Vår kvällsdröm gick i uppfyllelse.
Vi fick uppleva en vacker solnedgång från träbron och hamnen i Arnager, under vår sista semesterkväll.
Nu var vi inte ensamma längre på Nordens längsta träbro. Andra medmänniskor njöt också av kvällen och solnedgången. Några badade, andra grejade i de ankrade båtarna medan det också fanns båtar som stilla gled in i hamnen. Innan vi drog oss mot vår bil stannade vi till på bron och Solveig tog några fler bilder mot… 😉
Solveig tycker bäst om stunden innan solen ska gå ner. Jag gillar den också men anser själva solnedgången som mer sevärd. Men i just denna stund är det inte säkert att det blir en magisk solnedgång. Snabbt kan en ”molnridå” ändra på oddsen.
Vi var ute i god tid. För då kunde vi få uppleva en längre aha-upplevelse. Samtidigt handlade det om en praktisk detalj. P-platserna är inte oändliga vid berömda träbron i Arnager. Men när vi rullade dit var de flesta lediga.
Det var uppskattat att inte behöva trängas på bron och därmed då och då kunna göra korta mysiga pauser. Titta åt de olika väderstrecken. Upptäcka något intressant.
Ibland drog jag en parallell med det iskalla blåsiga besöket i ena hamnen i Gudhjem. Kanske skulle det avstanna såhär. Bara bli mörkare och mörkare. Kyligare och kyligare. Eller så inte.
För de djärva och lite äventyrliga är det ett flott erbjudande. Tänk att bo helt gratis och ha den utsikten att njuta av. Tiden för ”incheckning” och boende är tidigast 18:00 och fram till 10:00 följande dag. Sedan finns det att läsa om några andra regler som givetvis ska följas.
Vi var självklart uppe med tuppen denna morgon. Avståndet ner till Arnager strand var alldeles för kort för att skippa när möjligheten ligger där, som ett gratis smörgåsbord. En perfekt start på morgonen. Ladda positiv inre energi.
När jag redan nämnt termen gratis går det att fylla på med gratis motion. Sedan blandat med en dos nostalgi. I denna trappa stod jag en gång längst upp med våra döttrar. Vår bil stod cirka hundra meter längre bort på grusvägen. Solveig låg kanske på rygg på en filt och tittade på något flygplan, som gick ner för landning på Bornholms enda flygplats. Samtidigt som hon hade koll på bil och last. För vi hade en hel del ”dötid” innan vi skulle få våra nycklar i Doedde. De tonåriga tjejerna gick ner på stranden på egna äventyr och jag gick tillbaks till Solveig. Då hade jag ingen aning om att den berömda träbron fanns precis runt ”hörnet”. Våra numera vuxna döttrar minns heller ingen bro.
Det började bli finare väder mot den riktningen som vi skulle ta med bilen.
Vi visste att vi skulle få några fler doser av Arnager. Om vädret höll i sig kunde vi förhoppningsvis få uppleva en sådan där fantastisk solnedgång, som vi njutit av via Instagram-vänner. Men det började bli snålt med möjliga kvällar…
När vi ändå stod där och njöt av den berömda träbron kunde det inte skada med att se hur den såg ut i fotoillustrationer.
Kanske inte lika mäktig. Men ändå lekfullt läcker.
Skönt i vattnet? Ditt första dopp idag? Måste erkänna att jag är ingen ”fisk” på danska. 😉
Det märks att det kommit in i september. Höstfärger och kanske är fåglarna på väg mot varmare vidder.
Läckert fångat av Solveig. Eller hade hon bara flax? Ännu ett foto som var med i november tävlingen 2025. På tal om tävlingar. Nästa gång kommer det fem hus som är utvalda i Arnager. Vilket tror du att jag valde? Vilket valde Solveig som favorithus? Valde vi samma? Välkommen tillbaka.
Då var det dags för vår premiärtur ut på den berömda träbron.
I Arnager finns Nordens längsta träbro. Den ska vara ungefär 190 meter lång. Bron renoverades senast 2019 och består numera av ett träslag som heter azobé och som ska vara extra hållbart. Det sistnämnda bör vara viktigt när vädret är på riktigt bus humör.
Havet utanför Arnager är mycket grunt. Därför behövde fiskelägets hamn placeras en bra bit ut. Detta gjordes 1884 tillsammans med första träbron.
Danmark har bara två stycken öhamnar. Båda finns på ön Bornholm. Snogebaek har vi visat tidigare. Två riktigt fina platser att besöka som turist. Kanske inte en stormig mörk oktoberdag när ett steg framåt upplevs som tre tillbaka. 😉
Tänk att ha en egen bänkplats. Samma koncept finns här i Ystad. Ännu har jag inte träffat på Kurt Wallander. 😉
Det var svårt att slita sig ifrån denna idyll. Vi såg människor som tog sig ett morgondopp, fiskare som stack ut med sin ”skuta” medan andra vandrade längs kusten. Ibland gick vi ensamma hela brosträckan. Vid andra tillfällen var det betydligt fler som vi delade träyta med. Sista gången gick jag där sakta, helt ensam och tog farväl av detta smultronställe. ❤ Solveig fick under tiden extra motion av att gå runt i backarna och ta x antal kort på fina hus inför en viss bloggtävling.
Efter den lite ödsliga promenaden, helt ensam inne i en okänd skog, kändes det rätt skönt att komma ut i det öppna landskapet igen.
Jag hade inte tänkt på det tidigare men nu såg jag att molnen hängde tunga över havet.
Några badande turister eller fastboende syntes inte till, men helt ensam var jag inte även om det ser ut så på bilderna. Jag såg någon som satt och läste, en annan som höll på att ta fram sin mat och om jag inte minns fel så dök det även upp en tredje person. Vad han eller hon gjorde har jag totalt glömt.
Nej, inte heller jag fick någon större lust att bada. Men, att titta på vågorna som slår in mot stranden kan kännas rogivande.
Långt där borta såg jag något spännande. En bro!
Just då hade jag ingen aning om att det jag såg var Arnager. En plats som blev en favorit och som vi besökte flera gånger under den här vistelsen.
Allting har sin tid! Även kvällspromenader ska avslutas när de är som bäst. Dags att traska tillbaka till lägenheten och se vad Bosse hittat på under min frånvaro. Man vet ju aldrig…
bornholmuppochner & gotlanduppochner 