Månadsarkiv: augusti 2021

Ett besök i Skolgalleriet, Vänge; del 2

Publicerad den av
8

När vi gått klart rundan i trädgården och lyssnat till Anders Thorlin (inlägg del 1) var det dags att gå in i själva skolan, ett hus med många ”år på nacken”. Kyrkskolan, som den kallades, blev färdigbyggd 1918 läser jag på skogalleriet.se. Kanske går det lite bättre att föreställa sig hur det såg ut för hundra år sedan om bilden är svartvit.

Tur att det numera går att ”redovisa” i färg. Att solen dessutom passade på att krypa fram från sin plats bakom, ett av alla, moln satte en liten extra guldkant på tillvaron.

Att komma in är ganska överväldigande… här gäller det att försöka fokusera på en sak i taget. Som den ”fröken” jag är så fanns det förstås detaljer som jag fastnade för.

Skolbiblioteket! Här hittade jag flera böcker som jag läst och en och annan som finns i vår egen bokhylla.

Läs-planschen! Åh, jag hade gärna satt mig i en bänk och lyssnat på en dåtida fröken.
Läste alla i kör? Fanns det de som fick ont i magen varenda gång den här planschen hängdes upp eftersom läsning var det svåraste och värsta de visste? Fick de den hjälp de behövde?

Lyft blicken och res jorden runt!

Glömde fråga Anders om symboliken bakom denna installation så jag får göra en egen tolkning 🙂 Här sitter eleven som drömmer sig ut i skogen bland björkarna. Eleven som hellre flyger fritt än sitter stilla i ett klassrum.

En bokpyramid av gamla böcker. Kul idé!

Eleven som alltid kom försent… berättade Anders om.
Men alla klockor påminner oss också om att tiden rinner iväg. Bosse och jag brukar skoja om att det är jag som ”skyndar på oss” när vi är någonstans. Så var det även denna gång.
Tack till Anders Thorlin för guidning och berättelser!
Och till alla andra som befinner sig på Gotland, men som ännu inte gjort ett besök i Skolgalleriet: Här är ett tips för en eftermiddagsutflykt!


Ett besök i Skolgalleriet, Vänge; del 1 av 2

Publicerad den av
6

Skolgalleriet i Vänge har länge stått på listan över platser som vi ska besöka.
I ett mejl fick vi klartecken att det nu öppnat igen för besökare. Vi gav oss därför ut i den intensiva trafiken runt Visby och körde söderut mot lite lugnare vägar…

Vi parkerade vid kyrkan. Därifrån var det bara några steg att gå till Vänge gamla skola, f.d. Kyrkskolan.

Anders Thorlin, konstnär, skulptör m.m. och mannen bakom projekt ”Skolgalleriet”.
När vi hade ”swishat” entréavgiften började vi med att gå en runda i trädgården. Efter en stund kom Anders ifatt oss och gav oss en personlig beskrivning av hur han hamnat i Vänge och hur hela projekt SKOLBÄNKEN startat.

Detta konstverk, och berättelsen bakom om hur det ”blev till”, blev min absoluta favorit.
Om jag inte minns fel så är det tillverkat av ett granitblock.

Men den som tar sig tid att vandra runt i trädgården och filosofera hittar säkert sin egna favorit.

En skolsal under bar himmel där olika sorters sten utgör bänkskivor. Varje bänkskiva har utsmyckats med något som ger möjlighet för betraktaren att tolka och fundera vidare. Anders visade och berättade om sina tankar.
Skolan är något som alla har minnen av och en utställning som denna kan säkert framkalla både positiva och negativa minnen. Jag läser på hemsidan om Anders vilja att visa: ”Hur viktigt det är att kunna se varje individ, hur olika vi är, så olika förutsättningar och så olika ursprung.”
Jag skulle vilja påstå att han lyckats. Känner att det är precis det som är skolans viktigaste uppgift att förstå och försöka klara ut, men kanske också det som är allra svårast att räcka till för som enskild lärare.

Elevernas och lärarinnans cykelgarage har blivit ett litet galleri där det finns möjlighet att beundra både Anders skulpturer och målningar av hans fru Karin.

Detta är första delen av vårt besök. Imorgon kommer del 2…


Sumpskogen med djungelkaraktär

Publicerad den av
9

Det mycket populära kommunala naturreservat Södra Hällarna, strax utanför Visby, har vi skrivit om tidigare i några inlägg. Platsen som gick från att vara ett militärt skjutfält till att 2013 öppnas upp för betydligt trevligare aktiviteter.


Naturstigen är anpassad för barnvagnar, cyklar och rullstolar.

Det finns ett par möjligheter att slå sig ner en stund eller göra plats för möten på leden.

Hoppas kastanjerna återhämtar sig till nästa säsong.

En fototriss av rönnbär, salmbär och slånbär.

Vi passade på att njuta en extra stund. För ingen hade lust att sitta i bilen och hålla tummarna för att vi skulle kunna göra en vänstersväng den närmaste kvarten. Då föddes idén. Vi drar höger mot Vibble och rullar runt i rondellen. Smart Einsteinbeslut. 😉


Lilla Bjers, en ekologisk kravcertifierad gård

Publicerad den av
10

Vi har pratat många gånger om att ta en tur, sju km söderut, till Lilla Bjers Ekogård för att handla i deras gårdsbutik. Av olika anledningar har det inte blivit av… Men så, häromdagen, när vi skulle bjuda ena dottern med pojkvän på middag, föreslog jag att vi skulle åka dit och köpa potatis och grönsaker. Det tyckte Bosse var en bra idé.

Gården drivs av Margaretha och Göran Hoas med familj. ”Det är med vördnad för de människor som tidigare varit här som vi brukar jorden”, läser jag på deras hemsida. Jag som själv vuxit upp på en gård där mina föräldrar rensade grönsakslanden för hand istället för att bespruta med diverse gifter, utan att tänka på att det var ekologiskt, blir glad och tacksam för att det finns de som vill och tar sig tid att bruka, inte förbruka. På hemsidan läser jag vidare om att de odlar en mångfald ekologiska grödor på friland och att de också odlar de grödor som behöver mer värme i odlingstunnlar. Här finns höns och bin och dessutom odlar man fläckiga vinbärssnäckor.

Sommarjobbaren Hanna, glad och trevlig, tog emot i gårdsbutiken.

Det blev svårt att välja…

Förutom allt ”ätbart” finns det ett stort utbud av hantverk av olika slag. Gedigna saker, många av dem tillverkade här på Gotland.

Vi avslutade vårt besök med en tur in i växthuset. Eftersom vi numera saknar trädgård, och balkongen redan är lite för överfull av årets blomsterinköp, blev det endast en kort rundtur härinne.

Gårdskrogen, öppen alla dagar mellan 11 juni och 5 september, och tors – sön mellan 1 april – 19 december (2021).

Avslutar med ännu ett citat från hemsidan:
”i kärlek och respekt vill vi att gården ska leva vidare i framtiden”.


Tre år har gått fort

Publicerad den av
20

Vad fort 3 år kan gå. Jag läste i dagens tidning att Gotland var varmast i Sverige under juli 2021. Sommaren 2018 minns vi som en extremt varm period. Det var otroligt tufft att ägna sig åt en flyttning. Både i Ystad och när vi skulle packa upp i Visby. Nu är det bara kul minnen att prata om. I min nuvarande femårsdagbok kan jag läsa från 3:e augusti 2018:
Väckning av mobil klockan 03:30 på hotellet i Sölvesborg. 23 mil på E22 mot gryningen. Frukost på ett häftigt hotell i Oskarshamn. Träffade ett trevligt par från Varberg på färjan. Vi hade båtkupé. Vad duktiga och trevliga de båda flyttmännen Fredrik & Frank från Ilexpressen i Visby var. Tiden på rutten var 10:20-13:15. Oj! Med bilar det var när vi körde av färjan och under färden till vår nya bostad. Påminde starkt om de platser som vi bott på tidigare.

Slite runt; del 2-2

Publicerad den av
4

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

En stund senare nådde vi väg 147 och hade utsikt mot Bogeviken. För den med skarp blick går det att se kyrkan. Dock inte den fina kvarnen och de söta hästarna, som vi hade med i ett inlägg för några månader sedan.

Den finns en del äldre bebyggelse kvar. Det här huset är från 1928.

Ett avsvalkande konstverk vid Tullhagsplan.

I det här anrika huset bodde två tvillingar. I skrivande stund vet jag inte hur länge de bodde där. Men jag vet efter lite forskning att de växte upp till två höjdare med var sin gedigen yrkeskarriär. Troligtvis blir det ett eget inlägg i framtiden. Men nu trampar vi runt i 88 minuter och har inte ens tid att dryfta om…

…Cementas vara eller icke vara. Det verklighetsdramat lämnar jag över till riktiga experter. Hoppas att de fattar rätt beslut. För hela Sverige berörs av konsekvenserna. Punkt slut. 🙂

Undra vad det finns att visa upp därinne?

Nu var vi tillbaks på andra sidan Slite hamnområde.

För vi hade ”45 minuter” tidigare noterat att där fanns en park som verkade intressant.
Min timer räknade ner. Solveig använde sig av tidtagning. Vi båda insåg att det fanns ingen återvändo. Lotsbacken skulle besegras. Min taktik var att fixa den trampandes och målet att överleva. För inte ens min fantasi räckte till för att vissla på ”Den lilla blå”, som stod parkerad däruppe. 😉

Jag var länge förvånad över att det gick så lätt och bra. Växelvalen var i harmoni med cyklisten. Jag började känna mig oslagbar och det är numera, i min erfarenhetsbank, ingen trygg känsla.
När snaran drogs åt hade jag bara 15-20 meter kvar. Jag fick in ”ettan”, men hade knappt någon styrfart kvar och cykeln började vingla dumt. Några sekunder tänkte jag mörkt ge upp, men insåg att det hade varit värre att hoppa av cykeln och leda den upp. Mjölksyran nådde öronen, men på något vis lyckades jag vingla mig upp sista biten. Jag flämtade bakom vår bil som en gädda på land.
Solveig hade ännu inte dykt upp i backen.
Då hände det.
Från ingenstans dök en cyklist upp bakom min rygg, från en slags smal stig längs havskusten. Det lät om hans växellåda. Ett bevis på att han hade rejält med växlar. Jag upplevde stunden som om någon drev med mig. Att jag deltog i en reklamfilm. Väntade bara på en röst som skulle berätta hurtigt vad cyklisten ätit eller druckit till frukost.
Ett bubbel dök upp från min mage. Jag fick behärska mig för att inte börja skratta mitt i min ansträngda andning. Då dök Solveig upp, gående med sin rastning av sin cykel. Inte det minsta andfådd. Varken cykeln eller min älskade fru.

Självklart skulle jag känna mig sliten eftersom Lotsbacken även kallas för Slitebacken i vissa munnar. 😉

Slite runt; del 1-2

Publicerad den av
15

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

”Den lilla blå” fick stå och njuta av utsikten på Lotsbacken i Slite. Själva tog vi ner de två cyklarna, som hängt med bakom bilen under 37 km från kust till kust. Längre är det inte att förflytta sig från Visby. Nu var det dags för andra etappen på två hjul i kategorin 88 minuter.

Under den första delen behövdes inga pedaltag. istället gällde det att hålla nere farten med hjälp av att bromsa i den branta backen.
Hotell Slitebaden har en otroligt intressant och brokig historia, som jag läste om när vi kom hem.
I korthet: 1873 byggdes det nuvarande huset upp. Ägaren var grosshandlaren och riddaren Johan Axel Backér. Bara elva år senare dog han, endast 55 år gammal. Bouppteckningen var på 44 sidor. Tillgångarna landade på totalt 325 590 kr som motsvarar ungefär 22 miljoner i dagens tideräkning.
1923 startades hotellverksamhet i byggnaden. Om du tagit in där en natt det året, hade du fått pröjsa 5 kr för ett rum.

Slite Sjöfartsmuseum ligger lämpligt nog vid hamnen. 🙂 Varje pryl därinne ska ha en egen berättelse. Där finns möjlighet att lära sig hur arbetet och vardagen på sjön/havet gick till. Jag gissar på att många skolklasser har varit där på besök under åren.

Det är härligt med speglingar i vatten. Cementa fabriken syns överallt. Inte bara i Slite, utan även när vi befinner oss på andra platser. Vi brukar skoja om det ibland, när vi ska fotografera. För givetvis syns det inte på Sudret, längst ner på Gotland. 😉

Läste att Strandridaregården har varit skola för barn med speciella behov. Såg också att fastigheten var till salu för några år sedan. Undra hur läget är 2021?

Nu hade vi nått min favoritsträcka. Vad kul det var att gräva i tennishistorien och läsa om att Slite tampades med Båstad, om titeln landets tennismetropol. Men det var några ”år” sedan. Första banan i Slite anlades redan på 1920-talet.

Liten men fin sandstrand, med en slags kurortskänsla.

Slite strandby har 77 stugor. Vi har funderat några gånger på att hyra en av dem. Härlig utsikt över havet och skärgården. Du läste rätt. Slite är den enda platsen på Gotland som kan ståta med att ha skärgård. Sedan känner jag också till att Stockholm har ett par fler skärgårdsöar. Vem vet? Ligger de sömnlösa i vår huvudstad kan de räkna öarna. På fastlandet räknas det får. Här på Gotland räknar vi enbart lamm och lammbarn. 🙂

Vi fortsatte en bit till på kuststräckan, innan vi tog sista vägen uppåt igen och fortsatte trampa längs nya vägar. Härligt att få en helt annan uppfattning om en plats, som vi tidigare mest passerat eller där vi kört Storgatan fram.