifte mig med idag, för trettiotvå år sedan. ❤ Då var det också en varm solig oktoberdag. Vad passande att bruden heter Sol-veig. Igår fick vi lära oss att vi firar Granitbröllopsdag.