Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått".
Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Den här korta gatan löper ut från Domkyrkan. Därför är det inte så konstigt att tornen syns mer än vanligt. Vi har på dessa fem år läst en hel del i tidningar & på nätet om många turer runt om val av domprostar, tjänster m.m. Det här är en ”snällblogg” så jag spar mina egna privata tankar om ämnet.
En solig eftermiddag bestämde vi oss för att göra en kortare utflykt till en plats som vi pratat om. En plats där vi bara varit nere och vänt en gång när det inte var öppet. Salthamn, en mil norr om Visby. ”Wild Food Café, Restaurant & Bar” heter sommarrestaurangen i Fabriken.
Eftersom vi redan ätit lunch därhemma valde vi att gå förbi det trevliga uteköket. Trots att det var mycket folk och lite lagom stressigt hann personalen i uteköket att se oss och hälsa. Det betyder mycket och ger ett välkomnande intryck. Tack!
Vi sökte oss vidare och såg denna Food Truck där vi kunde beställa kaffe med tilltugg.
Morotskakan var vackert dekorerad med en krasseblomma. En fin och ätbar blomma, men jag valde att låta den ligga kvar på tallriken. Nu när jag googlar på krasseblomma läser jag att den smakar som en mild rädisa. Det får mig att inse att jag fattade rätt beslut.
”Trendiga” detaljer fanns det gott om.
Efter fikat fortsatte vi in till ”Rolf & Friends”. En butik med inriktning på mode, inredning, konst och keramik. Här fanns det mycket att titta på.
Insåg ganska snabbt att det här badkaret inte skulle få plats i vårt badrum. Men visst är det pampigt och snyggt!
Vi fortsatte att vandra runt och se oss omkring.
Vissa detaljer fick mig att minnas när vi hade vårt museum med kaffekoppar och hur kul det var att arrangera och ställa iordning på lite olika sätt.
För tillfället säljer, skänker och slänger vi saker. Alltså blev det inget köp av någon ny trendig sak till vårt hem. Ibland räcker det med att titta och njuta.
Vi lämnade Fabriken och tog en tur ”runtom”.
Blir du nyfiken så finns det mycket mer att läsa på salthamn.se. En unik och annorlunda plats – på en fantastisk ö som heter Gotland!
Vi har cyklat runt muren förut. Förra gången följde vi den ner mot havet och cyklade sedan motsols. Därför valde vi att cykla medsols den här gången. Vi startade vid Dalmansporten.
När vi tittade åt höger såg vi att torkan gått hårt åt gräset. Man skulle nästan kunna tro att detta är en höstbild om det inte vore för de gröna träden.
Tur att vi är morgonpigga! Här kan det vara svårt att ta sig fram ibland när en hel grupp turister står samlade och lyssnar på sin guide.
Under våra fem år här på Gotland har jag verkligen uppskattat att få cykla längs med och beundra denna fantastiska mur. Ett imponerande världsarv!
Från Söderport och ner mot havet blev det inte så många kort tagna. Vi rullade på ganska snabbt.. och valde att lämna den sista lilla biten av muren ner mot havet. Istället svängde vi in genom Skansporten.
Jag har mina favoritplatser i Visby. Almedalen ligger högt på listan. När det gäller byggnader så tror jag att hus med trappstegsgavlar hamnar på plats ett. .
Kruttornet och fiskarporten. Här bestämde vi oss för att åka vidare på insidan.
Och nu närmar vi oss min absoluta favoritplats…
Botaniska trädgården, ”Botan”. Tänk så många gånger vi varit här.
Det händer mycket i Visby på sommaren. Vår cykelväg var plötsligt avstängd så vi fick åka ut på utsidan igen. Men det gjorde inget för nu kunde vi se havet.
Den smala stigen och en del möten gjorde att det kändes klokast att gå med cyklarna på den här sidan. Då fick vi ju mer tid över att se både framåt och bakåt.
Tänk att alldeles nyss var vi där nere vid havet.
Denna utsikt kan man se många gånger utan att tröttna. Vi var nöjda och belåtna med dagens cykeltur och cyklade tillbaka hem. Tack vare kameran tar vi med oss våra minnen från ännu en fin morgon i Visby och kan dessutom dela dem med dig som läser det här.
Harudden är en plats som vi gärna återvänder till. (Vid ett tidigare besök hittade vi alpnycklar här, en av de orkidéer som Gotland är ensamma om i Norden.)
När vi parkerat bilen kunde vi snabbt konstatera att det blåste friskt och att det kändes lite för kallt när solen gick i moln, men att det blev lite kvalmigt när den kom fram igen.,
Egentligen spanade vi efter gulyxne, en av orkidéerna som vi inte hittat… än. Den hittade vi inte den här gången heller, trots ett intensivt spaningsarbete. Kärrknipprot fanns det gott om och de är faktiskt fantastiskt fina om man tittar nära..
Hm! Åt det här hållet kändes vädret plötsligt en aning opålitligt.
Det var som om något väntade runt hörnet.
Bosse började dra sig mot parkeringen medan jag fortsatte att fota. Oj så mörkt det blivit helt plötsligt. Var det inte en regndroppe som landade på min hand?
Så gick jag en liten bit till och vände mig om för att ta den sista bilden. Och plötsligt fick vädret ett annat ansikte. Ibland gäller det bara att vända blicken åt rätt håll!
De tio utvalda handlar för fjärde gången om domkyrkan Sankta Maria i Visby. Eftersom vi fortfarande har många ej visade foton på bloggen, är det nu återigen dags att visa upp att vi ständigt innanför och utanför muren kan lokalisera oss genom att se uppåt – var är domkyrkan? Bilderna är från olika tillfällen och årstider. Vill du se mer detaljerade bilder och hur det ser ut inuti är det bara att välja vår kategori MEDELTIDA KYRKOR PÅ GOTLAND.
Tack för besöket. Hoppas du får en bra julidag. Välkommen åter.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Gula huset på åttonde bilden. Det är det som är Wisby Rum. Jag googlade gatan och ”snöade” in på bilderna och texten. På den översta bilden är den bruna större ”bilporten” öppen. Innanför finns en tomt på 400 kvadratmeter. Det står att tomten är solig och skyddad såklart från klintkanten. Huset är från 1700-talet. Mitt emot ligger Helge Ands ruin. Huset har fyra rum och kök samt en friggebod att sova i. Egen bilplats finns. Vilken fint ställe att hyra. Det uthyres veckovis. Vill du göra en tur på ön är det smidigt att köra ut till höger och på mindre än två minuter har du kört igenom Norderport. När du utforskar gränderna och allt annat vackert låter du bilen vara kvar. Nej. Jag känner inte hotellägarna. Jag ser ändå möjligheterna. 🙂
Vi satsade på att färglägga några vita fläckar på Fårökartan vid vårt besök. Därför vek vi nästan direkt av mot östra kusten av Fårö. Sedan följde vi en slingrande, smal väg där vi stundtals såg vattnet och annat trevligt. En gång blev det totalstopp och därefter en backning bakåt med ”Den lilla blå”. Vårt mål var ett ”nytt” fiskeläge till vår blogg. För andra är det kanske något annat hemligt som drar. Vi fortsatte vidare och kom till välkända Stora Gåsemora gård.
Vilket fint och lockande ställe med en intressant historia, 400 år bakåt i tiden. Den första kända ägaren till gården var Staffan Gassemor. Detta går att läsa i mantalslängderna för 1614 och 1634. Tydligen var Staffan en av de femton Fåröbor som varit ute på säljakt och som därefter drev omkring på ett isflak i hela två veckor. Denna spännande story kan du läsa om på ”Stora käutatavla” som sattes upp i Fårö kyrka 1618. Numera ägs gården av Birgitta och Mikaela du Rietz.
Det är fullt möjligt för den som vill övernatta att vakna i ett annat sekel. För det finns byggnader från fyra olika århundraden och det bedrivs logi i alla. Vad hade du valt? Det pampiga gula 1700-tals huset, det stilrena gråa 2000-talshuset, bulhuset eller det speciella boendet från 1820-talet som jag självklart hade valt? Syftar på kalkstenskvarnen nedan.
Jag blir lyrisk när jag tänker på att få bo här en natt. Detta går att hyra mellan maj till oktober. Det finns fyra bäddar och fyra plan. Fram till 1932 användes kvarnen till malning av spannmål. Läser att man måste boka minst två dygn. Under högsäsong går det bara att hyra veckovis. I nedervåningen finns matplats och kök, en rund dubbelsäng finns på andra våningen, två enkelsängar i sovrummet på tredje våningen och på översta våningen finns vardagsrummet med soffa, fåtöljer och TV. En torrtoalett finns utanför. Toalett och dusch ca 100 meter bort vid gården.
Om några timmar kommer Miss Li att uppträda här. Nästa tisdag är det Benjamin Ingrosso som kör en vanlig konsert och dagen efteråt en extrakonsert. 1 Augusti är det Changes – Di Leva som tolkar ikonen David Bowie.
Gården består av 300 hektar. Här drevs jordbruk med djur fram till april 2002. Sedan slutade man med mjölkproduktion.
Istället betas marken av ca 60 hästar, som ägs och sköts av Fårö Islandshästar. Vilket behagligt intryck vi fick av Stora Gåsemora gård. De skriver att årstiderna sätter sin prägel på vistelsen här. Utsikten över hedar, himmel och hav är ständigt i förändring med växlande väder och vind. Gryningsljus och skymningsljus. Kloka ord som jag suger i mig. Vill du bo över på Fårö tycker jag att du ska ge gården en chans.
Månadens offentliga konst hämtar vi från torget i Slite på norra Gotland.
Seglaren står där med sjömanssäcken kastad över axeln. Undra om han kommit hem eller är på väg någonstans ut på stora havet?
Tiden då hamnen och segelskutorna var den tongivande näringen i Slite. Bertil Nyström var både skulptör och Sliteson med lång erfarenhet. Fartygen fraktade osläckt kalk, virke m.m. Bertils farfar var den berömda skeppsredaren och kalkpatronen Ferdinand Nyström. Bertil själv hann vara ute på flera turer till England, Tyskland och Norge innan han bestämde sig för att bli konstnär.
Bertil Nyström har utfört ett flertal skulpturer och utsmyckningar. Nästa konstverk på gotlanduppochner är också ett verk av Bertil. Då ska jag berätta mer om Slitesonen. Jag bör tillägga att Bertil fick hjälp med ”huggen” av Henna Karlsson som var en annan känd Slite-bildhuggare.
Vi lämnade kvar ”Den lilla blå” vid Herrvik hamn och fortsatte på två hjul. När vi lämnat hamnen nådde vi snabbt Albatrossmuseet. Vid den här tiden på dygnet var där inte öppet. Du som kan krigshistoria minns säkert att den tyska minkryssaren Albatross sköts till sank under första världskriget. Endast 150 meter från land sattes Albatross på grund.
Har du lust å hänga me´ på en huppegupptäcktsfärd. Har du lust å svänga me´ till en huppegupptäcktsfärd…” Jag köpte, rakt av, Solveigs förslag till bloggrubrik. Allra bäst stämde det i inledningen där vi egentligen kom in på ”fel väg”. För senare nådde vi den grusväg som till och med bilar har rullat på. Fast även där gällde det att ha blicken neråt, väja för ”hålor”, och ändå försöka att inte missa något ögongodis under färden.
Gubben tog täten efter att först ha lämnat över kameran.
Som jag nämnt förr så är jag mycket förtjust i sådana här krön. Vad finns runt hörnet? Fantasin och förväntan tävlar om uppmärksamheten. Livet känns så enkelt och vackert under sådana här cykelturer i en så ljuvlig miljö. En balsam för själen.
Utan att stöta på några gränspoliser hade vi rullat in i ett av alla de härliga naturreservat som finns på Gotland, Grogarnsberget är namnet. Ett naturreservat som består till största delen av hällmark eller alvarmark. Nedanför klintarna ligger stora stenblock som vittrat sönder från klinten. Uppe på klinten finns även partier med tätare skog, buskmarker och öppna klapperstenstränder.
Strax innan första färisten (vi såg denna gång inga djur) dök havet upp igen. Egentligen såg vi det betydligt mer än vad som visas här i inlägget. Vet inte om någon orkat med ett inlägg med ”femtioelva” bilder till. 😉
Hoppas du bloggbesökare trivs på pakethållaren och inte har för ont i baken. Håll i dig! Nu svänger det igen.
Kom just nu av någon anledning att tänka på Dag Hammarskjölds bok ”Vägmärken”. Vårt vägval var vänster och en tuff uppförsbacke. Grogarnsberget är trots allt mer än 30 meter högt. Vi skulle inte riktigt helt upp. Målet var att ”slå i” parkeringsplatsen som vi besökt två gånger tidigare. Första gången när vi var på semester här 2016. En grå morgon.
Då såg det ut så här. Så den där omtalade utsikten mot exempelvis Östergarnsholm var lite vag. Men fyren syntes betydligt tydligare 2023. i klart väder är det en milsvid utsikt.
Undra vad Solveig tänkte då 2016. Inte kunde hon i sin vildaste fantasi tro att hon skulle återkomma hit sju år senare och om några få veckor ha bott på Gotland i fem år. Förr stod både vikingar och svenska militärer här på berget (inte tillsammans) och spanade österut.
Nu har vi tagit oss nerför berget genom tallskogen. Jag har lagt beslag på min egen kamera och fotar vägen vi nyss kom ifrån. Solveig har tagit fram kameran med macroobjektivet och lämnat sin cykel. Vad håller hon på med tro?
Det verkade som kvarnen var privatägd. Vilken utsikt de måste ha från trädgården. Vi hade kommit in på en asfaltsväg på slutet. Nu återstod det bara att rulla nerför den slingrande vägen till ”Den lilla blå” och sedan fortsätta till nästa stopp. Denna tripp fick ”Högsta betyg” av oss.
Den här morgonen glömmer vi inte i första taget. ❤ Cyklarna var med bakom ”Den lilla blå”. Vårt första stopp var hamnen i Herrvik.
Vi parkerade vid den stora fiske- och gästhamnen. Sedan gick vi ut så långt det gick att gå utan att ”gå på vatten”.
Ingen dålig utsikt vid en utomhusfrukost. Vi klagade inte precis. I Herrvik kombineras ett stort traditionellt fiskeläge med en liten modern hamn. Regelbundet har det gjorts förändringar och utbyggnader i hamnen.
Under stora delar av 1900-talet var Herrvik ett av de viktigaste lägena för yrkesfiskare på Gotland. Parallellt med fritidsfiskare har yrkesfiskare arbetat på ett sätt som inte varit vanligt i andra fiskelägen.
Fiskebodarna i tre rader var denna morgon inbäddade i solsken. För första gången fick vi uppleva kombinationen sol, värme och måttlig vind vid ett besök i Herrvik. Tidigare gånger har det varit grått, regnat eller blåst rejält vid våra besök. Ändå blev jag direkt förtjust i Herrvik fiskeläge vid första besöket 2016. Därför fick det bli omslagsfoto till min kåseribok ”Minnen som stannat kvar”.
Frukosten var avklarad. Vi satt kvar en liten stund till och betraktade allt vackert. Sedan var det dags att plocka av cyklarna och trampa iväg mot Grogarnsberget. En utmaning som vi såg fram emot och som vi redovisar i nästa inlägg.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 