Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

31. Hamra kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det var byggnadsställningar som gällde när vi kom på fint besök. 😉
Hamra kyrka är byggd omkring mitten av 1200-talet och har en brokig byggnadshistoria där det planerade långhuset aldrig blev av.

Tacksam för att kyrkan var öppen ändå.
Bänkinredningen är enhetlig från 1700-talet. Till vänster, längre fram, kan du se två herrskapsbänkar avsedda för befallingsmannen Christian Winter och hans hustru Magdalena, som bodde i Botreifs i Hamra.

Triumfkrucifixet med sina sidofigurer Maria och Johannes är från 1300-talet.

Hamra kyrka är den kyrka på Gotland där det finns flest medeltida träskulpturer.

På 1400-talet gjordes denna passionsfris som börjar med Nattvarden och avslutas med Pingststundret. Det finns en speciell historia bakom den. 1778 slog blixten ner i kyrkan och krossade övre delen av muren och kalkanstrykningen gick förlorad. Men just denna passionsfris klarade sig. Detta sågs som ett underverk och därför fick den vara orörd för ”all framtid”.

Altaruppsatsen av sandsten är från 1792. Visst är det vackert runt fönsterna?

I sydöstra hörnet finns predikstolen som är ett renässansarbete.

En mycket sorglig historia för Hamra socken. Hoppas du kan läsa texten (tryck på bilden och den ”växer”) på minnestavlan över de tolv Hamrabor som miste livet efter att kämpat sig ut till den engelska briggen för att rädda liv och skeppet, 30 oktober 1829. Männen stannade kvar på båten under natten. Trodde kanske att havet/stormen skulle lugna sig till morgonen. Eller så var deras krafter slut. 24 barn blev faderlösa. Havet tager och giver.

Tänkvärda ord:
”Det finns två sätt att sprida ljus: att vara ljuset självt
eller att vara spegeln som reflekterar det.”
Edith Wharton

 

 

En skör prinsessa med ett stort empatiskt hjärta

I denna kategori hamnar människor som betytt något för Gotland inklusive Fårö.

Först ut är en prinsessa som föddes 24 april 1830 på Stockholms slott. En flicka som växte upp till en kvinna som blev en riktig sann filantrop. Hennes tilltalsnamn var Eugénie och hon var dotter till Oscar I och drottning Josefina och hade enbart bröder. Under sin barndom önskade hon ofta att hon blivit en pojke. Hon och brodern Gustaf (Sångarprinsen) stod varandra mycket nära. Det hände att de brevväxlade med varandra även under dagar de sågs. Båda var konstnärligt lagda. Eugénie hann med mycket under sin relativt korta levnadstid. Hon skrev pianoverk. Ett av dem hette ”Tullgarns-galopp” (1853). Hon skrev sånger. Smaka på denna sångtitel; ”Fåglarnas morgonlof” (1865). Som ung konstnär gjorde hon akvareller som skildrade vardag och fest i kungafamiljens liv. Boken ”Svenska prinsessor” är hon författare till. Dessutom var hon aktiv i den vida berömda Konst- och industriutställningen i Stockholm 1866. En av hennes vänner var författaren Lina Sandell. Duon bildade en syförening.

Under uppväxten uppfostrades syskonen av Christina Ulrika Taube. På den tiden fanns en helt annan sjukdomsinsikt än under vår moderna tid. Därför var det möjligt för en av barnens lärare att jobba vidare trots att han drabbats av lungsot. Mycket troligt försämrades kungabarnens hälsa av detta. Prinsessan hade en bräcklig hälsa som försämrades rejält 1852. Ironiskt nog hade stora delar av kungafamiljen nyss varit i Tyskland på kurort. När de senare anlände till Norge blev stora delar av familjen riktigt sjuka. Värst gick det för hennes älsklingsbror Gustaf som avled i tyfoidfeber, bara 25 år gammal. Men även Eugénie drabbades av farsoten och återhämtade aldrig sig helt. Under den kyliga tiden på året vistades hon inom särskilt eldade rum på Stockholms slott.

Det var alltså därför prinsessa Eugénie hamnade på Gotland 1859, efter hennes läkare Magnus Huss rekommendationer om att resa dit för att vistas i det milda och syrerika klimatet vid havet. I hennes dagbok står följande: Luften på ön synes vara välgörande för mina nerver. Hon skrev vidare att hon önskade återkomma dit.

Redan året efter slog hon till och köpte ett stort strandområde vid Högklint. Tillsammans med arkitekten August Wilhelm Edelsvärd planerade hon vintern 1860-61; för huvudbyggnaden vid Fridhem, en sjöstuga, grindstuga, lusthus och stall.
Tillsammans med trädgårdsmästaren Karl-Johan Flodman drogs riktlinjerna när det gällde den lummiga parken, som skulle gå i romantisk stil med exotiska växter och träd och ha en utsiktsplats vid vattenfallet. Eugénie var alltså delaktig i allt under alla byggresans beslut. Med andra ord fixade hon arbetstillfällen åt många på Gotland när det gällde byggnadsarbeten, vägarbeten och planteringar.
Tiden talade för den ogifta prinsessan. Året innan, 1858, beslöt Sveriges riksdag att vuxna ogifta kvinnor kunde ansöka vid domstolen om att bli myndigförklarade. Eugénie var en av de första som ansökte om det. Till saken hör också att kungaparet hade tyckt det var bäst att hon själv skulle få bestämma hur hon ville leva och därför inte skulle behöva bli bortgift med någon furste. De verkar ha varit omsorgsfulla om sin enda dotter.

Nästan trettio somrar tillbringade prinsessan på Gotland. I hennes dagbok står det att hon sitter i ”fångenskap” i sin lilla lägenhet på Stockholms slott och ständigt längtar till Fridhem.

Prinsessan Eugénie beskrivs som varmt troende. Hon inrättade barnhemmet Fridtorp intill Fridhem (var i bruk till 1947), Västerhejde skola, Visby skyddsförening för behövande kvinnor och Gotlands sjukhem för obotligt sjuka i Visby. Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om hennes givmildhet till Västerhejde kyrka och fiskare som förlorade redskap vid stormar, i de två närliggande fiskelägen. När hennes mamma, drottning Josefina, dog, ärvde hon många smycken. Dessa sålde Eugénie och skänkte pengarna till välgörande ändamål.

Antagligen bidrog hennes ohälsa till att hon blev extra intresserad av sjukvård. Hon uppförde det kända Eugeniahemmet i Stockholm, för obotligt sjuka barn. Två andra saker som hon gjorde på fastlandet var att ta initiativ till Lapska missionens vänner, som senare byggde en minneskyrka över henne i Lannavaara och hon bildade 1882 Nordiska samfundet för bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet.

På samma månadsdatum som min pappa, 23 april, somnade hon stilla in på Stockholms slott 1889, klockan 00:45. Mindre än ett dygn senare skulle hon fyllt 59 år.

Ur testamentet går att läsa bland annat följande:
Barnhemmet Fridtorp fick en donation på 240 000 kr.
Gotlands sjukhem för obotligt sjuka fick 20 000 kr.
Stadsmissionen i Visby 12 000 kr.
Prins Oscar Bernadotte erhöll egendomen Villa Fridhem med inventarier.
Prinsessans tjänare fick en livstidspension.
Sedan fanns flera andra donationer.
Stort TACK från hjärtat från Bosse Lidén många år senare.

Fotnot:
I denna kategori har jag bestämt mig för att kommentera med en symbol. Tack för att du läst ända hit ner. Förhoppningsvis har det varit en smula intressant och lärorikt. Lämna gärna ett hjärta till prinsessan Eugéne. Det ska jag själv göra postumt.

 

Fridhem – vackert och passande namn


Här var vi och fikade förra sommaren. Den här marsdagen hade vi med egen fikakorg. Vi fortsatte grusbacken uppåt till det stora gula huset, som jag läst och hört så mycket om.

Jag tror att Prinsessan Eugéne blev kär i Gotland vid första ögonkastet 1859. För mig dröjde det till andra ögonkastet. 😉 Kanske blev hon en av de första sommargotlänningarna när hon bodde här i huvudbyggnaden under nästan trettio år.
Huset är byggt i ”schweizerstil” och prinsessan var visst mycket aktiv i planering och när det gällde åsikter om byggandet.
Tänk att sitta på den stora altanen eller innanför glasverandan med utsikten mot havet. Många av hennes vänner som var författare, konstnärer och musiker, kom gärna på besök.

Det gjordes mycket fint i parken, som en trädgårdsmästare vid namnet Karl-Johan Flodman skötte om. Träd, buskar och exotiska växter köptes in och planterades.

Framsidan på sommarvillan Fridhem.

Stora vattenfallet av ån, som bildas på våren, rinner ut i Östersjön. Mäktigt sound. Jag och Solveig fick stå nära varandra för att kunna höra vad den andre sa. Nu kom jag att tänka på kvinnogruppen som åkte buss och stannade till vid Victoriafallen och gick av bussen. Efter en stund kom den manliga chauffören och bad kvinnorna vara tysta tio sekunder så han kunde spela in vattenfallet på mobilen. 😉

Det är stort när jag tänker på att prinsessan Eugénie var med, för över 150 år sedan, och planterade gullregnsträdet, som nu är ett av Nordens största med sina dussintalet böjda stammar.

Vad trevligt det var att träffa den här kvinnan. Tack Anita för vårt samtal. Det var intressant att höra om Fridhems historia och om förändringarna i modern tid på parkområdet. Själv var hon uppväxt på Gotland och hade återvänt till trakten efter 40 års boende på fastlandet.

Lilla vattenfallet en bit ner mot havet. Ska bli spännande att återvända hit längre fram på året och då, förmodligen, konstatera att ”någon” dragit åt kranen. Risken finns att det bara kommer att smådroppa om det vill sig illa i sommar.

Det finns olika halvbranta avstickare ner mot havet.

Det var inte lätt att ta kort på blåsipporna, som vägrade att hålla sig stilla i vinden. Söta och ouppfostrade. 😊

Vi noterade att mycket i naturen är på g. En efterlängtad tid är i annalkande.
.
Utsikten från stenen där vi satt och drack kaffe och mumsade på osötade chokladkakor från Lurblåsaren i Ystad. Konstaterade dock att det antagligen är dags att köpa ny termos. Den svarta drycken var för ljummen för min smak. Vi ska brygga på gammalt hederligt sätt nästa gång och jämföra värmeegenskaperna.
Det finns några gula små hus som går att hyra. Just detta har jag sett på nätet. Tyvärr läste jag inte att det alltid utlovades solnedgång. För då hade vi slagit till direkt.

I somras gick vi ner för branten. Denna gång valde vi att sätta punkt när det var som bäst. När vi kom hem var solen och det fina vädret borta. Men våra sinnen var ljusa efter både trevligt helgbesök av en dotter och vår eftermiddagsutflykt i solsken. Hade vi fått bestämma skulle vi önskat att hon sökte jobb på Gotland efter sin examen i juni. Istället lägger jag egna pusselbitar. 😉

Ten Doors; 3

Dörrar och Portar ligger mig varmt om hjärtat. Innanför ringmuren finns ”några” att välja på. Tio åt gången bjuds det på vid varje blogginlägg i denna kategori.

Vilka tre gillar du mest? Skriv TRE BILDNUMMER i en kommentar. Den dörr/port som först kommer upp till tio poäng går till final och jag slutar att föra in fler poäng. 😊
(Märker du att det är just DU som kommer att avgöra så skriv den som du gillar mest, först i din rad.)
21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

Slutställning 200309:
Bild 21; 0 poäng.
Bild 22; 7 poäng.
Bild 23; 10 poäng.
Bild 24; 1 poäng.
Bild 25; 4 poäng.
Bild 26; 1 poäng.
Bild 27; 4 poäng.
Bild 28; 2 poäng.
Bild 29; 4 poäng.
Bild 30; 2 poäng.

Till final från omgång 3 gick denna dörr/port: 😊

Frank har flyttat in

Vi ställer sällan klockan på helgerna. Den inre klockan brukar väcka oss vid ungefär samma tid som på vardagsmorgnarna.
I lördags var det en extra dag. Den som dyker upp vart fjärde år. Efter en färggrann frukost tog vi ”Den lilla blå” till en parkering, där vi inte parkerat förut. Härifrån var det inte långt till den världsberömda ringmuren. Det är verkligen vardagslyx att kunna gå in och ut genom muren en tidig morgon utan att behöva betala flera tusenlappar för att ta sig till Gotland. Systemkameran fick inte följa med, men våra mobilkameror täcker smidigt upp om något oväntat skulle hända. Självklart kan vi inte låta bli att snegla mot snygga dörrar som är en ny kategori här på bloggen. (Ten doors) Samtidigt funderade jag på vilket torn eller vilken murport som jag ska visa upp nästa gång.
Tidigt på morgonen möts man inte av många personer. Men på något vis blir de man möter mer värdefulla. Vi ger våra medmänniskor större plats och har t.o.m. tid att använda ordet på tre bokstäver som börjar på h. Ordet som faktiskt kan göra en dag för exempelvis ensamma människor. Åtminstone ge lite guldkant. Så enkelt att säga. Tyvärr så svårt att hitta i ordförrådet hos alltför många.

När fika- och kaffetarmen haft ett ”murmöte” är det bara att lyda. Därför lämnade vi medeltidsmuren, som vi är övertygade om står kvar där till nästa gång och styrde stegen mot ett morgontidigt fik. Tyvärr är de inte så många. De flesta öppnar tidigast 10.00. Men det är mysigt och numera hemtamt på Märtas café en lördagsmorgon. Den här gången valde vi ett bord där jag njöt av stranden i Skagen och minnets skafferi öppnade dörren på glänt. Mitt sällskap tog mig tillbaks till nutid.
”Kan vi inte ta en sväng om Mio på hemvägen?”
”Visst. Något speciellt som vi ska köpa?”
”De har snygga gröna handdukar till kampanjpris.”

Måste ha varit populäraste färgen. Det fanns tre, fyra andra färger att välja på men de gröna var slut. Där låg bara några extra stora badlakan i samma kulör. Expediten sa att de skulle få hem fler i nästa vecka.
”Nu när vi ändå är här kan vi väl ta en runda härinne.”
Jag hängde gärna på förslaget. Vi har varit trogna kunder på Mio både i Ystad och i Visby. Det är även trivsamt att gå där, flanera och planera.
Solveig berättade efteråt att hon undrade varför jag försvann så fort och vek av mot ett speciellt hörn, istället för att fortsätta längs den ”vanliga” leden. Hon visste inte att mina ögon hade fått syn på Frank och att det blev kärlek vid första ögonkastet. Nu överdrev jag. Jag har faktiskt träffat på både Frank och hans kollegor … förlåt fårlegor sedan vi flyttade hit. 😊 Vi har provsuttit dyra fårskinnsklädda fåtöljer i olika möbelaffärer. En del har varit sköna – men inte alla. Priset och storleken har varit till deras nackdel. Ofta har de varit för stora för att få plats i den vrå vi tänkt oss i vår bostad. Den enda jag visste som höll måttet och var skön att sitta i var Frank.
Solveig hittade till vrån med mig och min kompis. Hon provsatt och de verkade också trivas tillsammans. Priset var rejält nersatt.
”Ska vi slå till?” sa min älskade fru.

Det har redan varit flera sköna stunder. För mig på dagarna. För Solveig på kvällarna. Men nu är det allt lite nervöst. För Frank ska bli sambo. Vi ska snart åka ut till flygplatsen och… hoppas han inte bräker för högt på nätterna. 😉

Donners plats; KVINNFOLKI


Donners plats i centrala Visby. Vilket perfekt läge för det kvinnliga kooperativet Kvinnfolki, som för två år sedan firade 25 år.

Ingången är från bakgården.
Just nu är det 16 andelsägare som turas om att göra sin ”arbetsplikt” i den gemensamma lokalen i det grå stora huset, där de har öppet varje dag – med få undantag vid storhelger. Annars är medlemmarna egna företagare och utspridda på hela Gotland. Det är inte vem som helst som upptas som medlem. Ribban är lagd högt när det gäller kvalitetskraven.

i hallen innanför entrén finns ett galleri med månadsutställningar. Vi gjorde vårt efterlängtade återbesök här en av de sista dagarna i februari. För jag ville inte missa Ingalill Fredlys återvinningsfantasi och protest mot överkonsumtionen.
Textilkonstnären Ulla Hellman var den andra utställaren. Det är hon som vävt tavlan med vävtekniken hundtand.

Denna dag jobbade trevliga kvinnorna Leena och GunBritt. Kanske möter vi dem igen i deras egna hantverksateljéer någonstans på ”öjn”, när vi är ute och njuter av Gotlands alla möjligheter. Det hade varit intressant att se dem i aktion på hemmaplan.

Jag hoppas verkligen du bloggbesökare hittar till Kvinnfolki om du besöker Visby någon gång. I och med att kvinnorna är duktiga på olika saker blir det en lyckad kombination i verksamheten och utbudet. Rummen är ljusa och inbjuder till en mysig harmoni.

Även sådant som är ätbart finns med på hyllorna. Givetvis äkta gotländska råvaror.

Eftersom jag är svag för änglar fick glasänglarna en plats i inlägget. Det var inte lätt att välja bland alla foton. Ändå kunde vi tagit ännu fler kort.

När vi flyttade hit permanent 2018, var detta en av de första butikerna som vi gjorde ett återbesök i. Minns att vi köpte julklappar till våra döttrar och varma sköna saker till oss själva.

Visst är konstruktionerna häftiga.

Akvarellerna av Carina Norefalk blev vi väldigt förtjusta i. Vi köpte både kort och en bricka med samma motiv som jag har i min header. Brickan har fått en speciell plats i vårt kök.

Kläder finns med bland alla produkter.

En till Ingalill Fredly måste få vara med. Blev förtjust i hennes humor.

Med en harmonisk och varm inre känsla lämnade vi Kvinnofolki och Leena och GunBritt. Tänk om jag varit en kvinna. 😊 Då skulle jag gärna ställt ut mina leksaksbilar från 60-talet en månad och haft ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” och ”Minnen som stannat kvar” i skyltfönsterna. Inget dyrt porto. Signerat böcker och berättat sanningen om att det var tre drivna kvinnor som minsann var med i teamet bakom manusen… 😉

Månadsbild; 3-9


Helgumannens fiskeläge på Fårö är vidomtalat i hela världen. Det kändes mäktigt för mig att där helt ensam. Havet låg stilla när mina tankar gick bakåt i tiden. 1800-talet och en bit in 1900-talet låg det betydligt fler strandbodar här och strömmingen var riklig i Östersjön. Hur kändes det att sticka ut från mängden? Jag syftar Båta-Bol. Kvinnan som egentligen hette Bodilla Christina Jacobsdotter och som helt ensam seglade sin fiskebåt ända ner till Visby för att sälja fisk.
Nu är fiskeläget*** min Header sedan slutet av 2019.

Rött = Ingen skrev det, 30 ord
Blått = Ensam om rätt, 12 ord
Grönt = Minst två hade rätt, 33 ord
Lila  = Mina reprisord som inte poängsätts
OBS! Det var en korsordstävling där varje bokstav skulle vara på exakt rätt plats. 🙂
Välkomna tillbaks i april. 😀

Aktuell tabell efter bild 3-9:
1. Eva Rohlén, 36 p.
2. Wiolettan, 35 p.
3. Gunilla Wahlberg, Znogge, 32 p.
5. Lisbeth Ahlskog, 31 p.
6. Gunnel Moberg, 21 p.
7. Maj Johansson, 18 p.
8. Primrose, 13 p.
9. Minton, 8 p.
10. Eva-Lotta Nilsson, 7 p.
11. Ditte Akker, Ethel Hedström, Märtha, 5 p.
14. Anki Arvidson, 3 p.
15. Anne Bondin, 2 p.
16. Lena Wik, 0 p.
17. Övriga i hela världen. 😉

 

Brunnsporten

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Det var lerigt i förra veckan när vi tog oss ner till landmuren.

Målet var att ta foton från insidan av Brunnsporten.

Det var mysigare vid denna plats någon månad efter vi flyttade hit 2018. Vilken tur att det ingick vatten vid köpet av vår bostad. 😉 Annat var det förr här på Klinten, där många fattiga bodde i de gamla husen. Endast ett fåtal brunnar fanns på höjden. De flesta av de boende fick ta med tomma hinkar ner till ex. Stora torget och därefter släpa dem upp till sitt hem.

Här är vyn från innanför porten. Innan 1863 fanns det ingen öppning i muren.

Då såg invånarna inte ut till Östergravar. Men det året borrades en brunn utanför muren och ett ringmursvalv togs upp. Därmed fick invånarna häruppe i alla fall det bättre med vattenproblematiken.

Givetvis fick det bli en grå jacka så jag smälte in i murhistorien. 😉

30. Öja kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Den oputsade kyrkan helt i sandsten är imponerande på många sätt. Tornet från 1300-talets mitt, är det högsta på en landsortskyrka. (Över 60 meter) Kyrkan anses som en av Gotlands märkligaste. Kyrkogården omges av en hög mur.

I folkmun kallas kyrkan för Gra Gasi som betyder grå gåsen.

Koret med inbyggd absid är äldst. (1200-talets första hälft) Långhuset tillkom mot slutet av samma århundrade. Tornet var klart på mitten av 1300-talet.

”Öjakrucifixet” (1200-talet) är vida känt i Norden med en lidande Jesus med kungakrona och den minst lika berömda ”Öjamadonnan” till vänster (kopia, originalet finns i Gotlands Fornsal). Intressant att detta är Nordens enda stående triumfkrucifix. Upphovsmannen som var en franskt skolad träskulptör etablerade en verkstad på Gotland i slutet av 1200-talet. Han fick namnet Öjamästaren efter sitt bidrag till Öja kyrka.

En madonna längre in i kyrkan. Till vänster om altaruppsatsen.

Altaruppsatsen av sandsten är tillverkad av stenmästaren Peter Cran 1643.

Många av de fina väggmålningarna är från 1400-talet. Här ser du exempelvis en drastisk framställning av en ”tjuvmjölkande kvinna”.

Vackert på väggarna på olika ställen i den mycket sevärda kyrkan. Smala fönster och rätt lite ljusinsläpp.

Kristi korsfästelse och uppståndelse i målningssviten av Passionsmästaren.

Sankt Görans kamp mot draken.

Dopfunten av sandsten är från 1620.

Strax intill Öja kyrka finns ruinen efter en medeltida kastal.

Tänkvärda ord:
”Lycklig den som funnit vishet,
den som nått fram till insikt.
Ty visheten är mer värd än silver,
den vinst hon ger är bättre än guld.”
Ordspråksboken

 

Naturen i färg; vit

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Vi valde att börja med färgen vit för januari och februari. Tanken var förstås att vi skulle kunna ta några läckra bilder med snö, men så har det inte blivit. Den snö som kommit här i Visby har smält bort lika fort som den kommit ner.

Första fotoutflykten gjorde vi en blåsig januarisöndag. Varje gång vi går längs havet blir jag lika förundrad över att vi faktiskt bor här, på en ö, omgivna av Östersjön. Visst är havet vackert i sina många olika skepnader, men jag längtar inte direkt efter att ge mig ut på det. Speciellt inte när det blåser… Men fint skum blir det. Alldeles vitt!

Det sägs att svanar kan vara aggressiva. Som tur är har vi inte träffat på några av den sorten, än…

I Botaniska trädgården hittade vi den här lilla gulliga fjädern. Som på beställning låg den där. Alldeles vit!

Julros! En riktig skönhet! Blommar trots att det är både kallt och fruset. Det enkla kan också vara det vackraste.

Att hitta blommande rosor i januari hör väl inte till vanligheterna precis. Men, med den nya bloggkategorin i tankarna blev vi glatt överraskade när vi fångade in den här på bild.

Snöbär. Barndomsminnen poppar upp. Där jag gick av skolbussen fanns en trädgård och vid gränsen ut mot gatan växte just snöbär. Såklart att jag, och de andra som hoppade av vid samma hållplats, tryckte på några snöbär varje dag den tid på året då de fanns. Vem kom på idén? Ingen aning… men ser, när jag googlar, att bären även kallas smällbär eftersom de spricker med ett puffande ljud när de kläms ihop.

Snödroppar. Känns en aning oroande att snödropparna nästan har blommat klart fast det fortfarande bara är februari. Det latinska namnet betyder ”växa vid snö”. Det behöver våra snödroppar på Gotland inte göra i år.

Tusensköna. En av tusen… eller hundratusen… Kanske är det så att man måste fånga bara en för att verkligen kunna se hur vacker den är.
Den som vill slippa tandvärk under resten av året ska äta upp de tre första tusenskönorna man ser på våren (enligt gammal folktro).
Det fungerar dessvärre inte här för vi har haft blommande tusenskönor hela vintern, så vilka är vårens tre första? Hursomhelst, tusenskönor ska man inte förakta. De har medicinska egenskaper och har länge använts inom folkmedicinen.

Utanför en läckert blå dörr i Visby hade någon ställt ut en kruka med vita hyacinter. Tack för det!

Som vi väntat, inte bara på att kunna fota snö, frost eller is utan även på intensivt blå himmel med fantastiska vita moln. Kanske skulle vi inlett bloggkategorin med färgen grå istället. För årets två första månader har bjudit på många nyanser av grå himmel, grått hav och grått regn.
Så blev det till slut en solig fredag! Någonstans där uppe på himlen skymtar några cirrusmoln eller fjädermoln.

… mars/april… snart är det dags att ge sig ut och fota en ny färg.
Vilken? Det avslöjas i slutet av april. 😉
Text och foto: Solveig Lidén

Ps. Tjugoåttonde februari, så här alldeles i slutet av den kortaste månaden, vaknade vi och såg ut över en helt vit gård. Vid bilen fångade jag in spåren av någon som passerat i den orörda snön. Några fler bilder blev det inte… för när vi kom ner till Almedalen kunde vi bara konstatera att det inte alls var lika vitt där. Det blev iallafall en snöbild till sist… Ds