Med nya ögon

I det här inlägget tänkte jag göra en nostalgitripp tillbaka till Fårö. Med hjälp av några bilder och appen Waterlogue tänkte jag ta med dig runt på den lilla ön och se om bilderna ”med nya ögon”. Vi startar i Langhammars raukområde, 2019. Ofattbart nog har det redan gått fem år sedan vi var där. Bosse och jag är inte speciellt förtjusta i att trängas med massor av turister. Vi lyckades väldigt bra med att hitta tider då vi var helt, eller så gott som, ensamma.

Att åka färja är inget jag njuter av precis, med undantag för Fåröfärjan. Den är faktiskt helt okej att åka över med. Det går fort (ca 12 minuter) och innan man hinner fundera över att man är på en färja så kör man av och är på torra land igen.

En tidig morgon, parkerade vi vår lilla blå vid Digerhuvud. Cyklarna var med och när vi ätit vår frukost med underbar utsikt över havet och lyssnat till havets ljud, cyklade vi iväg och njöt av livet när det är som bäst. Till sist kom vi fram till…

Helgumannens fiskeläge som blev vändpunkten för vår cykeltur.

Husbod/Häusbod – Ett annat fiskeläge, som kanske inte är lika välkänt, men absolut lika fint att besöka.

Och ett tredje – Jauvika – som är det största fiskeläget på Fårö. Beläget i Lautervikens sydvästra hörn. ”En oas för själen” skrev Bosse i sitt inlägg när vi redovisade vårt besök här.

Allt var inte strålande solsken och blått hav på våra utflykter. (Även om vi oftast valde att stanna hemma om vädret inte visade sin bästa sida.) Vid vårt besök vid Norsta Auren, i maj 2019, var det så kallt, blåsigt och regnigt att både mössor och vantar åkte på.

Ryssnäs blev en av våra favoritplatser på Fårö. Frukost i Ryssnäs slår det mesta!

Till Stora Gåsemora gård kom vi bara en gång… Vem vet… Om vi någon gång återvänder till Fårö så kanske vi kan bo i kalkstenskvarnen som syns till höger på bilden.

Avslutar denna nostalgitripp med en vandring på klapperstensstranden vid Fårö fyr. Det ska erkännas att jag i skrivandets stund längtar tillbaka till alla dessa fantastiskt fina utflykter som vi gjorde under våra Gotlandsår. Bortsett från bensinkostnaden så bjöd Gotland och Fårö oss på upplevelser som är svåra att överträffa – alldeles gratis.

Minnen av Raukar och Hav

Efter att ha bläddrat mig genom vår kategori ”Raukar på Gotland och Fårö” fastnade jag till sist för tio bilder som jag med hjälp av appen ”Waterlogue” omvandlat till akvareller.
Den första, Snäckschimpansen, är egentligen en ”falsk” rauk, men med tanke på att det är ont om raukar på Gotlands västra kust så får den vara med ändå.

Det här kortet tog jag en solig kväll då Bosse och jag cyklade norrut, från Holmhällar, längs den vackra kusten. Holmhällar kommer för alltid vara en plats som jag förknippar med lugn och ro, fantastisk natur och en känsla av att livet, trots all oro i världen, ändå kan innehålla stunder då det är gott att leva..

Lickershamn var en plats som vi besökte som familj redan på den tiden då vi var på Gotland som turister. Jungfrun är en pampig rauk. Den kan till och med ståta med titeln Gotlands högsta rauk.

S:t Olofsholm – Första gången vi var här missade vi att gå ner till raukarna. Vid vårt andra besök vandrade vi längs havet en riktigt varm förmiddag och kunde njuta av en fantastisk utsikt och en mängd olika raukformationer.

Den som varit på Fårö känner kanske igen ovanstående bilder.

Här har vi Vändburgsgubben. Ser han inte lite sammanbiten ut?

Asunden – ännu ett cykelminne från en solig sommardag.

Lergravsporten

Naturreservatet Lörgeudd – på vägen mot Smöjen. Hit kämpade vi oss med cykel från Kyllaj. Väl värt det när vi kom fram. Kaffekannan eller kamelen kallas denna rauk i folkmun.
Visserligen har vi flyttat ifrån Gotland nu, men oj så många minnen vi har.

Med teknikens hjälp kan gamla bilder bli som nya

”Du har inte gjort ett enda inlägg i år”, sa Bosse till mig igår. Så klart att jag genast måste se till att det blir ändring på det.

Med appen ”Waterlogue” kan jag, med teknikens hjälp, göra om fotografier så att de nästan ser ut som om de vore akvareller. Det enda som krävs är lite tålamod och tid och eftersom jag fortfarande har jullov så…
Vi börjar med min favoritblomma – Blåsippan. Gotland är bästa platsen att bo på om man gillar blåsippor. Om några månader så kan vi njuta igen. Kanske är det förvandlingen från den först, till synes, helt döda marken som plötsligt exploderar av liv, som gör att jag är så förtjust i dessa blommor. Eller också är det helt enkelt så att jag börjar bli gammal och alltmer nostalgisk. De små buketterna av blåsippor som jag plockade i vår hage var många under barndomsåren. Det hörde till att bege sig ner till hagen, varje vår, och leta upp årets första blåsippa. Jag brukade till och med pressa den och sätta in den i min dagbok.

Krolliljan får mig att tänka på mormors lilla röda stuga. I den gamla delen av trädgården, bakom hennes hus, växte de. Jag blev glatt överraskad när Bosse hittade krolliljor bredvid fjärilsstigen, nära Bingers kvarn. (Själv letade jag fjärilar som satt stilla.)

Rosor var mammas favoritblommor och därför fanns det flera olika sorter i vår trädgård. Gotland, som brukar kallas ”Rosornas ö”, bjuder på rosor under många av årets månader, till och med runt jul.

Cikorian är en av Gotlands blå blommor. De lyser verkligen upp längs vägkanterna när man är ute och åker. De är fantastiskt vackra om man tar sig tid och studerar dem på nära håll.

Nipsippan – är en skönhet som finns nästan bara på Gotland. Det blev två resor till Filehajdar innan vi lyckades hitta några exemplar av den. Eftersom de växte på fel sida av staketet fick jag lägga mig platt på marken med kameran under staketet. Vad gör man inte för att få en bra bild?

Stor Skogslilja är en gotländsk orkidé som vi också lyckades fånga på bild under 2022.
De här hittade vi på Klinteberget.

Flugblomster – Ett av våra mål för 2022 var att hitta denna originella orkidé och vi lyckades – till sist!

Min ”karriär” som fjärilsfotograf har väl inte gått något vidare. De flesta fjärilar jag mött har inte varit speciellt samarbetsvilliga. Den sexfläckiga bastardsvärmaren utgör en undantag. Jag skulle ha kunnat ta flera hundra foton om jag velat. När jag läste på fick jag veta att de innehåller vätecyanid. Därför behöver de inte tänka så mycket på eventuella fiender. Smart!

Avslutar med denna bild där solljuset lyser genom kastanjens blad. Hopp! Dagarna kommer att bli längre. Naturen kommer att vakna igen om några månader. Låt oss försöka sprida värme och vänlighet och skapa positiva ringar som sprider sig vidare…
Gott Nytt 2023!

Fiskelägen i ny tappning

Sysne

Ibland är det kul att leka lite med teknikens hjälp. Eftersom alla bilder i vår blogg är tagna av oss själva är det ”fritt fram” för oss att använda dem som vi vill. I vår iPad finns en app som heter Waterlogue. Den köpte jag för ganska länge sedan.

Hörte

Någon gång då och då har jag testat att lägga in en bild i appen och ”simsalabim” så har det blivit en akvarell. Teknik är fantastisk (när den fungerar…)

Baju

Nu bestämde jag mig för att göra en hel serie med bilder. Dagens tema fick bli fiskelägen. Det har blivit en hel del bilder att välja mellan…
I appen finns flera olika varianter som avgör hur det färdiga resultatet blir. Det kan tyckas som att det vore lättast att använda samma variant till alla bilder. Så enkelt är det förstås inte. Jag får pröva mig fram och testa med några olika innan jag blir nöjd.

Bläse

När bilderna sedan har sparats i mitt bildbibliotek går jag tillbaka och jämför dem mot varandra. Då är det lättare att se vilken bild som jag gillar bäst.

Sjaustru

Slutligen använder jag en annan app för att rama in ”konstverken”. Den appen heter Pixlr.

Hangrebod

I Pixlr finns möjlighet att välja olika slags ramar. Den här är kanske en aning orolig, men jag tycker att den matchar just den här bilden.

Hallshuk

Så många minnen som väcks till liv med hjälp av bilder.

Ahr

Avslutar med ett sommarminne från 2021. I Ahr blommade den gula fetknoppen som bäst när vi åkte förbi. Eftersom gult är en påskfärg passar det bra att jag avslutar med den.
/Solveig