Ti smukke huse i Hasle

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

Information om fototävlingen:
Två frågor till dig besökare:
1. Vilket hus tror du är Solveigs favorit?
2. Vilket hus tror du är Bosses favorit?
OBS! Svara med våra namn och siffror.

De två namnen som i sluttabellen har flest rätt (först vid lika antal) vinner en Skrap-Kryss. Hur många akter det kommer att bli har vi i dagsläget ingen aning om. Tävlingen är öppen till facit är på plats.

Gyllene regel:
 När det gäller stæder (städer) visar vi upp ”Ti smukke huse”. De som har rätt då får 2 poäng. När det gäller byer blir det 1 poäng för varje rätt.

Facit:
Solveigs favorithus är nummer 2                                              
Bosses favorithus är nummer 1

Aktuella tabeller efter nio omgångar:
Solveigs favorit:
1. Eva-Lotta, 3 p.
2. Znogge, 3 p.
3. Anita L, 2 p.
4. Blomsterbönan, 2 p.
5. Hanna, 1 p.
6. Ingrid 1 p.
7. Thomas, 1 p.
8. Ditte, 1 p.
9-24. Gunilla W, Eva R, Anita B, Anne B, Martin, Minton, Sussie, Ethel, Primrose, Ingela, Niffe, Lizzanpizzan, Gunnel, Stefan, Lisbeth, Anita B, 0 p.

Bosses favorit:
1. Znogge 6 p.
2. Anita L, 5 p.
3. Lizzanpizzan, 2 p.
4. Eva-Lotta, 1 p.
5. Hanna, 1 p.
6. Thomas, 1 p.
7. Anne B, 1 p.
8. Martin, 1 p.
9. Sussie, 1 p.
10. Ditte, 1 p.
11. Primrose, 1 p.
12. Eva R, 1 p.
13. Niffe, 1 p. 
14. Blomsterbönan, 1 p.
15. Stefan, 1 p.  
16-24. Ingrid, Anita B, Minton, Ethel,
Ingela, Gunilla W, Gunnel, Lisbeth, Anita , 0 p.

En svängig lillebror

Serpentine Road i Gudhjem kom in som blogginlägg 1 augusti förra året.
När vi tog oss hem till Hasle från de vackra kuststoppen i Teglkås och Helligpeder tog vi en ny väg från norra kusten och rullade ”svängigt” ner till hamnområdet. Det kändes då som en lillebror till Gudhjem med sin lutning på 75 %.
Jag parkerade vid hamnen och pigga Solveig vandrade upp för att ta bilder.

Här är hon nästan uppe och gjorde samma resa ner som vi gjort med bilen en kort stund tidigare. Nu för att fotografera och njuta en extra gång.

Vad duktig jag blivit på att befinna mig på ungefär samma ställe som Solveig lämnat mig på. Det var definitivt annat förr… 😉 Men jag insåg på den hårda stora stenen att hon borde vara borta i ungefär 25-30 minuter. Då borde jag definitivt hinna med att…

En bit från verkligheten

Då var det dags att förvrida en bit av verkligheten. Solveig kunde inte låta bli att ställa om kamerainställningarna till foto illustrationer.
Platsen var Hasle. Staden som vi hade vår ”sena-majlogi” i. Hotel Kysten med sina kungliga historiska besök. ”Den lilla blå” var fortfarande en pålitlig fyrhjulad kompis i vår familj. Bilen som stod intill verkade vara av en tuff variant.

Solveig minns helt rätt. Det gula huset inhyste ett galleri.

I Hasle är det aldrig långt till havet och vatten på olika sätt. Jag förstår att besökare tar chansen att njuta fullt ut. Undra hur många av lokalbefolkningen som har egen båt?

Jag lovar att inte fråga dig besökare hur många blommor du ser på fotot. Inte ens om jag lagt in bilden i november. 😉 För då hade jag satt fälleben på mig själv. För troligen blir det då återigen tre alternativ, där ett är facit. Vilket hade inneburit att JAG skulle behöva kontrollräkna i oktober. Tanken lockar inte det minsta. 🙂

Kvällspromenad i Hasle

Det har nästan blivit en tradition att jag ska ta med kameran och ge mig ut på en promenad så snart vi packat ur bilen och fått in alla våra saker i det nya boendet. Bosse fick till uppgift att packa upp 🙂 och jag traskade iväg.

Det var inte många steg nerför backen innan jag nådde en del av hamnen. Men, hamnen bestämde jag mig för att utforska vidare en annan dag.

Vart leder den här lilla slingrande stigen? Vad finns att upptäcka på andra sidan kullen? Det måste jag såklart ta reda på…

Aha! Hasle Rögeri…

…och en fantastiskt fin utsikt. Om du tittar noga kan du se en spanande häger.

Samma väg tillbaka men ändå mycket mer att se. Trots det skapliga vädret var jag ganska ensam om att promenera i Hasle den här kvällen.

Ibland är det skönt att stanna till och ”bara vara” en stund.

Kanske tur att Hasle är ganska litet för min orienteringsförmåga är inte alltid den bästa. Men, när jag kom hit kände jag igen mig och visste precis vilket håll jag skulle gå åt.

Bara backen kvar… och sedan var jag ”hemma” i lägenheten igen.

Byggdes inte igår

Nästa år kan på ett vis detta hotell/hus fira hela etthundrafemtio år. För huset har en historia tillbaka i tiden som sträcker sig ända bak till året 1877. För det var det året som allt startades upp. I inledningen började huset som ett pensionat och var ett av få hotell på ön.

Efter en tid fick byggnaden ett eget namn. Hotel Erna. Några år senare blev det istället namnet Hasle Afholdshotel.

Åtta år inpå nittonhundratalet bytte hotellet till namnet Hotel Herold. Det var en bagare i staden som köpte hotellet. Hans efternamn klingade bra i Hasle. Bagaren var ett av tolv barn i familjen. En bror till honom var redan världskänd. Vi ska ge honom ett eget blogginlägg någon gång i framtiden, om vi hittar ”gravstenen”. Ledtråd. Han var det åttonde barnet i syskonskaran. 😉
Hotel Herold fanns ända fram till 2024. Sedan två år tillbaka i tiden är Hotel Kysten det rådande hotellnamnet.

Så här ser det ut nedanför backen. Visst ser det lockande ut? Den utsikten över havet och hamnen skulle jag inte tackat nej till. Eller överdrev jag? I november hade jag givetvis tagit mig en funderare och troligen enbart njutit från insidan…

Hotel Kysten

I detta lilla hus finns det fyra lägenheter som hör till berömda Hotel Kysten i Hasle. Här tillbringade vi nyss fyra ”majnätter”.
Antagligen var vi sugna på att få in alla våra saker. Därför kommer du enbart att få se ett enda interiör-foto från denna femte bloggresa. För alltför snabbt lyfte vi in allt vårt bagage.

Inte heller satt vi ute vid någon av tre möjligheterna runt lyan. En eftermiddag och förkväll lockade värmen. Men då var det tyvärr upptaget. Spelade ingen som helst rocken roll. För vi hade både från fönstret en härlig utsikt mot havet och från knuten en lockande brant backe ner till flera godbitar. Det hade varit spännande att få veta hur många tusen steg vi traskade i den backen. Jag uppfattade det, som det blev lättare och lättare.

”Den lilla blå” stod i början parkerad längs med hotellet. Sedan hade vi vid varje hemkomst tur och kunde sätta den vid ”vårt hus”. Under högsommaren trodde vi att läget skulle vara betydligt mer ansträngande. För trots att bilen är liten till växten tror jag inte att den fått plats därinne… 😉

Köket till vänster fyllde alla våra krav för fem dagar och fyra nätter. Inget fel på trycket i duschen. Sängen härlig. Utsikten från bordet var femstjärnig. ❤
Vilken tur jag fortfarande älskar min pusselbit. Solveig var min kamin, värmekälla och nattpusselbit. Minns första ”chocknatten” då jag skulle gå upp och göra det lilla.
Först vaknade jag till liv när jag snabbt tog mig över den kyliga sänghalvan. Då visste jag inte att detta var bara en liten förhint om fortsättningen. Med medkänsla i sinnet tände jag INTE lampan och satte mig på sitsen och… satt kvar. Men brrr… vad iskallt det var. 😦
Sedan en gång till ”frivilligt” ta mig över den iskalla sänghalvan.
Vad gött det var att stjäla ny kroppsvärme från min gamla klasskompis. ❤

Betyg för vårt femte boende: (Max 5 poäng)
Jag gav 3
Solveig gav 3