Etikettarkiv: Medeltidsveckan

Sista kvällen

Publicerad den av
18

Söndagen den 13 augusti 2023. En av våra mest intensiva dagar i vårt gemensamma liv. Fler sådana dygn borde förkorta människoliv. Vi låste dörren till vår lägenhet och hoppade in i en väntande taxi. Solveig bad taxiföraren att stanna till vid vår mäklarfirma, där hon hoppade ur och la vår nyckelknippa i en förutbestämd låda. Sedan rullade taxin in genom en port i medeltidsmuren och navigerade fram till Hotel Helgeand.

Vi tog våra sista krafter och gick en kvällspromenad runt de närmaste kvarteren. Allt kändes så overkligt. Nästan som vi förflyttats till en annan tidsålder. Överallt såg vi tvåfotade som var klädda i medeltidskläder. Vi visste att det var sista kvällen för årets Medeltidsvecka. Tänk att den har utvecklats till Sveriges största historiska festival. Nästa år arrangeras den för 40:e gången. Imponerande.

En återkommande dagdröm som jag haft under de underbara fem åren är min önskan att jag för första gången, hade fått öppna mina ögon, på Visby sjukhus. Tänk att växa upp på denna ljuvliga ö. Vilka starka vader jag hade fått av att leka dunkgömme bland gränderna. Alla dessa spännande möjligheter, både i Visby och runtom på den magiska ön. Kanske hade det varit jag och några kompisar som upptäckt någon ny hemlig grotta full med skatter. I mina dagdrömmar är inget omöjligt. Givetvis hade min morfar haft en gammal fiskebod i ett läckert fiskeläge, en spänstig faster hade bott i en polkagrisfyr och min gudmor och gudfar hade haft en stuga i Holmhällar… men då hade jag missat klasskompisen med gröna ögon. Den sanndrömmen slår undan allt annat. ❤

Det blev ingen långpromenad. Vi var så trötta att vi hade fullt upp med att hålla oss vakna. Tidigare hade vi flera gånger pratat om att njuta under en längre kvällsstund. Sitta någonstans utomhus och samtala om allt trevligt som vi fått uppleva på Sveriges största ö. Det enda vi istället längtade efter var rum två, rummet med en stor Carpe Diem. Hela livet kändes så overkligt.

Detta fina hotell och avslutning på vårt ”galna” projekt blev en ljuvlig och harmonisk inramning av allt positivt. Detta höll i sig från ankomst till nästa taxi hämtade oss halvelva nästa dag. Då hade vi som tur var ingen aning om allt oväntat kaos som väntade oss på fastlandet…

Lugnet på Hotell Helgeand

Publicerad den av
23

Vilket lugn som mötte oss när vår beställda taxi rullade in framför hotellet, med en huvudbyggnad från mitten av 1200-talet. Vilken kontrast mot den stress som vi upplevt precis innan. Här skulle vi tillbringa våra sista timmar på den fantastiska ön Gotland. Därefter var det dags för nya utmaningar på fastlandet. Det kändes både vemodigt och vackert.

Intressant och trevligt att få höra lite bakgrundsfakta av Tobias Lundgren. Han och hans partner Ulrika Wiklander tog över hotellet förra året. Tillsammans gör de alla sysslor.

Självklart gjorde vi som vanligt en husesyn. Det hör till ritualen när vi Hemestrar. Jag hade läst att Visbys äldsta sjukhus inhystes här. Det fanns även fattighus och gästhus. Nu är huvudbyggnaden en av öns äldsta bostadshus.
Innan vi somnade ”stående” gick vi ut en kvällssväng. Överallt såg vi människor i medeltidskläder. De smälte verkligen in i den vackra omgivningen. Medeltidsveckan var inne på sin slutspurt. Det var vår vakentid också. Minns inte om det var jag eller Solveig som bar den andra ”hem”.

Sängarna på hotellet är från Carpe Diem. Underbara att sova i.

Utsikten från vårt sovrumsfönster mot domkyrkan S:t Maria gick inte av för hackor.

Solveig föreslog att vi skulle inta frukosten utomhus. Jag gick ut för att kolla läget med tanken att det var ett för kyligt förslag vid den här tidpunkten.

Min älskade fru hade rätt som vanligt.
Vindstilla! Vackert! Vilsamt! ❤

Södertorg; akt 32

Publicerad den av
5

Fotnot:
Väldigt länge var Södertorg innanför Söderport den viktiga infarten till Visby. Under en tid låg en järnvägsstation precis utanför. I rätt väder kan det vara en härlig utsikt mot havet.
Det finns en mix av affärer och lägenheter runt torget. Statyn ”Visby springbrunn” av skulptören Carl Fagerberg kan du läsa mer om i ett inlägg i vår kategori KONST.
Under 1700-talet och in på slutet av 1800-talet var Södertorg ett exercistorg. Här förekom också musikuppvisningar och dans. Framför allt marschmusik. Sedan har det varit startplats för karnevalståg under Barnens dag, ”Majatåg” under midsommar och invigningsparad under Medeltidsveckan.
Det kan nämnas också att bebyggelsen runt torget är relativt ung jämfört med övriga delar av innerstaden. Beviset är att många byggnader är uppförda under 1890-talet och under början av 1900-talet.
Nej. Vi fick inte plötsligt lokalt gråväder. Istället valde vi att utnyttja möjligheten att ”låna” bilder av oss själva från ett tidigare besök. Den chansen borde jag utnyttjat oftare i just denna kategori. Istället väntar vi tålmodigt på årets stockrosor och rosor till kommande grändbesök. Självklart besöker vi kontinuerligt gränder under vår vardag, utan kamerautrustning. Skillnaden i fotograferandet är annars stor nu jämfört med tidigare. Vi är definitivt inte längre ensamma om vi rör oss bland gränderna under dagtid. De stora båtarna från när och fjärran ökar. Likaså övrig turism.

Den inre kretsen

Publicerad den av
12

Fast text: 
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande det jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Tredje boken i Anders Knutas sviten:
Den inre kretsen, 2005, 348 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till mina käraste ögonstenar, älskade barn
Rebecka Jungstedt och Sebastian Jungstedt

Bosses alternativa titel: 😊
Saknaden av en soffa

De fortsatte kustvägen under tystnad förbi Klintehamn och Fröjel och det lilla samhället Sproge med sin vackra vita kyrka.

Personligt:
Det är inte bara den heta sommaren som utmärker boken. Mari har också blivit mer varm i ”skrivkläderna”. Hon får mig att längta till Gotland. Men ondskan vill jag inte uppleva IRL.

Tidsintervall:
Prolog: 20 mars 2002.
28 juni till 13 augusti 2002.

Warfsholms pensionat bestod av en gulmålad sekelskiftsbyggnad i trä med ett vackert torn och låg på en udde vid havet.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Har arbetat vid Visbypolisen i tjugofem år. Bor i en villa strax utanför Söderport och äger också en sommarstuga i Lickershamn. I augusti ska han fylla 50 år. Han är gift med danska Line som jobbar på förlossningen på Visby lasarett. Tillsammans har de tvillingarna Petra och Nils som snart ska bli tonåringar.

Karin Jacobsson: Kriminalinspektör. 38 år och singel. Hon är Knutas närmaste kollega. De har jobbat femton år tillsammans. Hon är mörkhårig och kortväxt. Har temperament och är en stor djurvän.

Johan Berg: Har börjat jobba permanent på Gotland sedan Sveriges Television hade beslutat sig för att återinrätta den lokala redaktionen på ön på prov under sommaren.

Emma Winarve: Höggravid med Johans barn. Hon har skilt sig från Olle men bor kvar i villan i Roma tillsammans med Sara och Filip som precis gått ut andra klass respektive första klass. Hon har vårdnaden varannan vecka.

Den mest imponerade rauken kallades ”Jungfrun” och tronade på en platå tjugosex meter över havet.

Kollegor till Knutas och Karin:
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Mer än tjugo år yngre än Knutas. Långt blont hår. Intensiva blå ögon, brunbränd och vältränad. Har aldrig längre förhållanden än ett par veckor.
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Knutas favorit tillsammans med Karin. Båda kollegerna är fotbollsintresserade och har temperament. Erik är gift och har två småbarn. Hans hår rödlockigt.
Lars Norrby: Polisens presstalesman är i inledningen bortrest på semester på Kanarieöarna. Kom hem 30 juni. Han är lång och mörk. Noggrann och pålitlig. Men också omständlig.
Birger Smittenberg: Luttrad chefsåklagare. Stockholmare från början. Gift med en gotländsk vissångare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Rikskriminalkommissarie + hans kollega. + fler längre fram på sommaren. Martin gör entré på sidan 170. 😊
Agneta Larsvik: Rättspsykiater. Lång och slank. Mörkhårig.

Martin Kihlgård öppnade dörren och kom in glad och vindrufsig. ”Tjenare, allihop. Jag har varit på en hejdundrande fest på Hamra krog.”

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Ung lokal snusande fotograf som hoppar över hälsningsfraser. Hon kan sin ö på sina fem fingrar. Pia har sex syskon och känner ”alla” på Gotland.
Max Grenfors: Redaktör på centralredaktionen i Stockholm.  En lång vältränad femtioåring med färgat hår och allmän prestationsnoja.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Johan och Emma får en dotter efter en dramatisk förlossning där Line är en klippa som rutinerad barnmorska.

Johan uppskattar inte att han inte får sova i huset i Roma.
Hans kärlek till Emma har växt till en smärtsam nivå.

Knutas älskar Line och hennes frejdighet. Men att mordutredningen går i stå gör att det mesta på hemmaplan försämras under sommaren.

Han lyckades nätt och jämnt manövrera bilen mellan de små, låga husen och svänga in på Norra Murgatan som låg längst upp mot den nordöstra delen av muren.

Knutas karaktärssvaghet i denna roman:
Han pratar knagglig engelska. Räcker inte till vid viktiga förhör.
Han tjuvröker på sitt kontor trots förbudet mot inomhusrökning.
Inte så bra på att skapa trivsel på jobbet.
Han rättar Lines danska till svenska och hoppar över kramen.
Han är missnöjd med sig själv. Upplever det som om han tagit ett kliv tillbaka i utvecklingen. Han har inte varit sig själv det senaste halvåret. Orsaken var fallet i vintras. (Förra boken)

Johans karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hans tålamod sätts på prov både en och två gånger.
Han börjar snegla på fotograf Pia.
Hans blodsocker åker ner till tårna om han tvingas vänta för länge på mat. Humöret blir uselt.

Emmas karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hon vet inte om Johan ska bo under samma tak när barnet är fött. Först ville hon inte ha honom vid sin sida under förlossningen. Sedan ändrade hon sig tvärt i grevens tid.

Karins karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Delar inte ut sitt privatliv till sina arbetskollegor. Har en osynlig gräns ingen kommer förbi.

Jag var ute och drack öl. Först på Donners Brunn och sedan Munkkällaren.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas promenerar oftast till jobbet. Ibland simmar han tusen-tvåtusen meter vid Solbergabadet.
Det blir ofta smörgåsar istället för rejäl lunch.
Han hade mått dåligt under våren efter vad som hände en ung flicka. Han kände skuld. Line hade släpat med honom till en psykolog.
Knutas var trött, sliten och frustrerad.

Emma slutade röka när hon fick reda på att hon var gravid.

Johan får en vass kniv i buken.

Bil:
Knutas parkerar den rossliga mercan utan luftkonditionering vid polishuset.

Knutas favoritmusik i denna bok:
Nämns inte i denna volym.

Nyckelspår & Villospår:
Halshugget russ, stöld i Fornsalen, Träskor i storlek 39. Möjligen 40 och vårdagsjämning.

Fornsalen, den historiska delen av Gotlands länsmuseum, på Strandgatan i Visby var tom på besökare denna söndagseftermiddag.

Kopplingar till tidigare böcker:
Emmas och Johans hemliga förälskelse ventileras liksom seriemördaren förra sommaren.

Slutet på förra boken då Johan och Olle stod bredvid varandra och Emma kunde jämföra männen live.

Johans enda egna kompis på ön hade bott granne med en förtidspensionerad fotograf som mördades.

Grodor i boken:
Nog borde Emma tänkt tillbaka på det otäcka som hände i hennes föräldrars hus på Fårö förra sommaren. Traumatiskt värre. Istället för att må bra och känna sig extra lugn i dessa trakter.
Årtalen har redan börjat halta jämfört med ”Den du inte ser”. Jag kommer att välja att avstå att kommentera det vidtalade i fortsättningen. Gör inget för den som inte gräver som jag älskar att göra med böcker som jag gillar. 🙂

Huset var litet och hade sådana sättningar att dörren satt ordentligt på sniskan. Fönstren var så låga att det bara var någon decimeter från fönsterblecken ner till gatan där rosor planterats utefter huset.

Kuriosa:
Thomas Wittberg har som mål att träffa damer från alla Sveriges landskap, från Lappland till Skåne.

Så snart som Martin Kihlgård visar sig förvandlas mötena till rena rama gästabuden.

Johan ville att babyn skulle heta Natalie. Medan Emma föredrog Elin. Hon är allergisk mot att döpa barn till internationella namn.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Det var en populär plats att njuta av solnedgången när himlen färgades röd och utsikten bjöd på öppet hav åt båda håll.

Stugområdet i Björkhaga var fridfullt större delen av året.

Humor:
Kihlgård är inte med lika mycket i denna bok, men hinner leverera en del skämt som roar läsaren – men irriterar Knutas.

Privat sorg:
Emma tänker tillbaka på sin skuld i äktenskapets krasch med Olle. Det var ju inte så snyggt skött.

Antal mord/dödsfall:
3 st

Knutas höll på att bli omkullsprungen av ett följe människor som drog genom gränderna i medeltida dräkter.

Sista två meningarna:
När han var halvvägs hem mörknade himlen och han hörde åskan mullra borta över havet.
På så sätt kändes det helt riktigt.

Bosse Lidéns betyg:
4/5.

Det gråkalla vädret gjorde att Knutas upplevde det som höst. Han såg bort mot sjöbodarna vid Kovik.

Baksidestext:
Under den tryckande högsommarvärmen gräver en grupp arkeologistuderande från olika länder ut en vikingatida hamnplats på Gotlands västkust. Den visar sig vara rik på fynd. En sen kväll försvinner 21-åriga holländskan Martina Flochten från vännerna. Hon påträffas senare mördad på en fågelholme nära utgrävningsplatsen, och skadorna på kroppen tyder på rituella inslag…

Fotnot
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Vi delade på oss, del 2

Publicerad den av
20


Den här sommaren har jag verkligen njutit av att ha en cykel. Det har blivit många och ibland långa turer runt i Visby. Idag var det min tur att ta del av medeltidslivet. Därför rullade jag ner mot havet. Funderade en kort stund om det egentligen inte skulle vara mer behagligt att stanna utanför muren.

Men uppdraget var ju att ta lite foton på årets medeltidsmarknad så därför parkerade jag min cykel…

… och betalade frivillig stadstull. Detta var nytt för i år läste jag i tidningen.

Här fanns det hantverk av alla de slag.

Jag gick vidare längs muren.

Eftersom jag kom precis när marknaden öppnades blev det inte så många människor på bilderna jag tog.

Skulle jag satsa på att köpa mig en klänning till nästa års medeltidsvecka kanske?

Här fanns det en chans till. Nej, nån klänning blev det inte.

Inte heller ett underbart sidentyg. Jag hör inte till dem som fixar ihop ett plagg på några sekunder.

En ost då? Nja… jag är nog lite tveksam till att köpa ätbara saker på en marknad. Speciellt en dag som den här i gassande sol.

Saffranspannkaka med salmbärssylt och vispgrädde åt jag för några veckor sedan på ett café. Det var riktigt gott!

Här stannade jag till och luktade. Lavendel är min favoritdoft!

Glasblåsning har alltid fascinerat mig. Hoppas att jag får chans att prova på det någon gång.

Här blev jag varm i hjärtat. Det blir jag alltid när någon gör något snällt mot någon annan. Mannen sa ungefär så här till den lilla tjejen som precis handlat tio snäckor: ”Eftersom du är min första kund idag så får du ta två till”.

En fin fikakorg och en hemlig present till någon som snart fyller år hade jag med mig när jag lämnade marknaden och letade upp cykeln för att börja gå uppåt… nackdelen med att rulla ner är att det är betydligt jobbigare att ta sig hem…

 

Vi delade på oss, del 1

Publicerad den av
22


Det sägs att ungefär 40 000 besökare deltar i Medeltidsveckan varje år. Några av dem tältar här utanför muren. Blir jag sugen? Nja. Jag gillar varken att tälta eller dra ut i fält. 😉
Jag cyklade förbi utanför där i morse och det var ”lite spring” för att få komma in på ”hemligställena”.

Undra om denna duo bor på den udda campingplatsen eller har en lyxsvit på ett hotell. Jag har sett en och annan deltagare som pratat i mobil. Lite kulturkrock enligt mig. Som om Fred Flinta skaffade sig Facebookkonto. 😊
Solveig skulle denna eftermiddag på ärenden utanför muren. Därför delade vi på oss vid Söderport. Efter det att jag parkerat cykeln planerade jag att gå Adelsgatan fram och tillbaka och ”spana av” Söder Torg för att plåta olika medeltidskläder.

Antagligen tyckte bokhandlaren att det var för varmt inne, så han satte sig vid ett bord utomhus för att locka med böcker. 😉 Eller så var sanningen så här:
”Nu kommer du inte undan Björn.”
”Jag förstår det.”
”Kan du gissa var jag kommer ifrån?”
”Halmstad.”

Efter att ha gått fram och tillbaka i trängseln på den välkända sommargatan i Visby bytte jag taktik. Varför ska jag jaga medeltidsmänniskor? Det är betydligt smartare att göra tvärtom. Sätta sig på en ledig bänk och låta dem komma till mig. Enda problemet var att människor med nutidskläder (inte nudistkläder) hade fräckheten att gå i vägen framför min lins. 😊 Här kommer ett urval av alla foton jag hann ta på bänkstunden i solen. Vilket foto gillar du bäst? Varför?











Det var en varm augustidag. Imorgon kommer Solveigs taktik, del 2.

 

Åhsbergska hagen

Publicerad den av
28

Ofta upplever jag våra bilresor som resor inom olika världar. Bara på några minuter når vi medeltidsmuren som sätter igång mina ”äldre tankar”. Till höger har jag ruinen St: Göran med sin sorgliga historia (som jag skrivit om tidigare). Tittar jag rakt fram finns mitt älskade hav, som verkar ha gått in i ett ebb-tillstånd sista veckan.

Denna eftermiddag följde vi bara havet en liten bit. Sedan blinkade vi in på en grusparkering. Då befann vi oss under den branta klinten och framför en badplats. Brukar du läsa information innan du går vidare? Eller vill du direkt vidare/in?

När vi passerat grinden nåddes vi direkt av ett lugn som tog tag i oss. Luften upplevdes friskare. Fåglarna sjöng välkomnande för oss. En grön större glänta syntes på håll och plötsligt var jag tacksam över både livet och chansen att få uppleva detta härliga. Det var så jag fick lust att nypa mig i armen. Istället höll jag kvar i en välbekant hand.

En farbror som hette Brunberg i efternamn hade ägt en del av hagen. Hans dotter Anna Åhsberg skänkte pengar till sällskapet D.B.W (Botaniska Trädgårdens grundare) Med hennes gåva följdes tre villkor; Hagen skulle hållas öppen för alla och envar. Den fick inte säljas. Den skulle bära namnet ”Åhsbergska hagen”.

Det finns ett riktigt stort grönområde med en utsikt mot ”skrytbygget” i Snäck. Denna stora gröna plats passar perfekt för idrottsgrenar som varpa och brännboll. Jag läste att Medeltidsveckan haft aktiviteter i hagen, då i skepnad av Sherwoodskogen.
Men detta foto är från ett mindre och mysigare grönområde. Där fanns flera bänkar. Någon person låg direkt på gräset och solade. Andra flanerade. Jag såg fikakorgar. (Själva hade vi vår kvar i bilen. Sedan gjorde vi ett felval som fikade vid havet. Där var vindarna i kyligaste laget.)

Den gamle och änget.

Den gamle och bänken.


Det är fortfarande vitt och blått på marken.

Måste erkänna att jag har stor respekt för den ökända giftiga Guteormen. Eller är det läge att putsa bort fantasin på glasögonen?

I hagen finns en liten våtmark. Dit ska vi gå längre fram, när det finns chans att se orkidéer. Det hade också varit spännande att träffa på den insektsätande fjälltätörten. Den finns bara i fjälltrakterna i Norrland och på Gotland. Med hjälp av de breda klibbiga bladen fångar den slugt insekter.

Vi hörde hela tiden vacker fågelsång bland träden. Enligt informationen som jag läst på innan besöket, kan man få lyssna och se på flera fågelarter. Nu vet jag inte om ringduvan och skogsduvan får en chans i nästa års Mello. Men jag hade gärna sett och plåtat Sveriges näst minsta fågelart; gärdsmyg. Gotlands landskapsfågel halsbandsflugsnapparen finns också i hagen. Hanen är svart-vit med vitt halsband och honan är brun på ovansidan med smutsvit undersida och vit vingfläck. Smutsvit låter inte så vackert. Vilken landskapsfågel har du i ditt landskap? Finns det landskapsfåglar, blommor och annat i våra grannländer? Vet att Kanada har kanadagäss, kan Ada-vitsar och lönnsirapsblomma som… Nu tramsar jag för mycket. Inget ovanligt alls. Jag önskar dig besökare en fin inledning på sista vårmånaden. ❤