Mästerverk i Mästerby Änge

Mästerby änge har fått en särskild plats i våra hjärtan. Det finns flera anledningar till det.
Det är ingen liten smal och krånglig väg för att ta sig dit. Det är lätt att parkera bilen. Änget är välskött och vackert! Här finns bord att sitta och fika vid… Listan kan göras lång.
Men, framförallt är det stillheten, grönskan och fågelsången som tilltalar mig.

Mors dag 2023 hade vi förmånen att ha yngsta dottern på besök. Vi valde att ta med henne till Mästerby Änge. Väl på plats skildes vi åt för en stund. Hon och Bosse promenerade iväg åt ett håll, men jag kom inte så långt förrän…

Jag sjönk ner i gräset i jakt på mästerverk. De var inte svåra att hitta. Jag skulle vilja påstå att hela änget var fullt av dem… (Mästerverk kan bl.a. definieras som ett verk av enastående kreativitet och skicklighet.)

Även det som vi i vanliga fall betraktar som ogräs kan vara riktigt vackert när man väljer att titta noga…

Det finns krusiduller och prickar, symmetri och mönster, färger och nyanser…

Den här gången blev jag och mitt macro kvar på en mindre del av änget, medan de båda andra familjemedlemmarna, och den andra kameran, hann med en längre promenad.
Sedan återvände de och påminde mig om att det var dags att plocka fram kaffekorgen.

Det värmde mitt hjärta att vi såg flera sällskap där vi förstod att man bjudit ut ”mor” på en utflykt till denna fina plats.

Både jag och Bosse har återkommit i våra inlägg till att vi sparar på stunder som den här. Dem tar vi fram och minns när himlen är grå och vinden är kall. Men just nu gläds vi åt grönskan och sommaren som ligger framför oss och åt alla mästerverk som det gäller att ta sig tid att hitta och titta närmare på.

Bara vara i nuet


Pärlorna som vi besökte under vårt första år kommer vi inte att överge. Dessutom har vi inte tidigare varit i Mästerby änge under våren.

Det räcker att se grinden för att kropp & själ går in ett behagligt tillstånd. Med distans mot alla världsproblem.

När vi gick förbi husen såg jag årets första citronfjäril. Den återsåg vi senare. Tyvärr hade den inga planer på att snällt sätta sig ner någonstans i fem sekunder.

Vitsippa, blåsippa och svalört är attraktiva i småfamiljer.

I större grupper är de också mycket sevärda. De ger oss hopp.

Så mycket händer i vår natur när värmen återkommer. Bäst tycker jag det är när det inte blir högsommar direkt. Jag vill helst njuta i en behaglig takt.

För en stund lämnade vi blommorna, följde naturstigen och kom in i ”en ny värld”.

Fåglarna underhöll oss. Hela livet kändes så lätt och underbart.

Plötsligt fick jag se honom. Trärauken som jag döper till Mästerby änges skogsvakt. Givetvis är han modern och har med sig sonen på ryggen i sin egentillverkade bärsele.

Gubben på två ben gick med lätta vårsteg iväg med kaffekorgen mot ett bord vid det öppna området. En plats där vuxna ”leker krig” varje sommar. Mina tankar förträngde att Valdemar Atterdag och hans armé roade sig i Mästerby med att döda människor i ett relativt snabbt slag, innan de fortsatte mot centraluppgiften – krossa Visby. Istället ville jag vara behagligt kvar i nuet.

Inläggen i kategorin ”Favoriter i repris”:
1. Palissaderna
2. Allkvie änge
3. Brucebo naturreservat
4. Mästerby änge
5. ??? 😊

Mästerby änge


Vi lät fikakorgen vara kvar i bilen. Den kunde vi hämta sedan.
Mästerby änge är ett av Gotlands största ängen. Det var otroligt rofyllt att vandra där. Lyssna på fågelkvitter. Inte lyssna på störande fordonstrafik. Stanna till vid några intressanta blommor. Bara vara. ❤

För skötseln av änget ansvarar Mästerby hembygdsförening.

Du som vet mer än jag… Visst är det S:t Pers nycklar?

Klart vi tog stigen in i skogen. Fågelsången var vacker. Vädret perfekt och mitt sällskap kunde inte varit bättre.
Det bästa är att alla är välkomna hit. En enkel sund förnuftsregel gäller: Bär dig åt som folk.

Om någon vill se hur Gotland såg ut på järnåldern sägs det att Mästerby änge ska vara att rekommendera.

”Den ljuvliga blå ängen”.

Glöm mig inte. ”Förgätmigej” är en av mina många favoritblommor.

En tuff Volvomodell som ofta sågs på vägarna i min barndom.

Nåväl! En blå Hyundai är inte fy skam. För i den hägrade en termos med kaffe och gott fika. Efter den rofyllda stunden åkte vi vidare till socknens medeltida kyrka. När vi ändå var i krokarna blev det två till i närheten.
Vad jag älskar sådana här platser som Mästerby änge. Har det att göra med ålder och att jag sprang in i en vägg en gång? Nja. Förr älskade jag visserligen energisysselsättningar, spännande äventyr, att resa kors och tvärs, fullt ös med mera. Få eller ingen alls visste om att jag redan som ung uppskattade mina ensamma stunder där jag var ett med naturen. Där jag landade mellan varven. Både vandrande, klättrande, cyklande när ”alla andra” fortfarande sov. Ibland tvärtom, liggande på en filt med blicken på molnen som gled förbi. Ibland stannade jag till i en rörelse för att njuta av ett skyggt djur i en dunge. Sådana stunder var guld värda för mig. Något jag kunde leva på när en föreläsare entonigt kunde få en timme att kännas som minst ett sekel. 😉 Tror att jag blev en bättre medmänniska på kuppen.

Alla behöver vi bli bättre på att ta hand om oss själva. Ung som gammal. Frisk som sjuk. Vissa saker behöver inte ens kosta pengar. Allemansrätten i Sverige är unik. Den ska vi hjälpas åt att vårda med ömhet till kommande generationer.  ❤