Författararkiv: http://bosseliden.wordpress.com

Profilbild för Okänd

Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Visborgs slott

Publicerad den av
12

I slutet av 1300-talet var det mycket bus på Östersjön och vid Visbys kust. Kaparna attackerade skepp under vapenhot. Framför allt gav de sig på skeppen från Hansans städer.

Sammanslutningen Tyska Orden fick nog och drev väck kaparna. De påbörjade därefter bygget av en befästning. Det handlade om en gigantisk kvadratisk anläggning vid ringmurens sydvästra hörn. Inom området fanns jättemånga byggnader. En av dem var det väldiga bostadstornet Blacken. Runt omkring allt fanns vallgravar.

Medaljens baksida var att allt blev väldans dyrt. För att finansiera projektet höjdes skatterna till skyhöga belopp för betalarna, ”stadens invånare”.

När drottning Margareta dog blev hennes systers barnbarn, Erik av Pommern, kung av unionen Danmark, Sverige och Norge. Egentligen skötte de tre länderna sig själva, men höll ihop om det hettade till och någon anföll dem.

Erik insåg att det var betydelsefullt att kunna försvara Visby och Gotland. Därför fortsatte han bygga vidare på den stora befästningen, som Tyska Orden påbörjat. Men Erik hade betydligt större visioner än så. Han ville det skulle finnas ett jättestort slott med tinnar och torn. Han stod naturligtvis inte själv för grovarbetet. Till det såg han till att Visborgs slott blev hela Gotlands största arbetsplats. Han tvingade alla manliga gotlänningar att hjälpa till. Vad de fick i betalt vet jag inget om. Däremot läser jag att skatterna höjdes till ”taket”.
I början av 1430-talet stod Visborgs slott äntligen klart. (Stavades då Wisborgs slott)
Du ser den bevarade Lantporten som vi skrivit och visat upp tidigare i kategorin ”Portar & Torn i gamla Wisby”.

Erik av Pommern var en riktig diversearbetare. För han ledde även kapningar av skepp och plundringar i de svenska kustlandskapen. Med andra ord kunde han skrivit Sjörövarkung på sitt visitkort. I 13 år bodde Erik på Visborgs slott. I slutet belägrade han sig där. Till slut lyckades kung Karl Knutsson Bonde och hans soldater ta sig in och ”köra iväg” Erik från Gotland.

Nu flyttar vi fram i tiden. Sverige blev återigen svenskt vid freden i Brömsebro 1645. Men alla problem var inte lösta mellan Sverige och trätobrodern Danmark. Danska trupper landsteg på Gotland och drog fram mot Visby och slottet. Det tog inte många timmar för dem att inta både ö och slott.

Samtidigt insåg några av deras hjärnceller att de egentligen hade förlorat makten. De förstod att svenskarna skulle kräva tillbaka Gotland efter fredsavtalet. Därför bestämde de sig för att svenskarna minsann inte en gång till skulle få makt över Visborgs slott. Åtgärden blev att avsluta med att spränga den väldiga fästningen till endast stenhögar återstod.
Själva bestämde vi oss för att ta bilderna innan det blev för grönt i omgivningen. Kommer det något gott ur krig? Dystra tankar från en vapenvägrare. Bättre att tänka på en Bamsekram från en dotter om några timmar.

Strandpromenaden på Råå

Publicerad den av
18

Den här oktobersöndagen hade vi mer tur med vädret än förra helgdagen. ”Den lilla blå” fick förstås inte så mycket motion när den i maklig takt rullade ner på kustvägen. Men jag var snäll och lät den står på Batteritorget med utsikt mot Danmark. För jag minns från förra söndagen när den fick stå med ”baken” mot Ven.

Mysigt att se att vädret lockade ut många medmänniskor. En del njöt som paret på bänken. Andra tog sig ett uppfriskande bad. Det tillströmmade personer till en fiskebod, där det skulle bli något slags ”kalas”. Vi mötte de som gick hundpromenader och olika generationer som njöt tillsammans.

Solveig lyckades ändå få till ett foto där jag inte ser någon levande varelse. Skorstenet längst till höger var mitt riktmärke under mina första ensamma cykelfärder genom ”skogen”. Skulle jag nått fram till det hade jag trampat på alltför långt ifrån vår lilla nya lya.

Det är häftigt att det så nära centrum och vägar finns en kustnära charm som många kan få ta del av.

Jag kanske borde skriva ett manus om en fågel som är rädd för att bada? Nu kom jag dumt nog att tänka på kvinnan/kvinnorna/förlaget som fräckt stal mitt manus om en krokodil som fick ont i en tand. 😦 Upptäckten gjorde jag på Per Gessles hotell. Undra om jag någon gång i livet gjort en sådan rekordsnabb inre resa från harmoni till disharmoni?
De liggande fåglarna verkar ha det bra längst ut på bryggan.

Undra om Solveig tycker att detta är ett ”Bamseplåster” till mig för att jag ryckts upp från alla mina favoritfiskelägen på Gotland & Fårö? På plats i söndags njöt jag för fullt och hade fokus på nutid. Det var nu i den sköna skrivbordsstolen, som de nostalgiska tankarna fick ett eget liv. Vad skönt att jag inte ens behöver byta blogg för att få min dos av favoritfiskelägen.

”Solveig! Du måste fota den blå dörren.”

Självklart måste en röd också få egen plats i inlägget.

De som har extra bra syn kan känna igen vissa byggnader inne i Helsingborg centrum.

Fotnot: Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Pausen är slut för mig. Det är dags att sätta skärpa och göra några andra förbättringar på bilder från Grändernas stad. Syftar varken på Råå eller Helsingborg. 😉

Takstains gård

Publicerad den av
6

Det var den vita skylten, som Länsstyrelsen sett till kommit upp, som var orsaken till att jag körde in på grusvägen. Takstains gård hörde jag talas om redan under mina skolår. Vilket av dem alla är svårt att leta upp i minnets skafferi. Troligen var det från en historielektion på mellanstadiet.

Solveig satt kvar i bilen. Jag gick och funderade över vem den där filuren Nicolaus Taksten, som levde på tolvhundratalet, egentligen var. Vilka skrönor är sanna?

I den gamla manbyggnadens nedervåning ska finnas rester från bröderna Nicolaus och Mikaels stenhus. Hade de en intern tävling om vem som kunde vara elakast? Självklart förstår jag att den förstnämnda inte var Guds bästa barn. Ändå tog han sig till kyrkan på söndagarna. Undra av vilken eller vilka anledningar? Här vill jag göra om det slitna ordspråket ”Fint folk kommer alltid sent.” För Nicholaus kom när han kom. Prästen fick allt vänta till dess innan han började gudstjänsten. Till slut började bönderna i församlingen att reta sig på detta. De övertalade prästen att börja tala trots att ”Takstainarn” inte hade dykt upp. När Nicholaus kom ridande och upptäckte att de börjat blev han ursinnig och högg ner prästen.
Det finns även en annan sägen som berättar om att bönderna gaddade ihop sig och slog ihjäl Nicholaus i hans eget hus.

Vad Solveig gjorde i bilen vet jag inget om. Själv tog jag kort på den gamla kvarnen, som du såg i förra inlägget, zoomade in husen och försökte ha ett inre samtal med mig själv. Under tiden tog jag nya kort på kvarnen. Antagligen var det därför murputsen började ramla av. 😉

Självklart hade varken jag eller ”Den lilla blå” några planer på att ta oss in. Måste vara jobbigt och farligt när människor inte respekterar detta (syftar enbart på motorfordon). Samtidigt visste jag enligt mina anteckningar om villkoren från Länsstyrelsen, som ställt upp med money för restaureringen, enligt artikel 6/9-19. Alltså kunde ”jag och kameran” traskat in och tagit några närbilder. Men min stundtals vilda fantasi tänkte på en rejäl stor hungrig hundras som kom fram bakom hörnet och ville hälsa på mig… Själv är jag ju blyg som en viol eller var det fiol? 😉

Vi har på de fem åren träffat på liknande situationer. Jag väljer ingens sida för jag har inte tillräckligt med ”kött på benen”. Men ofta blir det dubbel motsats info och en krock mellan privatmark, kommunal mark, turister, fastboende m.m. Exempelvis vem ska betala & utföra vägunderhåll? Det är ingen lätt ”nöt” att knäcka. Men förr eller senare behövs det en rättvis och hederlig nötknäckare där ansvar går före egen vinning.

I korgolvet i Lärbo kyrka finns en gravsten över sockenbon Nicolaus Takstain, som dog 1274. Texten på gravstenen ber oss beklaga hans brott.

Fotnot:
En ny vecka. Endast drygt tre veckor kvar tills ABC och Grändernas Stad-mästerskapet inleds. Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. 🙂 😀 ❤

Takstens Väderkvarn

Publicerad den av
10

Vi hade varit i väg och cyklat på Norra Gotland och fortsatte med bil i omgivningarna. Jag hade dagarna innan tittat i pärmar, böcker och på internet för att se efter vad som fanns mellan de mer vanliga ”tre vägarna” mot norr och Fårö. Sedan är det självklart alltid extra kul att välja de ännu mindre vägarna. Där jag absolut inte vet vad som finns bakom den slingrande smala guppiga grusvägens skarpa kurva. Äventyr kallar jag det för. Tror min älskade fru har något annat, för mig, namn på just de färderna. 😉

Kvarnen härstammar från 1700-talet. Den är byggd av sten i konisk form. Kvarnen har tre våningar och en vridbar hätta av trä med faltak. I slutet på nästa århundrande förnyades maskineriet. Då byttes bland annat kuggar och drev i järn avskaffades.
Ända in på på början av 1900-talet var kvarnen i bruk till gårdens behov.

Som du kunde läsa på min detaljbild hjälpte Lärbro hembygdsförening till med restaureringen av kvarnen, 1987-1990. I samband med detta undersöktes kvarnverket och de hade igång kvarnen och de fick kvitto på att den är i malbart skick.
Kvarnen är ett byggnadsminne.

Människorov

Publicerad den av
11

Klockan närmade sig halv tio när de kom in i Wisby Hotells kalkstensklädda foajé för att checka in.

Det var en bra bit att gå från hotellet. Å andra sidan var det inte långt till något i Visby. Det var en liten stad. Munkkällaren hade han skrivit. Den låg mitt i stan, på Stora Torget.

Landskapet öppnade sig och Östersjön blev synlig utanför hamnen i Herrvik.

Det var första gången sedan han kommit till ön som han körde söderut mot sina gamla hemtrakter. Varenda vägkrök var bekant.

Han gick över Hästgatans mörkblanka gatstenar, passerade biograf Borgen och följde gatans vänstergir nerför backen.

Dagen hade ljusnat när Fredrik och Yassi satt i bilen på väg söder ut mot Högklint.

Hon svängde till vänster en bit från kyrkan (Fide kyrka) och efter ytterligare ett par svängar var hon framme vid stugan.

Bosse Lidén håller i tangentpennan:
Det finns alltid möjlighet för att ändra sig. ”Män ur mörkret” skulle vara den sjunde och sista boken i Fredrik Bromanserien. Tacksam och överraskad stötte jag på denna oväntade comeback.
Håkan Östlundh är en gedigen deckarförfattare. Nu när jag själv bott på Gotland i fem år blir det en extra krydda att lotsas genom de välbekanta trakterna. Men vilken kontrast det blev på kvällskvisten när Solveig låg bredvid mig och fick den ena efter den andra skrattattacken. Jag lade ifrån mig ”min mörka bok”, måste få höra vad exfrun nu hittat på för ”hämnd” på sin före detta man. Sedan förflyttades mina tankar till den läsvärda boken, där skämten inte duggade tätt. Det var stundtals en mycket otäck fiktiv bok att läsa. Tyvärr skulle den kunna skildra sanningen. Jag hoppas att både Fredrik Broman och Yasmin van Dijk inom en snar tid beordras återkomma till Gotland för ett nytt fall. Betyg: 4+
Ps. Med tanke på vårt gedigna fotoarkiv kunde jag inte motstå frestelsen att lägga in några foton. 😉
Ps 2. Det står på Bokförlaget Forums sida att Håkan Östlundh är född 1962 och bor med sin familj på Söder i Stockholm under vinterhalvåret och på Gotland på somrarna. Håkans böcker är utgivna även i USA och många europeiska länder. ”I ryggsäcken” läser jag att han också har en tid både som journalist och manusförfattare.

Gutamål – Lektion 14

Publicerad den av
11

Förra året hade vi hela nio olika inlägg från vårt besök på Bungemuseet. Det åttonde rörde sig om när Solveig fikade vid Mat- och kaffestugan, på andra sidan vägen. Själv hade jag fått tjuvstarta någonstans, när mitt blodsocker åkt rutschbana, efter flera tusen fotsteg under historiens vingslag. Därför hade jag nu fritt spelrum för att utforska omgivningen på egen hand. Allt givetvis inom lagens gränser. Solveig behövde heller inte vara rädd och spilla ut kaffe för att jag hejade från något halmtak. 😉

Jag tycker det är intressant att få en möjlighet att få en glimt om hur det kunde se ut förr. Finns det information på platsen läser jag gärna. Min efterrätt är därefter att fortsätta fantisera på egen hand. Skulle jag vela byta levnadstid? Tror inte det. Var tid har annars sina sorger och glädjestunder.
Det var i ett rum som jag stötte på denna information, nedan, som är skälet till min bloggkategoriplacering.

Fixar du någon helt eller något stycke eller enstaka ord av de 6 stycken ordspråken? Min fantasi fick det till ÄTSTÖRNINGAR i den nedersta. Vissa ord och delar i texten förstår jag.
Denna gången är det ingen tävling. Du får nedan den svenska översättningen. Jag önskar dig besökare en fin onsdag.

Jag håller med om att det är en viss skillnad på ätstörningar och utsmyckningar. Kul med det låga taket och matintagsmöjligheter.

Första oktoberdagen på Råå småbåtshamn

Publicerad den av
13

Ja det heter PÅ RÅÅ. Dagen innan var vi också i dessa trakter. Då var det härligt sensommarväder. Tyvärr hade jag antagligen mer fokus på en trilskande vänsterfot, för jag glömde kameran hemma. Denna dag var det också en strålande solig förmiddag.
Men den gula lampan hade gömt sig när vi efter söndagslunchen åkte de få minuterna till centrum på Råå.

Solveig fick ansvar för kameran och befann sig hela tiden en bra bit framför mig. Ibland såg jag inte henne.
Det pågick en hel del aktivitet i hamnen. Jag studerade när de pysslade med sina sysslor. En del båtar lämnade sina ”bås” och tog sig ut på fritt vatten. Andra personer navigerade tillbaka till hamnen.
Visst är det häftigt att vi bor så nära Ven. En ö som jag har många skiftande minnen från. Allt från släktresa, klassresa med våra skolbarn, turer med en dotter och två döttrar. En tidig novemberhelg bodde vi till och med över där. Det var den helgen då jag åtminstone på papperet letade bostad för både företagsverksamhet och privat boende. (Dömt att misslyckas på bostadsfronten) Fortfarande kan jag hålla med mig själv när det gällde mina tjusiga kalkyler. Hit kommer det varje säsong massor av människor, utan bil (200 000 stod det på ett statistikställe). Perfekt ställe för att visa upp våra 3 333 st olika kaffekoppar och många andra samlingar. Men Bjärehalvön blev ändå den rätta pusselbiten, efter väldigt lång väntan. Fanns det någon som trodde på vår galna idé? Jodå. Min älskade mamma trodde på oss. Alla andra tvivlare fick fel – med facit i hand. Men utan skyddsänglar hade det blivit tvärtom.

Nu hade jag också tagit mig längst ut och återsett min gamla kurskamrat från bibliotekshögskolan i Borås. Den där söta retstickan med skåpet bredvid mitt. ❤
Vi vände på ”skutan” och traskade inåt igen.

Fortfarande lite blått på himlen.

Långt Ps.
Vi får göra ett återbesök på samma plats under en annan årstid och väderlek. Det låter som en kategori på gotlanduppochner. Eller hur? 😉
Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Efter en lässtund ska jag ta itu med förberedelser till ABC i november och Grändernas stad, som också kommer att ha inslag av lek/tävling. 10 stycken Skrap-Kryss bjuder vi på denna säsong. Hoppas både gamla och nya deltagare har lust att leka i mörka november. Enkelt upplägg. Skriv A, B, eller C. (Tre gånger är det fyra alternativ och annat poängsystem). Du slipper detta år både att ta dig upp från en djup bassäng och klättra 222 meter upp på ett konstigt stavat berg, som blev november om det lästes segnälkab. 😉 Istället ska du så snabbt som möjligt bli av med 6 st sura gubbar och ta dig till finalspelet och samla på glada gubbar. Lätt som en plätt. Tekniskt sätt skulle årets mästare kunna koras redan måndagen den 6 november. Men nytt i år är att alla får fortsätta att tävla vidare och kan vinna fler Skrap-Kryss. Både de tre på ”prispallen”, sexan, trettonde platsen slipper heja på de andra denna säsong.
Innan ABC-inlägget klockan 18:00-22:00 kommer det varje dag att läggas in en gotländsk gränd. På slutet finns en fråga. Enkla och banala i början. Tävlingstid är från inlägg till klockan 17:59. Spelar ingen roll där när du lämnar ett svar. Vi kommer att dra en vinnare varje kväll, som svarat rätt. Poängen kommer att följa månadens datum. Därför en poäng första kvällen och sista kvällen hela 30 poäng. Visst låter det spännande? En Skrap-Kryss till segraren med flest poäng på min namnsdag. (Anders)

Adelsgatan; akt 53

Publicerad den av
6

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför ringmuren i Visby, i denna fotokategori med få ord.
Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
Adelsgatan sträcker sig från Södertorg till Wallers plats. Troligtvis har gatan funnits sedan 1300-talet då Söderport togs upp i muren.
Storhetstiden för affärsverksamheten på Adelsgatan måste ha varit när järnvägen kom till Gotland och centralstationen placerades utanför Söderport 1878.
Nu är gatan en permanent gågata och alltför många affärer har öppet endast under turistsäsong. Vi tog bilderna en eftermiddag, under en tidig vårsöndag.

Minnen av Raukar och Hav

Publicerad den av
5

Efter att ha bläddrat mig genom vår kategori ”Raukar på Gotland och Fårö” fastnade jag till sist för tio bilder som jag med hjälp av appen ”Waterlogue” omvandlat till akvareller.
Den första, Snäckschimpansen, är egentligen en ”falsk” rauk, men med tanke på att det är ont om raukar på Gotlands västra kust så får den vara med ändå.

Det här kortet tog jag en solig kväll då Bosse och jag cyklade norrut, från Holmhällar, längs den vackra kusten. Holmhällar kommer för alltid vara en plats som jag förknippar med lugn och ro, fantastisk natur och en känsla av att livet, trots all oro i världen, ändå kan innehålla stunder då det är gott att leva..

Lickershamn var en plats som vi besökte som familj redan på den tiden då vi var på Gotland som turister. Jungfrun är en pampig rauk. Den kan till och med ståta med titeln Gotlands högsta rauk.

S:t Olofsholm – Första gången vi var här missade vi att gå ner till raukarna. Vid vårt andra besök vandrade vi längs havet en riktigt varm förmiddag och kunde njuta av en fantastisk utsikt och en mängd olika raukformationer.

Den som varit på Fårö känner kanske igen ovanstående bilder.

Här har vi Vändburgsgubben. Ser han inte lite sammanbiten ut?

Asunden – ännu ett cykelminne från en solig sommardag.

Lergravsporten

Naturreservatet Lörgeudd – på vägen mot Smöjen. Hit kämpade vi oss med cykel från Kyllaj. Väl värt det när vi kom fram. Kaffekannan eller kamelen kallas denna rauk i folkmun.
Visserligen har vi flyttat ifrån Gotland nu, men oj så många minnen vi har.

An apple a day, keeps the doctor away

Publicerad den av
8

En bit norr om huvudentrén till Visby lasarett finns ett konstverk av textilkonstnären Marianne Olsson.

Det står att Marianne var inspirerad av det klassiska ordspråket och bestämde sig för att göra ett jätteäpple. Konstverket är i gjuten betong och väger hela tusen kilo. Jag tror inte ens tunglyftaren utanför Klinteskolan skulle kunna få upp äpplet i luften. Eller vad tror du? https://gotlanduppochner.com/2023/09/11/ett-perfekt-genomfort-ryck/

Marianne Olsson är född och uppvuxen i Stockholm. Sedan 1992 bor hon på Gotland. Sedan många år är hon framför allt textilkonstnär. Hon hämtar sin inspiration från naturen. Tre ställen som hon nämner är Stockholms skärgård, det norrländska och gotländska landskapet.