Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Gula huset på åttonde bilden. Det är det som är Wisby Rum. Jag googlade gatan och ”snöade” in på bilderna och texten. På den översta bilden är den bruna större ”bilporten” öppen. Innanför finns en tomt på 400 kvadratmeter. Det står att tomten är solig och skyddad såklart från klintkanten. Huset är från 1700-talet. Mitt emot ligger Helge Ands ruin. Huset har fyra rum och kök samt en friggebod att sova i. Egen bilplats finns. Vilken fint ställe att hyra. Det uthyres veckovis. Vill du göra en tur på ön är det smidigt att köra ut till höger och på mindre än två minuter har du kört igenom Norderport. När du utforskar gränderna och allt annat vackert låter du bilen vara kvar. Nej. Jag känner inte hotellägarna. Jag ser ändå möjligheterna. 🙂
Vi satsade på att färglägga några vita fläckar på Fårökartan vid vårt besök. Därför vek vi nästan direkt av mot östra kusten av Fårö. Sedan följde vi en slingrande, smal väg där vi stundtals såg vattnet och annat trevligt. En gång blev det totalstopp och därefter en backning bakåt med ”Den lilla blå”. Vårt mål var ett ”nytt” fiskeläge till vår blogg. För andra är det kanske något annat hemligt som drar. Vi fortsatte vidare och kom till välkända Stora Gåsemora gård.
Vilket fint och lockande ställe med en intressant historia, 400 år bakåt i tiden. Den första kända ägaren till gården var Staffan Gassemor. Detta går att läsa i mantalslängderna för 1614 och 1634. Tydligen var Staffan en av de femton Fåröbor som varit ute på säljakt och som därefter drev omkring på ett isflak i hela två veckor. Denna spännande story kan du läsa om på ”Stora käutatavla” som sattes upp i Fårö kyrka 1618. Numera ägs gården av Birgitta och Mikaela du Rietz.
Det är fullt möjligt för den som vill övernatta att vakna i ett annat sekel. För det finns byggnader från fyra olika århundraden och det bedrivs logi i alla. Vad hade du valt? Det pampiga gula 1700-tals huset, det stilrena gråa 2000-talshuset, bulhuset eller det speciella boendet från 1820-talet som jag självklart hade valt? Syftar på kalkstenskvarnen nedan.
Jag blir lyrisk när jag tänker på att få bo här en natt. Detta går att hyra mellan maj till oktober. Det finns fyra bäddar och fyra plan. Fram till 1932 användes kvarnen till malning av spannmål. Läser att man måste boka minst två dygn. Under högsäsong går det bara att hyra veckovis. I nedervåningen finns matplats och kök, en rund dubbelsäng finns på andra våningen, två enkelsängar i sovrummet på tredje våningen och på översta våningen finns vardagsrummet med soffa, fåtöljer och TV. En torrtoalett finns utanför. Toalett och dusch ca 100 meter bort vid gården.
Om några timmar kommer Miss Li att uppträda här. Nästa tisdag är det Benjamin Ingrosso som kör en vanlig konsert och dagen efteråt en extrakonsert. 1 Augusti är det Changes – Di Leva som tolkar ikonen David Bowie.
Gården består av 300 hektar. Här drevs jordbruk med djur fram till april 2002. Sedan slutade man med mjölkproduktion.
Istället betas marken av ca 60 hästar, som ägs och sköts av Fårö Islandshästar. Vilket behagligt intryck vi fick av Stora Gåsemora gård. De skriver att årstiderna sätter sin prägel på vistelsen här. Utsikten över hedar, himmel och hav är ständigt i förändring med växlande väder och vind. Gryningsljus och skymningsljus. Kloka ord som jag suger i mig. Vill du bo över på Fårö tycker jag att du ska ge gården en chans.
Månadens offentliga konst hämtar vi från torget i Slite på norra Gotland.
Seglaren står där med sjömanssäcken kastad över axeln. Undra om han kommit hem eller är på väg någonstans ut på stora havet?
Tiden då hamnen och segelskutorna var den tongivande näringen i Slite. Bertil Nyström var både skulptör och Sliteson med lång erfarenhet. Fartygen fraktade osläckt kalk, virke m.m. Bertils farfar var den berömda skeppsredaren och kalkpatronen Ferdinand Nyström. Bertil själv hann vara ute på flera turer till England, Tyskland och Norge innan han bestämde sig för att bli konstnär.
Bertil Nyström har utfört ett flertal skulpturer och utsmyckningar. Nästa konstverk på gotlanduppochner är också ett verk av Bertil. Då ska jag berätta mer om Slitesonen. Jag bör tillägga att Bertil fick hjälp med ”huggen” av Henna Karlsson som var en annan känd Slite-bildhuggare.
Vi lämnade kvar ”Den lilla blå” vid Herrvik hamn och fortsatte på två hjul. När vi lämnat hamnen nådde vi snabbt Albatrossmuseet. Vid den här tiden på dygnet var där inte öppet. Du som kan krigshistoria minns säkert att den tyska minkryssaren Albatross sköts till sank under första världskriget. Endast 150 meter från land sattes Albatross på grund.
Har du lust å hänga me´ på en huppegupptäcktsfärd. Har du lust å svänga me´ till en huppegupptäcktsfärd…” Jag köpte, rakt av, Solveigs förslag till bloggrubrik. Allra bäst stämde det i inledningen där vi egentligen kom in på ”fel väg”. För senare nådde vi den grusväg som till och med bilar har rullat på. Fast även där gällde det att ha blicken neråt, väja för ”hålor”, och ändå försöka att inte missa något ögongodis under färden.
Gubben tog täten efter att först ha lämnat över kameran.
Som jag nämnt förr så är jag mycket förtjust i sådana här krön. Vad finns runt hörnet? Fantasin och förväntan tävlar om uppmärksamheten. Livet känns så enkelt och vackert under sådana här cykelturer i en så ljuvlig miljö. En balsam för själen.
Utan att stöta på några gränspoliser hade vi rullat in i ett av alla de härliga naturreservat som finns på Gotland, Grogarnsberget är namnet. Ett naturreservat som består till största delen av hällmark eller alvarmark. Nedanför klintarna ligger stora stenblock som vittrat sönder från klinten. Uppe på klinten finns även partier med tätare skog, buskmarker och öppna klapperstenstränder.
Strax innan första färisten (vi såg denna gång inga djur) dök havet upp igen. Egentligen såg vi det betydligt mer än vad som visas här i inlägget. Vet inte om någon orkat med ett inlägg med ”femtioelva” bilder till. 😉
Hoppas du bloggbesökare trivs på pakethållaren och inte har för ont i baken. Håll i dig! Nu svänger det igen.
Kom just nu av någon anledning att tänka på Dag Hammarskjölds bok ”Vägmärken”. Vårt vägval var vänster och en tuff uppförsbacke. Grogarnsberget är trots allt mer än 30 meter högt. Vi skulle inte riktigt helt upp. Målet var att ”slå i” parkeringsplatsen som vi besökt två gånger tidigare. Första gången när vi var på semester här 2016. En grå morgon.
Då såg det ut så här. Så den där omtalade utsikten mot exempelvis Östergarnsholm var lite vag. Men fyren syntes betydligt tydligare 2023. i klart väder är det en milsvid utsikt.
Undra vad Solveig tänkte då 2016. Inte kunde hon i sin vildaste fantasi tro att hon skulle återkomma hit sju år senare och om några få veckor ha bott på Gotland i fem år. Förr stod både vikingar och svenska militärer här på berget (inte tillsammans) och spanade österut.
Nu har vi tagit oss nerför berget genom tallskogen. Jag har lagt beslag på min egen kamera och fotar vägen vi nyss kom ifrån. Solveig har tagit fram kameran med macroobjektivet och lämnat sin cykel. Vad håller hon på med tro?
Det verkade som kvarnen var privatägd. Vilken utsikt de måste ha från trädgården. Vi hade kommit in på en asfaltsväg på slutet. Nu återstod det bara att rulla nerför den slingrande vägen till ”Den lilla blå” och sedan fortsätta till nästa stopp. Denna tripp fick ”Högsta betyg” av oss.
Den här morgonen glömmer vi inte i första taget. ❤ Cyklarna var med bakom ”Den lilla blå”. Vårt första stopp var hamnen i Herrvik.
Vi parkerade vid den stora fiske- och gästhamnen. Sedan gick vi ut så långt det gick att gå utan att ”gå på vatten”.
Ingen dålig utsikt vid en utomhusfrukost. Vi klagade inte precis. I Herrvik kombineras ett stort traditionellt fiskeläge med en liten modern hamn. Regelbundet har det gjorts förändringar och utbyggnader i hamnen.
Under stora delar av 1900-talet var Herrvik ett av de viktigaste lägena för yrkesfiskare på Gotland. Parallellt med fritidsfiskare har yrkesfiskare arbetat på ett sätt som inte varit vanligt i andra fiskelägen.
Fiskebodarna i tre rader var denna morgon inbäddade i solsken. För första gången fick vi uppleva kombinationen sol, värme och måttlig vind vid ett besök i Herrvik. Tidigare gånger har det varit grått, regnat eller blåst rejält vid våra besök. Ändå blev jag direkt förtjust i Herrvik fiskeläge vid första besöket 2016. Därför fick det bli omslagsfoto till min kåseribok ”Minnen som stannat kvar”.
Frukosten var avklarad. Vi satt kvar en liten stund till och betraktade allt vackert. Sedan var det dags att plocka av cyklarna och trampa iväg mot Grogarnsberget. En utmaning som vi såg fram emot och som vi redovisar i nästa inlägg.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Artilleribacken sluttar ner som en backe från Södertorg. På södra sidan finns ringmuren och södergravar. På norra sidan de fem djurgränderna.
Omkring 1240 byggdes Drotten, som kyrkoruinen kallas i folkmun. Det egentliga namnet tycks ha varit Heliga Trefaldigheten. Tidigare låg några äldre stenhus på platsen.
I den lilla parken framför ruinen står statyn Christopher Polhem, mekanikens härskare, uppfinnaren av polhemslåset.
Fotona är från två olika tillfällen. Det gick inte att komma in i kyrkan vare sig i höstas eller nu. I år pågår renovering.
Från början byggdes kyrkan som en församlingskyrka för de bofasta tyskarna som bodde i området. Kyrkans äldsta del är det halvrunda koret. Troligen har nuvarande kor bytts ut mot ett äldre.
Duvorna har första parkett. Det ligger en kyrkoruin en liten bit ifrån. Den gick vi till direkt efter det att vi tagit dessa bilder. Tillsammans kallades Drotten och S:t Lars för tvillingkyrkorna. Vilken tur att Solveig var sugen på att ”klättra” upp i den sistnämnda och ta kort på utsikten därifrån. Inlägget därifrån kommer troligen någon gång i augusti.
Denna kyrka helgades alltså åt Trefaldigheten. Ordet Drotten nämns i Gutalagen som beteckning på någon som äger en träl. Men det kan också betyda härskare eller furste. I samband med reformationen övergavs Drotten 1528 då borgarna började ta ut ”ransoner” ur kyrkans inventarier.
Visst är det härligt att ”Den lilla blå” är morgonpigg. Själv vaknade jag när klockradion gick igång klockan 04:29.
Klockan 05:02 var mina solbrillor på plats. För solen är fortfarande mer morgonpigg än jag – än så länge.
Vi bor i norra Visby och tar oss snabbt ut på väg 148 mot Fårösund. Målet var samma som förra sommaren, att hinna till färjan, kl 06.00, mot Fårö. Förra året hade vi sällskap av några fordon och medmänniskor på färjan. Denna gång var vi helt ensamma. Förutom, såklart, någon som lotsade oss dit.
Som vanligt gick vi ut en kort stund och betraktade omvärlden. Lite sifferfakta. Sträckan på vatten är 1300 meter och tar 6 minuter. Vilken lyx att den är avgiftsfri. Tack!
Du kan konstatera på de tre sista bilderna att vi på tillbakasträckan inte var helt allena. Men det fanns fortfarande utrymme för fler fordon.
Innan vi åkt våra sex minuter tillbaka till Fårösund mötte vi en färja. De hade nämligen börjat gå en gång i kvarten. Den här färjan var antagligen ”fullastad”.
Jag bad Solveig ta kort på kön och vi konstaterade att den sträckte sig upp till kvarnen som vi skrivit om i tidigare blogginlägg. Med jämna mellanrum får de köande veta hur lång väntetiden beräknas vara. Undra vad rekordet är när de ska åka tillbaka till Gotland efter en het julieftermiddag?
Fotnot: Nya bloggbesökare kanske tror att en av bloggägarna är en siffernörd som gillar att åka till Fårö och sedan direkt göra en U-sväng och åka hem igen. 😉 Så är inte fallet. Vi hade underbara, soliga, lugna timmar, varvat med promenader och fotografering, på Fårö och hann med väldigt mycket mysigt och trevligt. Det fanns en planerad rutt som improviserades med jämna mellanrum. Då och då, framöver, kommer vi att lägga in ett Fåröinlägg.
Förra gången vi var i trakten fortsatte vi vidare ner till vackra Hammars fiskebodar. Den här gången gjorde vi ett stopp vid Liste ängar.
Någonstans i fotot går det att skymta Solveig. Liste ängar är uppdelat i tre delar. Den första delen skulle varit mer spännande som barn. Nu gällde det att försöka undvika ögonskador och annat riv. Här handlar det om igenvuxen betesmark. Fram till 1930-talet släpptes djur ut på bete i strandänget. År 2023 gick vi en fight mot aspsly och annat mindre trevligt.
Plötsligt kom vi ut till andra delen och möttes av ljus och öppenhet. Jag blev inte klok på vad byggnaden hade för syfte. Området ska vara ett av Gotlands orkidériktaste änge. Undra om vi kan få både medalj och diplom för att vi inte lyckades hitta en enda orkidé?
Solveig gick ner på knä och började fota med sin kamera. Själv hade jag kommit in i tredje delens nedre kant och hade mina bruna ögon inriktade på något som jag aldrig tröttnar på att betrakta. Havet med alla sina olika ansikten. Denna morgon var EBB-ansiktet på.
Olika mönster i sanden.
Någon bloggbesökare som vill briljera och hjälpa till med namnet?
Solveig tog larven på bar gärning.
Liljekonvalj klarar jag av. Hoppas att det går lika bra för mig att sortera och dela upp alla foton från morgonens besök innanför ringmuren. Tur att vi alltid tar en bild i marken när vi byter gränd. För alla gränder/gator har inte gatuskyltar i båda hörnen. Så många olika dialekter och språk jag hört idag. Ibland fick jag lust att lägga mig i och visa upp mina kunskaper i halländska. Eller inte… Jag gillar att lyssna och betrakta.
Efter vi ätit frukost vid hamnen i Klintehamn och cyklat våra 88 minuter var det dags för nästa äventyrliga etapp med ”Den lilla blå”. Redan vid cyklingen hade vi sett skylten mot Rannarve i Klinte socken. Efter vi kört en bit på asfalt i ett villakvarter tog den lite hoppiga smala grusvägen, en väg som är en rest av den gamla banvallen till järnvägen mellan Roma-Klintehamn, över. Vi gick ut från bilen och njöt av stillheten och fågelkvitter. Sedan fortsatte vi till fots ungefär 250 meter genom skogen.
Informationsskylten berättar om en liten ”flotta” på fyra stenskepp som seglar på rad mot norr. Skeppen är alla lika stora, ca 9 meter långa och 5 meter breda. Relingens mittstenar är högre än de övriga. I ett av skeppen fann man vid undersökningarna 1966-67 en husurna med brända ben och 2 miniatyrknivar i brons.
Fotot är taget från norra sidan och bakåt från där vi kom.
De fyra stenskeppen har gemensamma manshöga stävstenar. Ser du mansansiktet på ”översta” bilden? Jag tycker han ser eftertänksam ut.
På andra sidan stigen finns en mindre skeppssättning och ett röse med en kista av hällar. I kistan upptäcktes vid utgrävningarna ett lerkärl. Kärlet är format som en rund hydda s k husurna. Den finns numera att beskåda på Gotlands fornsals förhistoriska avdelning. Vi är överraskade av att denna fina plats inte tycks få det utrymme i sociala sammanhang m.m. som det är värt. (Trots att det inte ligger nära en havsutsikt)
Ps. Stigen leder vidare till ett stort bronsåldersröse som ligger ca 300 meter bort.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 