Gudhjem Kirke

Kyrkan ligger strategiskt på sin klippa och syns bra från Östersjöns farled. Professor Mathias Bidstrup ritade kyrkan, som invigdes den 3:e september 1893. Byggnaden är byggd av granitstenar och långhuset, tornet och absiden är täckta med skiffertak.

Till historien hör att det var tuffa åsikter, förhandlingar och undersökningar m.m. mellan att bevara den gamla kyrkan och motståndarna som ville se en ny kyrka på plats. Pastor Looft och läraren Niels Ingvar Jensen ville se en ny större kyrka på plats. För det hör till saken att Gudhjems befolkning nästan hade fördubblats när fästningen på Christiansö revs 1856.

Altartavlan är troligen från 1475 och skapad i tyska Lubeck. Det rör sig om ett sällsynt motiv som visar begravningen av Jesus mor Maria. Panelen innehåller åtta eller nio kvinnofigurer.

Det är samma sak med predikstolen. Den härstammar också från en äldre kyrka. Troligtvis ursprungligen tillverkad år 1575.

Det har hunnit gå några extra år sedan votivskeppet fyllde hundra år.

Ps. Till denna trakt kommer vi att återvända av flera ”bloggorsaker”. Om det då är fint väder kommer en fikakorg att följa med oss.

Tejn kirke

Bornholms yngsta kyrka ligger i Havnebakken i det idylliska fiskesamhället Tejn.

Det var året 1940, som kyrkan i funkisstil byggdes, efter arkitekt E. Grauslunds anvisningar och ritningar.

Säkert väckte direkt stads- och landskyrkan i funkisstil, en hel del uppmärksamhet och åsikter åt olika håll.

Altaret är av Nexösandsten.

Dopfunten är av Bornholmsk granit.

En enkel predikstol i furu.

Jag hittade ingen fakta om det gröna votivskeppet med dansk flagga.

Det finns en hel del ljusinsläpp från de stora fönsterna.

Här ser du sex av de manliga sockenprästerna, som stått i den ”låga predikstolen”. Vad extra trevlig Christian ser ut på bilden. Vem vet? Kanske ”har kyrkan” en duktig kvinnlig präst i nutid.

Rö kirke

Efter en god lunch på hemmaplan bestämde vi oss för en ny taktik. Därför tog vi en helt ny liten väg inåt landet. Minns en spännande djup sänka där det gick snabbt både ner och uppför den asfalterade vägen.
Även om just den här bilden ”ljuger” så fick vi uppleva en bit blå himmel, som vi inte blivit så bortskämda med – än så länge på den här trippen till ön.

Rö kirke från 1888 är byggd i nyromansk stil och går att beskåda i den lilla byn Rö. Det sägs att byggnaden nästan är en kopia av den gamla kyrkan från ca 1200, som revs till följd av strukturella problem. Det tog ungefär ett år att få klar den nya kyrkan, som byggdes efter ritningar gjorda 1884 av arkitekten Mathias Bidstrup. (Hans namn har vi nämnt tidigare.)

Vi tror att detta rör sig om bevarade delar från den gamla kyrkan.

Både altartavlan och predikstolen ska vara från början av sextonhundratalet. (Under xx antal färglager.)

Votivskepp och dopfuntar brukar vi foto och lägga in på bloggen. Men på Gotland hade vi en annan möjlighet att kunna ”gräva” fram mer fakta. Var sak har sin tid.

Olsker rundkyrka – interiör

Visst är den otroligt vacker. Kanske den vackraste av kvartetten rundkyrkor på Bornholm. Då är det dags att visa upp interiören.

År 1825 reste man ett par stödpelare av orsaken att de var rädda för att väggarna skulle rasa samman.
Jag läste att år 1951 gjordes en omfattande renovering av kyrkan. I mer modern tid går att läsa att det restaurerades invändigt 1985.
Det var stundtals inte lätt att hitta en egen position/vrå för att få till skapliga foton. Men jag tycker Solveig lyckades bra med uppgiften.

Det gick heller inte att ge sig ut eller snarare uppför egna spännande äventyr. Kanske har de speciella visningar för den typen av upplevelser. Vi var ändå så nöjda med att betrakta historiken från marknivå.

Predikstolen är från 1575. Den upptäcktes på vinden 1921.

Dopfunten liknar flera av dem vi såg på Gotland.

Altaret och altartavlan kom på plats vid arbetet 1951.

Undra vid vilken storm på havet som votivskeppet hamnade här? 😉

Vi gick sakta runt kyrkans område en extra gång. En mycket rofylld plats med historiskt tuffa vindar i bagaget.
Så var det dags att dra oss mot andra kustens norra hörn och få uppleva nostalgiska vindar från sommaren 2017. Ordet vindar symboliserar verkligen denna semestervecka.

Nexö kirke

Kyrkan i Nexö har ändrat karaktär genom historien. Det är svårt att fastslå kyrkans ålder. Tornet är i alla fall från 1500-talet. Under 1700-talet byggdes mycket om. Då förlorades exempelvis den sengotiska karaktären. Även kyrkan blev skadad under bombningarna 1945.

Kyrkan är helgad åt fiskarnas och sjömännens skyddspatron St Nicolaus.

Här ser du Marta och Maria.

Predikstol i renässans och dopfunt från 1784.

I denna kyrka i en fiske stad passar det naturligtvis extra bra med två votivskepp.

Från vår lägenhets balkong hade vi bra utsikt mot kyrkans ”övre del”. Ändå lyckades jag dra iväg Solveig åt fel när vi skulle gå tillbaka.

Klemens kirke

Det hände mycket på Bornholm under artonhundratalet. Kanske inte så konstigt med tanke på förändringen av befolkningsmängden. Tidigare hade befolkningsantalet varit ganska konstant fram till femtonhundratalet. Det bodde länge ungefär 8 000 invånare och det fanns gott om små gamla kyrkor, precis som det gjorde på exempelvis Gotland.

Men på de närmaste trehundra åren ökade det till tjugotusen personer, som blev det dubbla vid nästa sekelskifte. Det behövdes med andra ord större kyrkorum på Bornholm. Jag är tacksam för att det inte hände samma ”byggbomb” på Sveriges största ö.

1882 ersattes Sankt Clemens av denna stora kyrka av granit.
Vilken tur vi hade. Det var en måndag och då brukar kyrkor vara stängda. När vi ändå var i byn tog vi exteriör foton. Då upptäckte vi att porten var öppen. Vi frågade kyrkvaktmästaren om vi fick ta bilder till vår blogg. Den trevlige mannen fick naturligtvis ett visitkort av oss.

Det finns plats för hela tusen sittande personer. Fler än det finns i många domkyrkor i Sverige, enligt vad Ulf Schenkmanis skriver i sin läsvärda bok ”Se Bornholm”.

De två tavlorna på sista bilden är ditsatta 1980, när altarutsmyckningen blev utbytt. Konstnären heter Paul Höm och har även målat altartavlan i rundkyrkan Österlars.

Undra hur många votivskepp och dopfuntar som vi hunnit fotografera under våra kyrkbesök? När det gäller dopfuntar passerade vi givetvis hundra under åren på Gotland. En del kyrkor hade dessutom två stycken funtar. Många väldigt välbevarade.
Jag blev på en nanosekund sugen på att räkna antalet votivskepp. Bra när man inte behöver byta blogg. Enkelt att trycka på kategorin ”Medeltida kyrkor på Gotland”. Fick scrolla ner/bakåt ett bra tag på paddan för att nå 96. Etelhem kyrka och sedan följa listan fram till vårt första kyrkbesök som var 1. Folingbo kyrka.
Drog slutsatsen att chansen är störst att få se votivskepp i kyrkor som ligger i närheten av ”vatten”. Jag hittade xx votivskepp. Hur många hittade du? 🙂 Egentligen fanns det votivskepp som inte fick vara med på ”redovisningen” av två orsaker. Vi hade så många valda bilder och en del skepp höll inte lika hög klass som andra.

Ni som deltog i novembertävlingen BGS 2024 minns kanske min fråga 28 och denna bild som 27 % av deltagarna svarade rätt på. Den trevliga nallen fanns i Klemenskers kyrka. (Kärt barn har många namn) Syftade inte på nallen. 😉

Bodils Kirke

Den romanska kyrkan byggdes omkring tolvhundra. Kyrkan är tillägnad det engelska helgonet St Bothulf. Av något misstag har namnet senare ändrats till ”Bodil”. Själv hade jag också det smeknamnet när min mamma tyckte att mitt hår blivit för långt. ”Har Bodil sovit gott i natt?” 😉

Kyrktornet renoverades omkring 1913 efter ritningar av Mathias Bidstrup.

Absidkyrkor är så vackra. ❤
Byggnadsmaterialet är både kalksten, lokal sandsten och lokal fältsten.

Den lilla fina kyrkan förfogar över två dopfuntar. En av gammal gotländsk kalksten. Den andra av nyare kalksten, en så kallad ”baegerbladstyp”.

De tre vise männen?

Predikstolen är från cirka sextonhundra. Sammanfattning. En fin kyrka på en fin ö. Som vanligt är jag svag för…

… votivskepp.

En nostalgitripp med en glimt av våren

Efter lördagsbesöket i Smågårde naturskog, där vi zoomade in Gnisvärd fiskeläge, rattade vi upp till fiskeläget som kom med först på gotlanduppochner. Då var den nya bloggen bara tre dagar gammal. https://gotlanduppochner.com/2019/01/03/gnisvards-fiskelage/ och det var en helt annan aktivitet i det fina fiskeläget, som du kan se på bilderna i länken.

Strandskatorna var inte helt samarbetsvilliga. De vägrade att stå stilla.

Det var första gången som vi gick längs havet och såg fiskeläget från sjösidan.

Nu skulle det bli spännande att se om kapellet var öppet. Troligtvis inte.

Till vår förvåning var det öppet. Fler bilder (än det ena votivskeppet) och fakta har du från vårt förra besök om du trycker på länken https://gotlanduppochner.com/2020/04/22/gnidsvards-kapell-strandkyrkan/.
Det här är en populär lokal att gifta sig i.

Nästa bilstopp blev oväntat. Solveig såg en sevärdhet som vi inte sett tidigare. Den historiska platsen får ett eget inlägg längre fram i tiden. Efter några trånga möten på den smala vägen var vi tillbaks på väg 140. Skönt att vi skulle ta av i en rondell nästa gång. Nu var frågan om vi skulle få leta länge innan vi såg blåsippor på Högklint. För jag var rätt fikasugen.

Så var inte fallet. Det lyste uppskattat blått en bit från parkeringen. Medans jag bar fikakorgen och sittunderlaget plåtade Solveig några bilder. Givetvis saknade hon sitt macro som fått var kvar hemma. Den kameran ska istället få följa med när vi ska ta en blåsippresa till en plats som vi aldrig besökt tidigare. Den planerade rutten känns plötsligt avlägsen när jag tittar ut över vinterlandskapet utanför fönstret.

Sämre utsikt går att ha under en utomhusfika. Känns overkligt att det var i lördags som vi satt där. Kyliga kastvindar kom och gick på den oskyddade höjden. Men kaffet hann aldrig kallna. Något som jag varmt uppskattade.

81. Hangvar kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Hangvar kyrka på norra Gotland är byggd vid två olika tidpunkter. Koret och det tvåskeppiga långhuset uppfördes någon gång mellan 1215-1250.

Medan tornet byggdes under 1200-talets senare hälft.

Över långhusportalen finns ett huvud.
Låt oss gå in i kyrkan som många skriver påminner om grannkyrkan Hall.

Taken i kyrkorummen är välvda. Kyrkan har inte, i motsats till de flesta andra landskyrkorna, genomgått någon restaurering under de senaste decennierna. Därmed kanske eventuella kalkmålningar döljs av putslager. Vem vet?

Dopfunten av musselcuppatyp är från 1200-talet. Funten är tyvärr det enda medeltida föremålet i kyrkan.

I Fornsalen i Visby förvaras sex medeltida träskulpturer som tillhört kyrkan. En av dem är ett triumfkrucifix från 1100-talet.

Predikstolen är tillverkad 1633.

En kopia av Madonna.

Det sägs att votivskeppen i kyrkorna oftast är mycket exakt gjorda.

Tänkvärda ord:
”Att alltid vara en smula barn, det är att vara verkligt vuxen.”
Jevgenij Jerrold

Votivskepp

Fårö kyrka

”De tio utvalda” denna gång handlar om Votivskepp, skepp som kan förekomma i de medeltida kyrkorna. Jag vet inte om de är vanligare bland kyrkorna vid kusten. Däremot vet jag att skeppen (fartygen) ofta var en gåva som är en förbön och de är väldigt exakt gjorda när det gäller detaljer. Sedan finns det självklara sambandet. Kyrkorna liknas vid ett skepp och gångarna kallas för just skepp. Skeppen ligger i kyrkorummets längdriktning åtskilda av pelare och kolonner.

Atlingbo kyrka
Hellvi kyrka
Martebo kyrka
Näs kyrka
Othem kyrka
Rute kyrka
Väskinde kyrka
Öja kyrka
Östergarn kyrka