Branta backen ner mot…

Ett återbesök i Vang hamn. Här var vi förra hösten. Lika läckert som då.

Det var vanligt att sill fångades och saltades här redan på medeltiden. Sillen blev folkets huvudrätt. Ibland åts fiskarten tre gånger om dagen. Blir du sugen på traditionen?

”Klockan” var inte mycket. Så även denna gång var det stängt på galleriet.

Intressant att läsa att vissa fiskare aldrig gick ut med båt och fiskade. Istället hade de på sina ”bumbåtar” olika saker som de tjänade pengar på. Fyra produkter var bröd, potatis, tobak och alkohol. Säkert mycket annat också. Men 1920 blev det grus i maskineriet då affärsverksamheten förbjöds av myndigheterna.

Vädret började ändra karaktär. Vi bestämde oss för att söka oss in en bit från kusten.
Tyvärr hittade vi inte en speciell stenhård sevärdhet. Däremot såg vi på håll en ”vit byggnad” som vi också gärna återsåg. Därför rattade jag mot…

Vang havn

Vi befinner oss nere vid hamnen i vackra Vang. Stenkonsten i förra inlägget ser du på andra ”sidan vattnet”.

Ursprungligen var detta ett fiskeläge. Det var även till inte för så jättelänge sedan en utskeppningshamn för granit, som bröts i Ringebakkerne. Tyvärr var det alltför stora svårigheter att lägga till här vid hårt väder.

Det finns tre bassänger i Vang hamn. De tar gärna emot gästande seglare. Svanar behöver inte betala något extra.

Vi var här i september. Under högsäsong gissar jag på att det är ganska trångt i denna lilla pittoreska by. De gör reklam för fantastiska matmöjligheter. Härifrån utgår natursköna vandringar åt olika håll. Om det regnat rejält i några dagar finns det något att se vid Danmarks högsta vattenfall som ligger ganska nära. Annars kan det vara nästan helt torrlagt vid Pissebaeken.