Vi slog flera ”höstflugor” i samma smäll när vi rullade väg 143 från Visby mot östra kusten. Smällde var ett bra ord. På himlen såg det ut som om det närmade sig ett riktigt oväder från havet, trots den sköna senhösttemperaturen. Solveig stannade kvar i bilen, medan jag gick in bland de tjugotal gamla bodarna från 1700-talet till 1900-talet.
Jag noterade sällskapet längre fram som satt och fikade. Men dem hade jag snart glömt bort.

Jag blev förtjust direkt i fiskeläget Vitvär och hade inte tid för detaljen att leta efter kung Carl XVI Gustafs namnteckning på en bjälke. Jag hade läst att han blev bjuden på lunch i Vitvär 1998 och var i området med anledning av alfågeldöden.

De äldsta bodarna är av sten och har flistak. Mina tankar gick till dåtidens bönder som använde fiskeläget. Det var någonstans här som jag hörde smällar från väster. Hade det varit på fastlandet hade jag gissat på älgskytte.

Fyra sovplatser fanns det i bodarna och varje båtlag hade sin egen bod.

Pang pang! Kan det röra sig om smådjursjakt? Såg jag inte skymten av någon/några människor längre bort?

Mitt favoritfoto trots en del oskarpt i vänsterdelen.

Var det lätt att googla fiskeläge och bilder? Antagligen. Nästa november blir det annat åka av. 😉 Fyra frågor är redan klara.

Just vid detta fiskeläge fördelade sig fiskeåret på följande sätt:
Strömming fiskades på vår och höst. Flundra från midsommar till september. Torsk på hösten.

Bäst att dra sig mot bilen och lämna bodarna som i dag är fritidshus.

Båtar i vila.  ❤

Det var inte min fantasi som spelade mig ett spratt. Tre dagar senare stod följande rubrik i vår tidning:
SKÖT POTATISAR I LJUGARN – KAN VARA VAPENBROTT
Texten i korthet:
Vid 14-tiden på söndagseftermiddagen kom larm från en orolig person som hört skott. Polisen såg två män i 18-årsåldern med ett hemtillverkat föremål. Nu har en förundersökning om vapenbrott inletts. Potatiskanoner betraktas som skjutvapen.
Ps. Det var inte jag som ringde. 😉 Min fantasi vill jag inte koppla in polisen i. Den umgås jag mest med själv. 😉