Omöjlig för fiender att erövra

Vår taktik med att titta upp mot himlen fungerade perfekt när vi tog oss vidare upp på ön från Vang. De luriga mörka molnen hade vi lurat för en stund. Härligt att vara tillbaks utanför den högsta av de fyra rundkyrkorna på Bornholm. Tjugo åtta meter har jag för mig att Olsker är i ”strumplästen”.

Svårt att tänka sig att kyrkan från början hade ett platt tak. Ännu sorgligare att tänka på den mörka orsaken. Vill du ha mer fakta är det bara att scrolla eller välja kategorin KIRKE.

Vid förra bloggbesöket var vi inte ensamma. Då blev det trångt och svårt för Solveig att plåta inomhus. Nu var såklart första frågan om porten ”gick att öppna”.

Nöjda gick vi mot ”Den lilla blå”. Vi befann oss i mitten, högt upp på ön och tänkte ta en för oss helt ny mindre och slingrande väg. Häftigt att det är så få kilometer till tre olika kustremsor. Två av dem började bli riktigt grå. Kanske fanns ändå möjligheten att nå en eller två till attraktioner, innan vi INTE skulle kunna komma undan längre. Själviskt fantiserade jag ändå om, att även få uppleva sol och blå himmel i Allinge där paret Lidén hade planerat att luncha.

Olsker rundkyrka – interiör

Visst är den otroligt vacker. Kanske den vackraste av kvartetten rundkyrkor på Bornholm. Då är det dags att visa upp interiören.

År 1825 reste man ett par stödpelare av orsaken att de var rädda för att väggarna skulle rasa samman.
Jag läste att år 1951 gjordes en omfattande renovering av kyrkan. I mer modern tid går att läsa att det restaurerades invändigt 1985.
Det var stundtals inte lätt att hitta en egen position/vrå för att få till skapliga foton. Men jag tycker Solveig lyckades bra med uppgiften.

Det gick heller inte att ge sig ut eller snarare uppför egna spännande äventyr. Kanske har de speciella visningar för den typen av upplevelser. Vi var ändå så nöjda med att betrakta historiken från marknivå.

Predikstolen är från 1575. Den upptäcktes på vinden 1921.

Dopfunten liknar flera av dem vi såg på Gotland.

Altaret och altartavlan kom på plats vid arbetet 1951.

Undra vid vilken storm på havet som votivskeppet hamnade här? 😉

Vi gick sakta runt kyrkans område en extra gång. En mycket rofylld plats med historiskt tuffa vindar i bagaget.
Så var det dags att dra oss mot andra kustens norra hörn och få uppleva nostalgiska vindar från sommaren 2017. Ordet vindar symboliserar verkligen denna semestervecka.

Olsker rundkyrka (Ols kyrka)

Vårt andra stopp var planerat. Det var dags att besöka nummer två av de fyra rundkyrkorna på Bornholm. Vilket knepigt jobb det måste vara att bygga en rund kyrka.

Kyrkan är med sina 28 meter den högsta av kvartetten rundkyrkor. Olsker står på en ”kulle” ungefär 112 meter över havet.

Kyrkan byggdes omkring 1150. Sedan dess har den byggts om och förstärkts flera gånger. Skepp, kor och absid fanns från början. Vapenhuset tillfogades däremot under senmedeltiden.

Byggnaden är en utpräglad försvarskyrka. Det runda skeppet har tre våningar. Totalt finns det nio kryphål vid Olsker rundkyrka. Om man tar sig uppför den smala trappan ska det synas tydligt varför kyrkan en gång i tiden ansågs omöjlig att erövra för fiender. Jag måste tillägga att kyrkan från början hade ett platt tak. Muren var dessutom en del av bröstvärnet. Det var under 1200-talet, när tiderna blev mer fredliga, som kyrkan fick sitt nuvarande spetsiga och spånklädda tak.

Olskirke är uppkallad efter Norges kung Olav den Helige (död 1031). Olavs rykte var då stort i hela Norden.
I nästa inlägg får du följa med in i kyrkan. Välkommen tillbaka på onsdag.