Författararkiv: http://bosseliden.wordpress.com

Profilbild för Okänd

Om http://bosseliden.wordpress.com

Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått". Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.

Ta vara på tiden och njut av våren i Botan!

Publicerad den av
12

Jämfört med tidigare år så har årets besök i Botaniska trädgården varit få. Ja, till och med färre än få. En solig söndagseftermiddag i april kom vi dit, för första gången i år.

Att komma tillbaka till en plats som man tycker om är som att komma hem. Man känner igen sig. Det är sig likt på samma gång som det finns något nytt att upptäcka.

Vid de här blommorna, som var en ny bekantskap för mig, blev jag sittande en stund. Glömde dessvärre att titta på den lilla gröna skylten. Någon som vet vad de heter?
Alla bin jobbade febrilt. De flesta surrade omkring en alltför kort stund för att jag skulle hinna ställa in skärpan och ta kort. Det här biet fastnade till sist.

Vårälväxing – häftigt namn på ett originellt prydnadsgräs. En perenn som till och med blivit vald till ”Årets perenn 2014”, (läser jag på sidan alltomtradgard.expressen.se).

Ett blommande japanskt körsbärsträd. Kan det bli vackrare än så här? Höjden av lycka är att få stå under trädet och se uppåt!

Trädgårdsviva – Den såg så blek och intetsägande ut i kameran så här jag jag nästan maxat med färg i redigeringsprogrammet.

Apskräck – apträd – brödgran får avsluta min bildsvit för den här gången. Tittar du riktigt noga kan du se bänken med ett par som, liksom jag, tar vara på tiden och njuter av våren i Botan.

Torsburgen

Publicerad den av
10

Några kilometer söder om Kräklingbo kyrka stöter du på skyltar till Torsburgen, en av Gotlands största inlandsklintar. Kalkstensklinten är runt 70 meter hög och platån är över en kvadratkilometer stor. Vi körde försiktigt uppför den smågropiga grusvägen och slapp möten.

Om vi blickar tillbaka i tiden vilar det på platsen, enligt Gutasagan, en sorglig historia. I mitten av 1300-talet var Gotland så överbefolkat att var tredje person måste utvandra. De stackars människorna ska enligt sagan förskansat sig på Torsburgen, innan de tvingades lämna ön.

Klinten är också Nordens största fornborg med tre sidor stup och en mur som är staplad av kalksten och som på vissa ställen är 7 meter hög. Muren är 2 km lång och har flera öppningar. (Vi befann oss vid en av dem). I orostider var under järnåldern och vikingartiden muren ett suveränt skydd för gutarna, som med hjälp av spejare och vårdkasar höll stenkoll på allt. i brandjärnet högst upp tände man en eld för att varsko om annalkande fiender.

När Carl von Linné besökte platsen på sin resa till Gotland 1741 såg han hela 30 kyrktorn från klinten. Han upptäckte då även många intressanta växter. En av dem var gulkronillen som var okänd på fastlandet. En annan var den underbara gotlandssippan. Den sistnämnda var orsaken till att vi senare lämnade klinten. För ingen av oss var exempelvis sugna på att klättra upp i det cirka femton höga utsiktstornet och räkna om Linné hade rätt om kyrktornsantalet.

Vi delade på oss och valde var sin led. Jag stötte endast på blommande blåsippor.

Det har brunnit flera gånger på Torsburgen. Senast 1992 härjade här en stor skogsbrand som förändrade naturen. Det var i samband med det som området blev ett naturreservat för att ge livsrum åt djur, växter och svampar som är beroende av bränd mark och ved.

Solveig gick åt sitt håll. Hon konstaterade snabbt att det var tungt att bära macroutrustning och det enda som blommade var något hon redan tagit rätt många bilder på. Gissa vad?

Du som kontinuerligt följer gotlanduppochner tyckte såklart det var en ”Kalle Anka fråga”.

Vi gick ut genom öppningen. Tittade efter så vi inte glömt något vid fikabordet och körde varsamt nerför branten. Undra hur Linné hade beskrivit ”Den lilla blå?” Säkert med minst trettio vackra detaljerade ord.

Våradonis – Adonis Vernalis

Publicerad den av
20

Det är lite extra kul att ta fram kameran när jag vet att blomman jag ska fotografera är sällsynt. I Sverige växer Våradonis bara på Öland och Gotland.

De lyser som små gula solar i den för övrigt ganska brunmurriga marken. Vi såg dem redan när vi parkerade bilen vid Husrygg. Så alldeles lättillgängliga var de inte. Många av dem växte i en nära relation med taggiga små buskar. Inte helt säker, men det kan ha varit Hagtorn. Vassa taggar hade de i alla fall.

Första gången vi såg Våradonis var i Botaniska trädgården. Nu fanns det betydligt fler små blommande ”tuvor” att välja emellan när jag skulle fotografera. I den här blomman fanns det till och med en liten myra på besök.

Den gillar kalkhaltig mark och sol. På nätterna sluter blomman ihop sig till en knopp.

Smaka ska man inte göra – för den är mycket giftig.

Avslutar med en bild från den andra kameran – den som har lite roliga effekter…

När havet glittrar…

Publicerad den av
19

När solen skiner och havet glittrar är det lätt att tro att det är varmt och skönt utomhus. Så var det inte… Plötsligt var vi tillbaka till underställ, vinterjackor, vantar och mössor.

Det här har troligtvis varit en gammal jaktstuga.

Vi hade tagit av i Vamlingbo och följt nerförsbacken ner mot en av Gotlands vackraste och populäraste platser. Så bra det är att vi med tiden skaffat oss många trevliga och hjälpsamma Instagramvänner, som känner till Gotlands ”smådetaljer”. Så tusen tack till Ragny med den söta hunden Rosie. ❤

Annars hade jag säkert satsat på att klättra uppför den högsta punkten du ser till höger på bilden. Vi har ett foto från en semester där våra två döttrar glatt springer uppför och nerför den höga kullen.
Hög tid att berätta var vi befinner oss. Husrygg är ett naturreservat på Sudret (södra Gotland), en åsliknande klint som löper ungefär tre kilometer längs kusten från Hoburg till Nackshajd.

Jag är väldigt förtjust i detta smultronställe. För första gången klättrade vi uppför åsen. Längst upp var det en härlig utsikt över nejden och Östersjön. Vi stannade bilen på 3-4 ställen och klev över stättor och tog oss upp. I hundratals år har lammen betat på markerna och hållit landskapet öppet. Därför har det kunnat bli en alvarmark med lågväxta växter. Solveig hade med sin macrokamera och stativ. Själv strosade jag omkring på egna äventyr och glömde oftast bort att ta kort med min kamera. Ibland stannade jag till och betraktade havet. Tankarna fladdrade iväg till att jag läst att de hittat gravar på området, som bevisar att det bott människor långt tillbaka i tiden.

Jag konstaterade, efter jag vänt på åsens stig och gått tillbaka en bra bit, att ”Den lilla blå” fått sällskap. Själv började jag sakna mitt resesällskap och en mysig fika. Inte läge att rangordna de två sakerna. 🙂 När jag kom ner insåg jag att det var inte så dumt att det var jag som hade ansvaret för bilnycklarna. Då var frågan vad Solveig sysslade med?

I nästa blogginlägg får hon själv berätta och visa…

Då gör vi det också

Publicerad den av
22

Jag har nämnt den inspirerande boken ”Gotländska fiskelägen och strandbodar” tidigare. Redan på sidorna 10-11 finns Brucebo med. Författarna & fotograferna Agneta Larsson och hennes pappa Lennart Nilsson hade där med fyra foton. En gång i början av våren, när jag stod längst ut på piren i Själsö och spanade över havet, fiskehamnen och annat vilsamt, dröjde blicken kvar vid ett hus vid tallskogskanten. Skulle det kunna vara fiskeläget i Brucebo? Avståndet var långt och endast en lite bit av byggnaden syntes.

Två gånger har vi tagit oss nerför branten från fornborgen och höjden med vårens blåsippor. Då har vi befunnit oss ganska nära denna plats. Men eftersom målet låg dolt när vi började se havet tog annat mysigt över tankarna. Undra om det en gång, långt tillbaka i tiden, fanns flera bodar här? Var Brucebofiskarna i så fall bittra konkurrenter till fiskarna i Själsö? Min fantasi seglade iväg till ”radiobåtar” på sjön. En blöt motsvarighet till de mer begränsade radiobilarna på tivoli.

Båt i vila. Vi två små människor är också just nu i extra behov av vila och eftertänksamhet. Det är så många olika sorters vindar & tankar som vi inte har helt kontroll över. Fast vi inte är ute på ett stormigt hav, behöver varken rensa fisk eller nät. Livet känns ibland som ett stort pussel, Ibland för stort. Jag är förtjust i att lägga pussel. Det kan sysselsätta mig många regniga, stormiga, mörka höstdagar. Men jag har krav. Vill gärna börja i rätt ordning med bitarna. Oftast ramen först. Givetvis vill jag att alla bitar finns i påsen. Grundkravet och skälet till att jag sällan köper begagnade pussel.
Vi har tillsammans hittat intressanta bitar som är trevliga att se på, var och en på sitt sätt. Ändå är det ramen som fattas. Kanske dyker den upp på den underbara plats, som vi inom en snar tid ska vila våra trötta kroppar på. Andas havsluft. Hoppas den gula lampan där uppe är med på noterna och lyser extra starkt på den viktiga första pusselbiten, Sedan är det helt okej om vi bjuds på bitar som fiskelägen, exotiska blommor, vackra gotlandsvägar, god mat och mycket annat som sätter färg på vardagen.
Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Var rädda om er och andra medmänniskor.
Kram från en man med stor kärlek till öar. ❤

Kronstallgränd; akt 25

Publicerad den av
16

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
När jag gick nerför den branta gränden tänkte jag på legenden som jag la in förra våren. https://gotlanduppochner.com/?s=En+lycklig+legend&submit=S%C3%B6k
När jag tittar på dessa inlagda foton stannar jag till vid bild sju. Ser ut som en grändbjörn på väggen. Vad märkligt. Vad tror du bloggbesökare?

Vid vägens slut…

Publicerad den av
14

Det finns fördelar med att återvända till en plats som vi besökt förut. Vi vet var parkeringen är (nära en bro), hur långt det är att gå (1,9 km) och vad som väntar oss vid vägens slut.
Det vi inte visste, den här gången, var om vi valt rätt dag för vår utflykt eller om vi var ute lite för tidigt. Vid vårt förra besök, för två år sedan, hade vi först sett en bild på Instagram. Den här gången chansade vi utan att ha sett några bilder.
Under vår promenad funderade vi därför på om det skulle bli några foton eller ej… Bosse hade god tro på att vi skulle hitta utslagna blommor och jag trodde att vi åkt minst en vecka för tidigt. Så plötsligt var vi framme och kunde konstatera att det blommade lite överallt,

Russvätar – är ett naturreservat som är väl värt ett besök om man vill se den unika Gotlandssippan, en underart till backsippan, som växer bara här på östra Gotland.

Vi hade tur både med vädret och med val av dag. Solen sken och det var lagom varmt.
Vi strosade omkring helt ensamma och njöt av blommorna, som var många….

Det var svårt att välja. För varje bild jag tog såg jag en annan blomma som såg ännu finare ut.

Knoppar är det något speciellt med. De ser så härligt ulliga ut i solljuset.

Vilken tur att det blev Bosse som fick rätt den här gången, så att det blev både foton och ett inlägg på gotlanduppochner.com

Väster om Liffride gård

Publicerad den av
7

Vi var kvar längs vägen mellan Lärbro och Hellvi och hade promenerat till västra sidan av gårdsanläggningen.

Den västra gravfältsdelen av Domarlunden domineras av ett drygt tre meter högt bronsåldersröse. Det hårda materialet består av kalk- och gråsten. Diametern är
ca 30 m.

Vid sidan om ”storhögen” finns det resta stenar samt stensättningar och mindre rösen. 1877 gjordes en undersökning där fynd påträffades från romersk järnålder.

Havsöringen i Själsöån

Publicerad den av
14

Stillsamt rinner Själsöån ut i havet. Det var till vänster om ån som vi promenerade i inlägget för några dagar sedan. https://gotlanduppochner.com/2023/04/19/en-vilsam-promenad/

Jag uppskattar att ”Gotland” ser till att skydda viktiga områden på ön med att bilda nya naturreservat. I det här fallet handlar det om en viktig lekmiljö för havsöring och flodnejonöga. Under våren skulle du kunna se dem leka, om du går längs den här nya fina spången som anlades för ett par år sedan.

Här rör det sig om ett intressant projekt och dokumentation som Gotlands Sportfiskeklubb ansvarar för. Undersökningar av havsöring i Själsöån har pågått sedan 1980-talet. I början av 1990-talet började de även undersöka lekbeståndet.
I korthet går det till så här: De fångar den uppvandrande fisken i fällan. Sedan mäter, väger, könsbestämmer och antecknas annat intressant som sticker ut. Slutligen släpper de fiskarna vidare upp i ån för att leka fritt.

Vi har varit här 3-4 gånger tidigare och då har det varit betydligt mindre vatten. Läste att könsmogna havsöringar återvänder till sin födelsebäck på hösten för att leka ”fritt”.

Spegelbild på djupet. Här var så mysigt att jag nästan glömde bort att vi var två som var med på resan, en bit norr om Visby. Undra vad min gamla klasskamrat sysslade med? Tror hon dök ner på marken redan innan bron.

Solveig kan inte lova att det är sista gången för säsongen. Själv vet jag (och du som följer oss på Instagram) att hon suttit nära en annan läcker blomma. Den visar vi upp på tisdag. innan dess får det bli en bronsåldershög. Efter lunch idag ska vi bege oss, för första gången 2023 till ”Botan”. Tror vi tar med fikakorg och sammanstrålar efter var sin fotostund. Jag ska passa på att fotografera och vandra längs några gränder innanför muren. Hoppas du besökare också får en mysig, solig aprilsöndag.

Volters gränd; akt 24

Publicerad den av
10

Fotnot:
Den korta branta gränden ligger i anslutning till Donners Plats. För mig kommer den i all framtid vara gränden där Lasse Reuterberg trodde han tacklade in en väskryckare mot väggen och plötsligt såg en kniv och förstod att det rörde sig om något helt annat. En av kvinnorna som undrade varför Ing-Marie Wieselgren inte dykt upp på deras gemensamma seminarium beskriver henne med dessa ord. ”Hon gjorde aldrig en fjäril förnär. Tvärtom verkade hon för den lilla människan i hela sitt liv.” ❤
All denna ondska som jag har så svårt att förstå mig på.
(Citat från gotlandstidningar.se)