Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
B. Södra Murgatan (mitt facit) En av gatorna bland alla vackra gränder. Troligtvis finast nu. Vi har xx antal ”gränder” kvar att besöka och fotografera till kategorin Grändernas stad. Tyvärr har vi rejäl brist på fritidstid. Tänk om dygnet hade 48 timmar. I november hoppas jag få till ännu en ABC-tävling. I vårt privata liv har vi en egen ABC-tävling. A är klart. B och C är på G. Där tog bläcket slut… 😉
C.
D.
E.
F.
G.
H.
I.
J.
Ledtråd: I finalen blir det ingen ledtråd Min önskan: Svara med endast en bokstav i en kommentar. Regler/Poäng/Sidsnack: Tävlingstiden är från inlägg och exakt en vecka framåt. (27/6 kl. 21.05) LYCKA TILL!
Akter
Antal foto
Poäng
Akt 1
2
1
Akt 2
3
2
Akt 3
4
3
Akt 4
5
4
Akt 5
6
5
Akt 6
7
6
Akt 7
8
7
Akt 8
9
8
Akt 9
10
9
Max.
54 st
45 p.
Sluttabell efter akt nio:
Plats
Namn
Slutpoäng
1
Znogge
25 ❤ ❤ ❤
2
Anita L
22 ❤ ❤
3
Louise
18 ❤
4
Ethel
15
4
Wiolettan
15
6
Lisbeth
12
7
Maj J
11
8
Ditte
9
8
Anne B
9
10
Gunilla W
8
11
Eva-Lotta
7
11
Eva R
7
13
Anki A
6
13
Minton
6
13
Blomsterbönan
6
16
Åse
3
17
Lena W
2
17
Laila L
2
19
Marie K
1
19
Jennifer
1
19
Karin
1
19
Ing-Britt
1
23
Sven-Arne
0
23
Nils P
0
23
Susie
0
23
Gunnel
0
27
Övriga
Priser: Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss.
Fotomästare genom åren: 2019 – Anne Bondin 2020 – Wiolettan 2021 – Maj Johansson ❤ R.I.P. 2022 – Anita Linder 2023 – Znogge
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Undra vem Kindberg var? Måste varit en berömd person med tanke på att PLATSen ser ut som ett typiskt litet TORG. I bakgrunden på första bilden ser du Länsteatern/Missionskyrkan från förra grändakten. I anslutning till platsen finns en helt underbar GATA. Noterade precis att den blir offentlig först när akterna nått mitt födelseår. Rätt skönt att det inte är nästa gång. 😉 För just nu letar jag ljuspunkter här och där…
Vi vandrade omkring en bra stund i Laxarve änge och letade efter flugblomster. Vi hade sett en nytagen bild på Instagram och läst om att de originella orkidéerna fanns där. Trots detta blev vi till sist tvungna att ge upp och fortsatte istället vår utflykt till Skulpturfabriken i Boge.
När vi vandrat in genom den röda grinden stannade tiden till för en stund. Pilgårds i Boge är en gammal gotlandsgård med anor. Det finns sju olika byggnader, byggda under fyra olika sekler, läser jag på hemsidan (skulpturfabriken.se). Äldst är grishuset, som byggdes på 1600-talet (och som jag dessvärre glömde att ta kort på). Brygghuset (som skymtar rakt fram till höger i bild) är från 1700-talet. Ladan (längst bort i bilden) är från slutet av 1800-talet.
Den norra delen av ladan innehåller tillverkningsverkstäder. Vi började med att leta upp Stina Lindholm, skulptör och formgivare, som befann sig i den södra delen av ladan. Det är hon som står för den största delen av formgivningen. Hon startade företaget med ”tanken att förmedla produkter med visuell kvalitet tillsammans med hög materialkänsla” (citatet hämtat från skulpturfabriken.se).
I den södra delen av ladan finns gårdsbutiken. När vi pratat en stund med Stina tog vi trappan upp och där fanns det…
hur mycket som helst för den ”köpsugne”. Inget ”krafs” utan väl utvalda produkter.
På baksidan hamnade vi i den japanskinspirerade utställningsträdgården. Lite lagom skuggigt och luftigt en varm dag och med möjlighet att slå sig ner och njuta.
Kanske är detta gårdens vårdträd? Eller är trädet inte tillräckligt gammalt för det? Ett vårdträd betraktades som en länk mellan generationerna i det gamla bondesamhället. Även träd kan ha intressanta historier att berätta.
En ”hästgunga” hade vi först tittat närmare på inne i butiken. Men nej, Bosse fick inte testa hur den fungerade.
Däremot gjorde vi en avstickare in i det gamla vagnslidret där det fanns en liten loppis.
Och sedan vandrade vi ut genom den röda grinden igen. Vilket trevligt besöksmål! Hit tar vi gärna med oss döttrarna och återkommer.
Det är litet och gammalt, Anga prästänge. Man tror att marken slagits årligen sedan minst 1500 år. Den traditionella skötseln, hävden, gör att många olika slags blommor och örter trivs här. Ett stort tack till alla dem som sköter om änget så väl! Det gör att till och med den mycket sällsynta varianten av ögontröst, med namnet Svensk Ögontröst, trivs bra..
I torsdags gav vi oss iväg på utflykt med målet att leta upp denna lilla ört. I en av våra Gotlandsböcker hade vi läst att Anga prästänge var en av de platser på Gotland där den skulle finnas. Erfarenheter sedan tidigare besök i ängen, där vi vandrat runt och letat efter någon speciell blomma, gjorde att vi inte var helt säkra på att vi skulle lyckas… Men den här gången var turen på vår sida.
Ganska liten och relativt oansenlig stod den där. Man måste böja sig ner och titta nära.
Visst är den fin? Med sina smala, lila strimmor och lite gult i mitten. Som om någon suttit med en liten pensel och piffat till de små vita blommorna. Jag kämpade tappert med mina bilder eftersom vi inte var ensamma i änget. Däremot var vi förmodligen de första människorna som myggorna upptäckte denna dag. Jag räknade inte hur många som stack mig, och jag måste erkänna att en och annan fick plikta med sitt liv… men så plötsligt…
… landade en av dem bredvid blomman som jag precis försökte fånga på bild. Dessvärre blev det inte någon bra skärpa på blomman, bara på halva myggan…
Vi vandrade vidare in i änget och upptäckte att de växte på flera olika platser. Läste någonstans att det här tydligen är en av de bästa växtplatserna för Svensk Ögontröst, så jag gissar att det varit fler än vi som vandrat runt i änget och letat efter den. Eftersom den är fridlyst så får vi hoppas att den också får vara i fred.
Det finns tydligen fem olika slag av ögontröst i Sverige, men just den här finns bara på Gotland. Ögontröst har fått sitt namn eftersom man trodde, förr i tiden, att den kunde hjälpa vid ögonsjukdomar.
Vilken njutbar lisa det är att besöka ett gotländskt änge. Det finns både likheter och olikheter mellan dem. Alla har sin egen charm. Några av dem har blivit våra personliga favoriter, som vi både spontant och planerat återbesöker när tillfällen ges.
Vi vek av från asfaltsvägen mellan Bäl och Vallstena och rullade in på en rak grusväg. Vår förhoppning var att vi i Sudergårda änge skulle hitta den ovanliga tidigblommande svensk ögontröst, som förekommer i hela världen endast på Gotland. Vi var medvetna om att arten har minskat kraftigt och bara finns kvar på ett fåtal ställen på ön. I detta änge har siffran sjunkit till några få blommor varje år.
Den fjortonde maj 1992 hade Sudergårda änge fint ”främmande”. Då besöktes änget av både det svenska kungaparet och det norska. Jag noterade att Harald V året innan tagit över kronan från sin avlidna pappa Olov V. Den resta minnesstenen finns i mitten av änget. Carl Gustav och Silvia var på Gotland även i onsdags. Då hölls ett tal i Almedalen.
Som vi ofta gör delade vi på oss i änget. Solveig sjönk ner på gräset och grejade med sin tunga kamerautrustning. Själv hade jag en hemlig tanke. Hur svårt kan det vara att hitta den omtalade blomman? Visste såklart att den inte var gul. 😉
Den här kompisen med stora öron kunde jag inte rådfråga.
Oxel, hassel, ek, björk, tall och askar ger en behaglig skugga i försommarhetta. Änget ägs av Olof Nyström, men hävdas sedan 1981 av Bäl Hembyggdsförening. Flera gånger har föreningen fått utmärkelser för sin insats. En varpatävling brukar hållas på midsommar. Läste att kultgruppen Smaklösa ett par gånger har haft konsert i västra delen. Givetvis var det höga publiksiffror.
Det är inte ofta jag får till en skaplig närbild med min kamera. Jag har inte en aning om vad det är för två blommor som Solveig fångat på bilderna nedan. Däremot minns jag att vi startade upp besöket med medhavd fika och att vi var de enda människorna, just då, innanför det vackra gotländska bandtunet. För- och nackdelar med det mesta.
Fotnot: Som du säkert förstår gick vi bet på huvuduppgiften. Vi hittade ingen svensk ögontröst. Vår egen lilla tröst i efterhand är att vi fick revansch igår, när vi var iväg på en tidig rutt. Samtidigt gick det då sämre med annat. Eller inte. För det visade sig att vi hade kört omkring med en rejäl skruv i höger framdäck. Den satt snällt kvar och höll tätt. På eftermiddagen drogs den ut på ”däckhotellet”, utan bedövning.
En varierad utflykt med medhavd fikakorg, där jag först hade rattat mot Lummelunda (ungefär 13 kilometer norr om Visby). Jag och Jennifer tog täten genom den vackra Bruksparkens naturstig med sin unika vegetation.
Solveig fick sköta fotograferandet. Den här ekorren var mer nyfiken än rädd.
Måste erkänna att jag föredrar mer fågelkvittret än doften från all ramslök. Men det är vackert att titta på. Det är så mysigt att vandra på stigarna och följa vattnets väg mot havet.
Här brukar vi vika vänster och följa kusten mot Visbyhållet. Den här gången ville vi fortsätta att utforska sträckan en bit bort mot Nyhamn fiskeläge. Skylten måste ha blivit ditsatt i år. Mina tankar gick lite i moln när jag tänkte på lantbrukaren som försvann spårlöst från sitt hus alldeles intill Lummelundagrottan. Jag har fortfarande inte lyssnat på podden med sina 30 avsnitt med Dan Hörning och David Oscarsson. Vet att det finns en ny gotländsk podd (Kalla Fall) där första avsnittet handlade om Sven. Däremot såg jag dokumentären som gick på TV förra året. Mina tankar blev många, men är helt privata.
Minnet blev ljust igen. En härlig vy och trevligt sällskap blåste bort ondskan. Men det började bli tungt att bära packningen och rätt svårt att gå på alla stenar i olika storlekar och former. Eftersom vi inte såg någon bänk eller större sten att sitta på bestämde vi oss för att vända om.
Det går ibland att få till skapliga blombilder, trots att kameran med macrobjektivet var kvar på hemmaplan. Någon kunnig som vet vad det är för blomma/växt?
Här behöver jag inte fråga dig besökare. Självklart vet jag att det är en tulpan. Nästan tyst, för mig själv, sjöng jag refrängen på en av Per Gessles otaliga klassiker från hans och min gemensamma barndomsstad Halmstad. Vi lever i tulpanernas tid och andas i tulpanernas tid. Fick en resa till min barndoms somrar… drömmer i tulpanernas tid… kom och stanna en stund i SYRENERNAS tid. 😉
Vi var tillbaks en kort stund bland broar, skog och vatten. Sedan kom vi ut genom en glänta och nådde mitt älskade hav. På en bänk satt vi och drack kaffe och åt gott medan vi under samtalens gång njöt av fåglar, båtar, fordon i luften och mycket annat rofyllt. Livet kändes så enkelt och vackert. Jag hoppas på en repris imorgon. Solveig har tagit semester och gotlanduppochner ska ut på en tripp. ”Den lilla blå” får följa med, trots att han just nu är långt ifrån bara blå.
Jag tog över kameran medan kvinnorna i sällskapet, på hemvägen, gick in i butiken på Krusmyntagården och köpte godsaker. Mina fötter letade sig direkt ner till havet. Min lilla hjärna försökte räkna efter hur mycket tid jag hade på mig innan…
Fotnot: På hemmaplan läste jag igår texten. ”Besök Sjögrensviken och se minnesstenen till minne av Sven Sjögren.” Skäl att återvända dit och gå rakt fram nästa gång. På bilden ser jag stigen. Då lockade höger och någon hade redan fortsatt ditåt. På grund av tidsbrist svarar jag bara med en symbol på eventuella kommentarer. Tack för att du kommit ända hit ner och läser i vår blogg.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Jag uppskattar typsnitten på skyltarna. Gatan lever upp till sitt namn. I alla fall i en jämförelse med många andra trånga gränder innanför muren. Området kallas för södra Klinten. Gatan går mellan Södertorg och Kindbergs plats. Länsteatern som tidigare var Missionskyrka har ett eget inlägg i bloggen.
Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad. Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉
Innan danskarna kom på besök 1679 fanns här tornet Smal Henrik. Nu är det istället en 1,8 meter bred öppning.
Nej. Statistik-Bosse hade inte med måttbandet när vi cyklade igenom porten. Istället tyckte vi det kunde vara trevligt att cykla en stund utanför muren, när vi en sommarmorgon var i färd med att cykla runt hela muren. När vi kom fram till trappstegen klev vi av våra tvåhjulade fordon och ledde cyklarna nerför trappstegen.
Så här ser det ut när man innanför muren blickar ut mot utsidan. Givetvis ännu vackrare när träden tagit på sig sommardräkten.
Endast en träff fick jag när jag googlade namnet Palissadporten. Intressant att läsa om ett ärende som gick hela vägen upp till HD (Högsta Domstolen). Kommunen fälldes inte (helt rätt tycker jag) och slapp betala 17 000 kr till cyklisten som missade att stigen övergick i en trappa. Sorgligt att han fick en fraktur på sjunde kotan i halskotpelaren. Hoppas han blev helt återställd.
Fotnot: Fjärde bilden vägrar att visa upp sig. Antagligen är den blyg.
Denna soliga måndagsmorgon, som dessutom var en ledig dag, styrde vi bilen österut. Öster om Kallgatburg, i Hejnums socken, finns den enda gotländska växtplatsen för en orkidé som fått ett eget gotländskt namn – ormskalle.
Innan vi började promenaden grundade vi med frukost. Lämpligt nog fanns ett bord precis bredvid parkeringen. Med fågelsång i bakgrunden och bara vindens sus som sällskap satt vi där och njöt.
Sedan traskade vi iväg över stätta och spång. På små stigar, genom skogen och vidare på en ny stig. Vi hade tid till trevligt småprat längs vägen…
…men visst kändes det bra att det till sist dök upp en skylt som visade att vi var på rätt väg.
Ibland kan en kilometer upplevas som väldigt lång, trots att man har trevligt. Kanske är det något längre än 1 km eller så var det bara våra ben som började bli trötta…
Så plötsligt var vi framme! Ju mer vi såg oss omkring desto fler orkidéer såg vi. De tycks inte bry sig om att det är lite trångt och snärjigt där de växer.
Den är verkligen exotisk och speciell, precis som sitt namn: Guckusko.
I boken ”Gotländska orkidéer” av Gun Ingmansson läser jag att Guckusko är en kalk-älskande art och att den blommar ett par veckor i juni.
Den är en riktigt ”lurig” en eftersom den med sin doft och röda färgfläckar lockar till sig sandbin. Texten nedan är hämtad från tavlan som finns på växtplatsen.
Vilken trevlig måndagsförmiddag vi fick. Jag och äldsta dottern Jennifer tog en runda ner till stan på eftermiddagen. En helt annan upplevelse! Hennes stegräknare visade på över 17000 steg på kvällen. Det kändes i fötterna, men det var det väl värt!
Fotnot: Väldigt länge var Södertorg innanför Söderport den viktiga infarten till Visby. Under en tid låg en järnvägsstation precis utanför. I rätt väder kan det vara en härlig utsikt mot havet. Det finns en mix av affärer och lägenheter runt torget. Statyn ”Visby springbrunn” av skulptören Carl Fagerberg kan du läsa mer om i ett inlägg i vår kategori KONST. Under 1700-talet och in på slutet av 1800-talet var Södertorg ett exercistorg. Här förekom också musikuppvisningar och dans. Framför allt marschmusik. Sedan har det varit startplats för karnevalståg under Barnens dag, ”Majatåg” under midsommar och invigningsparad under Medeltidsveckan. Det kan nämnas också att bebyggelsen runt torget är relativt ung jämfört med övriga delar av innerstaden. Beviset är att många byggnader är uppförda under 1890-talet och under början av 1900-talet. Nej. Vi fick inte plötsligt lokalt gråväder. Istället valde vi att utnyttja möjligheten att ”låna” bilder av oss själva från ett tidigare besök. Den chansen borde jag utnyttjat oftare i just denna kategori. Istället väntar vi tålmodigt på årets stockrosor och rosor till kommande grändbesök. Självklart besöker vi kontinuerligt gränder under vår vardag, utan kamerautrustning. Skillnaden i fotograferandet är annars stor nu jämfört med tidigare. Vi är definitivt inte längre ensamma om vi rör oss bland gränderna under dagtid. De stora båtarna från när och fjärran ökar. Likaså övrig turism.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 