Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Digerhuvud


Vi körde tillbaka en liten bit från Lauters hamn innan vi tog in till vänster på den världsberömda vägsträckan. I eget majestät körde vi genom hela naturreservatet utan att möta ett enda fordon, trots att vi stannade till fyra gånger under ”rauksafarit” genom Digerhuvud naturreservat.

I äldre böcker kan jag läsa att det står Tunguhuvud vid andra rastplatsen. Nu verkar ”alla” enbart skriva och säga Digerhuvud i alla sammanhang.

Detta är alltså Sveriges största sammanhängande raukområde.

Området är ungefär 3.5 km långt. Sammanlagt står det flera hundra raukar på området. De flesta är ganska låga men det finns de som är 8 meter höga.

De raukar som står i vattnet formas fortfarande av vågorna. Jag såg inget förändras när jag studerade en rauk i tio minuter utan att blinka. Valde antagligen att titta på ”fel rauk”. 😉

Här var det lättare att gå. Annars gillar jag att klättra och hoppa på stenar. Oj, vad jag klättrade som grabb. Gärna vid Hovs Hallar. Av någon mysko anledning är kroppen inte lika vig längre och den vill inte riktigt göra som min hjärna signalerar. Dessutom finns någon slags röd bromslampa som aldrig blinkade förr.  ”Ska du verkligen göra det där? Du är varken tolv eller tjugofem år längre.”

Raukarna i vattnet står på en pall av lagrad kalksten som sträcker sig utåt under vattnet. Det är häftigt när jag tänker på att pallen slutar i en brant undervattensklint där det plötsligt är 50-60 meter djupt. I en äldre bok läste jag att det var utmärkt för den som vill fiska torsk från land.

Här har vi stannat till vid en annan p-plats. Mina ögon dras mot det jag längtar efter att få se i verkligheten. Därför lämnar vi raukarna och kör vidare till Fårös berömda fiskeläge, som ofta figurerar på vykort.

Om du åker till Fårö och vill ha ut maximalt av trippen ska du åka till raukarna vid minst två olika tillfällen.
Mitt tips är att du åker dit tidigt på morgonen och återvänder en stund innan solnedgången (om det är möjligt). Solnedgångarna lär vara magiska här.  ❤

Lauters hamn (Lauters)

Lauters fiskeläge var ett av Fårös mest betydande fiskelägen fram till 1950-talet.

Några av bodarna har många år på nacken. Det finns ”gamlingar” som är byggda i staplad sten med gavelingång och saknar fönsteröppningar.

Här i den lilla hamnen har det blivit populärt att ha sin bas med sin husbil bakom dessa gamla fiskebodar. Jag kan verkligen förstå det. Tänk att sticka iväg en liten sväng och se solnedgången. Kanske plocka ner cyklarna och ta en sväng längs med den klassiska slingrande ”raukvägen”.  Göra en avstickare till någon strand eller annan sevärdhet.

En av mina drömmar finns kvar. Att våga ta mig med båt till Gotska sandön. Vissa drömmar ska inte slå in. Är detta en av dem? Eller vågar jag göra utmaningen? Tror jag får ta det i etapper. Nästa år får det bli… 😉

Den gula båten sticker ut bland sina ”kompisar”.

Torskens framtid är inte ljus. Det är skrämmande om jag tänker djupt/vidare på ämnet.

Om du skaffade en båt. Vilket namn hade du döpt den till?

Gamla hamn/Gamle hamn


Jag uppskattar tydligt markerade skyltar. För Hunden jag ville besöka kan varken skälla eller vifta på svansen. Egentligen har rauken flera namn. Några säger Kaffepannan. Andra Sankt Oles port. Det gemensamma är att det är Fårös mest berömda rauk.

Vi vaknade innan timern skulle väckt oss. Efter en tidig frukost åkte vi iväg. Eftersom det varit riktigt kallt under kvällen innan var vi påpälsade i starten. Mössan fanns till hands i fickan. Men efter ett par timmar åkte det mesta av. Samtidigt var jag tacksam för att jag hade ordentliga skor på fötterna på grund av klättringar och ojämna partier.

Klapperstenstranden norr och söder om raukområdet är mycket vacker. Stranden saknar så gott som all form av växtlighet. I solsken är stranden bländande vit. Det är känt att det nästan alltid är stilla och lugnt vid denna plats oavsett hur mycket det blåser ute på havet.

Ser du den berömda rauken? Den bästa bilden kommer snart. Men den allra bästa hade varit att ha solnedgången med i centrum. För då hade det varit extra magiskt.

Troligtvis var detta långt tillbaka både en handels- och fiskehamn.
Längst ned i den breda rauken har vågorna gröpt ut ett stort hål, en raukport och ovanför rauken ligger ett löst kalkstensblock. Allra överst ser du en livs levande ”fågelhund” som bevakade just mig. 😉

Raukarna vid Gamla hamn är speciella. För i vanliga fall består raukar helt igenom av revkalksten. Men här står de på en fot av lagrad kalksten. Vad tycker din fantasi detta ser ut som?

En liten bit in i strandskogen ligger resterna av ett träkapell med kor och långhus. Det rör sig om grunden till en kapellruin kallad S:t Äulas körka eller S:t Olofs kyrka i modernare tid.

Detta var första stoppet på en lång härlig dag. En gullviva hälsade oss välkomna tillbaka till bilen. ❤

 

 

Ny variant av fototävling

Dags att testa en ”fotocupturnering”.  😀
Alla bloggbesökare är välkomna att gissa vilka foton som är från Fårö. Den som blir kvar sist på täppan vinner en Skrap-kryss och blir månadsmästare.
Givetvis vill jag ha med deltagare som bor på Gotland eller Fårö. För detta är en Gotlandsblogg. Men chansen är lika stor att en fastlandsdeltagare tar hem cupen.

Min arbetsgång:
A) Jag lägger in en uppgift.
B) Berättar ”lite” om hur länge momentet är öppet.
C) Jag stänger uppgiften i en kommentar.
D) Svarar de deltagande personerna med orden RÄTT eller FEL och färglägger den bokstav som är rätt.
E) Skriver namnen på de som gått vidare i cupen.
F) När nästa moment dyker upp deltager BARA de som haft rätt i tidigare moment.

Jag ber på förhand om att INGEN berättar någon fakta om bilderna som andra kan dra nytta av eller missa. Som tävlingsledare är jag bara intresserad av ett A eller B i kommentarerna – i detta första moment. I kommande moment kommer jag kanske att försvåra en aning. 😉

Glöm inte att trycka på FÖLJ bloggen.

Vidare till andra momentet går alltså enbart de tävlande som väljer fotot från Fårö. 50 % chans med andra ord. Alla ”felfoton” är från Gotland.
Du ska alltid gå in på detta blogginlägg för att se eller deltaga. Med andra ord får du scrolla längre och längre neråt i inlägget för att läsa om nya moment. Om inte tävlingen tar slut snabbt. Sådant vet jag inte på förhand. Min uppgift är att roa – inte sia. Juni månad har precis börjat.

Då kör vi igång: Hjärtligt välkomna! 😊
I första momentet ska du skriva A eller B i din kommentar. (Är du ny ”skrivare” måste jag godkänna din kommentar innan den blir synlig för alla på skärmen. Du får hålla ut extra länge denna gången eftersom jag inte är disponibel hela tiden.)

Moment 1: (Pågår till söndag kväll)
Vilken av dessa två bilder är från Fårö?
A.

B.

Följande 14 st personer har gått vidare till andra momentet:
Susie, Åse, Maj, Eva-Lotta, Gunnel, Znogge, Ditte, Karin, Eva R, Anki A, Wiolettan, Skrivmoster, Gunilla W och Louise.

Moment 2: (Pågår till tisdag kväll, 11/6-2019. Jag stänger exakt klockan 22:10)
Vilken av dessa två bilder är från Fårö?
A.

B.

Följande 3 st personer har gått vidare till tredje momentet:
Wiolettan, Louise och Skrivmoster. 

Moment 3: (Stängs söndagen den 16 juni 2019 klockan 22:00)
Vilken av dessa tre bilder är från Fårö?
A.

B.

C.

Följande 2 st personer har gått vidare till fjärde momentet och spelar final:
Wiolettan, och Louise

Moment 4: (Stängs måndagen den 24 juni 2019, klockan 22.00)
Vilken av dessa tre foton är från Fårö? (Ni får givetvis välja samma bild om ni tror att just ”den” är den rätta.)
A.

B.

C.

VINNARNA 2019:
Januari: Louise Pettersson
Februari: Anne Bondin
Mars: Ditte Akker
April: Ditte Akker
Maj: Gunnel Moberg
Juni: Louise Pettersson 🙂
Augusti:
September:
Oktober:
December: Stormästaren ska koras.

Fakta: Månadens Gotlandstävling kommer att läggas in tio gånger under året. Juli och november är ”lediga”. I december tävlar bara de som vunnit minst en månadstitel under året.
Jag redovisar facit och vinnare i detta blogginlägg. Oftast första dagen i nästa månad. Är tävlingen avgjord tidigare kommer jag att berätta det i detta inlägg.  Allt beror naturligtvis på vilken variant av fråga som jag lagt in. Denna gång kommer tävlingen att bestå av flera omgångar där antalet tävlande förhoppningsvis minskar efterhand och slutar med att bara en person är kvar. Svårighetsgraden kommer att öka. För jag vill gärna hinna klart i juni. 😉

 

Ebbes på Fårö


Under 20 säsonger drev skånska Fåröborna Kerstin & Håkan Ebbes. Förra året var den sista sommaren. Under flera av de sista åren hade Therese en viktig funktion. Jag kan förstå att det var naturligt att hon skulle ta över stafettpinnen.

Den glada och trevliga Therese lockade med sin sambo Johan, att gemensamt satsa helhjärtat på det vinnande konceptet med att sälja kläder, skinnprodukter, skor, hattar, lammskinn, humor, väskor, hantverk och andra användbara accessoarer.

Konceptet är som tidigare att allt ska ha hög kvalitet och kunna säljas till ett relativt lågt pris i jämförelse med konkurrensen.

Är det dags för att bli Hatt-Bosse snart? Passar du i hatt?

Denna fick följa med hem i ett stort paket. Inte växten eller krukan. Det svarta tuffa menar jag. 😉

Trots min nätta fyr-samling på hemmaplan blev det ingen ny. Det fina skeppet har vi ingen plats för.

Husen var också frestande. Troligtvis köper vi ett vid nästa besök.

De här var Solveig förtjust i.

De här kändes en aning för varma inför de kommande månaderna. Eller kommer vädret att bli helt tvärtom mot sommaren 2018? Regnkläder och paraply kommer att ta slut. De måste importera produkter från främmande länder. Det blir snöbollskrig på midsommar. Bäst att trycka av min fantasiknapp. 🙂

Rätt och läcker färg. Perfekt för att stoppa ner mindre inköpta saker. Varför köpte jag inte den? Vilken tur att vi kommer att återkomma till åttonde största ön i Sverige. Först ska alla turister få ha ön för sig själva några månader. 😉

Vi kan varmt rekommendera denna anrika Fåröbutik. 😀 Stort LYCKA TILL Therese & Johan. Glöm bara inte bort att hitta små luckor där ni kan njuta privat av sommaren. Jag och Solveig vet allt för väl vad det innebär med att ha en sommarverksamhet sju dagar i veckan. Där man ständigt ska vara till hands.

Sylvis Döttrar Hembageri & Café


Inte långt från vår hyrda stuga ligger detta berömda hembageri på Fårö i ett stiligt kalkstenshus.

Döttrarna heter Lisa och Barbro.

Jag kan riktigt tänka mig den slingrande kön hit en sommarmorgon, innan människorna ska till Sudersand eller närliggande Ekeviken. En högsommardag säljer de 4000 bullar.

De öppnar tidigt på morgonen. Jag gissar att många har det som en vana att köra inom och ta med en påse nybakat. Vi var där sent på eftermiddagen. Då var det tomt på tårtor. Förra året började de göra egen glass och milkshake.

Undra hur denna klassiker smakar?

Jag blev förtjust i tavlan på väggen. Inser såklart att den är hårdsmält att äta – men går den att köpa? På plats ställer jag aldrig dumma frågor. 😉

De säljer annat också till turister.

Vi hade tur. Solen kom fram och vi kunde njuta utomhus. Solveig sa att hon gillade skarpt jordgubbspajen med maräng och gav den högsta poäng.

Denna påse fick följa med hem till stugan.

Detta var nionde fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Nio pärlor med det ”lilla extra”. ❤

Gården Bondans


Det finns en väg som slingrar sig mellan tre träskmarker. Förr var här istället ett sund som delade Fårö i två delar. Namnet på de tre träsken är Alnäsaträsk, större Norrsund och Bondansträsk. Den säregna naturen präglas av utegångsfår som håller växterna låga. Det finns också gott om kaniner som springer kors och tvärs över vägen.

Gården Bondans som är byggd 1783 ligger nära Bondanträsk. Det skulle varit kul att se om det gick att få igång traktorn.

Byggnaderna är ålderdomligt placerade utan indelning i mangård och fägård. Något som annars är vanligt för de gotländska gårdarna.

Ladugården är agtäckt. Det finns en lada med tröskhus. En bodlänga och magasin med gåshus. Samt källare och linbastu.
Lite kuriosa om agtak. Många känner säkert igen ordet AG från korsord. Det handlar om ett halvgräs som påminner om vass och det växer i agmyrar. Ag läggs i ett ungefär 80 cm tjockt lager som börjar vid takfoten och byggs uppåt så att regnet rinner av utan att tränga igenom. Om det är rätt fixat håller det i ungefär 60 år. Nu drog jag en liten tyst parallell till mitt prästbetyg och blev en aning dyster till sinnes. 😉

Gården verkar öde men det ser ut som en intressant fritidsbostad. Vad nära de har till att åka på Rauksafari.

Oj! Där kom jag lite för nära. Hinner jag laga muren innan… 😉

 

Vet exakt när det startade

För mig skedde det inte succesivt. Nej! En kväll i pojkrummet drabbades jag av en omedelbar kärlek för öar, hundar, en lillasyster, spänning och något som hette scones som jag aldrig hade smakat.
Här är bildbeviset.

Det var en tid innan jag började i lekis. Egentligen kunde jag själv läsa längre texter. Men jag uppskattade att få storyn serverad muntligt. Dessutom rörde det sig om en, för mig, riktigt tjock bok med mycket text. Uppläsaren bodde i mitt rum. Ibland sov han till efter sex på morgonen. Verkade vara en riktig sjusovare. För mig var tidpunkten samma sak som mitt på dagen. Min överskottsenergi har jag nämnt i mina kåseriböcker. Den som till och med förde mig till inläggning på sjukhuset i ringa ålder. Dock utan någon diagnos. Vet inte om mamma sov bättre på hemmaplan de nätterna. När hon såg hur smutsig och kladdig jag var tog hon hem mig direkt.

Sängarna i vårt gemensamma rum var vinklade och ibland blev frestelsen för stor när två bara fötter stack ut från täcket. Min betydligt äldre storebrors akilleshäl var att bli ”killad” under fötterna. Det var absolut ingen smart idé för att få höra fortsättningen i boken. Inte heller fick jag någon tröst från mamma för att jag fått några sparkar som satt synliga spår. Jag fick skylla mig själv som gav mig in i leken.

Än idag minns jag hur jag låg bredvid honom i hans bäddade säng. Samtidigt var mina tankar långt borta under berättelsens gång. Oj, vad jag älskade dessa bror-stunder. Naivt inbillade jag mig såklart att denna förälskelse delades. 😉
Direkt var jag den sjätte personen som följde med i äventyret. Ibland var jag Dick. Oftast hade jag Tim vid min sida. Det hände under första boken att jag blev lite uttråkad av allt ätande. Tänk om tjuvarna hann smita iväg? Fanns det inte en stor risk att få ont i magen av att fika ”åtta” gånger om dagen och dricka mängder av te och hemmagjord saft?
Min förtjusning att bo på en ö minskade inte efter ”Fem på nya äventyr”. Min läshastighet gjorde ett rejält skutt framåt. Därefter var det jag själv som läste bok två till bok tjugoett. Min inre röst passade mig bättre, men det hände att jag saknade den fysiska närvaron av min bror.

Jag hade fördelen att ha en moster och morbror som bodde vid Vättern. Jag älskade att ta båten över till Visingsö på sommaren. Denna långsmala ö som blev min första fysiska ö-förälskelse.

Nästa blev Tylön utanför Halmstad. En gång gick jag dit på en knarrande is, en solig söndag i mars månad.
Det var fullt av soltörstande människor som gjorde samma sak. Eftersom en del var på väg tillbaka från ön ansåg jag att det inte var riskabelt.

Tredje förälskelsen blev nästan min egen ö, Cypern. Till slut kändes det som om jag kunde varje oas på den ön. Då syftar jag på ställen som inte stora ”turisthopar” kände till. En gång fick jag ett erbjudande om att ta hand om minigolfbanan mellan höst och vår. En frestelse att suga på.

Fjärde förälskelsen blev Ven. Dit åkte vi många gånger. En tid var det tradition att göra det samma datum varje år. När vi skulle öppna Nordens största kaffekoppmuseum var Ven mitt första val. Vi åkte dit en novemberhelg och rekade.

Jag har varit på många öar efter det. En hobby var att besöka en ö varje månad. Det var svårt att klara den uppgiften i längden. Armarna eller var det tiden som inte räckte till?

Jersey tog mig och Solveig med storm på många sätt. Vilken ö! Den franska maten var superb. Ön ligger närmare Frankrike än England.

I Ystad var det inte heller så dumt att låta bilen rulla iväg två kilometer – för att några timmar senare rulla av på en dansk ö. 2017 försökte jag på skojallvar tala mig varm för att vi skulle ge Bornholm ett år. Språket var en barriär som jag inte kunde snacka mig igenom. Solveig var utbildad speciallärare och borde kanske behärska danska bättre för att kunna lära elever baskunskaper. Inte tvärtom. 😉 I smyg tittade jag på hemnet.se och hittade några intressanta bostäder nära havet.

Min naiva barndomsdröm om att få bo på en ö i minst år har jag nämnt för min fru flera gånger.
Ibland slår drömmar in!
Ibland kan drömmar smittas!
Ibland kan drömmar bli bättre i verkligheten! ❤
Kan orsaken till allt detta ö-drömmande höra ihop med att jag saknar ”en miljon” öar i min bukspottkörtel? En slags kompensation på utsidan.

Extratext:
Imorgon är det sex år sedan jag debuterade som författare med romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Den boken har snurrat i mitt huvud en längre tid. Nyss läste jag om den. Nu är jag på rätt fysisk plats och kan inte skylla på det längre. Det är däremot inte Sebastian Rosander som forskar under 4 månader i Minnesota. 😉 Men hindren är många. Två bloggar kräver sin insats. Andra aktiviteter tar sin tid. Annat ovälkommet tar min energi. Sedan var det där med att jag kan vara blyg som en viol och … men dörren står ständigt på glänt. Det gjorde den redan under skrivprocessen av första boken. Jag tror det är viktigt för oss alla människor att ha dörrar och fönster på glänt. Nu har jag precis läst klart en romantisk och tragisk roman av Nicholas Sparks. Han har nyckeln till att beröra mig som vanligt. Ett otal av mina tårar är han skyldig till. Vilket jag är honom tacksam för. ❤
Jag är rädd för att ingen tänker på SIDAN med namnet BLOGGTANKAR FRAMÅT som står angivna längst upp under min header. Nu har jag uppdaterat inför det två månader långa sommarlovet. Undra om det bara är jag och mina löss som läst föregående versioner av bloggtankar framåt.

Jag svarar med en symbol. Vi väntar om en stund trevligt besök på hemmaplan och ligger också i startgroparna till nästa flygresa. Då handlar det om en examensfest. Vi firar mycket i dagarna. På lördag är det förlovningsdagen. Sedan är det två namnsdagar i nästa vecka. Tänk att de namnen är grannar med varandra på mer än ett sätt. 😉

Engelska kyrkogården och naturreservatet Ryssnäs


Ryssnäs naturreservat blev redan vid vårt första besök på Fårö en gemensam favoritplats. Dit återkom vi gärna, ännu en gång. Här finns också en kolerakyrkogård.

Lambgift är ett gotländskt fårhus med plats för foder på loftet. Det måste vara skönt med skydd för blåst, regn och snö med tanke på lamm som går ute året om.

Här finns 14 stycken granit block med en gemensam kedja mellan sig. En av de tjugotal som är begravda här var överstelöjtnant Hannant vid engelska marinkåren. Männen avled 1854 i den hemska sjukdomen kolera, under Krimkriget (1853-56).

Texten börjar försvinna helt, men ordet KOLERA kan du säkert läsa.

Händerna på Ryggen Bosse! Vissa saker som är stenkul får man inte göra var som helst. 🙂

Det är något speciellt med ljusskenet här som är svårt att ta på. Jag upplever att det karga och ödsliga gör ett stort intryck på mig och förstärks av att det ligger helt öppet mot havets alla temperament.

Ryssnäs är hur som helst ett unikt naturområde med sina klapperstenstränder och alvar mark och ett rikligt fågelliv som borde varit värt ett eget blogginlägg.

Det var lite bättre väder när vi var här i augusti 2016.

Intressant att jämföra med tidigare tagna bilder. Samma plats kan upplevas helt olika av fler skäl som årstid, väderlek, sinnesstämning m.m.

Mums! Sådana här ”avsnitt” i naturen älskar jag. Nu skulle det njutas utan ”ett liv bakom kameran”. Hade vi gått här för femton år sedan hade vi kanske mött en kustvandrande Ingmar Bergman runt hörnet. Hm! Jag hade säkert inte vågat fråga om jag fick ta en bild på honom eller om vi skulle ta ett parti schack. Pjäser som pjäser. Han skulle bara vågat röra min dam. 😉

 

Fårö hantverkshus


Strax intill Fårö kyrka ligger denna trevliga butik. Fårö hantverkshus är en ideell förening, där medlemmarna ställer ut sina alster till försäljning i butiken. Jag såg att det fanns gott om duktiga ”medlemmar”. Sedan många år har jag uppskattat kreativa människor. Ofta sprider de glädje omkring sig. 🙂

Idag var det trevliga Anette som jobbade.

Medlemmarna hjälps åt att bemanna butiken. Det går även att köpa kaffe, bakverk & glass. Bakom huset finns ett grönområde med bänkar och bord. Där har vi suttit förr.

Dam i blått. Kanske något för mig. Nej just det. Jag tycker om dam i grönt. 😉

Gulliga trötta lamm. ❤

Di sma undar jårdi. Kul att de tittade upp.

Bäddat för kuddkrig. Eller mys & fint i soffan.

Denna gång fick två saker följa med den blå bilen till grannön Gotland. 😀