Kryddgränd; akt 47

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Jag tror att gatunamnet är vanligt runt om i vårt land. På hitta.se stod det att det fanns bara 5 adresser på Kryddgränd i Visby. I ena ändan finns en trappa ner till vackra Vårdklockans kyrka och välkända affärsstråket Adelsgatan. Strax innan trappan huserar vår tandläkare i ett rosa hus. Vad trevlig och duktig den unge mannen Kaj Franzén var. Kanske därför jag sa fel vid senaste inköpet av en skön stol. Mannen på Mio fick fundera en stund och undrade om jag menade ”Jack”. Alla tre bokstäverna finns trots allt i ordet. 😉
När jag njuter i Jack går tankekopplingarna istället numera till Uffe Lundell. Läge att sluta krydda fotnoten och istället umgås med vårt besök, som efter mycket krångel med inställda tåg lyckades hinna med flyget från England.

Solveig blev överraskad

Jag hade försökt cykla slalom mellan alla medeltidsmänniskor, som antagligen aldrig sett ett sådant mysko fordon förr. 😉 Det slutade med att jag satte mig på en bänk med utsikt mot mitt älskade hav.
Solveig skulle uträtta ett ärende vid Stora Torget. Plötsligt såg hon att det gick att komma in i ruinen Drotten. Vi hade ju ”misslyckats” vid tidigare besök. Stängt för säsongen och sist var det stängt för restaurering. Nu tog hon självklart chansen.
Här kan du läsa om Heliga Trefaldigheten som kallas för Drotten i folkmun, från vårt inlägg i förra månaden.
https://gotlanduppochner.com/2023/07/11/drotten/
Håll till godo med dessa nya foton. Själv ska jag köra ”Skåne runt” i jakt på en ytterst speciell supermodern spislampa.

Min personliga favoritbild från de nya fotona är bild sju. Vilken är din?

Aldrig har vi…

…genomsökt ett änge så länge som vi gjorde vid ett återbesök i Laxare änge.

En av våra många Instagramvänner på Gotland hade någon dag tidigare lagt in ett inlägg där det visades upp flugblomster som fanns i det orkidérika änget Laxare på norra Gotland. Vi läste att det skulle finnas ganska många vid nordvästra delen av änget.

Nästa stopp skulle bli vid Skulpturparken i Boge och de hade inte öppnat ännu. Därmed hade vi tid på oss. Ganska snart delade vi på oss. Visst är alla orkidéer vackra på sitt sätt. Men vi hade gärna återsett en flugblomster, även denna, för vår del, sista säsong på underbara Gotland. Till slut kändes det som om mina ögon blivit fyrkantiga. Ibland såg jag fullt av flugblomster någon bit fram. Då när ännu hoppet fanns där. Extra kul hade det varit om jag hittat dem före Solveig.
Det blev remi. Ingen av oss såg nålen i höstacken.

Tur att vi har ett gediget fotoregister över våra fem år. 😉

En stund runt Fårö fyr

Vid vårt återbesök på Fårö blev det en fin stund vid fyren på Fårö.

Som du kan läsa stod den höga stenfyren klar 1847. År 1977 lämnade den sista fyrmästaren sin post.

Här satt vi och njöt av picknickkorgens innehåll.

Sedan var frågan om vi skulle gå en sväng söder ut eller vandra till vänster, norr ut? Först en titt på fyren från kustsidan.

Förra gången vi var här var i slutet av maj 2019. Då sov vi över två nätter i en stuga. Vid besöket vid fyren minns jag att både vantar och mössa satt på plats. Dessutom snöade det en kort stund innan regnet tog över senvårmakten.
Här kan du läsa mer fakta om fyren och se andra foton från vårt förra besök. https://gotlanduppochner.com/2019/05/24/faro-fyr/

Klapperstensvandring i otroligt vacker miljö. Vi stannade till och njöt ofta. En sak som är stensäker. Det krävs rejäla vandringskängor om dina fötter också ska uppskatta tillvaron. Belöningen kommer längre bort runt hörnet. Då njuter både kropp och själ. Det är svårt att hitta en finare och lugnare badstrand än den vid Norsta Auren. Betydligt lugnare än de andra fina stränderna på Fårö. Tänker först och främst på en halv mil långa hästskoformade,
superpopulära och barnvänliga Sudersand.

Vi gick upp till tallskogen och sökte oss till norra delen av fyren och området som inte är till för vem som helst. Mina tankar gick en stund till en bloggvän, Lollo, som har en den fantastiska möjligheten att via sitt jobb kunna bo och vistas innanför muren. Kanske var hon en av dem som vi såg satt och åt frukost? Under ”fyrens dag” brukar det vara visning och finnas möjlighet att gå upp i fyren. Men vi prickade in en av årets andra 364 dagar.

95. Garde kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Detta är en av de första uppförda stenkyrkorna på Gotland. Under första hälften av 1100-talet uppfördes det enskeppiga långhuset, koret och tornets nedre del. Garde kyrka är en av de 14 klövsadelkyrkorna.

Det är häftigt att kyrkogården omges av en mur med fyra bevarade stigluckor, alla i olika väderstreck. Noterbart är att den västra ska vara en av de största i Sverige. Den är från 1200-talet. Övriga är från 1300-talet. På Gotland är det bara Bunge kyrka som också har fyra stigluckor bevarade.

Hjärtligt välkomna att att kliva in i kyrkan och studera interiören.

Kristusbilden på triumfkrucifixet är från början av 1200-talet.

Predikstolen är daterad 1662 men målades sannolikt först år 1699.

Den medeltida dopfunten är tillskriven Byzantios som mycket annat på Gotland. En scen som visar en grip, ett fabeldjur med lejonkropp, vingar och örnhuvud.

Här i tornbågen handlar det om målningar som aldrig överkalkats. Det rör sig om ett hantverk av en bysantinsk-rysk mästare som också dekorerat kyrkan i Staraja Ladoga i närheten av Novgorod i slutet av 1100-talet.

Altaruppsatsen av sandsten, troligen huggen i Burgsvik, anskaffades 1689.

Avslutar med ett sakramentsskåp med målningar inuti skåpet.

Tänkvärda ord:
Äldre människor är som museer, fasaden har ingen betydelse, bara skatterna inuti.”
Jeanne Moreau

Knägränd; akt 46

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Jämfört med förra gränden, Smedjegatan, har vi här förflyttat oss en bra bit uppför sluttningen. Korta Knägränd är en sidogata till Hästgatan. Gränden ligger lite ovanför välkända affärsgatan Adelsgatan. Tyvärr har vi inte besökt fiket Frida´s. Det fanns med på fikagendan.
Medlemmar i Läromedelsförfattarna har möjlighet att hyra huset. Där erbjuds de i 54 kvm, på två våningsplan, kunna njuta av havsutsikt från översta våningen. Under de tre första månaderna och i slutet av året är hyran 1900 kr/veckan. Under högsommaren är pristaket betydligt högre och då kan det, enligt informationstexten, hända att det bjuds på hög ljudnivå. Detta gäller även under sommarnätterna.
Solveig är läromedelsförfattare. Undra om hon är medlem?
Nu ska jag fortsätta packa upp. Vi har hela 55 kvm. Visst är det lyxigt? 😉 Min första egna ungkarlslya var på 47 kvm. Vår största gemensamma var på 3 x 160 kvadratmeter (källaren medräknad). Tur det inte är tvärtom. Att det kommer 3-4 turistbussar hit dagligen med pigga pensionärer som vill se 3 333 stycken kaffekoppar och alla andra samlingar. Var sak har sin tid. För en stund sedan cyklade jag till Råå badstrand på ungefär tre minuter. Skulle lätt kunna putsa det rekordet. För jag stannade till vid en postlåda och la på veckans korsordsbilaga och cyklade ganska lugnt i värmen.

Bilkyrkogården – en av världens kultplatser

Vi hade tänkt fika på Elsies café på Fårö. Tyvärr var vi för tidiga. På hemvägen från lillön, när trafiken mot oss tätnat, noterade jag att bommen var borta. Plötsligt blev det en lucka och jag gjorde en snabb vänstersväng.

Kutens Bensin har sedan länge ett kultrykte som sträcker sig över hela världen. Mängder av människor har besökt stället. Kända artister har uppträtt här genom åren. Men jag förstår att det snackades på Fårö och på Gotland på 1980-talet. Vad sysslade jämtlänningen Thomas Lindholm med? Dra ihop en massa skräp och skrot på gården.

Undra hur ”Den lilla blå” i bakgrunden känner sig som en färgglad katt bland hermelinerna? Själv har jag i min ensamhet försjunkit mig in i femtiotalet. Undrar vilket bilvrak som ägdes en tid av Thomas stora idol James ”Jimmy” Dean? Kvart i sex 1955 dog ikonen i sin Porsche Spyder. Datumet var den 30:e september. Det sägs att alla klockor på Kutens Bensin stannat på kvart i sex.

Det finns även bilar i luften.

Inte konstigt att den är tom. Många i bilarna måste behövts plåstras om. 😉

Det finns andra häftiga, rostiga prylar också.

Tuffa skyltar går att upptäcka här och där.

Det var här vi skulle ha fikat för några timmar sedan.

På området finns förutom Elsies café (Döpt efter Thomas mamma) Slow train bed & breakfast, Bistro Albatross och populära Creperie Tati.
”Jag har skapat allt det här för att slippa bli vuxen, för att få återuppleva den värld som jag växte upp i”. Personligen är jag djupt imponerad av Thomas Lindholms livsverk.
Nu gällde det att försöka hitta tillbaks till min egen kärlek som aldrig rostat genom snart 33 år. Syftar på att hon tåligt suttit och väntat i ”Den lilla blå” i… börjar det inte mörkna över havet? 😉

LEVA Kungslador

2023 är året då Bosse och jag sagt ”Äntligen kom vi dit!” flera gånger om olika besöksmål.
I år har vi hunnit med att stanna till vid ställen som vi passerat många gånger förut. Varför det blivit så finns ingen bra förklaring till, mer än att tiden inte räckt till… En julidag styrde vi söderut och vi behövde inte köra långt, bara några minuter, innan det var dags att svänga in till LEVA Kungslador.

Eftersom vi parkerade bilen ungefär tio minuter i åtta, hann vi med att strosa omkring på området och fota innan vi gick in.

Här blev vi förstås lite extra nyfikna… Vad finns innanför dörren månntro?

Eftersom klockan nu närmade sig åtta sökte vi oss till entrén och beundrade alla Kungsljus som lyckats växa upp trots torkan här på Gotland.

Lisa serverade oss kaffe, te och surdegsfralla. Vi passade såklart på att handla med oss något från den imponerande bröddisken också. Det är inte varje dag vi besöker ett autentiskt stenugnsbageri.

Ute eller inne? Visserligen var det lite grått, men det regnade ju inte.

Vi valde växthuset och fick en lugn stund med gott fika.

Är det någon som har uppmärksammat att den första bilden har en ovanligt blå himmel i jämförelse med de andra bilderna? Bilderna är tagna vid två olika tillfällen. Vi hann med ett besök till, ett par veckor senare, och då hade vi sällskap av yngsta dottern. Det var väl ett fint betyg på att vi var nöjda?

Trullhalsar – inte bara sten

Vilket fint foto Solveig tog på en Skogsstjärna. ❤ Det behövdes något vackert att vila ögonen på efter det att jag, under den sista kilometern, kört slalom mellan groparna på den lilla smala vägen.
Vi befann oss en bra bit från bebyggelse, på en plats som jag inte hade längtat efter att besöka en mörk stormig höstkväll. Möjligtvis under tidig tonårstid för att leka gömme.

Ingen vet helt säkert varför platsen kallas för Trullhalsar. Två skilda gissningar hittade jag i min research. Min personliga gissning är variant två:
A. Stenarna som står upp ur jorden påminner om troll med sträckta halsar.
B. Det finns en våtmark i närheten som kallas Bysträsket. Bysen är ett gotländskt sagoväsen som även kallas för Trullet.
Låt oss traska vidare på stigen så du kan bilda dig en egen uppfattning.

Det är fantasieggande att tänka sig att havsytan var 3-4 meter högre när gravfältet användes. Nu ligger gravfältet i tallskogen en bra bit från havet. Då fanns troligen en större hamn i anslutning till gravarna och fältet låg förmodligen på en udde eller halvö, nära strandlinjen.

Smålands landskapsblomma – Linnéa. Som en liten sagoälva i rosa klänning.
Vi uppskattade denna plats som på 1920-talet inköptes av Gotlands Fornvänner. 1933 återställdes ett flertal gravar till sitt forna utseende.

Omkring 320 synliga gravar bestående av rösen, stensättningar och domarringar finns i Trullhalsars gravfält.

Lingon som blommar ❤
Det var en rofylld plats. Vi rekommenderar ett besök här om du för en stund vill känna historiens vingslag men det gäller att köra långsamt… Här finns möjlighet att göra en tidsresa bakåt, samtidigt som du njuter av blommor och fågelsång.

Wikipedia nämner att gravfältet beskrevs första gången 1801. Mannen bakom orden hette Carl Gustav Gottfried Hilfeling.

Under början av 1900-talet undersöktes ett flertal gravar som sedan återställdes. Exempelvis gjordes en arkeologisk undersökning 1915-16 av Birger Nerman. Mellan 2004-2006 gjordes nya undersökningar. Fynden som påträffades var från 600- och 700-talen efter Kristus födelse. Denna tidsålder kallas för Vendeltiden och var förstadiet till vikingatiden.

Lite modernt vackert ögongodis, liljekonvalj.

I gravfältet har både män och kvinnor påträffats. Särskilt i kvinnogravarna har det hittats prylar som tyder på att människorna varit ganska förmögna. En del fick med sig smycken, vapen och något att äta. Själv vet jag med säkerhet att jag kan klara mig utan dessa saker när den dagen kommer. ”Vi kan inget ta med oss när…”

Sandhamn vid vackra Ekstakusten

Ett smultronställe till med sandstrand och en läcker utsikt mot Karlsöarna. Bakom ryggen finns Sandhamns campingplats, som drivs av Södra Gotlands Husvagnsklubb. Söderut tar en av Gotlands vackraste partier över. Jag syftar på Ekstakustens naturreservat med exempelvis Djauvik fiskeläge.

Gotlanduppochner är inte småaktiga. Finns det ”en båt i vila” räcker det med en fiskebod för att hamna i kategorin Fiskelägen på Gotland. Med tanke på att det ösregnar utanför mitt fönster är det extra skönt att vila ögonen en stund på dessa foton. Vi minns den tidiga morgonen när vi stannade till här för en skön bensträckarstund. Solen lyste och himlen var alldeles blå. De dagarna finns också…