Undra om det redan nu är någon som kvickt knäckt slagdängan som antyds i bloggrubriken?
Stan i det här fallet är Visby. Tidpunkten en tidig solig morgon i augusti. Innan regnet tog över makten.
Vi delade på oss när vi kom till Botan. Solveig var laddad för månadens macrostund. Själv funderade jag på att försöka se om det gick att ta något som påminde om macrobilder.
Dahlian fick bli första försökskaninen.

Självkritik är nyttigt. Den översta ”röda” är jag lite nöjd med. Ser du mellanrummet mellan stenblocken? Passar in som en slags skiljelinje mellan föregående bilder och det som hördes i min hjärna och visas i kommande bilder. Några strofer från en melodi som jag hörde som liten grabb, blev som en symbios med de vackra blommorna i olika nyanser. Varningssignaler är förbjuden frukt och taggar både på stjälkar och i brustna hjärtan. ❤

När man söker stundens sorger glömma är det skönt att vaken gå och drömma.

På staden jag drev tills jag såg dig med en grabb i en bil av senaste modell. Bilens lack den glänste.

Ty just nu idag så köpte jag en liten ros i en blomsteraffär.

En ros röd som blod så att du förstod att det är dig som jag håller kär.

När jag ändå vandrar olyckligt kär och nervös är det väl ingen som klandrar om rosen ges till en annan tös.

Mycket klokt beslut av Arne Quick. Den andra tjejen var inte ens värd en påse bilar. 😉

Ps. Tusen tack till DBW, De Badande Vännerna, som gör det möjligt för oss alla att njuta av Visbys juvel – året om. ❤