Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Längre söder ut längs insidan på ringmuren går inte att komma. Det krävs skaplig kondition & fysik för att ta sig upp och nerför den branta gränden. Huset på bild fem har vi skrivit om förr. Bostaden som är inbyggd i slottsruinen och var till salu för nästan 6 miljoner kronor. Jag hade gärna besökt dess källare där den gamla tjänsteingången till frustugan i Visborgs slott finns kvar. Snacka om att väva in ett unikt kulturarv i nutidens vardag.
Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…
Huvudmålet för vår utflykt på midsommardagen var Hägsarve kärräng, fem kilometer sydväst om Hablingbo kyrka.
Jag kan inte påstå att jag håller med Robban Broberg – ”Målet är ingenting – vägen är allt”. I det här fallet var det precis tvärtom. Vägen till Hägsarve kärräng var en utmaning. Enligt Bosses anteckningar skulle det vara en rak grusväg. Det var det till att börja med. Sedan blev vägen visserligen fortfarande ganska rak, men… alltmer lik en väg som man gör klokast i att ta sig fram på med cykel eller till fots…
Känslan när vi nådde fram till skylten ”Naturreservat” var obeskrivbar. Vi klarade det! Vägen är ingenting – Målet är allt!
Kärrnyckel – en orkidé som, i Norden, bara växer här på Gotland. Rubrikens ord om den ”gotländska florans gaseller” har jag lånat från Staffan Rosvall (Fagningsros och jordsyren, 1976).
Den är gracil med purpurfärgad stjälk och har ett glest ax. Därför får varje blomma plats att visa upp sin skönhet.
”Oftast har axet endast 6-7 blommor” (läser jag i ”Gotlands orkidéer” av Gun Ingmansson). Så många roliga figurer jag hittade när jag gick igenom bilderna:
Ängel
Hare
Flygande fågel (Den upptäckte Bosse och plötsligt såg jag den också!)
Räv
Kanin utan skärpa. Vi kände oss extra nöjda och belåtna när vi nådde Hablingbo kyrka igen. Dels för att vi inte fått motorstopp, eller mött någon bil längs vägen, men framförallt för att vi nu fått se och fotografera även kärrnyckeln. Nu kan vi pricka av att vi sett de tre orkidéer som, i Sverige, bara växer på Gotland.
Vad lugnt det kan vara på vägarna på Gotland. Helst när det är midsommardagen och klockan precis passerat fem på morgonen. Vi gick upp innan klockradion gick igång. Som alltid är det mesta förberett på kvällen. Endast kaffe och te ska fixas och saker ska förflyttas från kylskåp till kylväskor. Vi checkar alltid av från listan ”frukost & fika”. Det märkliga var att när jag nollade mätaren och la i backen noterade jag att klockan var 05:11. Just det klockslaget har vi tangerat 5 gånger under våra tidiga turer.
Nästan aldrig åker vi iväg långt ifrån Visby för att göra endast ett blogginlägg åt gotlanduppochner. Själva huvudmålet den här gången var att lyckas med något som vi totalt misslyckats med för två år sedan. Men första etappen där vi planerade att inta vår frukost var vid ett fiskläge som heter Valbybodar Fiskeläge.
Vi hade tagit väg 140 söderut. Jag hade sett bilder från detta fiskeläge, hos en Instagramvän. Fiskeläget finns inte med i mina inköpta böcker. Vi lämnade stora vägen och rullade in på en lugn väg nedanför kyrkan och passerade den gamla skolan vi berättat om tidigare. Vi hade kört här förr några gånger. Jag visste att vägen snart skulle leda upp till väg 140 igen. Därför bestämde jag mig för att köra ner för en smal grusväg, som ledde oss både mot fiskläget och den underbara stillsamma hamnen med den gudomliga utsikten mot Karlsöarna.
Det fanns spår av midsommaraftonen lite överallt. Vi försökte vara tysta när vi promenerade runt knutarna bland de 20-tal bodarna. En del sov säkert skönt därinne. Vi mötte endast en kvinna som gick ut med sin hund. Förr höll Fröjes bönder på med husbehovsfiske. Då var det strömming, flundra, ål, gädda, lax och torsk som hämtades in från näten. Nu är det fritidsstugor och mer dopp från bryggan som gäller. Lite fritidsfiske förekommer säkert ändå.
Vi funderade på om vi skulle ta frukosten vid det här bordet.
När vi nådde bilen och skulle ta ut våra grejer var det ingen tvekan om vad vi skulle välja istället för att få ut mest av upplevelsen.
Något dopp blev det inte…
Vädret var perfekt. Utsikten njutbar. Det var svårt att slita sig därifrån. Vi höll tummarna för att det skulle fortsätta i den stilen och att vi skulle hitta vårt huvudmål när vi fortsätte trippen söderut.
Fotnot: Detta är ett ålderdomligt fiskeläge som regleras av gamla regler från 1770-talet. På den tiden regerades Sverige av Gustav III. Det finns en hamnordning från 1771. Den beskriver i sex kapitel hur hamnen ska fungera. Första kapitlet beskriver hamnrätt och hamnfogde. Där tas rättigheter och skyldigheter upp. Andra kapitlet handlar om kyrkogång, sabbatsbrott och svordomar. Tredje kapitlet behandlar ordningen i fiskeläget och åverkan å andras fiskeredskap. Fjärde kapitlet handlar om snatteri och stöld och böter. Femte kapitlet handlar om ”oqwädings ord, slagsmål, spel och dryckenskap”. I sista kapitlet står det: ”Denna hamnordning bör alla år en gång å predikstolen i skärgårds-församlingarne, och tvenne gånger inför sittande hamnrätt till fiskeriidkare, föreläsas, att ingen må om om innehållet i detta okunniga wara.” I Rådhuskammaren den 24 januari 1771. P.G. Ekenkrona. (namnteckning)
Tänk att det redan är första juli. Den 12:e juni skickade Solveig följande mobiltext till mig: ”Har sökt tjänstledigt på torsdag. Planera utflykt.” Denna text läste jag i vårt kök, som du ser på de tre bilderna. Jag älskar sådana överraskningar!
Den trevlige mäklaren som var här i torsdags gillade vår fotovägg på Fiskargränd.
Häromdagen sa Solveig: ”Gör en lista på de platser som du absolut vill se innan…” Sådana fraser känns både stimulerande och läbbiga att höra.
Det här är inget hastigt beslut. Jag kände väl till våra privata tankar och oskrivna ”regler”. Det skulle bli högst fem år på Gotland. Nu är det dags för uppbrott. Solveig har fått ett jobb och en ny utmaning i livet väntar bakom hörnet.
De här bilderna tog Solveig när vi var klara igår med fixandet. Strax skulle fotografen komma på besök. I nästa vecka är troligen ”allt” på plats på Hemnet.se och karusellen rullar igång på allvar.
På den här stolen har jag suttit många gånger och lagt in blogginlägg. Då har det funnits x antal saker till, till hands. Nu är det mer avskalat.
Solveig har många gånger sagt att hon skulle vilja flytta med tapeten vi har bakom vår dubbelsäng. Jag har på sista tiden börjat kontra med meningen: ”Jag vill flytta med hela Gotland.”
Fotnot: Ett ovanligt personligt inlägg på gotlanduppochner. I fortsättningen blir det ”vanliga” inlägg och detta håller jag gärna på avstånd och ventilerar inte öppet. Vad kul det var att på statistiken se att bloggen hade 1 395 visningar och 789 besök under ett dygn i denna veckan. Vi hoppas hinna med att åka på fler utflykter, lägga in nya inlägg m.m. Visst kommer det att bli några bloggfria dygn mellan varven. Precis som det varit under hela tiden, sedan starten 1 januari 2019. Sedan har jag en hemlig plan inför framtiden. Jag behöver en morot för att lämna denna underbara ö. ❤
Plötsligt händer det! Kameran med macro-objektivet var med i cykelkorgen och när vi stannade till, för att vila en kort stund under vår cykeltur, såg jag flera apollofjärilar. Som vanligt gäckade de mig. Trots att jag höll ögonen på var de landade så fladdrade de iväg så snart jag kom närmare.
Så plötsligt såg jag en som landade i en buske…
Det förvånade mig att den satt kvar trots att jag kom riktigt nära. Fram med kameran… Då såg jag anledningen… Den hade fastnat i ett spindelnät.
Med en stor portion dåligt samvete skyndade jag mig att knäppa några bilder. Här fanns inte tid för att ta fram stativet.
Det kändes som om fjärilen tog ögonkontakt med mig och i dess blick kunde jag utläsa en besvikelse över att jag inte skyndade mig att rädda den.
Jag har läst och jämfört med bilder i vår eminenta fjärilsbok ”Gotlands dagfjärilar”. Är det en hona eller en hane? Jag blir inte riktigt klok på svaret. Boken berättar i alla fall att apollofjärilarna är rödlistade men att de har sitt överlägset starkaste fäste i landet här på ön. ”De vita vingarna med svarta fläckar på framvingen och röda ”ögon” på bakvingen gör den helt unik”, skriver Ola Malm.
Givetvis befriade jag fjärilen och fick se den fladdra iväg. En trasig vinge hade den redan från början. Kanske den varit fast i ett spindelnät redan tidigare, vad vet jag. Spindeln som var ägare till nätet såg jag inte till. Apollofjärilar är alltför vackra för att bli någons frukost. Åtminstone när jag får bestämma!
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Nedanför Björngränd finns en intressant sträcka som säkert många inte passerar förbi. Vi tog trappan ner och sedan upp igen. Jag minns att vi gick här en mörk vinterkväll när vi skulle hem till hotellet, som ligger precis nedanför. Utsikten mot havet från de som har fönster åt det hållet måste hålla hög klass. Det är bara att göra en google resa för att inse att det är inte helt gratis att bo på Stenklivet.
Jag minns mycket väl våra första bilresor i augusti 2018, när vi lämnade vår labyrint av ouppackade flyttkartonger och tog en nödvändig paus. Vad spännande det var att åka iväg några mil från Visby. Undra hur många gånger jag nämnt repliken till Solveig? ”Måste stanna någon gång och ta kort på det gamla tingshuset i Endre.” Äntligen blev det av.
Det hände mycket på Gotland efter freden i Brömsebro 1645. Ön delades in i norra och södra härad. Detta tingshus uppfördes för Gotlands norra härad under sent 1830-tal. Fram till 1962 hölls här ting. Därefter tog Tingshuset i stora staden Visby över.
Troligen var det en man vid namn J.G. Klingwall som tog fram ritningarna till huset. På den tiden var det häradshövdingen Ödman som höll i taktpinnen. På Wikipedia läser jag att huset fick flyglar och en stor park i engelsk stil. På bottenvåningen fanns arkiv och kök. Undra hur tingssalen såg ut på den tiden?
Personligen förknippar jag mest Endre socken med innebandyklubben Endre IF. Vilken framgångssaga den klubben varit med om. Aldrig åkt ur högsta serien. Den stora legenden är kvinnan som hade nummer 17 på ryggen. Anna Jakobsson. Vilken lirare och lagspelare! Extra trevligt var det förstås att det var hon som var mäklare när vi köpte vår bostadsrätt…
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Om du vandrar ner mot havet från Södertorg når du snabbt de fem djurgränderna. Det var av olika skäl smidigast om de fick en gemensam akt. Precis som med oss människor är det oftast bäst om djuren kan acceptera varandra. Sedan tycker jag såklart det är bäst om katten äter upp musen och det inte blir tvärtom. Själv hade jag gärna bott på Delfingränd 13. Vi lånade 3-4 bilder från oss själva på slutet av inlägget.
Kul att bli välkomnad av en trevlig kommitté. Det händer inte varje gång som vi kommer till ett änge. För visst är det skillnad på Bä och Bu.
Av en slump såg vi skylten Hörsne Prästänge. Vi insåg att vi inte hade varit i detta änge tidigare.
Som vanligt fick ”Den lilla blå” stanna utanför grinden. Det är något visst med att besöka ett gotländskt änge. Här handlade det dessutom om ett Naturreservat sedan 1986. Arealen är på ungefär 11 hektar.
Det är Naturskyddsföreningen Gotland som äger och sköter Hörsne Prästänge. Det innebär att de på traditionellt sätt sköter om fagning på våren, slåtter under högsommaren och allt efterarbete under sensommaren. En stor APPLÅD och ett tack till föreningen från gotlanduppochner.
Inom området löper en naturstig. När vi kommit in i själva änget delade vi på oss. Solveig sjönk ner någonstans och började ta kort med sitt macro. I inlägget ser jag överst en smörblomma och sedan en häftig tvåbladsorkidé, som ser ut som en slags grön gubbe. Det känns som väldigt länge sedan vi ”redovisade” tvåblad. Tidigt i morse när 99,9 % av befolkningen på Sveriges största ö sov, stötte vi på en ny orkidé som kommer att bli nummer tjugofyra här på bloggen.
Någon gång förra året läste jag på internet om favoritplatser på Gotland. Anders Lekander skrev om ”Famntaget i Hörsne Prästänge”. Han berättade att i ängets norra del, i en undanskymd vrå, finns det två träd. En ask och en lundalm som slingrar sig om varandra. Det ser även ut som om de växt samman. Tyvärr hade jag glömt sannsagan när jag gick där ensam i änget. Givetvis hade jag inte glömt att jag var lyckligt gift med en gammal kurskamrat från Bibliotekshögskolan i Borås. Men en…
… spännande stätta kan förvilla tankarna. Jag klev över och fortsatte på naturstigen utanför. En vacker fjäril gäckade mig x antal gånger. Kan de inte sitta stilla i tio sekunder? Där någonstans började jag tänka på tid och avstånd. Bäst att försöka hitta tillbaka till Solveig.
Solveig ställde in kameran på fotoillustrationer. Vi hade tur och slapp möte på ”enbilsgrusvägen” åt båda hållen. Det är en snäll raksträcka och en uppmärksam chaufför kan se hela sträckan och kan därmed vänta in bilen som var först på vägen.
I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det. Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉
I Klintehamn har de både fåglar som alltid sitter stilla och de som bara gör det en liten stund. Jag lovar. Det handlar inte om någon bloggtävling där du ska gissa vilken som…
Ibland tar grönskan över på ovanliga ställen.
Hamnkyrkan var från början ett metodistkapell efter ritningar från 1897. Svenska kyrkan tog över kyrkan 1980.
Missa inte att tryck på länken till ett av de finaste bibliotek som vi sett i Sverige. Både jag och Solveig är utbildade bibliotekarier och har besökt x antal ”bibblor” i vårt avlånga land och utomlands. En slags yrkesskada. Du kan också trycka på en länk i det inlägget och se den fina butiken i samma hus, LANDA. https://gotlanduppochner.com/2019/09/08/var-langtan-var-stark/
Ett öppet bageri. Men vi var mätta efter vår frukost nere i hamnen och var lite oroliga för att det skulle bli ösregn innan 88 minuter rullat iväg. I det gamla huset på nedre bilden har vi både fikat och köpt prylar. Minns att jag blev förtjust i en vit hund medan Solveig stod i kön till kassan. Antagligen är här bara öppet under juli, eller inte alls?
Det här är den gamla Järnvägsstationen. Mellan 1898 till 1953 rullade det tåg mellan Klintehamn och Roma. Linjen trafikerades av tre bolag; KIRJ, GJ och SJ. 1956 lades järnvägen ner. När vi cyklade såg vi tydliga ”spår” av var sträckan var dragen. (Tack Ingrid L för hjälpen)
Jag visste att Solveig skulle berätta för mig att jag är för gammal för…
Vi lever i en fantastisk tid just nu. Syftar på naturens alla konstverk.
Här skulle vi kunna tänka oss att bo på sommaren.
Nu började vi närma oss hamnen igen. Du ser Warfsholm på andra sidan. Innan vi satte på cyklarna bakom ”Den lilla blå” rullade vi runt lite och betraktade havet och Karlsöarna. Vi hade tur som slapp regn.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 