Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Jag hade försökt cykla slalom mellan alla medeltidsmänniskor, som antagligen aldrig sett ett sådant mysko fordon förr. 😉 Det slutade med att jag satte mig på en bänk med utsikt mot mitt älskade hav. Solveig skulle uträtta ett ärende vid Stora Torget. Plötsligt såg hon att det gick att komma in i ruinen Drotten. Vi hade ju ”misslyckats” vid tidigare besök. Stängt för säsongen och sist var det stängt för restaurering. Nu tog hon självklart chansen. Här kan du läsa om Heliga Trefaldigheten som kallas för Drotten i folkmun, från vårt inlägg i förra månaden. https://gotlanduppochner.com/2023/07/11/drotten/ Håll till godo med dessa nya foton. Själv ska jag köra ”Skåne runt” i jakt på en ytterst speciell supermodern spislampa.
Min personliga favoritbild från de nya fotona är bild sju. Vilken är din?
Idag, den tredje augusti, är det fem år sedan vi flyttade till Gotland. Regnet fullkomligt öser ner utanför fönstret och jag är glad att vi inte befinner oss inne i S:t Lars kyrkoruin, där bilden är tagen. En solig julidag för ett par veckor sedan, när vi för första gången kom in i ruinen och jag tog bilden, kändes det som en god idé att ha himlen som tak. Vilken rymd! Vilken utsikt uppåt!
En bit norr om Stora Torget i Visby, mellan Lybska gränd och Syskongatan, finns S:t Lars kyrkoruin (som tydligen även kan kallas för S:ta Anna.) Den byggdes på 1200-talet och fick sitt namn efter helgonet S:t Laurentius. 300 år senare, på 1500-talet, övergavs den i samband med reformationen.
Det är en mäktig känsla att stå på golvet och se uppåt. På informationstavlan utanför står det att kyrkan troligtvis var inspirerad av bysantinska kyrkor och att den kan vara ”en av de två ryska kyrkor som köpman från Novgorod enligt traditionen byggde i Visby”.
”Trots sin annorlunda form har den uppförts av yrkesmän från Gotland. Det framgår bl.a. av stenbehandlingen och murningen”.
Nu har jag tagit mig upp en bit, via en trappa, och gått vidare längs en mur. Detta är något som är speciellt för S:t Lars kyrka. Här finns många trappor och gångar i murarna och det är häftigt att det går att förflytta sig runt nästan hela kyrkan.
Utsikten ner mot kyrkan är imponerande… speciellt då man tänker på att det är ungefär 800 år sedan man murade detta…
Det är inget fel på utsikten ner mot havet heller. Bra när man kan fota genom en av gluggarna i muren. Så gavs möjligheten att ta en bild på Kruttornet från en annan vinkel, än de vanliga, också.
I en annan av fönstergluggarna gick det att fotografera Drotten. De båda kyrkorna kallas ibland för Systerkyrkorna. Kanske för att de liknar varandra till det yttre? Dessutom ligger de nära varandra.
Nere på golvet igen.
Dags att ta farväl av S:t Lars kyrkoruin. Ett mäktigt och imponerande byggnadsverk som förhoppningsvis får stå kvar i många hundra år till.
Omkring 1240 byggdes Drotten, som kyrkoruinen kallas i folkmun. Det egentliga namnet tycks ha varit Heliga Trefaldigheten. Tidigare låg några äldre stenhus på platsen.
I den lilla parken framför ruinen står statyn Christopher Polhem, mekanikens härskare, uppfinnaren av polhemslåset.
Fotona är från två olika tillfällen. Det gick inte att komma in i kyrkan vare sig i höstas eller nu. I år pågår renovering.
Från början byggdes kyrkan som en församlingskyrka för de bofasta tyskarna som bodde i området. Kyrkans äldsta del är det halvrunda koret. Troligen har nuvarande kor bytts ut mot ett äldre.
Duvorna har första parkett. Det ligger en kyrkoruin en liten bit ifrån. Den gick vi till direkt efter det att vi tagit dessa bilder. Tillsammans kallades Drotten och S:t Lars för tvillingkyrkorna. Vilken tur att Solveig var sugen på att ”klättra” upp i den sistnämnda och ta kort på utsikten därifrån. Inlägget därifrån kommer troligen någon gång i augusti.
Denna kyrka helgades alltså åt Trefaldigheten. Ordet Drotten nämns i Gutalagen som beteckning på någon som äger en träl. Men det kan också betyda härskare eller furste. I samband med reformationen övergavs Drotten 1528 då borgarna började ta ut ”ransoner” ur kyrkans inventarier.
På 1400-talet uppfördes Visbys minsta kapell, Sankta Gertrud, som också var yngsta kyrkan som fanns under medeltiden i Visby.
Kyrkan helgades åt Sankta Gertrud av Nivelles, en abbedissa från Belgien, som levde på 600-talet. Kvinnan var en stor beskyddare för trädgårdsmästare och resenärer. Jag läste att hon även var beskyddarinna mot råttor. Med tanke på stora sädesmagasin behövdes hon säkert.
Det fanns tre ingångar till kapellet. Denna ingång var troligen huvudingången till kapellet som blev en klosterkyrka för Solberganunnorna.
I mitten ser du helgonet med en kyrka i famnen. Vapensköldarna vid sidan om henne syftar på länsherren på Wisborgs slott, Ivar Axelsson Tott, som bekostade uppförandet av kapellet. Ivar var gift med den svenska kungadottern Margareta Karlsdotter Bonde.
All verksamhet upphörde och klosteranläggningen förstördes den 12 maj 1525 när lübeckarna stormade Visby. Ruinen är inte öppen för besök.
Kyrkoruinen från ca år 1200 gränsar till tre stycken gränder innanför ringmuren, Norra Kyrkogatan, S:ta Gertruds gränd och Hospitalsgränd.
Tyvärr är kyrkan inte längre öppen på sommaren för gratis besök. Väldigt tråkigt. Jag läser på flera ställen att den är mycket välbevarad och det saknas motsvarighet i Sverige.
År 1611 skadades kyrkan svårt vid en brand och den övre delen brann ner. Det som blev kvar användes som lada och fähus.
Flera forskare menar numera att Helge And egentligen hette S:t Jacob från början. I så fall uppfördes den som en privat beställning till den tyska biskopen Albert i Riga.
Unik är rätta ordet. Långhuset i två våningar är åttasidigt. (Oktogon) Från den praktfulla övervåningen kunde man tydligen genom en öppning i golvet se rakt ner till koret och följa gudstjänsten. Alla åtta sidorna hade också separata gavlar och ett mittorn. Undra vad det kostar att låna nyckeln en solig timme på våren eller sommaren? Gotlanduppochner undrar högt. 😉 Utsikten mot staden och havet ska vara magisk från denna plats. ❤
Vi stannade till på en väg mellan Hamra och Vamlingbo. Målet var att vandra ut på heden några hundra meter för att se det som i folkmun kallades ”Slottet på Hulehällar”.
Smeknamnet gjorde sig säkert mer passande förr. För egentligen var namnet Fridarve och det stora huset tillhörde gården Fredarve.
En del storbönder, som kallades för farmän, blev under Gotlands storhetstid mycket rika. Orsaken var att de även bedrev handel i Östersjön. Troligtvis var handelsmannen på Fredarve en av dem.
Det rörde sig om väldigt skickliga hantverkare som byggde den stora mängden medeltida kyrkor på Gotland. De ägnade sig även åt att bygga stenhus på gårdarna runt öjn. Den rike bonden lät uppföra ett boningshus på troligtvis fyra våningar. I bottenvåningen fanns två välvda rum med inbördes förbindelse. En eldstad fanns i det större rummet. En trappa leder upp till den raserade övervåningen, som hade samma planlösning. Husets planlösning ska visst vara unik på Gotland.
På gårdsplanen finns en medeltida brunn kvar. Vid mitten av 1600-talet lämnades gården öde. Nu återstår bara bottenvåningen. Ruinen ägs av Gotlands fornvänner. Under 1936 genomfördes en restaurering och nu tycks något liknande vara på gång. Därför höll vi oss lite utanför och var lite mer sparsamma med fotograferandet än annars. 😉
Nedanför klintkanten låg för väldigt länge sedan Visbys äldsta träkyrka. Det var också en hednisk offerplats. Vid arkeologiska utgrävningar har en gravsten med inskriptioner från 1070 påträffats.
Förr bodde många tyskar i Visby. För medlemmarna i den tyska församlingen byggdes därför Sankt Per i mitten av 1100-talet. Kyrkan beskyddades av aposteln Petrus, en av Jesu lärjungar.
Köpmännen ökade rejält till antalet när handeln i Visby blommade som mest. I början av 1200-talet byggdes kyrkan om. Ändå räckte inte kapaciteten till. Nästa steg blev att bygga Sankt Hans kyrka strax norr om Sankt Per. De två kyrkorna hade en gemensam vägg och var delvis hopbyggda. Denna teknik var en ovanlig lösning. Både då och nu.
Ursprungligen var den nya kyrkan en församlingskyrka för gotlänningarna. Sankt Hans kyrka beskyddades av skyddshelgonet Johannes Döparen.
Undra när porten murades igen?
Runt år 1300 utvidgades de två kyrkorna ännu mer och blev till slut sammanbyggda och därmed Visbys största kyrka.
Efter reformationen på 1520-talet hölls här den första lutherska gudstjänsten. Under 1530-talet revs kyrkorna. Orsaken skulle vara att de var ett hot mot Visborgs slott. Kanske skulle en fiende placera kanoner i tornet och beskjuta slottet. Under 1700-talet utnyttjades ruinerna som stenbrott.
Om du blir fikasugen och befinner dig i närheten föreslår vi en fika på Sankt Hans café. Är det skönt utomhusväder ska du naturligtvis slå dig ner vid ett av utomhusborden. Njut av dryck och ätbart och låt dig en stund förflyttas flera århundraden tillbaka i tiden. Varför heter det inte Sankt Pers café? Lottade ägarna med två vikta lappar? Fuskade någon? Jag tror inte det. Platsen på andra sidan ”bilden” heter Sankt Hansplan. Där ligger också den större gatan S:t Hansgatan. Men det finns även en S:t Pers gränd bakom ruinerna. Där fick du gratis påtår. 😉
Vyn från Kyrkberget är magnifik. Från den cirka tio meter höga klinten drar Visbys största ruin S:t Nicolai lätt till sig uppmärksamheten. Personligen störs mina bruna ögon av ”plåttaken” och mina tankar börjar fladdra till lite.
Kyrkan började byggas omkring 1230. Namnet tillkom för att hedra helgonet Nicolaus, som var köpmännens och sjöfararnas beskyddare. Nicolaus var född i Turkiet, omkring 300-talet. När Nicolaus ärvde sina föräldrars stora förmögenhet använde han pengarna med hjärtat och hjälpte diskret och taktfullt de fattiga. Mest berömd är nog berättelsen om den fattige fadern som inte hade pengar till sina tre döttrars hemgift. Därför var han beredd på att sälja döttrarna till en kopplare. Ryktet nådde Nicolaus. Mitt i natten kastade han in tre kulor av guld genom ett öppet fönster i den fattiga familjens hus. Därmed räddades töserna från ett liv i skam och deras pappa från ett livslångt samvetskval.
Troligtvis byggdes kyrkan som en församlingskyrka för tyskarna i Wisby. Under uppförandet utbröt en kraftig brand. Därmed stannade arbetet av och efter ett tag övertog tiggarorden dominikanbröderna den skadade kyrkan. Diverse ombyggnader gjordes så det skulle passa brödernas behov. Bland annat revs tornet eftersom dominikanerordens kyrkor skulle vara tornlösa.
Konventets prior, ledare, mellan 1283 och 1289 var Petrus de Dacia. Han var en gotlänning som utbildades sig både i Paris och Köln. Ämnet var teologi. Nu efteråt kallas han för Sveriges första författare. Kärleksbreven som han skrev till Christina von Stommeln är beskrivna som den första personligt hållna kärlekslyriken i vår litteraturhistoria. Det är stora varma ord. ❤
Ruinen är vida känd för sina Ruinspel. Det första skedde 1901 och uppfördes av Zacharias Topelius (1818-1898) och hette ”S:ta Maria”. Musiken stod Andreas Hallén för.
En känd läkare i Visby hette Joseph Lundahl. Han var mycket musikintresserad. Därför vände han sig till musikhögskolan i Berlin och undrade om de hade någon sommarlovsledig elev som kunde komma till ön Gotland och lära honom musikteori och kontrapunkt. Denna solskensberättelse förde med sig att Frankfurtsonen Friedrich Mehler kom till Visby juni 1921. Då var han 25 år gammal. Snabbt kom han in i musiklivet och stormtrivdes. Han blev kvar här till sin dödsdag 1981. Det borde väldigt många tusentals människor uppskattat.
Västra gaveln med det stora gotiska fönstret och de två tegelrosetterna.
754 gånger uppfördes de berömda Ruinspelen mellan 1929-1990 (Undantag 1931 och krigsåren 1940-45) Under flera år med Mehlers ledning. Biltrafiken genom Norderport och närliggande gator stängdes av för att inte störa. Ryktet om Ruinspelen fick världsrykte. Det anlände kryssningsfartyg till Visby med det enda syftet att passagerarna skulle bevista ruinspelen.
Efter Ruinspelen har kyrkoruinen mest blivit en konserthall och är inte öppen för allmänheten. Jag har inte tillräckligt mycket ”kött på benen” för att kunna ha några konstruktiva åsikter om detta. Hade det funnits biljetter kvar när vi var här på semester 2016 skulle jag däremot gärna slagit flera flugor i samma smäll. För det måste vara svårt att hitta en mer stämningsfylld konsertlokal. Lät du henne komma närmre.
Kuriosa: Detta är inlägg nummer 100 i kategorin INNANFÖR RINGMUREN I VISBY.
Under 1300-talet byggdes en ståtlig byggnad i flera våningar med utsmyckade portaler och fönsteröppningar.
Ruinen efter den medeltida prästgården ligger strax norr om Bunge kyrka på norra Gotland. Prästgården kallades ”Munkhuset”.
Ännu under början av 1800-talet fanns murarna och portarna kvar, men 1807 revs resterna för att återanvändas till en gård i Fårösund. Nu återstår 16 x 8 meter av ruinen.
Om du tar en runda hit kan du studera ett romanskt fönster med uthuggen infattning, en ingång, ett rundbågigt fönster och mindre öppningar. Du kan avläsa de två rummen och öppningen mellan rummen.
Arkeologer undersökte husets dagligstuga på 1940-talet och kunde konstatera att Bungeprästerna hade det ganska gott ställt. Fynd som hittades var bronsgrytor, knivar med benskaft, radbandspärlor i ebenholts, en snidad schackpjäs i ben och silvermynt.
Till prästgården hörde också den brunn som du ser på understa bilden.
Fotnot: 20 dagar kvar till det ”smäller” på bloggen. Om du är smart trycker du redan nu på följ så du inte missar Kryssa på Gotland. Korsordsmästerskapen är alltid mellan 19:00 och 21:00. Båda tävlingarna/lekarna slutar samma kvällsminut och är ”enkla” att deltaga i. 🙂 11 stycken Skrap-Kryss totalt bjuder jag på.
Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.
Vi befinner oss mitt ute på Romaslätten. Ett perfekt läge för ”De vita munkarna”. Reglerna var att de skulle vara självförsörjande genom att arbeta med jordbruk och boskapsskötsel. Slätten här uppfyllde mer än väl de kraven. Sedan hade de sin örtträdgård och dammar med fisk.
Så här tror de det såg ut när det ”blomstrade” som mest. Vi tar oss tillbaks rejält i tiden. Cistercienserna spred sig på 1100-talet. De första anläggningarna i Sverige var Alvastra och Nydala, som tillkom 1143. Makten på Gotland fanns i Roma där Alltinget träffades. Männen med makt beslutade om att det skulle grundas ett dotterkloster till Nydala i Roma. Följ med in. Du behöver inte ta av dig skorna. 😉
Endast delar av klosterkyrkan återstår tyvärr idag. Den uppfördes helt i romansk stil och är därmed ett av de bästa exempel i Sverige på enhetlig romansk kyrkoarkitektur. Kyrkan har ett treskeppigt långhus med ett tvärskepp och kor. Tidigare fanns det två kapell. Långhuset är långt och var i dåtid avdelat med ett träskrank. Den östra delen var avsedd för munkarna medan den västra tillhörde lekbröderna. De sistnämnda hade ett eget altare.
Av kyrkans ursprungliga fem ingångar finns endast tre bevarade.
Efter den stora reformationen i början av 1500-talet övergavs klostret av munkarna och anläggningen började förfalla.
Kronan tog hand om egendomarna. Några byggnader byggdes om till stall och fähus.
Den verkliga vandaliseringen är knuten till landshövdingen Johan Didrik Grönhagen. På 1730-talet lät han riva stora delar av anläggningen för att använda stenen till sitt nya residens.
När Gotland hade finbesök av Carl von Linné besökte han Roma 1741. Så här skrev han: Man såg ett härligt kloster av marmor uppbyggt, upphuggit och slipat, vara förvänt uti ett fähus, som alltså är det präktigaste fähus man ser i Sverige.”
bornholmuppochner & gotlanduppochner 