Etikettarkiv: Kronan

Skansporten

Publicerad den av
6

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

År 1710 färdigbyggdes bastionen Skansen, även kallas Havsfrun, innanför muren.

Det var krig mellan Sverige och Ryssland. Gutarna fruktade att Gotland skulle bli indragna. Därför placerade de ut kanoner på bastionen om ryssarna skulle komma på objudet besök.

Under 1800-talets mitt bebyggdes alltmer området utanför muren och Skansen. Området fick namnet Södra Byrummet. Av två orsaker behövdes en ny passage/port. Dels för invånarna utanför och dels för Kronans hästar som drog ut artilleriet till exercisplatsen utanför muren.

Det medeltida namnet var Store Henrik

Publicerad den av
2

Nu fortsätter vi en liten bit nerför Södermur från Grå Gåsen. Kan berätta för dig att de här två tornen är ringmurens två näst äldsta marktorn. Kruttornet och Kajsarn är äldst.

En annan intressant jämförelse är höjd. Store Henrik (och Grå Gåsen) är 12-13 m höga. Övriga marktorn i muren är mellan 12-23 meter höga.

Det såg gemytligt ut med tidig vårfika. För det var några veckor sedan vi gjorde denna promenad.

Vi hade promenerat genom en port och vidare upp till insidan av Store Henrik. Lite intressant historia. Under åren 1726-1887 använde Kronan området innanför stadsmuren som exercisplats och artillerigård. Tornen byggdes då om till förråd. Store Henrik användes som krutförråd och kallades under denna tid för Lilla Kruttornet.

Julibilden 2020

Publicerad den av
8


En av de ljuvliga morgonturerna som vi gjorde i somras. Givetvis passade vi på när militärområdet hade öppet för allmänheten några veckor. Då blev det en tur till Blåhälls fiskeläge och en underbar promenad längs med kustremsan, innan vi åkte till flygplatsen för att kramas med våra två gäster. En dotter och hennes pojkvän.

”Min bästa vän är den som tar fram det bästa ur mig.”
                                                                  Henry Ford

Tog tillvara på möjligheten

Publicerad den av
28


Givetvis passade vi på när Tofta skjutfält öppnades upp för allmänheten under några veckor under sommaren. Vem vet hur det blir i framtiden när det nya regementet byggs upp på skjutfältet. Jag läste att det under förra militära perioden hölls stängt i 40 år innan det en period mot slutet hölls öppet under helgen.

En miss blev det på vägen ner på grusvägarna. Hade jag haft kameran beredd skulle jag fotat en stor rovfågel på en stubbe. Den missen var glömd när vi klev ur bilen. För vårt mål med denna tripp var att besöka Gotlands västligaste fiskläge – Blåhäll. (De hade inget e på den tiden som du kan se på förra fotot)

Kronan äger Blåhälls fiskläge sedan 1943 och bodarna har använts som fritidsstugor av deras personal. Tidigare var militären delägare och fiskeläget låg på samfälld mark. Men många fiskare började söka sig söder ut mot Gnisvärds fiskeläge under 40-talet.

Den längst ner mot Östersjön kallas för Strandstugan. Jag kan förstå namnvalet.

Jag sitter här och tänker tillbaka på vårt kaffekoppsmuseum där vi såg till att det växte upp rejält med cikoria framför det stora huset. Förstår du kopplingen mellan cikoria och kaffekoppsmuseum? Ledtråd är ransoneringstider och krig. 😉

På tal om krig. Visst ser det lugnt och vackert ut över havet och stranden. På östra sidan av Gotland besköts det tyska minfartyget Albatross 1915 av ryssarna. 200 tyskar fraktades över ön hit till A7:s barackläger. De hölls under uppsikt av en gotländsk vaktstyrka på ca 100 män. Undra hur dygnen förflöt och hur länge de hölls kvar där?

Här finns ingen ”båt i vila” att fotografera.

En bit bort skymtar du en bunker.

Nu var det uppförsbacke som gällde. Här var vi nästan uppe igen.

Fortfarande var det bara den livs levande rovfågeln som vi stött på. Inga människor. Min fantasi hade dock kvar ett bleknande lite dystert minne av Albatross besättning och minor. Kanske slarvar jag med språket när jag någon gång säger att jag gick på en riktig mina idag. En riktig struntsak i en jämförelse med…

Nu tänkte jag inte på krig och elände. Vilken ljuvlig promenad det blev bland olika sorters ”vilda dikesblommor”. Så många vackra pusselbitar som bildade ett motiv som måste vara skapat av världens bästa konstnär. ❤ Dessutom såg vi fram emot att en stund senare åka till flygplatsen och hämta en dotter och hennes pojkvän.

Jag lyckades senare när vi kom tillbaks till bilen ”spika” grusvägarna tillbaka till stora vägen. Tvekade bara två sekunder på ett ställe. Skyller på rovfågeln som inte satt kvar. 😉