Etikettarkiv: vitsippor

Det vackraste…

Publicerad den av
14

Det vackraste jag vet… är när ”naturen ”slår ut”. När nästan varje dag lockar fram något nytt. Vädret har varit ombytligt de senaste veckorna. Trots kylan, vinden och regnet har det fortsatt att slå ut runtomkring oss.

Häromkvällen tog jag med kameran och drog nytta av den nedåtgående solen som gav ett fint ljus. Det som inte syns på bilderna är att det var ordentligt kallt när jag tog dem. Mina händer protesterade mot kylan och fingrarna blev allt stelare…

men, min envishet vann över kylan och jag fortsatte min promenad.

En forsythiabuske fångade min uppmärksamhet från långt håll. Vilken färgprakt!

Tulpanträdets knoppar gjorde mig nyfiken. Är det bara blad i knoppen eller finns det en liten blomma som väntar därinne? (Dessvärre tror jag att det bara är blad. Kunde inte låta bli att gå dit idag och titta lite närmare… Hoppas att jag har fel.)

Några få vitsippor tävlade om att fånga upp solens sista strålar.

I daggkåpans blad fanns spår av regnet som fallit tidigare under dagen. Som små diamanter skimrade vattendropparna i solen. Det vackraste jag vet… finns alldeles utanför huset där vi bor. Vilken lycka det är att med hjälp av sina sinnen få ta in och njuta av allt detta alldeles gratis!

Hulte Kruppar

Publicerad den av
19

Den näst största tätorten på Gotland heter Hemse. En km söder om orten ligger ett av Gotlands största hävdade ängen.

Vi var ensamma i änget, men en fika vid de lediga borden lockade inte i den bistra kylan.

Det finns en hel del ekar, askar och hasselbuskar. Kanske redan nu börjar det bli en frodig grönska. Våren har kommit i rask marsch sista dagarna. Änget har ingen större orkidérikedom. Fåtalet arter som nämns har vi redan införskaffat oss i kategorin ORKIDÉER PÅ GOTLAND. Tre arter som ska trivas här under trädens skuggor är sårläka (maj-juli), lundgröe och den fleråriga örten ormbär (maj-juni) Den sistnämnda användes förr mot ögonsjukdomar.

Huvudmålet för detta stopp var att njuta av ”Det vita havet”. Samtidigt rörde jag mig hela tiden över de stora ytorna för att försöka hålla värmen kvar innanför vinterkläderna.

Betydligt svårare för Solveig att i änget, på marken, undvika att frysa. Själv svettas jag sedan Solveig i natt bjöd mig på hennes trista hälsoläge sedan förra lördagen. Borde vara förbjudit att vara sjuk, skadad m.m. Nu när allt vackert spricker ut i naturen och vi har så många spännande planer.

Kräklingbo prästänge

Publicerad den av
16


Du som tillhör sällskapet som deltagit i månadsbildstävlingen i maj, känner igen översta bilden. De tio svaren är på plats i inlägget liksom aktuell tabell.

I Kräklingbo änge ligger den gamla eken nere. Annat var det på färgfotot i min bok från 2006. Då står den präktiga, imponerande fridlysta eken rakt upp. Fortfarande är den klassad som ett fridlyst naturminne. Man tror att den passerat 800 år. Det var i februari 2008 som en storm blev för tuff för eken. (Där har du några av facitsvaren) 😉

Detta var inget planerat besök. Vi råkade köra fel i jakten på ett speciellt naturreservat. Har du hört frasen ”köra fel” nyss? 😉 Vi fick istället se ”ett vitt hav” och gullvivor. Om vi kommer tillbaka om några veckor finns möjligheten att se mandelblom, solvända och svartkämpar. Styr vi då fötterna mot de skuggiga delarna av änget kan vi njuta av liljekonvalj. Två olika orkidéarter växer i änget under en period. Orkidéer älskar vi och har inomhus året om sedan flera år tillbaka. ❤

För och nackdelar

Publicerad den av
16

Denna kategori handlar om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar.

Aldrig har naturen känts så viktigt som denna vår. Vår enda fasta punkt var att få uppleva bokskogens skira grönska på Klinteberget och få sitta en stund på en bänk med fikakorgens möjligheter. På hemvägen valde att skippa vägarbetena på kustvägen. Därför råkade jag ratta fel på något ställe och vi hamnade på en för oss ny väg.

När ett änge dök upp på vänster sida tog vi chansen. Fonnsänge var namnet på platsen i Väte socken. ”Det vita havet” syntes lite överallt.

Det gjorde även den leksna ekorren som inte hade några planer på att posera ”stilla” för fotografen. Istället lekte den ”katt och råtta” med mig.

Här kommer förklaringen till bloggrubriken. Jag är en kombination av improvisation och planeringsgubbe. Därmed var jag inte alls påläst och hade aldrig hört talas om detta änge. Vad är detta minne av?

Solveig har en ganska samarbetsvänlig app som berättar om namn på växter/blommor. Nu var det inte så svårt. Vi ville bara ha namnet bekräftat. Men det dröjde ett tag. Appen hade antagligen fikapaus. 😉

Men här använde jag systemkameran. Vet faktiskt inte vad blomman heter. Vet du? 
Humleblomster. (Tack Anki Arvidson)

Hemma igen googlade jag och insåg att vi missat fornlämningar som exempelvis järnåldershusgrunder. Något skulle finnas nära parkeringen.

Orsaken var antagligen att jag fick bråttom när jag såg … bakom vitsipporna. Jag trodde inte det fanns sådana farliga urtidsdjur på Gotland. 😉

Tur bilen stod kvar och inte rullat från oss. 😉

Fotnot:
Jag börjar bli trött och därmed extra tramsig. I morse gick vi upp halv fem och åkte en halvtimme senare iväg åt nordöst. Med oss hade vi frukost och fika.
Vilken lyckad tripp det blev med väder och annat, trots att vi inte hittade till ett planerat stopp. Ett ställe var en trakt som vi längtat efter att återse från semestern 2016. Dit åkte till först. Det festliga var att vi besökte två nya platser som vi båda blev förälskade i. ❤ Hoppas vi hade sju rätt på lotto ikväll så vi kan köpa en liten stuga i… 😉

Bara vara i nuet

Publicerad den av
20


Pärlorna som vi besökte under vårt första år kommer vi inte att överge. Dessutom har vi inte tidigare varit i Mästerby änge under våren. ❤

Det räcker att se grinden för att kropp & själ går in ett behagligt tillstånd. Med distans mot alla världsproblem.

När vi gick förbi husen såg jag årets första citronfjäril. Den återsåg vi senare. Tyvärr hade den inga planer på att snällt sätta sig ner någonstans i fem sekunder.

Vitsippa, blåsippa och svalört är attraktiva i småfamiljer.

I större grupper är de också mycket sevärda. De ger oss hopp.

Så mycket händer i vår natur när värmen återkommer. Bäst tycker jag det är när det inte blir högsommar direkt. Jag vill helst njuta i en behaglig takt.

För en stund lämnade vi blommorna, följde naturstigen och kom in i ”en ny värld”.

Fåglarna underhöll oss. Hela livet kändes så lätt och underbart.

Plötsligt fick jag se honom. Trärauken som jag döper till Mästerby änges skogsvakt. Givetvis är han modern och har med sig sonen på ryggen i sin egentillverkade bärsele.

Gubben på två ben gick med lätta vårsteg iväg med kaffekorgen mot ett bord vid det öppna området. En plats där vuxna ”leker krig” varje sommar. Mina tankar förträngde att Valdemar Atterdag och hans armé roade sig i Mästerby med att döda människor i ett relativt snabbt slag, innan de fortsatte mot centraluppgiften – krossa Visby. Istället ville jag vara behagligt kvar i nuet. ❤

Inläggen i kategorin ”Favoriter i repris”:
1. Palissaderna
2. Allkvie änge
3. Brucebo naturreservat
4. Mästerby änge
5. ??? 😊