Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Kort visit

Det är lustigt att i efterhand se hur aktiviteter och bilstopp kan förändras under en ”gotlanduppochner-utflykt.”
I det här fallet startade det med att jag såg ett foto på Adam och Eva på instagram. Lokalen var Othems korsänge på norra Gotland.

Eftersom appen visade på fint majväder under fredagseftermiddagen, föreslog jag till Solveig att vi tog med fikakorg och hoppades hitta orkidén. Samtidigt la jag upp en rutt som blev till en trevlig runda, utan att köra samma väg tillbaka. Två av dem fem stoppen har vi visat upp på bloggen. Otroligt kul att få besöka Aner vattenkvarn och det mysiga änget Laxare, ett stenkast därifrån. Givetvis blev det en titt i medeltida Othem kyrka och ett stopp i Tingstäde, som troligtvis kommer i inlägget imorgon.

Men i ”huvudstoppet” (från början) blev det inget napp. Vi insåg att bilden på Insta inte var ifrån 2021. Vad bra tycker jag i efterhand. För då fanns det ett gott skäl att besöka favoritplatsen Närsholmen. Ni som följer bloggen vet att där såg vi både Adam och Eva och mycket mer ögongodis.

En äldre slåttermaskin och en…

… en hövändare.

Här finns ett stort inslag av tall och björk och floran ska vara örtrik med flera inslag av ängsväxter. Vem vet? Inte jag sjöng Lisa Ekdahl otaliga gånger i en hit på nittiotalet.

”Den lilla blå” gör kanske en ny Huppegupptäcksfärd, som Robert ”Robban” Broberg sjöng i en av hans otaliga klassiker.
Ps. Det fanns ingen p-plats längs ”stora vägen” så vi antog att vi skulle ”hoppa” in en bit. 🙂
I efterhand är jag glad över att vi inte hittade A o E här. För jag njuter fortfarande av turen till vackra Närsholmen. ❤

Mittemellan…

… fågelskyddsområden befann vi oss en lugn majkväll.

Klase fiskeläge är namnet. Ett fiskeläge som är ”relativt nytt”. Troligen från 1930-talet.

En båt i vila och en som är redo för nya äventyr.

Här var ett sådant tillfälle då jag önskade att vi var experter på fågelläten och fågelarter.

Det hände något mycket speciellt här 18 augusti 1943.
RAF-piloten Richard Todd-White hade i uppdrag att bomba en forskningsanläggning vid Peenemünde, där man tog fram V1 och V2-raketer. Tyvärr blev hans plan nedskjutet av tyskarna. Planet ”landade” vid Klase fiskeläge.

På minnesmärket i Sproge kyrka går att läsa följande:
In memory of
Squadron leader R.N. Todd-White, R.A.F.
Who died in action 18th augusti 1943
and was recovered from sea and
originally buried in the churchyard here
by the good people of Sproge.

Beloved husband of ”Pixie” and father of Wendy.

Jag är en gäst och en främling.”

En halvö av världsklass

Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades 1 januari 2019. Pärlorna är värda mer än ett inlägg. ❤

Det blev kärlek vid första ögonkastet NÄR jag en augustidag 2016 kom hit för första gången. Närsholmen är verkligen savannliknande. Men huvudskälet vid detta besök var en annan sorts kärlek, försöka hitta Adam & Eva.

Först gjorde vi ett gemensamt försök med den angenäma uppgiften att lokalisera orkidén. Sedan kom vi på att vi skulle byta till en mer tidvinnande taktik. Solveig letade efter Adam och jag spetsade in mig på Eva. Skojar såklart. Medan Solveig gick in tallskogen mot södra delen tog jag mer än gärna partiet nära vattnet. Undra hur många bilder jag brände av mot den polkagrisrandiga fyren? Jag lyckades också hitta en orkidé som vi inte bloggat om ännu.

Fint ögongodis, men hallå Solveig? Var det inte Adam och Eva vi skulle hitta? 🙂

Det här var första gången som vi skumpade runt fyren med bilen. Förra sommaren var cyklarna med. Vid tidigare besök har vi parkerat ”mellan de nyfikna kalvarna” eller parkeringen framför grinden.

Jag tog mitt förmiddagsfika på en bänk vid muren. Njöt av naturen, det glittrande havet, olika sorters fåglar och zoomade in ett spännande fiskeläge. Undra vilket det var? De ligger rätt tätt på östra sidan, vid vissa kustremsor. Tyvärr skyltas det heller inte i överflöd.

Ni som följer bloggen kontinuerligt vet såklart att Solveig hittade Adam och Eva. När vi fortsatte halvön runt med bilen fick jag också se dem på nära håll, riktigt många och vackra.
I år är tävlingen inte längre rättvis. För medan Solveig sitter på huk och tar massor macro-bilder står liksom inte jag i givakt och tittar på. 😉

Seriös sammanfattning:
Vilken fantastiskt fin ö vi har äran att bo på. ❤

Hällarna lyser i blått

Vi stack iväg en dryg timme innan vi skulle hämta lördagens matkassar, med avsikten att Solveig ville hitta och ”macrofota” de blå juvelerna som skulle finnas på Södra Hällarna.

Ut mot klintkanten breder de öppna hällmarkerna ut sig och där går det just nu att njuta av exempelvis bergskrabba.

För oss som är fastboende på ön är det häftigt att veta att den bara finns på Gotland och Öland. Annars förekommer den närmast i Spanien och Sydfrankrike.

Bergskrabban har en vedartad jordstam som fixar frysningsrörelserna under vintern.

Blomman har fyra ståndare, två längre och två kortare. Blomkronan är tvåläppig och frukten är en nöt som är innesluten i det femflikade fodret.
Överkurs. Det mer ”avancerade namnet” på växten är Globularia vulgaris L.

”Runt midsommar” brukar blomningen vara som mest intensiv.

Fotnot:
Imorgon eller ikväll funderar vi på att byta header. (Bilden längst upp på bloggen). Det var ett bra tag sedan sist. Hoppas vi hittar någon lämplig bild från inlägget, som dyker upp här imorgon.

Vi cyklar på; del 4-4

Materialet är gotländsk kalksten. Det hämtades i närområdet, delvis i vallgravarna.

Du som bor här eller ni som besökt gotlanduppochner vet kanske namnet på porten. Det är tillåtet att ta sig en titt i kategorin Portar & torn i ringmuren. 😉

När Solveig, efter att ha fått jobbet som speciallärare, åkte hit en andra gång för att hälsa på i skolorna och titta på bostäder bodde hon i ”Vita huset”.

Tänk att det bara var i Visby, Kalmar och Stockholm, som det i Sverige fanns stadsmurar på medeltiden.

Vackra blommor. Namnet kan jag inte.

Skolporten och Kvarntornet cyklade vi förbi.

Den port som vi passerade flest gånger, som turister på Gotland, är helt utan konkurrens Österport.

Nya muren kom upp efter att en del av muren vid Östergravar rasade, i början av 2012.

Sparbössan utan snö – jag jämförde med blogginlägget som vi la in i vintras.

Jag måste ha hört fel? Men helt säker är jag inte. För efter jag hörde ett hest kraxande och frågan om jag hade betalt tull… är jag nästan helt säker på att hesheten avtog och jag hörde ”Det går bra att Svisha.” Detta nämnde jag inte med en stavelse för Solveig. 😉

När jag ser bilden tänker jag på en ny kategori som kommer att dyka upp förr eller senare på bloggen.

Vid Smörasken insåg vi att cykelturen började närma sig sitt slut.

Vid Mynthuset hade vi cyklat varvet runt och gått i mål med vårt personliga mål. Nu återstod bara att leda cyklarna nerför den branta guppiga stigen, för att nå Norderväg och därefter en sista tuff uppförsbacke.
Redan i början av backen kunde vi se Konditori Norrgatt. 😀
Jag satte mig på uteserveringen och inväntade godsakerna, som vi var väl värda denna cykel-lördags-morgon.

Fotnot:
Glöm inte att gissa på de sex färgerna i månadens fototävling. Eller skriv livlina så många gånger som du vill.
Nu har vi bara sådär femhundra-sexhundra nya foton att ta hand om. Då har jag ännu inte tömt 2 st kameror med morgonens bilder. Ännu en gång stämde väderappen. På hemvägen blev det molnigt och solglasögonen åkte av. Vilken tur att vi körde iväg klockan 06:04.

Vi cyklar runt; del 3-4

Vi njöt av sträckan längs med mur och Almedalen. Nu har vi kommit fram till där muren svänger söder ut. Porten där den glada baggen sitter heter Lilla Strandporten.

Här tar muren ”paus en bit”. Det finns med andra ord ingen ringmur runt hela Visby innerstad.
Efter vi cyklat på Tage Cervins gata bar det vänster upp till Donners Torg. Vidare in på södra delen av Strandgatan, där vi passerade landshövdingens bostad. Vi gottade oss av utsikten från Slottsterrassen och insåg efter en stund, att nu gällde det att ta fram sisun inom oss. Undra vad det heter på gutniska? Rauki flinta?

När bilderna skulle redigeras insåg vi att det fanns inte en enda bild från den tuffaste etappen längs Södra Slottsgränd, där vi stegade uppför med cyklarna bredvid oss. Kamerorna var i cykelkorgarna. Påläst som jag var, kände jag till öppningen där vi återigen skulle befinna oss utanför ringmuren. Cyklarna fick vi bära uppför en gammal liten trappa. Sedan var det som vi kom in i andra andningen. Efter en slurk dricka återkom energin. Men vi valde att leda cyklarna tills det blev lite planare igen. Några bänkar såg frestande ut. Antagligen var vi för trötta för att våga sätta oss en stund. Kanske hade vi ”växt fast”. 🙂

När Solveig såg fina blommor åkte en kamera fram igen.

Extra kul var det för mig som gjorde min premiärtur längs södra muren. Den enda gången jag sett en bit av muren där, var när vi förra året bodde en natt i närheten och körde bil genom Skansporten. Veckan innan C tog fart. Solveig däremot har vandrat runt muren med våra döttrar. En av våra tjejer älskar att gå runt muren och fota. Så jag har sett fina foton härifrån tidigare.

Det här var en vacker sträcka. Trots att vi inte såg något hav. 😉 I en sänka i Södergravar fanns en liten mysig fotbollsplan med två mål med nät. Där hade jag älskat att lira. Bredvid fanns en lekplats. Borde nästan varit helt skyddat från vinden.

Så nådde vi välbekanta Söderport och kom in på plant asfaltsstråk. Endast en land-etapp kvar tills målet hägrade i ”Muren runt”. Den etappen från förra lördagen kommer i morgondagens blogginlägg. Idag hade det nästan varit för varmt för att cykla rundan.

Vi cyklar runt; del 2-4

Nu var vi nere på mer plan mark, med utsikt över det öppna havet. Solen hade inte kommit tillräckligt högt upp. Framför allt inte på vägen precis utanför muren, där vi rullade fram.

Sjömuren byggdes först. Någon gång efter mitten av 1200-talet stod den färdig. Ursprungligen var den ungefär 5,5 meter hög och ca 1,5 km lång.

Murfallet. En av två möjligheter längs havet, att byta position till insidan av muren. Det gör vi ibland när det blåser för rått från havet. Då kan vi mötas av en avsaknad av vind. Som att komma in i en ny värld.

Men nu rullade vi ner en bit och styrde vänster i kurvan.

Här stannade Solveig och tog en bild, från där vi nyss kom.

Det finns spännande gluggar kvar här och där i muren.

En ny sväng och lite uppför. Längre fram ser du möjligheten att gå in i en port eller ta en kort paus på en bänk.

Inte vilken oromantisk port som helst. Kärleksporten har jag visat upp och berättat om tidigare.

Solveig noterade antagligen, att jag stod där och blickade ut över havet.

”Tre sekunder senare”. Efter över trettio år är hon van vid situationen. ”The Invisible man”. 😉

Vid Kruttornet vände vi oss om och tittade ut över havet. Än hade vi en bit kvar till det brantaste partiet. Om vi fixade att ta oss upp eller ringde Färdtjänst kommer i tredje delen.

Vi cyklar runt; del 1-4

Vi sa det redan förra året, att vi borde cykla runt hela muren vid samma tillfälle.
I lördags morse blev det av. Vårt mål var att kontinuerligt hålla oss utanför muren. En annan gång blir det kanske tvärtom. 😉

3 440 meter lång är norra Europas bäst bevarade ringmur, som stod klar 1288.
Vi startade utmed Nordermur, som är den bäst bevarade sträckan med längsgående vallgravar.

Jag tog täten och lät Solveig ta ansvar för fotograferandet.

Det finns tre möjligheter att ta sig in till innerstan på norrsidan. När det gäller bilister finns enbart vägen genom Norderport. Här ser du S:t Göransporten.

Vi lever just nu i syrenernas tid, som Per Gessle sjunger på soloskivan ”Hjärtats trakt”.

Här har Solveig vänt sig om och tagit fotot uppåt, mot S:t Göransporten och Långa Lisa.

På höger sida har vi passerat Nordergravar och är på väg mot Strandgärdet.
På vänster sida sida står det tyskklingande Lübeckerbräschen.

Det var lite kyligt just här. För fortfarande hade vi haft nerförsbacke hela vägen från vår bostad. När det är medvind tar det inte många minuter för oss, att hemifrån nå muren. Men jag var medveten om att tredje ”mursträckan” skulle bli en utmaning för oss.

På den här bron har vi knallat väldigt många gånger, när vi satt bilen vid havet. Bron leder till Snäckgärdsporten.

Vilken härlig bänkplats att sitta på. Nu gällde det för oss att försiktigt ta oss ner den sista biten. Jag valde att cykla. Solveig som hade mer värdefull last ledde cykeln.

Dörrarnas färg; akt 6-9

Dörr 1

Dörr 2

Dörr 3

Dörr 4

Dörr 5

Dörr 6

Fototävlingen 2021 består av nio akter. De tre sista är av finalkaraktär och för med sig en justering i poängsystemet och upplägget.

Regler/Poäng:
Tävlingstid: Från inlägg till månadens sista minut, 23:59.
Din uppgift är att gissa färgen på de sex enfärgade dörrarna eller välja livlina, som garanterar en baspoäng/dörr.  
De sju färgerna som du kan välja på är:
BLÅ, RÖD, GUL, GRÖN, BRUN, SVART och GRÅ.
Skriv tydligt nummer, färger eller ordet livlina.

Den som först svarar rätt färg på en dörr får 3 poäng.
Alla som därefter svarar rätt färg på samma dörr får 2 poäng.
Ordet livlina ger 1 poäng/dörr.
0 poäng för fel färger.

Väljer du en ”åttonde färg” får du minuspoäng.  
Maxpoängen i juni-akten är 18 poäng.

Aktuell tabell efter juni 2021:
Läggs in på denna plats i början av juli.
OBS! Gällande tabell ser du i maj-inlägget.
Tävlingen lär leva till september.
Häng på och häng i. 😀

Facit, akt 6:
Står här i början av nästa månad.

Priser:
Den som har FLEST rätt i sluttabellen är FOTOMÄSTARE 2021
Alla tre på pallen får var sin Skrap-Kryss.
Dessutom lottar jag ut 2 st Skrap-Kryss bland övriga som deltagit i minst 5 akter. Det betyder att ex. den på plats 35 kan bli miljonär. 😊

Vid samma antal poäng i sluttabellen:
Den som svarat fortast under tävlingstiden och därmed har lägst ranking bedöms först. Spelar ingen roll om deltagarna haft rätt eller fel. Har man inte deltagit får man siffran bakom sista deltagaren i aktuell månad. Som rättvis domare vill jag inte hamna med en fot klämd i dörren. 😉 Skulle mot all förmodan två eller fler i sluttabellen ha både samma poäng och ranking bedöms den som svarat först i septembertävlingen som segrare.

Domarens funderingar vid planerandet av årets fototävling:
En mix av följande krävs för att nå pallen 2021:
Bloggbesök, en skriven kommentar, bloggföljare, tur, taktik, listighet, mod, skicklighet, kyla, snabbhet, beslutsamhet och tålamod. Vad enkelt det låter. 😊

Grävmaskinisten stötte på patrull

Söder om Snoderån (förr Stenbro å) skulle en grävmaskinist 1998 gräva ner en elkabel.

Under torven låg något hårt och väldigt tungt. 3,5 ton vägde bildstenen som tros vara från 700-1000-talet.

Redan 1885 hittades i resterna av en gammal bro på platsen, en bildsten från vikingatiden. Denna första sten står idag norr om ån.

Det finns två bilder på bildstenen som upptäcktes 1998. På övre bilden finns en fyrfota häst med en ryttare som bär en nerfälld lans. De möter två kvinnor som bär på ett dryckeshorn.

På den nedersta, som jag upplever som tydligare, finns ett skepp med rutat segel, hugget i låg relief. Det går också att se en mast och skrov.