Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Förra året hade vi hela nio olika inlägg från vårt besök på Bungemuseet. Det åttonde rörde sig om när Solveig fikade vid Mat- och kaffestugan, på andra sidan vägen. Själv hade jag fått tjuvstarta någonstans, när mitt blodsocker åkt rutschbana, efter flera tusen fotsteg under historiens vingslag. Därför hade jag nu fritt spelrum för att utforska omgivningen på egen hand. Allt givetvis inom lagens gränser. Solveig behövde heller inte vara rädd och spilla ut kaffe för att jag hejade från något halmtak. 😉
Jag tycker det är intressant att få en möjlighet att få en glimt om hur det kunde se ut förr. Finns det information på platsen läser jag gärna. Min efterrätt är därefter att fortsätta fantisera på egen hand. Skulle jag vela byta levnadstid? Tror inte det. Var tid har annars sina sorger och glädjestunder. Det var i ett rum som jag stötte på denna information, nedan, som är skälet till min bloggkategoriplacering.
Fixar du någon helt eller något stycke eller enstaka ord av de 6 stycken ordspråken? Min fantasi fick det till ÄTSTÖRNINGAR i den nedersta. Vissa ord och delar i texten förstår jag. Denna gången är det ingen tävling. Du får nedan den svenska översättningen. Jag önskar dig besökare en fin onsdag.
Jag håller med om att det är en viss skillnad på ätstörningar och utsmyckningar. Kul med det låga taket och matintagsmöjligheter.
Ja det heter PÅ RÅÅ. Dagen innan var vi också i dessa trakter. Då var det härligt sensommarväder. Tyvärr hade jag antagligen mer fokus på en trilskande vänsterfot, för jag glömde kameran hemma. Denna dag var det också en strålande solig förmiddag. Men den gula lampan hade gömt sig när vi efter söndagslunchen åkte de få minuterna till centrum på Råå.
Solveig fick ansvar för kameran och befann sig hela tiden en bra bit framför mig. Ibland såg jag inte henne. Det pågick en hel del aktivitet i hamnen. Jag studerade när de pysslade med sina sysslor. En del båtar lämnade sina ”bås” och tog sig ut på fritt vatten. Andra personer navigerade tillbaka till hamnen. Visst är det häftigt att vi bor så nära Ven. En ö som jag har många skiftande minnen från. Allt från släktresa, klassresa med våra skolbarn, turer med en dotter och två döttrar. En tidig novemberhelg bodde vi till och med över där. Det var den helgen då jag åtminstone på papperet letade bostad för både företagsverksamhet och privat boende. (Dömt att misslyckas på bostadsfronten) Fortfarande kan jag hålla med mig själv när det gällde mina tjusiga kalkyler. Hit kommer det varje säsong massor av människor, utan bil (200 000 stod det på ett statistikställe). Perfekt ställe för att visa upp våra 3 333 st olika kaffekoppar och många andra samlingar. Men Bjärehalvön blev ändå den rätta pusselbiten, efter väldigt lång väntan. Fanns det någon som trodde på vår galna idé? Jodå. Min älskade mamma trodde på oss. Alla andra tvivlare fick fel – med facit i hand. Men utan skyddsänglar hade det blivit tvärtom.
Nu hade jag också tagit mig längst ut och återsett min gamla kurskamrat från bibliotekshögskolan i Borås. Den där söta retstickan med skåpet bredvid mitt. ❤ Vi vände på ”skutan” och traskade inåt igen.
Fortfarande lite blått på himlen.
Långt Ps. Vi får göra ett återbesök på samma plats under en annan årstid och väderlek. Det låter som en kategori på gotlanduppochner. Eller hur? 😉 Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Efter en lässtund ska jag ta itu med förberedelser till ABC i november och Grändernas stad, som också kommer att ha inslag av lek/tävling. 10 stycken Skrap-Kryss bjuder vi på denna säsong. Hoppas både gamla och nya deltagare har lust att leka i mörka november. Enkelt upplägg. Skriv A, B, eller C. (Tre gånger är det fyra alternativ och annat poängsystem). Du slipper detta år både att ta dig upp från en djup bassäng och klättra 222 meter upp på ett konstigt stavat berg, som blev november om det lästes segnälkab. 😉 Istället ska du så snabbt som möjligt bli av med 6 st sura gubbar och ta dig till finalspelet och samla på glada gubbar. Lätt som en plätt. Tekniskt sätt skulle årets mästare kunna koras redan måndagen den 6 november. Men nytt i år är att alla får fortsätta att tävla vidare och kan vinna fler Skrap-Kryss. Både de tre på ”prispallen”, sexan, trettonde platsen slipper heja på de andra denna säsong. Innan ABC-inlägget klockan 18:00-22:00 kommer det varje dag att läggas in en gotländsk gränd. På slutet finns en fråga. Enkla och banala i början. Tävlingstid är från inlägg till klockan 17:59. Spelar ingen roll där när du lämnar ett svar. Vi kommer att dra en vinnare varje kväll, som svarat rätt. Poängen kommer att följa månadens datum. Därför en poäng första kvällen och sista kvällen hela 30 poäng. Visst låter det spännande? En Skrap-Kryss till segraren med flest poäng på min namnsdag. (Anders)
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför ringmuren i Visby, i denna fotokategori med få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤
Fotnot: Adelsgatan sträcker sig från Södertorg till Wallers plats. Troligtvis har gatan funnits sedan 1300-talet då Söderport togs upp i muren. Storhetstiden för affärsverksamheten på Adelsgatan måste ha varit när järnvägen kom till Gotland och centralstationen placerades utanför Söderport 1878. Nu är gatan en permanent gågata och alltför många affärer har öppet endast under turistsäsong. Vi tog bilderna en eftermiddag, under en tidig vårsöndag.
Efter att ha bläddrat mig genom vår kategori ”Raukar på Gotland och Fårö” fastnade jag till sist för tio bilder som jag med hjälp av appen ”Waterlogue” omvandlat till akvareller. Den första, Snäckschimpansen, är egentligen en ”falsk” rauk, men med tanke på att det är ont om raukar på Gotlands västra kust så får den vara med ändå.
Det här kortet tog jag en solig kväll då Bosse och jag cyklade norrut, från Holmhällar, längs den vackra kusten. Holmhällar kommer för alltid vara en plats som jag förknippar med lugn och ro, fantastisk natur och en känsla av att livet, trots all oro i världen, ändå kan innehålla stunder då det är gott att leva..
Lickershamn var en plats som vi besökte som familj redan på den tiden då vi var på Gotland som turister. Jungfrun är en pampig rauk. Den kan till och med ståta med titeln Gotlands högsta rauk.
S:t Olofsholm – Första gången vi var här missade vi att gå ner till raukarna. Vid vårt andra besök vandrade vi längs havet en riktigt varm förmiddag och kunde njuta av en fantastisk utsikt och en mängd olika raukformationer.
Den som varit på Fårö känner kanske igen ovanstående bilder.
Här har vi Vändburgsgubben. Ser han inte lite sammanbiten ut?
Asunden – ännu ett cykelminne från en solig sommardag.
Lergravsporten
Naturreservatet Lörgeudd – på vägen mot Smöjen. Hit kämpade vi oss med cykel från Kyllaj. Väl värt det när vi kom fram. Kaffekannan eller kamelen kallas denna rauk i folkmun. Visserligen har vi flyttat ifrån Gotland nu, men oj så många minnen vi har.
En bit norr om huvudentrén till Visby lasarett finns ett konstverk av textilkonstnären Marianne Olsson.
Det står att Marianne var inspirerad av det klassiska ordspråket och bestämde sig för att göra ett jätteäpple. Konstverket är i gjuten betong och väger hela tusen kilo. Jag tror inte ens tunglyftaren utanför Klinteskolan skulle kunna få upp äpplet i luften. Eller vad tror du? https://gotlanduppochner.com/2023/09/11/ett-perfekt-genomfort-ryck/
Marianne Olsson är född och uppvuxen i Stockholm. Sedan 1992 bor hon på Gotland. Sedan många år är hon framför allt textilkonstnär. Hon hämtar sin inspiration från naturen. Tre ställen som hon nämner är Stockholms skärgård, det norrländska och gotländska landskapet.
I utkanten av den medeltida stadskärnan ligger kvarteret Berget, just under kanten till Söderklint.
Omkring 1810 uppfördes huvudbyggnaden av handelsmannen Jonas G W Ekman. Byggmaterial var sten från de närliggande kyrkruinerna. Den klassiska fasaden tillkom på 1800-talet.
Här mot S:t Hansgatan ingår ett väl bevarat medeltidshus med kryssvalv från slutet av 1200-talet där bl.a. målningar från sent 1500-tal återfinnes.
Under 1900-talet har huset använts dels som kontor för Björkanderska handelshuset, dels som privatbostad.
Åtskilliga gravar har hittats på tomten vid arkeologiska undersökningar. Detta bör vara beviset som visar att huset är beläget på gammal kyrkogårdsmark.
Huset ägs sedan 1986 av Bostadsrättsföreningen Björkanderska fastigheten.
Vi var i en skön harmoni med naturen, havet och den svenska sommaren. Efter frukosten vid polkagrisfyren i När rattade vi till olika vita fläckar på vår gemensamma inre karta på Östra Gotland. En av dem var Närsakar som vi läst om i våra två gotlandstidningar. På sommaren pågår här både teater och musikarrangemang.
Vilken smart idé att skapa en amfiteater mitt i naturens skönhet. Med hjälp av stora ideella insatser av bygdens folk skapades 2004 scen, servicebyggnader, belysning och plats för hela 450 besökare. I pauserna mellan akterna kan de kanske njuta av gratis fågelsång. Allan Nilsson har säkert legat bakom flera av produktionerna genom åren.
Efter att ha klättrat upp och ”provstått” vid olika platser passade vi på att gå vidare ner längs med Närsåns mynning.
De som betalt för platser på de översta raderna har möjligheten att vila ögonen på Laus holmar och havet. Har de extra skarp syn kan de skymta Ljugarn vid horisontens rand. Eller så kan de ”småLJUGA” om att de gör det för sin bänkgranne. 😉
Skyltarna informerar om platser som det går att vandra till på östkustleden som går mellan Anga och Närsholmen. Leden invigdes sommaren 2020. Hela sträckan är ungefär 8 mil. Själva tog vi bron till ”Den lilla blå” på under 8 minuter…
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför ringmuren i Visby, i denna fotokategori med få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤
Fotnot: En kort gränd som löper parallellt med betydligt längre och mer uppmärksammade Hästgatan. Närmaste porten är Österport som du skymtar på femte bilden.
Det var bara en slump att det råkade bli ett slags jubileum. Exakt tjugo år efter vårt första besök på Bornholm var vi tillbaka på den danska ön. Under tidsförloppet hade vi ”snickrat ihop” två härliga döttrar som hunnit komma upp i de övre tonåren. Vi hade också hunnit flytta x antal gånger och långsamt börjat närma oss södra Skåne. Från Ystad behövde vi bara köra 2 km för att hamna på Bornholm. Vilken bensinspararlyx.
Under tiden som vi väntade in att checka in på lägenhetshotellet sökte vi oss ner till havet.
Jag hann också bevisa att jag kunde hitta till stugan som vi hyrde på Myrvägen 1994, utan hjälp av någon teknisk möjlighet. Min inre kartbild sökte sig i snabbt till Balka och rätt väg. Solveig nämnde för någon dag sedan att hon tyckte jag börjat tappa den förmågan. Måste erkänna att det finns ett uns av läbbig sanning i de orden. Men på Råå hittar jag redan skapligt.
Kvinnan som var föreståndare var mycket trevlig, glad och lättförstådd. Kanske inte så konstigt när det gäller det sistnämnda. Innan Skåne 1658 blev en del av Sverige talade man på ungefär samma sätt på Bornholm. Båda dialekterna tillhörde den öst-danska språkfamiljen. Sedan dess har givetvis mycket hänt som påverkats av riksmålen. Men ändå. Fortfarande finns någons slags stark släktskap som gör att vi svenskar har betydligt lättare att förstå en bornholmare än danskar på de andra öarna.
Det här var enda bild som jag hittade på vårt boende i Dueodde. Minns att vi bodde på bottenplan med en altan. Jag måste göra en koppling till första resan. Efter jag lagt in inlägget från 1994 kom jag på att de riktigt bra bilderna finns i ett magasin för diabilder. Min diabildskarriär sträcker sig från 1980 och fram till ungefär 1997. Tekniken tar hela tiden nya vägar. Här hade vi någon enkel digitalkamera.
Kvartetten gjorde såklart mycket tillsammans där vi tog vår vita Volvo ut på ö-äventyr till städer, sevärdheter, shopping, matintag, naturupplevelser, stränder, sport m.m. Men jag tror döttrarna älskade att snabbt själva kunna ta sig ner till Dueodde strand. Stranden som är omtalad för att den vita sanden är så finkornig att den förr användes i timglas och som skrivsand för att torka bläck.
De gamla päronen ville kanske inte få sand mellan tårna? Vårt ankomstmål var högt den gången.
Tyvärr var inte Dueodde fyr öppen. Det och ”tusen” andra saker tänker vi ta revansch för i framtiden. Vi fick den gången spara våra fötter från att transportera oss 196 trappsteg och 47 meter upp i den smala fyren.
Duon med gröna ögon la rabarber på vår ”vandringsguldboll”. Duon med bruna ögon fick såklart sina gliringar då och då under de kommande tolv månaderna. Vad kul och intressant det ska bli att få återkomma till Bornholm och försöka fånga möjligheterna, som vi gjort med Gotlanduppochner. En intressant detalj är att Bornholmarna själva säger ”landet” om sin ö. ”Ön” är för dem Christiansö.
Vi lämnade ”Den lilla blå” och tog oss en ljuvlig bensträckare vid östra kusten på Fårö. Grusvägen, kurvor och det stillsamma havet gjorde oss sällskap. Egentligen var det ett fiskeläge som var orsaken till stoppet. Sedan hände det som ofta hände oss under dessa fem år. ”Undra vad som finns bakom nästa krön?” På långt håll såg jag något som såg ut som en gammal kalkugn.
Vi tog oss med lite besvär upp några nivåer för att njuta av vyn. Ibland behövs inga ord. Men under följande foton kommer jag att använda mig av ord som stod på en anslagstavla utan något namn på förening eller liknande.
Vi kunde där läsa och förhoppningsvis lära oss lite nytt. Som att redan långt tillbaka i tiden har bönderna på Fårö bränt kalk för husbehov. Då rörde det sig om enklare kalkmilor. Sedan fick kalkpatronerna tillstånd, i mitten av 1600-talet, för att bygga större kalkugnar för kommersiell produktion. Det handlade om släckt kalk för både den inhemska marknaden och för export. Omkring 1665 byggdes de första kalkugnarna vid Lauter på Fårö. Bränningen pågick fram till 1882 under flera olika ägare.
Tyvärr är uppgifter om ugnen vid Västerrev knapphändiga. Troligen rörde det sig om ganska få år av verksamhet. Det sista namnet som övertog ugnen var Gustav Emanuel Govenius. Gustav var född i Sala och flyttade till Lilla Hoburga på Fårö 1861. Samma år övertog han ugnen. Det finns noteringar om att Gustav lämnade ön i september 1865. Tydligen var det då verksamheten upphörde i kalkugnen. Alltså ingen större framgångshistoria.
Lite sifferfakta. Ugnen är idag 8 m hög från lägsta marknivå. Den har 3 m tjocka murar. Den var putsad invändigt med kalkbruk för att skydda ugnen från att brännas till kalk under eldningen. Med jämna mellanrum behövde putsen bättras på. Det gick att bränna 29 läster kalk åt gången. Själva stenen bröts i stenbrott ovanför ugnen och staplades i ugnen så att en eldstad och rökgångar bildades. De var smarta och la den grova stenen nederst och småsten överst. Det rörde sig om ett tufft, smutsigt och farligt arbete som ofta utfördes av kvinnor. Stackars deras hud när het kalk frätte den.
Utanför ugnarna ligger rester av två stenkistor som ingick i en brygga som användes för utskeppning och tillförsel av ved som behövdes vid bränningen. Livet var inte lättare förr, för ”vanligt” folk. Om fantasi- och lekknappen sätts på. Vilket århundrande/årtionde skulle du velat bli född på? Berätta gärna med några ord om skälet till ditt val.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 