Ändrade mina planer

Egentligen hade jag tänkt avrunda trippen med det obligatoriska inlägget. Men det får vänta till nästa gång. För jag råkade ”springa på” fyra bilder som Solveig tagit med inställningen fotoillustrationer. Tyckte det passade bra i sista refrängen från resan, där vi bodde relativt nära den klassiska träbron i Arnager.
Det är väldigt tur att jag inte befinner mig på bron just nu. För så här har det aldrig tidigare bullrat och vibrerat i golvet på kontoret/gästrummet. Jag funderade på att stoppa in bomull i öronen, men hittade såklart inte ”det vita”. Ljudet från den tunga ”plattmaskinen” som dras i tunneln över den mjuka beläggningen, under vårt golv, är inte att leka med. Pust. Nu tog de en kort paus.

Jag lovar, inget mer inlägg från Arnager – från denna resa. 😉 För nu återstår bara den obligatoriska avslutningen. Innan en Visby-gränd markerar en slags markering mellan ö-resorna.

Arnager havn

Vi befann oss på Nordeuropas längsta träbro över havsvatten och även vid Danmarks första öhamn. Hamnen i Arnager byggdes 1884.

Det är en ljuvlig vy vi har runt oss. En plats som även är en suverän plats för att dra upp en eller annan firre med spö. Det sägs att det badas här året runt. Kanske även dygnet runt. På vårt insta-konto har jag njutit av vackra foton på solnedgångar härifrån, från instagramvänner som bor på ön. Vår förhoppning dessa höstdagar var att vi skulle få uppleva åtminstone en själva live.

Detta är enda hamnen på sydkusten där båtar med köl kan ta sig in och navigera med ett djupgående på två meter. Hamnen är väl skyddad av det grunda Arnager-revet, som sträcker sig mot sydost. En perfekt plats för dykare med intresse för geologi.

Själva höll vi oss torra både bakom öronen och resten av kropparna och njöt bakom skuggorna.