Smedjegatan; akt 45

Publicerad den av
6

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol. Mindre tid för inlägg och bloggtänkande har vi inte haft på dessa fem år.

Fotnot:
Den här gatan ligger bra till för mycket. Exempelvis är det nära till tre kyrkoruiner. S:t Clemens kan du skymta på ett foto. Du som varit med som bloggbesökare sedan starten 2019 minns kanske när vi presenterade 25 fik som vi besökt under året. Sedan fick bloggbesökarna rösta fram sina egna favoriter. Café gula huset vann den tävlingen. Ett populärt ställe som hållit igång sedan 1987 och har öppet året runt. Sådant uppskattas. Hotell S:t Clemens blev det inte för oss om ”några timmar”. Undra hur många sekunder det är kvar? Det som vi kan dela med oss av är att vi i morse besökte de sista gränderna. Vi försov oss för första gången. Klockradion spelade ingen musik, bara brus. Därför var vi långt ifrån ensamma där vi befann oss. Svårare att fotografera. Men oj vad mycket vackert och intressant det finns att se innanför muren. Jag sög in utsikten från Trappgränd. ❤ Höll för näsan när vi gick i den branta trappan, halvt inomhus, som tydligen varit en ”kisstoalett” i natt. 😦 Vi blev ledsna när vi såg en fågelunge som troligen ramlat ner från boet i trädet på Hamngatan. Nu väntar andra sysslor.

Med himlen som tak

Publicerad den av
16

Idag, den tredje augusti, är det fem år sedan vi flyttade till Gotland. Regnet fullkomligt öser ner utanför fönstret och jag är glad att vi inte befinner oss inne i S:t Lars kyrkoruin, där bilden är tagen. En solig julidag för ett par veckor sedan, när vi för första gången kom in i ruinen och jag tog bilden, kändes det som en god idé att ha himlen som tak. Vilken rymd! Vilken utsikt uppåt!

En bit norr om Stora Torget i Visby, mellan Lybska gränd och Syskongatan, finns S:t Lars kyrkoruin (som tydligen även kan kallas för S:ta Anna.) Den byggdes på 1200-talet och fick sitt namn efter helgonet S:t Laurentius. 300 år senare, på 1500-talet, övergavs den i samband med reformationen.

Det är en mäktig känsla att stå på golvet och se uppåt. På informationstavlan utanför står det att kyrkan troligtvis var inspirerad av bysantinska kyrkor och att den kan vara ”en av de två ryska kyrkor som köpman från Novgorod enligt traditionen byggde i Visby”.

”Trots sin annorlunda form har den uppförts av yrkesmän från Gotland. Det framgår bl.a. av stenbehandlingen och murningen”.

Nu har jag tagit mig upp en bit, via en trappa, och gått vidare längs en mur. Detta är något som är speciellt för S:t Lars kyrka. Här finns många trappor och gångar i murarna och det är häftigt att det går att förflytta sig runt nästan hela kyrkan.

Utsikten ner mot kyrkan är imponerande… speciellt då man tänker på att det är ungefär 800 år sedan man murade detta…

Det är inget fel på utsikten ner mot havet heller. Bra när man kan fota genom en av gluggarna i muren. Så gavs möjligheten att ta en bild på Kruttornet från en annan vinkel, än de vanliga, också.

I en annan av fönstergluggarna gick det att fotografera Drotten. De båda kyrkorna kallas ibland för Systerkyrkorna. Kanske för att de liknar varandra till det yttre? Dessutom ligger de nära varandra.

Nere på golvet igen.

Dags att ta farväl av S:t Lars kyrkoruin. Ett mäktigt och imponerande byggnadsverk som förhoppningsvis får stå kvar i många hundra år till.

Frukost vid Ryssnäs

Publicerad den av
15

Efter stoppet vid Broakiosken väntade en tidig frukost på södra Fårö. Här har vi varit några gånger tidigare. Både som turister och som fastboende på Gotland.
Det var lite kallt om benen när vi gick från parkeringen och hamnade i skuggan. Vi såg en husbil på parkeringen och de som ”bodde” i den sov antagligen.

Lambgift heter de gotländska fårhusen. På loftet finns det plats för foder.

Engelska kyrkogården i Ryssnäs är både vacker och sorglig. Kolera tillhör inte de snällaste sjukdomarna. Här kan du se och läsa om ett tidigare besök på platsen: https://gotlanduppochner.com/2019/05/28/engelska-kyrkogarden-och-naturreservatet-ryssnas/

Vi utforskade den vackra klapperstenstranden en stund innan…

… det började kurra i våra magar.

Fortfarande var det lite kyligt i morgonluften. Vägen på bilden ovan passar nog bäst för promenader. Tror inte att Solveig gått med på att vi kört vidare på den. Istället gick vi tillbaka till bilen och fortsatte på en annan väg, en som var helt ny för oss.

Broakiosken – Porten till Fårö

Publicerad den av
15

Vi var ensamma ”gäster” på 06:00 färjan från Fårösund. Eftersom vi var så morgonpigga kunde vi inte köpa något på första stället, Broakiosken, som resenärer möts av när de anländer till Fårö. Därför får du som bloggbesökare hålla tillgodo med ”mörka motsolsbilder”.

Kiosken byggdes redan 1947 av familjen Lindholm. Sedan har det såklart skett flera förändringar och förbättringar. Verandan där det går att njuta av solnedgångar är en av dem. Snabbmat, möjligheten att spela kubb eller boule är andra.

De som väljer att hyra cykel får en tuff startsträcka. Bäst de köper med sig rikligt med dryck. Vem vet? Den tuffa gula jeepen kanske också går att hyra? Eller hämtar ”den” dem som gett upp halvvägs i backen?

Ingmar Bergmans dotter Linn skriver i sin bok ”De oroliga” om hur hennes pappa alltid handlade sin kvällstidning i Broakiosken. Den här familjen verkade inte vara oroliga. Här rådde det familjeharmoni.

Nu åkte färjan som vi kom med tillbaka till Fårösund. Själva körde vi en liten bit uppför backen innan vi vek av till höger. En frukost nära havet lockade…

Valbyte fiskeläge

Publicerad den av
10

På Midsommardagens förmiddag nådde vi denna ljuvliga oas vid Västergarn.
Ett stort TACK till Västergarns Stiftelse för Hembygdsvård och Sanda Hembygdsförening som genom frivilla insatser stått för upprustning av platsen.

Efter många skolår har jag blivit duktig på exempelvis addition. Därför säger jag STORT GRATTIS till 30 år.
Jag fick även nytta av min fantasi och förmåga att se bakåt i tiden. Tänk att här fanns 16 strandbodar och ”44 fiskare som var och en betalade 36 öre per år för skötsel av branden”.

Båtarna var grundgående för att kunna angöra kusten som saknade riktiga hamnförhållanden. Länningen var enda skyddet och båten måste dras upp på land. Det var åror eller segel som gällde. Det var först på 1920-talet som man började med motorbåtar.

Äldre fiskare brukade ha som uppgift att hjälpa de som var kvar på havet efter det att det blivit mörkt. Med hjälp av elden däruppe i lysstången och några skyddsänglar lyckades de oftast ta sig hem igen.

Funderingar kring att bygga en ny hamn kom till i början av 1930-talet. I juli 1935 invigdes den. Därmed flyttade bodarna till den nya platsen och Valbyte blev blott ett minne för de som varit med då.
Men i början av 1980-talet började Hembygdsföreningen diskutera möjligheten att rekonstruera Valbyte.

Här kommer ett citat:
”Du som besöker denna plats, läs dessa rader och vi hoppas att detta skall ge Dig en stund av avkoppling vid den strand som för oss öbor skall vara tillgänglig för alla som under ordnade förhållande gärna får stanna en stund och känna närheten till havet och den plats där våra förfäder kämpade för en knappa bärgning”.

Jag och Solveig trivdes bra vid denna plats. Det är alltid blandade känslor inom denna bloggkategori, som jag hela tiden varit så svag för. Charmen umgås med mörka slitsamma tankar. Rädslan för att förlora någon ute på havet.
(Informationen om Valbyte har vi hämtat från de tavlor som finns på boden, Västergarns stiftelse och Sanda Hembygdsföreing.)

Biskopsgatan; akt 44

Publicerad den av
4

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Den här korta gatan löper ut från Domkyrkan. Därför är det inte så konstigt att tornen syns mer än vanligt.
Vi har på dessa fem år läst en hel del i tidningar & på nätet om många turer runt om val av domprostar, tjänster m.m. Det här är en ”snällblogg” så jag spar mina egna privata tankar om ämnet.

Fabriken, Salthamn

Publicerad den av
19

En solig eftermiddag bestämde vi oss för att göra en kortare utflykt till en plats som vi pratat om. En plats där vi bara varit nere och vänt en gång när det inte var öppet. Salthamn, en mil norr om Visby. ”Wild Food Café, Restaurant & Bar” heter sommarrestaurangen i Fabriken.

Eftersom vi redan ätit lunch därhemma valde vi att gå förbi det trevliga uteköket. Trots att det var mycket folk och lite lagom stressigt hann personalen i uteköket att se oss och hälsa.
Det betyder mycket och ger ett välkomnande intryck. Tack!

Vi sökte oss vidare och såg denna Food Truck där vi kunde beställa kaffe med tilltugg.

Morotskakan var vackert dekorerad med en krasseblomma. En fin och ätbar blomma, men jag valde att låta den ligga kvar på tallriken. Nu när jag googlar på krasseblomma läser jag att den smakar som en mild rädisa. Det får mig att inse att jag fattade rätt beslut.

”Trendiga” detaljer fanns det gott om.

Efter fikat fortsatte vi in till ”Rolf & Friends”. En butik med inriktning på mode, inredning, konst och keramik. Här fanns det mycket att titta på.

Insåg ganska snabbt att det här badkaret inte skulle få plats i vårt badrum. Men visst är det pampigt och snyggt!

Vi fortsatte att vandra runt och se oss omkring.

Vissa detaljer fick mig att minnas när vi hade vårt museum med kaffekoppar och hur kul det var att arrangera och ställa iordning på lite olika sätt.

För tillfället säljer, skänker och slänger vi saker. Alltså blev det inget köp av någon ny trendig sak till vårt hem. Ibland räcker det med att titta och njuta.

Vi lämnade Fabriken och tog en tur ”runtom”.

Blir du nyfiken så finns det mycket mer att läsa på salthamn.se. En unik och annorlunda plats – på en fantastisk ö som heter Gotland!

Med solen i ryggen

Publicerad den av
16

Vi har cyklat runt muren förut. Förra gången följde vi den ner mot havet och cyklade sedan motsols. Därför valde vi att cykla medsols den här gången. Vi startade vid Dalmansporten.

När vi tittade åt höger såg vi att torkan gått hårt åt gräset. Man skulle nästan kunna tro att detta är en höstbild om det inte vore för de gröna träden.

Tur att vi är morgonpigga! Här kan det vara svårt att ta sig fram ibland när en hel grupp turister står samlade och lyssnar på sin guide.

Under våra fem år här på Gotland har jag verkligen uppskattat att få cykla längs med och beundra denna fantastiska mur. Ett imponerande världsarv!

Från Söderport och ner mot havet blev det inte så många kort tagna. Vi rullade på ganska snabbt.. och valde att lämna den sista lilla biten av muren ner mot havet. Istället svängde vi in genom Skansporten.

Jag har mina favoritplatser i Visby. Almedalen ligger högt på listan. När det gäller byggnader så tror jag att hus med trappstegsgavlar hamnar på plats ett. .

Kruttornet och fiskarporten. Här bestämde vi oss för att åka vidare på insidan.

Och nu närmar vi oss min absoluta favoritplats…

Botaniska trädgården, ”Botan”. Tänk så många gånger vi varit här.

Det händer mycket i Visby på sommaren. Vår cykelväg var plötsligt avstängd så vi fick åka ut på utsidan igen. Men det gjorde inget för nu kunde vi se havet.

Den smala stigen och en del möten gjorde att det kändes klokast att gå med cyklarna på den här sidan. Då fick vi ju mer tid över att se både framåt och bakåt.

Tänk att alldeles nyss var vi där nere vid havet.

Denna utsikt kan man se många gånger utan att tröttna. Vi var nöjda och belåtna med dagens cykeltur och cyklade tillbaka hem. Tack vare kameran tar vi med oss våra minnen från ännu en fin morgon i Visby och kan dessutom dela dem med dig som läser det här.

Det gäller att vända blicken åt rätt håll

Publicerad den av
11

Harudden är en plats som vi gärna återvänder till. (Vid ett tidigare besök hittade vi alpnycklar här, en av de orkidéer som Gotland är ensamma om i Norden.)

När vi parkerat bilen kunde vi snabbt konstatera att det blåste friskt och att det kändes lite för kallt när solen gick i moln, men att det blev lite kvalmigt när den kom fram igen.,

Egentligen spanade vi efter gulyxne, en av orkidéerna som vi inte hittat… än. Den hittade vi inte den här gången heller, trots ett intensivt spaningsarbete. Kärrknipprot fanns det gott om och de är faktiskt fantastiskt fina om man tittar nära..

Hm! Åt det här hållet kändes vädret plötsligt en aning opålitligt.

Det var som om något väntade runt hörnet.

Bosse började dra sig mot parkeringen medan jag fortsatte att fota. Oj så mörkt det blivit helt plötsligt. Var det inte en regndroppe som landade på min hand?

Så gick jag en liten bit till och vände mig om för att ta den sista bilden. Och plötsligt fick vädret ett annat ansikte. Ibland gäller det bara att vända blicken åt rätt håll!

Den syns nästan överallt; del 4

Publicerad den av
10

De tio utvalda handlar för fjärde gången om domkyrkan Sankta Maria i Visby. Eftersom vi fortfarande har många ej visade foton på bloggen, är det nu återigen dags att visa upp att vi ständigt innanför och utanför muren kan lokalisera oss genom att se uppåt – var är domkyrkan?
Bilderna är från olika tillfällen och årstider. Vill du se mer detaljerade bilder och hur det ser ut inuti är det bara att välja vår kategori MEDELTIDA KYRKOR PÅ GOTLAND.

Tack för besöket. Hoppas du får en bra julidag. Välkommen åter.