gistgårdar | gotlanduppochner

Som jag nämnde i förra blogginlägget höjdes landet rejält under 1400-talet. Gamle hamn (nuvarande Almedalen) fick större och större problem med att ta in de stora handelsfartygen.
Därför förflyttades hamnen till en djupare del, längre söder ut. Därmed öppnades möjligheter upp för Visbys fiskare med sina mindre och grundgående båtar, som de relativt lätt kunde dra upp på land.

De flesta fiskare bodde i området innanför Lambtornet (Kruttornet) och fram till nuvarande Botaniska Trädgården. För att underlätta för den stora yrkesgruppen bestämdes det att det skulle öppnas en ny port i muren. Någon gång på 1400-talet kom Fiskarporten till. Till saken hör att fisket var på den tiden och många år framåt en mycket viktig näring.

Vid stranden bildades ett fiskeläge som under 1800-talet kallades Norderstrand. Fiskeläget existerade fram till 1940. Sedan anlades ett nytt en bit norr ut.

I modern tid går det utmärkt att åka tåg på hjul, under sommartid. När vi åkte tåget under en familjesemester lyssnade vi till Babben Larssons härliga stämma. Jag uppskattar kombinationen med att få lyssna på intressant historia och samtidigt kunna ta till bilden via mina egna bruna ögon.

Där vi parkerat bilen utanför Kruttornet låg förr gistgården, en plats där näten rensades och torkade i vinden.

Fiskarfolket kallade sig för fiskarborgare. Området där de bodde fick namnet Fiskeroten. Vilket slitsamt och farligt ”hela året om-yrke”, fiskarna hade. På hemmaplan åldrades säkert kvinnorna i förtid, vid varje storm. Risken att barnen skulle bli faderlösa lurade alltid där i de mörka skuggorna.
Jag läste i en bok om en ljuspunkt som tydligen bara fiskarna fick ta del av i februari. På kyndelsmässodagen under början av årets andra månads hölls årligen ett gille. Stadskaplanen, som fick ”tionde” av fiskarna, bjöd på kaffe och bullar, några supar och en kanna öl per man.
När stormarna röt på sitt värsta humör och vågorna gick höga vid fiskeläget kunde dessa visdomsord ljuda bland de på land: ”Ett halvt bröd på land är bättre än ett helt på sjön.”

Ungefär två mil söder om Visby tog vi höger mot havet. Genast sänkte vi farten. Både på bilen och inne i huvudet. Tankarna blev klarare och njutningstakten steg behagligt i sensommarvädret. Det var så skönt att komma ifrån alla flyttkartonger i vår bostad. Bara ”få vara” i några få timmar. ❤

En sommar bodde vi i en fin supermodern stuga i Tofta. Då hände det att vi tog oss ner till Gnisvärds fiskeläge. En gång i tiden var detta fiskeläge ett av öns mest lönande.

Här finns ett fyrtiotal bodar kvar längs med den cirka hundra meter långa smala gatan. De flesta är byggda på 1900-talet. Enstaka är dock äldre.

På varje sida om bodarna ligger stora gistgårdar, där man förr hängde sina nät på tork.
Det finns också ett kapell från 1830-talet inom fiskeläget.

Vad sugen jag blev. Vågade inte fråga om jag fick vara med i gänget. Var rädd för att de skulle säga att jag skulle få vara en ”kubb i luften”. Ännu värre hade varit om de döpt sporten till ”Kast med liten fastlandsgubbe”. 🙂 Inte ens i denna skrivande dag hade det hjälpt med att jag bott här i hela FEM månader. Det krävs säkert tre generationer innan … och de hade ändå inte förstått min halländska. 🙂

De gotländska fiskelägena skiljer sig i många avseenden från övriga Sveriges. Runt kusterna finns ungefär 200 fiskelägen av varierande storlek. En hög siffra tycker jag. Det ska bli spännande att se hur många jag kommer att besöka. 😀

Här fick jag lust att testa om mina gamla hundrameterstakter fanns kvar. Troligen inte. Istället fick det bli att njuta av den medhavda fikakorgen, på en filt i sanden, på stranden.
Det dröjde en lång stund innan vi fick lust att köra tillbaks till de oöppnade kartongerna. Min fantasidröm om att allt var på plats när vi kom hem, gick tyvärr inte i uppfyllelse. Men efter timmarna i Gnisvärd fick vi ny energi i den tropiska värmen som vi hade inomhus i augusti 2018. Både i Ystad när vi packade ner och därefter i Visby. Jag är nu lite orolig för att sommaren 2019 ska bli den regnigaste på många år. Nåväl. Då får jag väl åka och fiska i ett träsk. 😉