Visborgs slott

I slutet av 1300-talet var det mycket bus på Östersjön och vid Visbys kust. Kaparna attackerade skepp under vapenhot. Framför allt gav de sig på skeppen från Hansans städer.

Sammanslutningen Tyska Orden fick nog och drev väck kaparna. De påbörjade därefter bygget av en befästning. Det handlade om en gigantisk kvadratisk anläggning vid ringmurens sydvästra hörn. Inom området fanns jättemånga byggnader. En av dem var det väldiga bostadstornet Blacken. Runt omkring allt fanns vallgravar.

Medaljens baksida var att allt blev väldans dyrt. För att finansiera projektet höjdes skatterna till skyhöga belopp för betalarna, ”stadens invånare”.

När drottning Margareta dog blev hennes systers barnbarn, Erik av Pommern, kung av unionen Danmark, Sverige och Norge. Egentligen skötte de tre länderna sig själva, men höll ihop om det hettade till och någon anföll dem.

Erik insåg att det var betydelsefullt att kunna försvara Visby och Gotland. Därför fortsatte han bygga vidare på den stora befästningen, som Tyska Orden påbörjat. Men Erik hade betydligt större visioner än så. Han ville det skulle finnas ett jättestort slott med tinnar och torn. Han stod naturligtvis inte själv för grovarbetet. Till det såg han till att Visborgs slott blev hela Gotlands största arbetsplats. Han tvingade alla manliga gotlänningar att hjälpa till. Vad de fick i betalt vet jag inget om. Däremot läser jag att skatterna höjdes till ”taket”.
I början av 1430-talet stod Visborgs slott äntligen klart. (Stavades då Wisborgs slott)
Du ser den bevarade Lantporten som vi skrivit och visat upp tidigare i kategorin ”Portar & Torn i gamla Wisby”.

Erik av Pommern var en riktig diversearbetare. För han ledde även kapningar av skepp och plundringar i de svenska kustlandskapen. Med andra ord kunde han skrivit Sjörövarkung på sitt visitkort. I 13 år bodde Erik på Visborgs slott. I slutet belägrade han sig där. Till slut lyckades kung Karl Knutsson Bonde och hans soldater ta sig in och ”köra iväg” Erik från Gotland.

Nu flyttar vi fram i tiden. Sverige blev återigen svenskt vid freden i Brömsebro 1645. Men alla problem var inte lösta mellan Sverige och trätobrodern Danmark. Danska trupper landsteg på Gotland och drog fram mot Visby och slottet. Det tog inte många timmar för dem att inta både ö och slott.

Samtidigt insåg några av deras hjärnceller att de egentligen hade förlorat makten. De förstod att svenskarna skulle kräva tillbaka Gotland efter fredsavtalet. Därför bestämde de sig för att svenskarna minsann inte en gång till skulle få makt över Visborgs slott. Åtgärden blev att avsluta med att spränga den väldiga fästningen till endast stenhögar återstod.
Själva bestämde vi oss för att ta bilderna innan det blev för grönt i omgivningen. Kommer det något gott ur krig? Dystra tankar från en vapenvägrare. Bättre att tänka på en Bamsekram från en dotter om några timmar.

Silverhättan/Kames

Längst norr ut i Sjömuren finns Visby ringmurs yngsta torn. Tornet byggdes av Tyska orden som innehade Gotland under tio år (1398-1408).

Försvarstornet är sammanbyggt i en vinkel med Landmuren.
Namnet Kames tillkom under sextonhundratalet och härrör från latinets Comes.
Silverhättan syftar till en glänsande takbetäckning, troligen blyplåt.

I början av 1700-talet utvidgades skyttespringorna till stora gluggar. Orsaken var rädslan för att ryssarna, som härjat i Slite på östra kusten, skulle fortsätta till Visby. Gotlands dåvarande landshövding och generalmajor Andres Sparfeldt tog det på blodigt allvar och försåg stadsmuren och tornen med eldvapen. Men det blev inget av ryktena. Det sista stora anfallet mot Visby ägde rum 1525 och kom från trupper från Lübeck. Jag hoppas och ber att det ska vara så i all framtid – det sista.

Nu hade vi förflyttat oss till insidan. Jag läste att det förr på tredje våningen har funnits en skyttegång. På samma våning fanns också en eldstad. Det sistnämnda användes för signalering.

Det är betydligt trevligare att leka en fredlig nyfiken spanare utan vapen.