Med solen i ryggen

Vi har cyklat runt muren förut. Förra gången följde vi den ner mot havet och cyklade sedan motsols. Därför valde vi att cykla medsols den här gången. Vi startade vid Dalmansporten.

När vi tittade åt höger såg vi att torkan gått hårt åt gräset. Man skulle nästan kunna tro att detta är en höstbild om det inte vore för de gröna träden.

Tur att vi är morgonpigga! Här kan det vara svårt att ta sig fram ibland när en hel grupp turister står samlade och lyssnar på sin guide.

Under våra fem år här på Gotland har jag verkligen uppskattat att få cykla längs med och beundra denna fantastiska mur. Ett imponerande världsarv!

Från Söderport och ner mot havet blev det inte så många kort tagna. Vi rullade på ganska snabbt.. och valde att lämna den sista lilla biten av muren ner mot havet. Istället svängde vi in genom Skansporten.

Jag har mina favoritplatser i Visby. Almedalen ligger högt på listan. När det gäller byggnader så tror jag att hus med trappstegsgavlar hamnar på plats ett. .

Kruttornet och fiskarporten. Här bestämde vi oss för att åka vidare på insidan.

Och nu närmar vi oss min absoluta favoritplats…

Botaniska trädgården, ”Botan”. Tänk så många gånger vi varit här.

Det händer mycket i Visby på sommaren. Vår cykelväg var plötsligt avstängd så vi fick åka ut på utsidan igen. Men det gjorde inget för nu kunde vi se havet.

Den smala stigen och en del möten gjorde att det kändes klokast att gå med cyklarna på den här sidan. Då fick vi ju mer tid över att se både framåt och bakåt.

Tänk att alldeles nyss var vi där nere vid havet.

Denna utsikt kan man se många gånger utan att tröttna. Vi var nöjda och belåtna med dagens cykeltur och cyklade tillbaka hem. Tack vare kameran tar vi med oss våra minnen från ännu en fin morgon i Visby och kan dessutom dela dem med dig som läser det här.

Norra Tullgränd; akt 7

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Ibland blir man överraskad. Vi var på väg upp mot Rackarbacken. Efter att tagit oss in genom S:t Göransporten svängde vi vänster på kuperade Silverhättan. Då ser jag skylten och ber Solveig plåta den. Till saken hör att gatunamnet inte finns med på någon av alla kartor hemma hos familjen Lidén. Samtidigt passar den in bra. Vi startade med Östra Tullgränd som blev akt 1 i denna nya kategori. Då gick vi först in genom Österport. Nu nådde vi Norderport. Självklart ska det även finnas en Norra Tullgränd innanför den vackra muren i Visby. De tog upp tullavgift även här.

Femte hösten

Vi har kommit in i andra delen av hösten 2022, som är vår femte höst som fastboende på Gotland.

När hösten visar sina bästa sidor passar vi mer än gärna på att njuta extra av färgprakten.

Vår förmån att ha nära till sevärdheter av rang gör att vi försöker ta tillfällena i akt. Solveig slutar tidigt på fredagarna. Efter en gemensam lunch brukar vi passa på att ge oss ut. Det är superläckert att kunna gå in och ut genom olika portar.

Du får bara se en bild från insidan av muren i detta inlägg. Huset är läckert inbäddat i höstens täcke. Denna fredag gick jag i gränder som jag tidigare aldrig gått i. Ett par av dem hade (för mig) livlig trafik så det gällde att se och höra upp. Det finns inga trottoarer. Två av våra ”mål” var tyvärr stängda. Min lapp från nätet gällde inte denna säsong. Inget att hänga läpp för. Istället hade vi tur och kom in på ett oväntat ställe och plåtade annat som kom i vår väg längs slingrande, kuperade gränder och gator. Livet kändes så lätt och behagligt. Precis som kroppen och själen var inbäddad i mjuk balsam.

Tillbaks till ”den lilla blå” bestämde vi oss för att fika någonstans. Därför blev det en förflyttning på fyra däck till parkeringen vid Österport.

Vad länge sedan det var jag satt på andra våningen på Fiket och njöt av varmt kaffe och smaskig kaka. Innan pandemin blev det rätt många besök här.

Jag ger dig min morgon

Äntligen var det dags för årets första morgonpromenad i Visby.

Det är ett helt annat ljus vid den här tidpunkten på morgonen. Blir därför mycket skuggor på bilderna. Men det kan också vara stämningsfullt.

Strax innan vi gick in genom S:t Göransporten hörde jag någon som sjöng en morgonsång. Först gick tankarna till något yngre barn som skojade till det. Så var det inte. Långt upp i ruinen satt en duva och sjöng med sin vackraste stämma.

Scillan syns lite överallt. Trivs den kan det bli vackra stora blå vårmattor under några veckor.

Från naturens konstverk till människans konstverk. Kanske kommer jag att ta hjälp av google för att läsa mer om galleriet.

Under den här tidiga morgonpromenaden låg istället tonvikten på att njuta av trakten innanför medeltidsmuren. Därför la vi ingen energi på att vika vänster och ta reda på mer om det stora gamla huset. Tids nog…

Samma sak här. Visst undrade jag under några sekunder om det var Anders eller Laila Bagge? 😉

Det är roligt att studera skuggorna. Eftersom vi lagt in en bild som heter ”Bilen i väggen” borde den ovan heta ”Trädet i huset”.

Här finns det fåglar som både är levande och mindre levande. Den på taket är säkert uppstoppad. 😉

Vem vet? Kanske har Fred Åkerström (1937-1985) vid något tillfälle vaknat upp någonstans här i Visby? Den underbara ”Jag ger dig min morgon”, som vi lånat som bloggrubrik, finns på albumet ”Två tungor” och släpptes 1972. I år är det alltså hela femtio år sedan. Vart tar tiden vägen?

Vilken skön start på en solig vårsöndag. Vi hoppas du bloggbesökare får en fin dag. ❤

S:t Göransporten och S:t Göranstornet

Sankt Göransporten kom till för att människor innanför muren skulle nå Sankt Görans hospital, som låg norr om staden. Under 1200-talet var hospitalet förmodligen Europas största anläggning i sitt slag.

Här ser du den berömda slungstenen från en kastmaskin, som sitter inkilad i en skyttespringa på fjärde våningen. Det tvistas om när den kan ha fastnat där. Den allmänna uppfattningen tror det hände när lübeckarna anföll 13 maj 1525. Andra menar att blidan var ett omodernt och förlegat vapen vid den tidpunkten. Så kanske har den suttit där betydligt längre.

Nu befinner vi oss på insidan av muren. Under medeltiden hette S:t Göransporten/tornet Andre Lång Henrik. När verksamheten på hospitalet avvecklades, murades porten igen.

Under 1800-talet kallades porten för Ödeporten. När den sedan öppnades upp igen i början av 1900-talet fick den dagens namn.

Ett par sommarbilder ville också vara med i inlägget.

Här ser du ruinen från Sankt Görans hospital som främst vårdade patienter med spetälska. Till anläggningen kom flera patienter från det baltiska området. I kategorin ruiner kan du se fler bilder från ett inlägg 2019.

Vintervitt till och från

Vi har passat på att njuta av Visby i vinterskrud. Men har bara haft med den stora kameran vid ett tillfälle. Det här var dan före dan före dopparedagen.

Det är Tranhustornet som du ser på bilden.

Otroligt lurigt underlag. Vi försökte tänka på att hålla i varandra, för det halkade till flera gånger. Givetvis såg vi barn som åkte pulka nerför Nordergravar. När vi gick vår familjepromenad på Julafton var det både mer snö och fler som åkte där.

Ett av tre ställen på norra sidan, att ta sig innanför ringmuren.

Här var det mer lä, men ännu lurigare på kullerstensgränderna. Det kommer separata blogginlägg senare, på en ruin och en port.

Vi ska ta bilen in här efter lunch. Då kommer vi inte att mötas av något vitt. Fast vi ser gärna en ledig parkeringsplats på Stora Torget.

Vi cyklar runt; del 1-4

Vi sa det redan förra året, att vi borde cykla runt hela muren vid samma tillfälle.
I lördags morse blev det av. Vårt mål var att kontinuerligt hålla oss utanför muren. En annan gång blir det kanske tvärtom. 😉

3 440 meter lång är norra Europas bäst bevarade ringmur, som stod klar 1288.
Vi startade utmed Nordermur, som är den bäst bevarade sträckan med längsgående vallgravar.

Jag tog täten och lät Solveig ta ansvar för fotograferandet.

Det finns tre möjligheter att ta sig in till innerstan på norrsidan. När det gäller bilister finns enbart vägen genom Norderport. Här ser du S:t Göransporten.

Vi lever just nu i syrenernas tid, som Per Gessle sjunger på soloskivan ”Hjärtats trakt”.

Här har Solveig vänt sig om och tagit fotot uppåt, mot S:t Göransporten och Långa Lisa.

På höger sida har vi passerat Nordergravar och är på väg mot Strandgärdet.
På vänster sida sida står det tyskklingande Lübeckerbräschen.

Det var lite kyligt just här. För fortfarande hade vi haft nerförsbacke hela vägen från vår bostad. När det är medvind tar det inte många minuter för oss, att hemifrån nå muren. Men jag var medveten om att tredje ”mursträckan” skulle bli en utmaning för oss.

På den här bron har vi knallat väldigt många gånger, när vi satt bilen vid havet. Bron leder till Snäckgärdsporten.

Vilken härlig bänkplats att sitta på. Nu gällde det för oss att försiktigt ta oss ner den sista biten. Jag valde att cykla. Solveig som hade mer värdefull last ledde cykeln.