Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Naturen i färg; grått, beige och greige

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Har man, som vi, förmånen att bo i den vackra staden Visby är det aldrig långt till havet.
Den här bilden tog vi för några veckor sedan när det fortfarande fanns en grön gräsmatta som lyste upp. Så är det inte längre.

Havet är fascinerande på många sätt. Ser på Facebook att det näst intill blivit mode med vinterbad. Fullständigt obegripligt, men så är jag också en riktigt badkruka.

Nog ser de frusna ut, både fiskmåsarna och gräsänderna. Säkert längtar de, precis som vi, efter sol och varma vårvindar…

Vi lämnar havet och tar en tur längs Själsöån. Lavar i olika grå nyanser finns det gott om längs ån. Visst ser de häftiga ut? Och fröställningar hör till mina favoriter!

”Naturliga konstverk”. Helt gratis att beundra och fotografera…

Så bra att det finns en blandning av de båda färgerna grått och beige som fått sitt eget namn, nämligen greige.

Gistgardi är den inhägnad med ställningar som används för att torka näten.

Så här har vi det numera. Snö, snö, snö… och kallt dessutom. Gotlandsbaggen ser, också ut att längta efter varmare dagar.

Vi avslutar på nästan samma plats som där vi började, Fiskarporten, nära Kruttornet.
Den grå muren känns som en värdig avslutning på vår rundtur bland grått, beige och greige.

Text och foto: Solveig Lidén

Vintern, den sänker sin slöja och bäddar in husen

Det knarrade så mysigt under skorna. Vad uppfriskande det är att komma ut tidigt på morgonen. Vi borde göra det varje… oftare. 🙂


Första gången som vi såg orörd snö på trappstegen till Gamla apoteket.

Sankt Lars ruin ska vi visa mer av en annan gång på bloggen.

Jag lämnade över kameran till Solveig och trollade fram de varma vantarna. I smyg funderade jag på var Anders Knutas kollega Karin Jacobsson har sin vindsvåning på Mellangatan. Insåg att det skulle vara dumt att fråga fotografen.

Gallret finns utanför Sankt Drottens ruin. Gränden dit heter Travegränd.

Tufft med speglingen av stupröret i fönstret.

Det är underbart att flanera omkring bland gränder och gator innanför muren. Alla årstider och tider på dygnet har sin charm. De orörda mornarna är trots allt våran favorittid. ❤

Den giftiga frukten på Gotlands landskapsblomma murgröna. Är bara båda händerna på ryggen och munnen helt stängd är den riktigt tjusig och totalt ofarlig. 😉

Koltrasten sprätte i snön. Lekte eller letade mat?

Mitt förslag om att montera ner ställningen och snabbt bygga ihop den igen, höll jag också för mig själv. Vi har redan flera fina bilder på den mest fotograferade gränden i Visby – Fiskargränd.

Vi gick ut genom Fiskarporten och möttes åter av den bitande vinden, som för mig resulterade i ett par nya supersköna och varma överdragsbyxor – några timmar senare.

Strandpromenaden är populär. Vi ser ofta hundar som snällt tar ut sina mattar och hussar på luftning denna kuststräcka. Sämre kan man ha det.

Andra inlägget i kategorin MORGONPROMENAD I VISBY. Solveig kom nyss på att vi skulle fortsätta trenden. Den med att välja en rubrik med en strof eller en låttitel. Återigen blev det ett bidrag från melodifestivalen/Mello.
Förra var lätt för oss lite äldre. Gruppen klarar du kanske inte namnet på, utan att googla.

Bro stainkalm & Bro ojkar

En liten bit, innan Bro kyrka, på vägen mot Fårö har vi varje gång noterat en rejäl ”stenhög” på hällmarken. Vid ett tillfälle i höstas passade det att ta oss en titt på det mäktiga bronsåldersröset Bro stainkalm, som är 4 meter högt och 38 meter i diametern. Förr var den betydligt högre. Tiden innan stenarna började användas till annat i trakten. Stengärden är ett exempel.

Kan det bero på att de moderna människorna inte tror på troll? De är inte rädda för att röra omkring i stenhögen, minska mängden, höjden och störa friden.

Enligt sägnen var trollen mycket rika och ägde en eftertraktad stor dryckesskål av guld. (Guldkalk) Prästen i Bro ville ha guldklimpen till kyrkan. Med kombinationen list och uthållighet lyckades han till slut lura till sig kalken.

På andra sidan vägen finns ett område med många fornlämningar. Här finns bland annat två skeppssättningar och rester från en kalkugn från 1800-talet. Mycket är dock numera igenväxt.

Mer nyfikna var vi på att hitta Bro ojkar. Ojkar betyder oxar.

Efter lite letande fann vi de två resta stenarna som enligt folktron varit två oxar. Så här var det. En rik bonde hade ett blint barn och hade berättat för prästen att han skulle ge kyrkan två oxar om barnet fick synen tillbaka. Redan under vägen till kyrkan hände miraklet. Barnet kunde plötsligt se. Genast vände bonden på ”stegkursen” och tog hem det seendet barnet och de två gåvorna. Du kan säkert ”stensäkert” räkna ut vad som hände. På en nanosekund förvandlades oxarna till två stenar utan svans. Det är viktigt att hålla vad man lovar. Både då och nu.

52. Hejnum kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

På norra, inre, Gotland kan du besöka Hejnum kyrka. Tornet byggdes i början av 1200-talet.

Under golvet har påträffats grundmurar till en äldre, mycket liten absidkyrka från omkring 1100-talet.
I mitten av 1200-talet byggdes nuvarande långhus, kor och sakristia.

1704 tillverkades predikstolen med originalmålning från 1721.

Altartavlan, med en målning av Kristus på korset, sattes upp 1738 och bekostades av prosten Johan Lutteman.

I triumfbågen hänger krucifixet från början av 1200-talet. I mitten av århundradet fick det ett nytt ringkors.

Madonna.

Det finns två dopfuntar. En från 1200-talet och en i barockstil från 1600-talet.

Det finns sparsamt med målningar.

På korbänken finns målningar från 1706 ur Hjärtats saga.

Här ser du en fattigstock. Möjligen har den tidigare varit en krucifixpiedestal.

Den tjugoåttonde juni gick vi ut genom denna port.

Tänkvärda ord:
”En hungrig människa mindre
betyder en broder mer.”
Stig Dagerman

Smörasken och Sparbössan

Samma år, 1288, som Ringmuren stod färdig utbröt inbördeskriget mellan Visbyborgare och lantbor. Efter kriget förstärktes portarna i landmuren med torn. Nästa stora byggnation var att höja hela den snart hundraåriga muren med 2-4 meter någon gång mellan 1340 och 1360. Samtidigt fick de nya murkrönen sadeltorn mellan marktornen.

Vid mitten av 1500-talet kompletterades muren med två kaponniärer i östermur. I folkmun kallades de för Smörasken och Sparbössan. Detta är det förstnämnda.

Så här ser Smörasken ut från andra hållet. Det rör sig om en utbyggnad med batteridäck för kanoner. Syftet var att förbättra flankskyddet av landmuren. De hade kommit fram till att det inte räckte med armborst från marktornet, mot motståndet eldvapen från krigare. Med hjälp av kanonerna förbättrades oddsen rejält.
Kaponniärerna byggdes i tre etager. Först en låg källarvång och därutöver två batteridäck.

Smörasken nämndes med namn i en karta över Visby från 1723.

Det här är Sparbössan som ligger mindre än 200 meter söder om Smörasken. Närmaste port att ta sig in till innerstan är från Sparbössan Dalmansporten och från Smörasken Brunnsporten. Båda portarna finns i egna snöfria inlägg, i denna kategori.

Vi pulsade runt i snön ett bra tag och det gällde att försöka gissa var det var som säkrast att ta sig ner. På avstånd hördes glada skratt från barn & ungdomar som åkte pulka. Jag hade mer än gärna tagit pulka vissa partier. Du ska veta att de anlade tredubbla vallgravar omkring ringmuren. Under medeltiden tror jag det var längre mellan skratten i detta område. Men å andra sidan hade de kanonkul… på sitt sätt. 😉

Fotnot: På vissa ställen är stavningen kaponjärer. Men den varianten som jag valde vann ”stavningstävlingen”.

Glömskans bänk

På Stora Torget innanför ringmuren finns det offentlig konst som jag föll för direkt. ”Glömskans bänk” är gjord av röd granit och brons. Tre bronsföremål från olika epoker är förankrade. Kvinnan bakom skapelsen är Hanna Stahle. Hon är en svensk skulptör och videokonstnär, som är utbildad på bl.a. Konstfack i Stockholm.

En perfekt plats med tanke på Visbys berömda historia långt tillbaka genom flera århundraden.

Min fantasi för mig långt tillbaka i tiden. Husen här omkring torget är ungefär de samma. Frågan är vilket av dem som öppnades med den äldre vackra, osmidiga nyckeln? Smart av Hanna Stahle att kombinera med en modernare nyckel. Hade hon fått en chans till 2020 skulle hon säkert haft med ett ”kort” också. (2004 var utsmyckningen färdigställd)

Var det förbjuden frukt? Pallefrukt som vi sa som grabbar? Smakade det surt? Var det alltför bråttom till mötet med de tyska handelsmännen, som precis kommit in med ett skepp, vid hamnen i Almedalen? Måste rört sig om en stor manlig mun.

Att glömma den välfyllda penningpungen på bänken måste skapat oreda för någon och farligt begär hos en annan. Åkte personen fast kunde det bli en enkel resa till Galgberget eller Klinttorget. Mina otäcka tankar glider över till något trevligare. Till en tid då vi i familjen njöt av en tecknad serie som hette ”De bortglömda leksakerna”.
Nu fick jag lust att skriva en berättelse i tre delar om nyckeln-äpplet-penningpungen. Möjligheterna för manuset/manusen är oändliga. Lockande. Tiden finns inte där i år.
Hatten av för Hanna Stahle. Det här gjorde du riktigt, riktigt bra. 😀 Jag tror många instämmer i det.

Vinter i Charlottendal

Tidigt på lördagsmorgonen körde vi sakta och nästan ensamma söder ut på kustvägen. Solen går numera upp innan åtta. Ljuset är på väg tillbaka. Tillbaka var vi också på parkeringen vid Västerhejde kyrka, med sitt annorlunda torn och sina berömda trappstegsgavlar.

En av de första ställen som vi besökte den varma sensommaren 2018, när vi flyttade hit, var denna plats. Då var vi egentligen på väg till Tofta Möbler för att hämta möbler. Redan i Ystad hade jag knäckt idén om att besöka alla medeltidskyrkor på Gotland. Västerhejde kyrka fick nummer 4.

Till dess hade vi aldrig i våra gemensamma liv sett snö på Gotland. Kan bero på att det är ovanligt i maj-augusti. Annat var det en julidag i slutet av 1970-talet, när jag befann mig i Kiruna på ett Vandrarhem, och skulle besöka toaletten som låg tvärs över gården. Vad överraskad jag blev av att mötas av stora snöflingor.

Solveig hade med sig extrakameran med macroobjektiv. Från och med nu har vi ännu fler foton att välja bland, när det är dags för nya blogginlägg.

Det var en del klafsande i snö och osäker mark. För det var här vi blev överraskade sist av att de tagit ner massor av träd sedan vi var här en sommardag. Nu såg vi inte rötter och stubbar förrän det var för sent. Hade jag varit en ängel skulle det varit betydligt lättare. Eller en koltrast på morgontur.

Målet med den här uppfriskande promenaden kommer i ett annat blogginlägg, i en ny kategori.
Till slut kom vi till slutet av möjligheten att ta sig runt den stora bevattningsdammen. Då vände vi och lät de frusna näsorna peka åt andra hållet.

Ibland var jag orolig när jag noterade att Solveig ville ta sig ner till något intressant. Där fanns ex. spännande saker vid en å vid sidan av dammen. Men lutningen såg lurig ut. Inte heller lätt att få fokus på objektivet. Ett stativ skulle antagligen ramlat.

Själv blev jag nyfiken på guldet tills Solveig berättade om sol och att det var oklokt av mig att kliva ut på isen. Hon nämnde säkert något om några hg för mycket tyngd. Jag hade slutat att lyssna och hittar på ord själv istället. 😉

Sant var i alla fall att mina fingrar började värka av de vantlösa stunderna när jag skulle trycka på kameraknappen. Märktes inte förrän jag satt på vantarna. Mina fingrar ”tänker” tydligen långsamt.

Härliga iskristaller på nedersta bilden.

Tillbaka vid bron, kyrkan och bilvärmen en stund efteråt.
Vi ska hit två gånger till under året. Varför får du fundera på om du har lust. I nästa blogginlägg ska du få se en speciell bänk, som jag blev väldigt förtjust i. Min fantasi satte direkt igång med olika scenario.

Dörrarnas färg; akt 2-9

Dörr 1

Dörr 2

Fototävlingen 2021 består av nio akter. De tre sista är av finalkaraktär och för med sig en justering i poängsystemet.

Regler/Poäng:
Tävlingstid: Från inlägg till månadens sista minut, 23:59.
Din uppgift är att gissa färgen på de enfärgade dörrarna eller välja livlina, som garanterar en baspoäng/dörr.  
I februari finns det två dörrar. Sedan ökar det på med en dörr, fram till septembers nio dörrar.

Skriv färgens namn eller ordet livlina.
Den som först svarar rätt färg på en dörr får 3 poäng.
Alla som därefter svarar rätt färg på samma dörr får 2 poäng.
0 poäng för dem som chansar på fel färger.
Det går också att skriva ordet livlina och få med sig 1 poäng/dörr.
Väljer du en ”åttonde färg” får du minuspoäng.  
Maxpoängen i denna akt är 6 poäng.

7 olika färger är aktuella för de enfärgade dörrarna:
Blå, röd, gul, grön, brun, svart och grå.
Hur många det är av samma färg får du inte reda på.
Jag ser gärna nya namn i deltagarlistan. Var inte rädd för att din kommentar inte syns direkt.  
Aktuell tabell efter februari 2021:

Pl.NamnPoängRanking
1Lisbeth530
2Gunilla W447
2Eva R447
4Sven-Arne326
5Börje223
6Maj229
7Tove17
8Anki A128
9Anna010
10Wiolettan012
11Znogge015
12Eva-Lotta017
13Åse022
14Lena023
14Louise023
16Anita024
17Ethel027
18Ing-Britt028
18Laila028
20Betty031
21Gunnel032
22Ingela033
23Blomsterbönan037
24Ditte038
25Susie039
26Gillas039
27.Primrose040
28.Marit043
29Kerstin046
30Marie-137
31Karin-144
32Alla andra050

Facit, akt 2:
Dörr 1: GRÅ
Dörr 2: BLÅ
Bilderna i färg finns på mitt Facebook konto.

Priser:
Den som har FLEST rätt i sluttabellen är FOTOMÄSTARE 2021
Alla tre på pallen får var sin Skrap-Kryss.
Dessutom lottar jag ut 2 Skrap-Kryss bland övriga som deltagit i minst 5 akter. Det betyder att ex. den på plats 29 kan bli miljonär. Sug på den karamellen. 😊

Vid samma antal poäng i sluttabellen: (Om det skulle hända)
Den som sammanlagt svarat fortast under tävlingstiden och därmed har lägst ”slutsumma” bedöms först. Spelar ingen roll om deltagarna haft rätt eller fel. Har man inte deltagit får man siffran bakom sista deltagaren i aktuell månad. Förhoppningsvis förstår du, när du ser siffror inom en parentes, när mer än en deltagare i tabellerna har samma antal poäng.
Som rättvis domare vill jag inte hamna med en fot klämd i dörren. 😉

Domarens funderingar vid planerandet av årets fototävling:
En mix av följande krävs för att nå pallen 2021:
Bloggbesök, en skriven kommentar, bloggföljare, tur, taktik, listighet, mod, skicklighet, kyla, snabbhet, beslutsamhet och tålamod. Vad enkelt det låter. Enkelt och snabbt är det i alla fall att deltaga i år. Hjärtligt välkomna! ❤

51. Atlingbo kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

I Gutalagen går det att läsa att Atlingbo var en av Gotlands tre asylkyrkor. (Tingstäde och Fardhem de två övriga)

I tornet finns ett inclusorium, en bönekammare med ett fönster inemot kyrkan, avsett för människor som av en eller annan anledning var utestängda från gudstjänstrummet. En grupp var de som hade spetälska.

I början av 1200-talet uppfördes koret med absid och är därmed kyrkans äldsta del.

Krucifixet hittade vi ingen fakta om.


Altartavlan är från 1600-talet och är övermålad flera gånger.

Det märkligaste inventarium är kyrkans medeltida dopfunt från 1100-talet av ”Byzantios”.
Den åttakantiga cuppan har åtta reliefer. Här ser du Guds lamm med korsfana. Övriga är lejon med bok (Markuslejonet), palmett, sfinx med fjäderkrage, springande lejon, knäböjande ängel med språkband, stående ängel mellan altare och kors och slutligen påfågel. På foten finns fyra framskjutande huvuden: två lejon, en människa och en vädur.

Predikstolen är gjord 1693 av Visbysnickaren Rasmus Felderman.

Ett rundfönster med masverk i ringkammarens västmur. (Ett dekorationssystem i gotisk konst och arkitektur med formanpassade glasrutor.)

Ett votivskepp. Votiv står för tillbedjan.

Tänkvärda ord:
Det är den som går vilse
som finner de nya vägarna.”
Nils Kjaer

Hus fiskeläge

Som du ser har jag inte lämnat veckans tema HUS. Hus fiskeläge är ett vackert och fridfullt ställe, öster om Ronehamns lanthamn på sydöstra Gotland.

Det är numera blandade bodar. Den äldsta boden Löisarboden byggdes 1870. 8 bodar är stenbodar. 6 av dem har flistak. Resten är moderna träbodar med plåttak.

Troligtvis har det fiskats här så länge som det funnits människor. Men det finns tre tidpunkter som sticker ut i Hus historia:
1884 byggdes hamnen och fick sin nuvarande utformning. Då sattes de båda lysastängerna (fiskefyrar) upp och de båda vågbrytarna och länningsvastarna kom på plats.
På 1940-talet byggdes en ny fin fiskehamn i Ronehamn. Eftersom Hushamnen blivit för grund övergavs den av yrkesfiskarna. Både hamnen och fiskeläget började förfalla. Andra världskriget var en stor orsak till det.
I början av 1950-talet vändes vinden. På initiativ av landsfiskal Oswald Nordbeck återuppstod Hamnrätten. Därmed räddades Hus fiskeläge från fortsatt förfall.

Du kanske undrar varför det ligger runda stora stenar på taket. De ligger där för att hålla nockflisarna på plats. För det är inte varje dag som det är lika lugnt och härligt väder, som när vi var där en tidig sommarmorgon.

Den uppmärksamma känner säkert igen ”spegelbåten” som jag hade med i ”Kryssa på Gotlanduppochner” i november. Där ni hade tre alternativ och skulle försöka gissa på rätt fiskeläge.

På tal om andra världskriget. I en av bodarna finns ett militärt fort som döljs i en av bodarna. Kanonfortet är från 1940-talet.

Hamnrätten äger 3 bodar. Övriga 27 bodar är i privat ägo. Ägarna är medlemmar i Hus Hamnrätt.

Det finns så många pärlor på den östra sidan. Fortfarande har vi många kvar att upptäcka. Jag ägnar nästan varje dag några timmar åt att läsa på och planera inför framtiden. Älskar sysslan. Samtidigt tar jag inget för givet om kommande dagar. Egentligen borde jag vara tacksam för varje dag som jag fått till skänks. Episoderna som jag skrivit om i de två kåseriböckerna är långt ifrån allt. Mina skyddsänglar har haft fullt upp fler gånger. Hm. Jag har ibland dåligt samvete för att jag inte tackat dem tillräckligt. ❤